Jag undrar vem som tar ett beslut om en utredning???

För 4år sedan kom jag akut till min husläkare ( pga depression ) som då har följt mig i ett antal år och hans frågeställning på remissen till psykiatrin var just utredning om Asperger.
När både jag och min mamma tog upp detta med psykologen så sa hon att det är inget man kan begära utan det ska gå genom socialen, jag tänkte att detta kan ta mig tusan inte stämma.
Ska alla människor i hela världen gå till soc för att kunna få en utredning?

Nu är det så att jag ännu en gång har "halkat" ner i depression och har tagit kontakt med psykiatrin och kommer att få hjälp och då ska jag KRÄVA att denna utredning görs. Kan man kräva detta själv?

P.S förlåt om det är under fel kategori, är mitt första inlägg.

Välkommen hit, vad jag kan se till rätt kategori och allt.

Ungdomspsykiatrin känner jag inte till, men har rent allmänt aldrig hört att det måste gå genom socialen. Undrar vad den psykologen hade fått för sig (eller ville uppnå, eller om det blev något missförstånd?). Läkarremiss går alldeles utmärkt och är väl det vanliga. Man kan också själv skriva en egenremiss.

Tack Zombie för ett snabbt svar.

Gick igenom ett test och fick diagnosen osjälvständig personlighetsstörning, vilket inte stämmer över huvud taget och det sa vi till henne med men enligt henne så var det den korrekta diagnosen!!! Nu är denna psykolog inte kvar så hoppas jag kan få en som lyssnar på mig.

thefairy skrev:tack Zombie för ett snabbt svar.
Gick igenom ett test och fick diagnosen osjälvständig personlighetsstörning, vilket inte stämmer över huvud taget och det sa vi till henne med men enligt henne så var det den korrekta diagnosen!!! Nu är denna psykolog inte kvar så hoppas jag kan få en som lyssnar på mig.

Stå på dig. Om det nu bara var ett enda test som ligger till grund för diagnosen så är den absolut felaktigt ställd.

Den diagnosen, osjälvständig personlighetsstörning, är vanlig på just flickor när den som utrett inte kan as särskilt bra.
Se till att du får en utredning av någon kunnig!
Och soc har absolut inget med utredningar inom psykiatrin att göra mer än om det handlar om bedömningar av barn/ungdomar som de själva utreder i annat avseende

Sen tycker jag att du och/eller din mamma ska begära ut kopior på dina journaler från det där besöket och "utredningen" för fyra år sen.
Det har ni rätt att få och då kan ni själva se vad de gjort, utrett och hur de bedömt det hela.
Det ska man alltid ta reda på om sig själv så att man inte är ovetande om vad som skrivs

Så här gick det till för mig:

Ångest och depressioner under många år gått hos husläkare.

Pga mina besvär som inte var övergående så remitterade min läkare mig till öppna psykvården. Där fick jag träffa en Psykiater efter 3 månaders väntetid. Psykiatern gjorde då sin bedömning utifrån mina journaler och jag fick nästan omedelbart en terapeut. Efter ca 5 möten med terapeuten gjordes ett DIP-Q-test, ett test som överblickar de flesta psykiska åkommor. Testet gav inget mätbart resultat eftersom jag hade en depression när testet togs så jag hade höga värden på allting.

Efter ca 20 möten så misstänkte min terapeut starkt Asperger och jag gjorde två st självskattningstester med en massa påståenden som man skulle svara på om det stämde eller ej. Jag fick maxpoäng på båda testerna vad gäller AS så då kontaktade hon min psykiater och begärde en Neuropsykiatrisk utredning och utifrån min terapi och testerna och min sjukdomshistoria så beslutade psykiatern att skicka en remiss till neuropsyk i Uddevalla. Väntar på besked fortfarande därifrån när allting ska börja, men det är säkert väntetid på ett par tre månader.

Jag tackar för era svar.
Det är svårt att stå på sig när man mår dåligt + att man är okunnig, men denna gången kommer jag inte att ge mig...det negativa är ju att det tar så otroligt mycket energi när man ska "slåss" för något men i slutet så kommer det att löna sig.