Oj så många fina ord. Jag har alltid velat kunna skriva bra men orden kommer inte till mig (bara skriva det här kräver mycket eftertanke).

Kreativiteten sitter långt inne och jag måste ofta tvinga fram den. Jag fotograferar, tecknar och målar. Med åren har jag lärt mig att det bästa sättet är att bara börja med något. Ska jag ut och fotografera tar jag bilder på allt möjligt utan att riktigt bry mig och då brukar det släppa.

Det är svårare att komma igång med att teckna/måla, det är en mycket längre startsträcka. Då är det bra att gå på en kurs, där får man en uppgift att göra. Det gör det lättare att komma igång.

Det är så jäkla typiskt att när det finns saker man tycker om att göra så ska det vara så svårt att komma igång. När jag väl är inne i mina intressen och får ostört hålla på med det, då är livet som bäst.

Min kreativitet består mestadels i att skriva, ordet och tanken. Mitt specialintresse är andlighet och självutveckling, vilket gör att jag önskar så mycket att få igång min kreativitet inom de områdena.

Jag har också problem att komma igång, men när jag väl gör det så brukar det flöda på riktigt bra. Jag har ju skrivit en hel bok om mig själv och att leva med Aspergers, så jag vet ju att jag har tillgång till kreativiteten. Det handlar ofta om att jag är ofokuserad eller omotiverad att sätta igång, då jag har en massa annat att göra, vilket gör att jag många gånger undviker att sätta mig ner för att fundera, reflektera eller bara låta fingrarna gå.

Jag behöver ofta ett syfte för att komma igång och då är det det som motiverar mig att fortsätta. Utan syfte är det svårt för mig att ens tänka på kreativiteten. Men det är också svårt att sätta sig ner och fundera ut ett tillräckligt bra syfte som motiverar mig så mycket att jag tycker det är värt att jobba på det. Men jag blir bättre och bättre på det här och det kräver en hel del tid och träning. Jag avsätter mer tid för att ge mig chansen att göra det jag älskar allra mest, skriva.

Jag har nu en plan att skriva ytterligare en bok och det gör att jag behöver lägga ner tid på att sortera och planera innehållet. Det här förarbetet är något som jag tycker är tråkigt och onödigt, men jag vet ju att det är bland det viktigaste att göra innan man sätter igång att skriva. Lyckas jag så kommer det en ny bok så småningom Jag håller med om att livet är som allra bäst då jag får vara kreativ och göra det jag älskar
Amari

Amari skrev:Jag har nu en plan att skriva ytterligare en bok och det gör att jag behöver lägga ner tid på att sortera och planera innehållet. Det här förarbetet är något som jag tycker är tråkigt och onödigt, men jag vet ju att det är bland det viktigaste att göra innan man sätter igång att skriva. Lyckas jag så kommer det en ny bok så småningom Jag håller med om att livet är som allra bäst då jag får vara kreativ och göra det jag älskar
Amari

Du är på gång. Fint.

Tack treeman Yes, I AM!!!

Härligt!

Amari,

Du har ju fått en mängd bra tips från folk som lyckats få loss sin kreativitet (eller har de kanske betvingat sina rädslor, så kan man också se det). Själv är jag ruskigt duktig på att hjälpa andra, men har ofta själv hamnat i passivitet så fort det gällt att fatta beslut om något jag behöver göra själv. Värst har det varit i situationer när jag inte haft någon deadline eller någon annan som bestämt vad det är jag skall göra. Värsta läget för mig har alltså varit att ha mycket tid och resurser till mitt förfogande, och att jag 'fått göra som jag vill'. Illa! Då går bara tiden och jag får aldrig något beslutat.

För ett antal år sedan gick jag på ett möte med en välkänd coach. Mötet var sprängfyllt, coachen var vältalig, och alla var entusiastiska. Till och med jag. För coachen lärde mig något som jag har haft nytta av sedan dess. Jag tänker så här "jag vet att jag inte kan, men om jag hade kunnat, hur skulle jag gjort då?" Och vips, så får jag lösningar i mitt huvud, samma som händer om jag hade gett råd till någon annan. Detta sätt att resonera gör på något vis att kreativiteten tittar fram utan att vara kopplad till prestation och beslut.

Jag har försökt att undersöka varför detta sätt att resonera lyckas lura min beslutsångest (jag vet ju att jag lurar mig själv, men blir ändå lurad). Det känns som om det är olika delar i hjärnan som utför de olika momenten. Är det någon annan som använder samma knep och lyckas med det?

Coachens namn? Kjell Enhager.

Hej vonZeppelin,
Tack för ditt givande inlägg. Jag tror också att det handlar mycket om att hantera och betvinga sina rädslor och ångest för att få tag på och kunna ge uttryck för sin kreativitet. Det upplever jag många gånger att det är jag själv som censurerar och att jag dömer mig själv alldeles för hårt, vilket då ofta leder till att jag ger upp innan jag ens försökt. Det här börjar jag bli mycket bättre på nu och jag tror mer och mer på mig själv och min egen förmåga. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv utan mer leka fram det och ha roligt medans man gör det. Humor tror jag är en viktig ingrediens i att hitta sin kreativitet.

Jag har själv inte provat tipset som du fick av coachen. Det var en mycket intressant teori att intala sig själv detta, så det måste jag definitivt prova på. Tack så mycket för att du delade med dig av det! Det kan mycket väl vara som du säger att det är två helt olika delar av hjärnan som arbetar i de fallen. Det vore ju så suveränt att kunna lura sig själv till att kunna en massa saker genom att tänka så Nu ska jag ut och träna, hihi

Hälsningar
Amari