Danne skrev:

Alien skrev:

KrigarSjäl skrev:Aspergerlinjernas affärsidé består i att anpassa aspergaren till NT-samhället. Man säger så vackert att verksamheterna är individanpassade, vad det innebär i praktiken är alltså raka motsatsen.
Jag ser detta som ett kryptofascistiskt fenomen; annorlunda människor skall rätta sig efter det normativa samhällets mönster, det är ju en enklare lösning än att ändra på ett sjukt system.

Lyckligtvis finns det verksamheter som fungerar bra för oss också. De är inte många, men de börjar framträda i samhällsbilden. Här tänker jag på LiR, där är det verksamheten som är anpassad efter individerna och inte tvärtom. Där blir vi dessutom inte föremål för allehanda sociala experiment. Detta har jag rätt gedigna erfarenheter av. Kan berätta åtskilligt om diverse stolligheter jag erfarit när detta med Aspergers var nytt och olika institutioner började med experimentartade aspergerverksamheter. Men det blir en aning för privat för att jag ska rada upp exempel här; de som vill diskutera närmare kan pm:a mig.

Jag ser det som demokrati; minoriteten måste anpassa sig till majoriteten. Man kan knappast begära motsatsen, iaf inte om man vill leva och arbeta i NT-världen och inte i en skyddad verkstad.

Utan att veta något om den aktuella utbildningen så delar jag KS syn på saken.
Och ditt svar fick mig att tänka på lite liknelser/jämförelser.

Ex. Du är handikappad av att du saknar dina ben. Du får gå en "utbildning" där du ska anpassas till majoriteten/samhället, som ju har ben. Den hålls av folk som har ben, som lär dig från sin synvinkel. På så sätt lär du dig bli mer handikappad eftersom du inte KAN få dina ben att växa ut, och genom att inte acceptera att du är annorlunda, så missar du att utveckla ditt eget speciella sätt att hanskas med dina funktionsskillnader.

NT-världen är en fyrkantig form, där alla runda människor ska pressas in i, det blir alltid lite friktion hos individen, men oftast går det att forma alla till NT-robotar.
AS är varken fyrkantiga eller runda, vi är stjärnformade, med taggar som pretar ut åt alla håll. Att med mera våld mosa in en sån i den fyrkantiga formen innebär bara att det som kommer igenom formen är ganska litet och trasigt.

Det jag vill ha sagt är att så länge det är NT´s som betraktar oss och "behandlar" oss, så blir det fel, för det blir med deras synsätt, värderingar och utgångspunkt.
Det blir lite som de vita missionärerna som åkte världen runt och "frälste" alla hedningar, vissa kanske fortfarande tycker det var en bra idé, men jag tror att dom hade föredragit sin egen sorglösa livsstil istället.

Själv lär jag mig genom interaktion med andra aspergare, och bildar mig min egen uppfattning istället. Sen går jag min egen väg.
Av NT-folket har jag inte lärt mig nånting om hur det är att vara aspergare, och att försöka vara NT har jag redan gjort större delen av mitt liv, så det behöver jag heller inte "lära mig".

Att försöka vara NT har jag också försökt hela mitt liv, det gick så där. Hade varit bättre om jag förstått tidigare vad som var problemet. Kunnat utveckla fungerande strategier och förstått vilka slags yrken jag passat resp inte passat för. Några andra aspergare träffade jag inte vad jag vet.

För många ungdomar med AS, som känt sig ensamma och utstötta under skoltiden, så tror jag just umgänget med andra aspergare kan vara det stora lyftet.

Jovisst, men om du tror att vårdideologi och styrning från tanter är ett lyft för den personliga utvecklingen kan jag garantera dig att så inte är fallet.

Bara om man accepterar att bli placerad i ett aspergerfack bestående av vårdpersonalens "kunskaper" om AS är det ett lyft. Bara om man accepterar att bli styrd, övervakad och pratad om över huvudet är det ett lyft.
Själv tycker jag det mest kändes som en kafkaartad mardröm, sätt mig hellre i Kumlabunkern. Jag skojar inte.

Fast det du utsatts för låter som en form av pennalism och ligger ganska långt från vad jag hade tänkt. Sedan hade jag nog föreställt mig att undervisningen skulle fokusera på helt andra ämnen än just Asperger. De flesta kommer ju att studera helt andra ämnen på högskolan, den personliga utvecklingen skulle ju bestå i att man lär känna andra och på så vis också lär känna sig själv.

ragnevi skrev:Fast det du utsatts för låter som en form av pennalism och ligger ganska långt från vad jag hade tänkt. Sedan hade jag nog föreställt mig att undervisningen skulle fokusera på helt andra ämnen än just Asperger. De flesta kommer ju att studera helt andra ämnen på högskolan, den personliga utvecklingen skulle ju bestå i att man lär känna andra och på så vis också lär känna sig själv.

Pennalism är isf en inbyggd del i konceptet "pedagoger/övriga personalkategorier som behandlar aspergare".
Personlig utveckling genom socialt umgänge, visst, men det är något som måste ske spontant, av vilja, och inte av tvång och scheman.
Pedagogiska modeller som utgår ifrån att aspergerdrag måste behandlas eller tränas bort är direkt skadliga menar jag.

Tvång är iaf inte av godo men säkerligen kan man träna bort saker.
Fast det är just som du säger inte ett måste, det är däremot en möjlighet.
Vill man inte så skadar ju inte det någon, dessutom är det inte särskilt effektivt att försöka lära sig något man inte vill lära sig.

nano skrev:
Vill man inte så skadar ju inte det någon, dessutom är det inte särskilt effektivt att försöka lära sig något man inte vill lära sig.

Säg det till de som driver behandlingshem för aspergare.

God ide, skulle vara intressant att träffa på en sådan.

Men hmm, det har jag ju, två personer som jobbade extra på mitt jobb som i normalfallet jobbade på något boende för aspergare, antagligen mer extrema människor där för de var tydligen inlåsta.

De beskrev hur de var o jag tänkte "men det är ju som mig det" o sade något liknande.
Då fick jag höra "näe det är som natt o dag, det går inte o föra ett samtal med dem, berättar man att ens mamma har dött så skiter de i det, det är som om man berättat att blommorna på bordet ser vissna ut".

KrigarSjäl skrev:Jovisst, men om du tror att vårdideologi och styrning från tanter är ett lyft för den personliga utvecklingen kan jag garantera dig att så inte är fallet.

Bara om man accepterar att bli placerad i ett aspergerfack bestående av vårdpersonalens "kunskaper" om AS är det ett lyft. Bara om man accepterar att bli styrd, övervakad och pratad om över huvudet är det ett lyft.
Själv tycker jag det mest kändes som en kafkaartad mardröm, sätt mig hellre i Kumlabunkern. Jag skojar inte.

Men en folkhögskola ska inte ge vård utan undervisning.

Iofs kan jag tänka mig olika målgrupper. Högfungerande spergerare som levt isolerade, som känner osäkerhet inför andra människor och livet som vuxen intill ångest och social fobi. De behöver andra aspergare för att upptäcka att de inte är ensamma och kunna umgås utan "NT-ångest". Undervisningen skulle iofs kunna vara i vad som helst, men gärna med en aspergerkurs om vad som NT-samhället brukar kräva och som brukar vara svårt för aspergare. Sen om man vill anstränga sig för att passa in bättre beror på vad man vinner och förlorar.

Den andra målgruppen skulle kunna vara mer lågfungerande aspergare som behöver mer grundläggande kunskaper.

De bästa lärarna skulle kunna vara äldre aspergare, som har erfarenhet både av att jobba i NT-världen på NT:s villkor och av att ha (haft) svårigheter som aspergare.

Har du alltså själv erfarenhet av att gå kurser för aspergare på folkhögskola?

KrigarSjäl skrev:Ja dessvärre, för drygt tio år sedan. Man blev behandlad som ett barn, som en mindre vetande, kort sagt som ett vårdobjekt av de lågutbildade tanterna som jobbade där. Det verkade rentav som att de VILLE se oss som handikappade. Det sämsta man kan göra som aspergare är att gå med på att stoppas in i ett fack och "handikappifieras". Det är bättre att kämpa på i verkliga livet med studier & arbete, alla gånger.

Låter precis som Aspergerkursen på Ågesta Fhsk, filia Älvsjö.

Skrev detta inlägg tidigare i en annan tråd men passar bra här också.

Gick för ett antal år sedan en kurs på Dalarö Folkhögskola (numera Ågesta Fhs). Kursen var förlagd till deras filial i Älvsjö, Stockholm.

Kursen var en allmänkurs för ungdomar med AS upp till 30 år. Vi var ca. 8 st i gruppen.
Det jag reagerade på först var att de inte kunde handskas med aspergare som faktiskt har något innanför pannbenet. Men att ta hand om SMÅ barn var de experter på. Men nu var vi inte det. Jag hade två kompisar på kursen och vi höll ihop vilket var bra.
Minns att jag en gång vid lunchen (vi hade med oss lunchlåda) nämnde något jag nyligen fått höra. "Man ska tugga maten minst 17 ggr". Detta gjorde en annan tjej väligt upprörd då hon fick för sig att jag sagt något illa till henne. Personalen kom och skulle reda ut detta vilket inte fungerade då det verkade ha bestämt sig redan innan att det inte skulle bry sig ett dugg om vad jag sa utan bara stå på den andra tjejens sida. Jag blev jätteförbannad.
Detta temperament hade inget med AS att göra utan det var snarare en aggression emot hur de behandlade oss med AS. De skulle lära oss om AS men det var mest lek. En av assistenterna var t.o.m. utbildad fritidsledare.

Men det fanns ändå några av eleverna typ 3 st som var nöjda med stället. Personalen var ju på deras sida om de uppstod konflikter.

Efter denna kurs kunde man gå vidare till nästa kurs, vi kan kalla den "kurs två". Den kurs skulle ge eleverna en chans till praktik som kanske kunde ge arbete (arbetsförmedlingen var med på ett hörn och några siuskonsulenter) Men alla kom inte in på kursen eftersom de ansåg att man inte tog sitt ansvar vad gällde att komma i tid m.m.

En av tjejerna fick iaf veta att hon fick gå nästa kurs och det gjorde mig och min ena kompis på kursen rasande då denna tjej kommit försent ett flertal gången vilket hon och jag inte gjort en enda gång. (spelade ingen roll att vi inte kom in utan snarare varför)
Hon och jag (och några andra) rent av avskydde stället och personalen och hela konceptet. Vi sa till dem att detta är ju rena vuxendagiset. Vi mest lekte hela dagarna (inte med leksaker utan lekar på andra sätt).
Det verkade aldrig som de brydde sig om vad vi tyckte, de bara lallade vidare.

Av någon anledning så fullföljde vi kursen trots alla våra aggressioner.
Men tro inte att vi fick ut något av det. Några av dem fick väl det men de sa aldrig något om vad de tyckte.

Kan fortfarande känna mig hatisk till stället, hela konceptet och deras jävla vuxendagis!

Ja, det verkar som om det var avsett för lågfungerande aspergare. Det skulle kunna fungera, men gör det inte i praktiken. Vilka mål har de med kurserna och vilka målgrupper, undrar man?

När jag var ung var det någon yrkesvägledare som rekommenderade mig att börja på folkhögskola. Inte någon aspergerkurs (AS "fanns inte" då) utan en vanlig. Men jag fattade inte poängen och tyckte väl det verkade läskigt att bo bland främmande människor. Tanken kanske var att jag behövde lära mig umgås med andra mer, men det var just det jag ville undvika.

Folkhögskolor utan aspergerkurser och aspergeranpassning har i mitt fall fungerat otroligt mycket bättre. Folkhögskolor utan aspergeranpassning erbjuder högre kvalitet på undervisningen, bättre bemötande från lärare och bättre rutiner. Det är min erfarenhet. Utan gemenskapsövningar på schematid och annat larv har jag kunnat utmana mitt intellekt och utvecklas.

Min nuvarande livssituation är skit. Bara skit. Är 18 år och är endast hemma. Hoppat av gymnasiet för ett år sedan för att det sociala var för mycket och efter det haft lite praktik, men även det var jobbigt, fikarasterna var de västa. Och jag undrar om bara för att komma ifrån hemmet folkhögskola skulle kunna vara något.

Mina första tankar var på Fellingsbro folkhögskola då den verkar vara ganska seriös, men jag vet inte heller. Har heller ingen diagnos på papper, förutom vissa AS-indikationer. På WAIS-testet jag gjorde var jag extremt ojämn, men dom sa att det räckte för att komma in, att man behöver lite kött på benen och inte alltid behöver en officiell diagnos. Tanken jag fick är då att det kanske kommer bli väldigt kärvt ekonomiskt iom. att jag inte är berättigad till aktivitetsersättning osv.

Så vad har ni för erfarenhet av folkhögskolor med aspie/hfa-klasser? Och har ni någon respons på det jag skrivit?

Moderator Alien: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Jag är i behov att struktera upp mitt liv och tror ni dom på folkhögskolan kan hjälpa mig med det? Jag vill möta likasinnade också, och det är ju väldigt svårt då jag inte känner några. Vet fan inte vad jag ska göra med någonting alls så därför behöver jag er hjälp!

Moderator:

Flyttade tråden från Aspergare och vården.

Jag var på en provapå-vecka i en aspergerklass på en folkhögskola i Helsingborg. Tyckte själva skolan och arbetssättet där verkade bra. Mycket lugn och ro och individuell anpassning. Däremot var det en del annat jag inte gillade. Tyckte man blev sedd lite som ett barn av vissa. Många (inte alla) av dem som gick där verkade också ha mycket mer svårigheter än mig och var mer märkbart annorlunda. Det kändes lite väl fjäskigt och pjoskigt ibland om man säger så.

Peace skrev:Jag var på en provapå-vecka i en aspergerklass på en folkhögskola i Helsingborg. Tyckte själva skolan och arbetssättet där verkade bra. Mycket lugn och ro och individuell anpassning. Däremot var det en del annat jag inte gillade. Tyckte man blev sedd lite som ett barn av vissa. Många (inte alla) av dem som gick där verkade också ha mycket mer svårigheter än mig och var mer märkbart annorlunda. Det kändes lite väl fjäskigt och pjoskigt ibland om man säger så.

Kan hålla med om det du skriver där. Gick själv i den klassen för något år sedan och man blev behandlad som ett barn väldigt ofta. Mycket på grund av att det är så olika "nivåer" på de som de tar in. Alla har inte heller Asperger utan det finns även de som har större svårigheter. Vi brukade säga till de ansvariga att byta namnet på klassen till allmäna diagnoslinjen. Jag och min pojkvän, som också gick i klassen, har inte alla de svårigheterna och det blev en massa tjaffs för vi ville ju ändå få något slags utbildning. Men då vissa hade svårare och vi kunde klara oss själva, blev det vi som blev lidande.

Har varit tillbaka en gång sedan jag slutade och de har tydligen tagit åt sig lite av våra klagomål så numera är det mycket mer individuellt och anpassat. I varje fall det man kunde se. Men lugn och ro kan jag inte riktigt hålla med om (fast sedan orsakade jag och min pojkvän mycket av tumultet haha) då om man bor på internatet är det så lyhört att man skulle höra sin granne tappa en nål på golvet. Inte så kul när vissa pratar VÄLDIGT högt och klampar VÄLDIGT mycket i trappen :/

Men överlag skulle jag rekommendera Sundsgården faktiskt. Perfekt läge om man vill ha det lugnt och skönt.

hejpodej skrev:Kan hålla med om det du skriver där. Gick själv i den klassen för något år sedan och man blev behandlad som ett barn väldigt ofta. Mycket på grund av att det är så olika "nivåer" på de som de tar in. Alla har inte heller Asperger utan det finns även de som har större svårigheter. Vi brukade säga till de ansvariga att byta namnet på klassen till allmäna diagnoslinjen. Jag och min pojkvän, som också gick i klassen, har inte alla de svårigheterna och det blev en massa tjaffs för vi ville ju ändå få något slags utbildning. Men då vissa hade svårare och vi kunde klara oss själva, blev det vi som blev lidande.

Allmänna diagnoslinjen hade nog varit ett mer passande namn, ja. Det var nån med tourettes där bl,a och andra som verkade ha andra svårigheter än just AS.

hejpodej skrev:då om man bor på internatet är det så lyhört att man skulle höra sin granne tappa en nål på golvet. Inte så kul när vissa pratar VÄLDIGT högt och klampar VÄLDIGT mycket i trappen :/

Det stördes jag också väldigt mycket av. Allt hörs verkligen. Dessutom var det folk uppe och kollade på TV med hög volym till ganska sent och mitt rum var precis vid det rummet. Sjukt störigt.

Vilket/vilka år gick du där? Jag var där på provapå-vecka förra våren (maj tror jag).

Får man fråga vad den folkhögskolan i Helsingborg heter?

Peace skrev:Det stördes jag också väldigt mycket av. Allt hörs verkligen. Dessutom var det folk uppe och kollade på TV med hög volym till ganska sent och mitt rum var precis vid det rummet. Sjukt störigt.

Vilket/vilka år gick du där? Jag var där på provapå-vecka förra våren (maj tror jag).

Det kan jag förstå. Mitt rum var på ovanvåningen men det lät minst lika mycket där. Kunde verkligen inte förstå hur folk kunde bo på nedervåningen. Vi gav upp med att skälla ut folk till slut och sedan vande man sig vid det eller nåt. Är glad att jag inte bor där längre även om det var sjukt mysigt att bara ramla ner till stranden på våren.

Hehe då har du eh, sett mig. Pratade inte direkt med några av er på prova på. Kan ju även säga att jag var en av dem som antagligen verkade vara ganska "normal" i klassen. Gick där i två år mest för att jag var tvungen för att läsa upp gymnasiet och för att jag inte hade något bättre för mig. Dessutom träffade jag min pojkvän där så det var ju inte bara dåligt

zero_me skrev:Får man fråga vad den folkhögskolan i Helsingborg heter?

Sundsgården

hejpodej skrev:Hehe då har du eh, sett mig. Pratade inte direkt med några av er på prova på. Kan ju även säga att jag var en av dem som antagligen verkade vara ganska "normal" i klassen. Gick där i två år mest för att jag var tvungen för att läsa upp gymnasiet och för att jag inte hade något bättre för mig. Dessutom träffade jag min pojkvän där så det var ju inte bara dåligt

Åh hur ser du ut? Du borde sett mig iaf, jag var den enda tjejen i provapå.

Har ingen erfarenhet själv men har flera kompisar som gått på Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping som säger att det är en bra skola.

Jag kan rekommendera vanlig folkhögskola annars. Gick själv på en sån och det var kanon, alla fick vara sig själva och om man hade svårt för vissa saker så fick man hjälp med det. Jag utvecklades ENORMT mycket socialt under den perioden plus att jag fick bättre självförtroende.

Jag är också övertygad om att allmänna linjer utan aspergerinriktning är ett bättre alternativ för högfungerande aspergare.
Aspergerlinjerna är nog bäst för de med grava problem.