"Diagnoskriterierna för autismspektrumstörning är så breda att vem som helst passar in där."

cognitive delight skrev:

KrigarSjäl skrev:Om folk (myndigheter) inte svarar på raka frågor utan svarar med en massa tjusigt svävande svammel betyder det att de är inkompetenta och då ska man säga: du gav mig nyss ett nonsenssvar. Svara på frågan istället.

Ett litet tips bara.

Hur har du tänkt att de ska vara förmögna att svara om de (tydligen) inte har kunskap om saken i fråga?

Förhoppningsvis så kan det där få dom att erkänna att dom inte besitter relevant kunskap istället för att försöka spinna iväg på någon helt orelaterad tråd.

Jag har blivit rekommenderad att hålla mina diagnoser hemliga av några jag trodde var mina vänner. (De är NT då.) Jag har samtidigt märkt hur de tagit mer och mer avstånd från mig och liksom bara "försvunnit". Killen vill inte att jag ringer utan mailar om det är nånting. Tjejen hans är extremt svartsjuk och jag har märkt att jag fått lida för denna svartsjuka. De har blandannat placerat mig i en annan hytt då vi ska ha rest tillsammans. De har skyllt på att "det fanns inte fyrahytter kvar" vilket har visat sig vara en lögn. Det har varit såna grejer hela tiden. Jag har fått inse att de SKÄMS över mig. De vill inte att jag syns eller märks. Det är så sårande att det inte går att beskriva.

Numera är jag öppen med mina diagnoser för dels är det en säkerhet för mig och sen är jag faktiskt stolt över dem också. Det kanske låter konstigt men mycket av min aspergers och adhd är mina största styrkor och de är en så stor del av mitt liv att jag vägrar att skämmas för dem. Jag vill inte vara "normal", dvs vara "NT". Jag tycker NTs brukar vara ytliga, falska, lögnaktiga och illojala. Hittar de nån mer intressant så överger de en. Det är tyvärr min erfarenhet av de "NT-vänner" jag har haft.

Så, vad gör man...? Jag försöker leva mitt liv på mina villkor och det har blivit så att jag för närvarande inte har några nära vänner. Jag tar folk som de kommer och gör mina grejer när jag vill och känner för det. Jag träffar folk mest genom gemensamma intressen, om det är fester, sammankomster eller liknande. Det är på den nivån som mina vänskapskontakter ligger. Kanske är det lika bra så. Jag slipper bli sårad, behöver inte engagera mig för mycket i folk och jag kan välja tidpunkterna, om jag vill komma eller ej helt själv.

mvh Jenny

Rymdskepp skrev:

cognitive delight skrev:

KrigarSjäl skrev:Om folk (myndigheter) inte svarar på raka frågor utan svarar med en massa tjusigt svävande svammel betyder det att de är inkompetenta och då ska man säga: du gav mig nyss ett nonsenssvar. Svara på frågan istället.

Ett litet tips bara.

Hur har du tänkt att de ska vara förmögna att svara om de (tydligen) inte har kunskap om saken i fråga?

Förhoppningsvis så kan det där få dom att erkänna att dom inte besitter relevant kunskap istället för att försöka spinna iväg på någon helt orelaterad tråd.

Har tyvärr sina risker att utmana eventuell prestige hos folk som kan ha makt över en. Och makt plus okunnighet utlöser gärna prestige. Det kan också gå oväntat bra om både man själv och den andra kan vara människa med en annan människa, utan taggarna utåt, men det är bra att först prova den strategin innan skarpt läge och se vad som händer.

Men så är alla när de blir stressade...
(jaha men om man alltid är så då, då räknas det inte?)

"Nej du kan inte ha Aspergers en i min Klass hade det och hon var skitelak! du är inte alls som henne."

Inger skrev:"Tänka på barnen i Biafra" (mormor och lärare när jag inte ville äta äcklig mat).

Mitt favoritsvar är: "Men då borde vi väl skicka ner <den äckliga maten> dit".

"Varför kan du inte bara sluta med dina tvångshandlingar?" - sagt av läkare på sluten psykiatrisk avdelning! Jag frågade honom om han var dum i hela huvet.

"Vad har du vuxit upp i för familj egentligen, höh, höh, hööööh..." - manlig vikarie när jag förklarade att vi har en internationell kvinnodag för att uppmärksamma att kvinnor är och alltid har blivit förtryckta. Tyvärr fick jag en esprit d'escalier senare och kom på att jag borde ha sagt: "Jo lille snuttekorven, jag har vuxit upp i en familj där jag har fått lära mig att jag är precis lika mycket värd som du, även om du har en dingelidång mellan benen."
När han frågade varför det inte finns en "internationell mansdag" röt jag iaf: "Ni har ju för fan redan 364 dagar, då kan väl vi få EN!?"
"Höööh höööh, där har vi en arg liten rödstrumpa," garvade han då.

"Vänta bara tills du träffat den rätta, då kommer du minsann att vilja kyssas" har jag fått höra när jag sagt att jag inte gillar att kyssas.

"Ni svenskar har det för lätt och förstorar upp saker som inte är verkliga problem" - överläkare på allmänpsykiatriska mottagningen

wuwei skrev:"Ni svenskar har det för lätt och förstorar upp saker som inte är verkliga problem" - överläkare på allmänpsykiatriska mottagningen

Det där säger otroligt mycket om den personens bristande kunskap i psykiatri. Nu är jag visserligen ingen psykiatriker själv men det säger ju för f-n sig självt att om man upplever sig ha problem så har man det. Ingen människa blir heller hjälpt av att bli "niad" eftersom personen som uttalar sig då per automatik tycker sig vara bättre än "dom".

Hehe, jag låter skitarg. Egentligen skulle jag inte bry mig så mycket om att få höra något sådant, men ibland känns det för jävligt hur vissa människor kan bli läkare. För att inte tala om anledningen till varför vissa vill bli det.

Det är väl så att många tycker att det ska "hjälpa" om man får höra att det finns de som har det värre. Att man istället upplever det som att de säger att man inte kan ha några problem alls eller bara har pseudoproblem tänker de inte på. Man måste inte vara utan problem bara för att man inte har det värst. Som Marian Keyes skriver i en av sina böcker (fritt ur minnet): "Om jag ligger i ett rum och blir fastspikad i bordet så hjälper det inte mig särskilt mycket att få veta att i rummet intill ligger det någon som de sågar av benet på".

wuwei skrev:Det är väl så att många tycker att det ska "hjälpa" om man får höra att det finns de som har det värre. Att man istället upplever det som att de säger att man inte kan ha några problem alls eller bara har pseudoproblem tänker de inte på. Man måste inte vara utan problem bara för att man inte har det värst. Som Marian Keyes skriver i en av sina böcker (fritt ur minnet): "Om jag ligger i ett rum och blir fastspikad i bordet så hjälper det inte mig särskilt mycket att få veta att i rummet intill ligger det någon som de sågar av benet på".

Mycket bra sagt/skrivet, det där.

prodge64 skrev:

wuwei skrev:Som Marian Keyes skriver i en av sina böcker (fritt ur minnet): "Om jag ligger i ett rum och blir fastspikad i bordet så hjälper det inte mig särskilt mycket att få veta att i rummet intill ligger det någon som de sågar av benet på".

Mycket bra sagt/skrivet, det där.

Skulle bli en bra film!

atoms skrev:

prodge64 skrev:

wuwei skrev:Som Marian Keyes skriver i en av sina böcker (fritt ur minnet): "Om jag ligger i ett rum och blir fastspikad i bordet så hjälper det inte mig särskilt mycket att få veta att i rummet intill ligger det någon som de sågar av benet på".

Mycket bra sagt/skrivet, det där.

Skulle bli en bra film!

Låter som någon av SAW-filmerna...
Fast jäkligt bra sagt.

Kahlokatt skrev:

atoms skrev:

wuwei skrev:Som Marian Keyes skriver i en av sina böcker (fritt ur minnet): "Om jag ligger i ett rum och blir fastspikad i bordet så hjälper det inte mig särskilt mycket att få veta att i rummet intill ligger det någon som de sågar av benet på".

Skulle bli en bra film!

Låter som någon av SAW-filmerna...
Fast jäkligt bra sagt.

Jag tänker mig mera något av en regissör som Roy Andersson; väldigt, väldigt torrt men samtidigt vansinnigt roligt som i en Bröderna Marx-film.

"Det är ju bara att rycka upp sig!" - En människa som uppenbarligen aldrig varit deprimerad.

"Äsch, alla får ju diagnoser nuförtiden, det är trendigt."

"asperger?! nä, du som är så social/snäll/rolig/omtänksam!",
"gud vad tråkigt det måste vara att äta samma mat/göra samma sak varje dag!",
"försök att komma ut lite!",
"nu pratar du för högt.",
"man kan inte säga/göra så.",
"jag hör vad du säger, och jag försöker förstå vad du menar.",
"går det inte lika bra med en annan äppelsort?",
"måste det vara den specifika pastasorten? jaha, då går jag och byter...",
"fundera inte så mycket.",
"försök att se till helheten."
"var inte så självupptagen."

"Du kan bli precis vad du vill"
"Förr eller senare hittar du också någon tjej"
"Efter regn kommer solsken"
"Självmord är en permanent lösning på ett tillfälligt problem"
"Nästa gång du mår dåligt tänk på de svältande barnen i afrika"
"Alla mår dåligt ibland"
"Jag är också lite socialt handikappad" (NT sa detta)

"Du har inte asperger du är bara blyg"
"Du vet väl att om du vill ha en pojkvän så måste du sminka dig"

ooops, jag skrev annat än enbart floskler. behövde väl ventilera lite kanske...

"Asså, det är väl bara att rycka upp sig!" är ju en klassiker. Sades av en happy-go-lucky-brud i min gymnasieklass. Hon fick en rungande utskällning av mig och min lika "störda" kompis.

- Ryck upp dig!
- Du kan om du bara vill.
- Varför umgås du inte med nån?
- Du behöver väl kompisar precis som alla andra? Tro inte att du är annorlunda.
En lärare satt och stirrade på mig, medan en annan lärare höll genomgång för klassen, och jag undrade varför. Tyckte det var obehagligt så jag vände bort ansiktet. Då avbröt hon lektionen, röt till och sa: SLUTA LÅTSAS! Du ser mycket väl att jag vill dig något och ändå vänder du bara dig bort! Alla stirrade på mig och det kändes jättejobbigt.

"Det är ju bara att träna bort det"