Jag menar precis det som jag skriver. AAF är endast intresserade av att driva frågor som föräldrarna anser vara viktiga. Det är en fullkomligt värdelös förening när det gäller att företräda personer med egen diagnos och jag kan inte se någon annan förklaring än att det finns politiska skäl till detta. När föreningen helt domineras av höginkomsttagare så vill de inte kritisera högerregeringen oavsett vilken politik denna driver mot de personer som de säger sig företräda. Skattesänkningar och pigavdrag är uppenbart viktigare frågor för AAF än synen på personer med AS. Så länge som AAF sitter fast i detta högerdike finns det ingen anledning för personer med AS att vara medlemmar där.

KrigarSjäl skrev:Förklarat har han ju gjort gång på gång, möjligen kan det vara intressant med exemplifieringar, att skriva ned samtal, allmän jargong och attityder man mötts av.
Gör det, Micke2!

Inte för att jag misstror det han säger, det är ju bara att titta i deras medlemstidning så ser man deras attityd. Det är mer än tydligt vilka som getts tolkningsföreträde.

Har du någon gång varit på ett styrelsemöte i föreningen eller deltagit i någon aktivitet ordnad av föreningen?

Micke2 skrev:Jag menar precis det som jag skriver. AAF är endast intresserade av att driva frågor som föräldrarna anser vara viktiga. Det är en fullkomligt värdelös förening när det gäller att företräda personer med egen diagnos och jag kan inte se någon annan förklaring än att det finns politiska skäl till detta. När föreningen helt domineras av höginkomsttagare så vill de inte kritisera högerregeringen oavsett vilken politik denna driver mot de personer som de säger sig företräda. Skattesänkningar och pigavdrag är uppenbart viktigare frågor för AAF än synen på personer med AS. Så länge som AAF sitter fast i detta högerdike finns det ingen anledning för personer med AS att vara medlemmar där.

Vilket skitsnack!
Jag har suttit i skånestyrelsen sen 2006 och slagits för gruppen vuxna med egen diagnos.
Jag har sett den ena efter den andra med egen diagnos lämna när de inte fått det de har velat ha och att sedan beskylla styrelserna för att vara högervridna och att de skulle bestå av en massa höginkomsttagare är bara patetiskt.
Om fler med egen diagnos skulle engagerar sig så skulle mycket mer hända.

tvilling99 skrev:

Micke2 skrev:Jag menar precis det som jag skriver. AAF är endast intresserade av att driva frågor som föräldrarna anser vara viktiga. Det är en fullkomligt värdelös förening när det gäller att företräda personer med egen diagnos och jag kan inte se någon annan förklaring än att det finns politiska skäl till detta. När föreningen helt domineras av höginkomsttagare så vill de inte kritisera högerregeringen oavsett vilken politik denna driver mot de personer som de säger sig företräda. Skattesänkningar och pigavdrag är uppenbart viktigare frågor för AAF än synen på personer med AS. Så länge som AAF sitter fast i detta högerdike finns det ingen anledning för personer med AS att vara medlemmar där.

Vilket skitsnack!
Jag har suttit i skånestyrelsen sen 2006 och slagits för gruppen vuxna med egen diagnos.
Jag har sett den ena efter den andra med egen diagnos lämna när de inte fått det de har velat ha och att sedan beskylla styrelserna för att vara högervridna och att de skulle bestå av en massa höginkomsttagare är bara patetiskt.
Om fler med egen diagnos skulle engagerar sig så skulle mycket mer hända.

Varför protesterar då inte AAF mot högerregimens trakasserier mot personer med AS? Anser du att den bästa "hjälpen" för personer med AS att är att det blir som förr och personer med funktionshinder tvingas stå rättslösa med mössan i hand inför överklassen?


Admin
Redigerade bort dubbelcitat.

Micke2 skrev:

tvilling99 skrev:

Micke2 skrev:Jag menar precis det som jag skriver. AAF är endast intresserade av att driva frågor som föräldrarna anser vara viktiga. Det är en fullkomligt värdelös förening när det gäller att företräda personer med egen diagnos och jag kan inte se någon annan förklaring än att det finns politiska skäl till detta. När föreningen helt domineras av höginkomsttagare så vill de inte kritisera högerregeringen oavsett vilken politik denna driver mot de personer som de säger sig företräda. Skattesänkningar och pigavdrag är uppenbart viktigare frågor för AAF än synen på personer med AS. Så länge som AAF sitter fast i detta högerdike finns det ingen anledning för personer med AS att vara medlemmar där.

Vilket skitsnack!
Jag har suttit i skånestyrelsen sen 2006 och slagits för gruppen vuxna med egen diagnos.
Jag har sett den ena efter den andra med egen diagnos lämna när de inte fått det de har velat ha och att sedan beskylla styrelserna för att vara högervridna och att de skulle bestå av en massa höginkomsttagare är bara patetiskt.
Om fler med egen diagnos skulle engagerar sig så skulle mycket mer hända.

Varför protesterar då inte AAF mot högerregimens trakasserier mot personer med AS? Anser du att den bästa "hjälpen" för personer med AS att är att det blir som förr och personer med funktionshinder tvingas stå rättslösa med mössan i hand inför överklassen?

AAF är fortfarande ingen politisk organisation utan en intresseorganisation.

En "intresseorganisation" som påstår sig företräda personer med funktionshinder, men som ser åt ett annat håll när den aktuella personkretsen utsätts för rena trakasserier, varför skall man vara med i sådan förening? Med nuvarande inriktning företräder inte AAF personer med AS.

tvilling99 skrev:

KrigarSjäl skrev:Förklarat har han ju gjort gång på gång, möjligen kan det vara intressant med exemplifieringar, att skriva ned samtal, allmän jargong och attityder man mötts av.
Gör det, Micke2!

Inte för att jag misstror det han säger, det är ju bara att titta i deras medlemstidning så ser man deras attityd. Det är mer än tydligt vilka som getts tolkningsföreträde.

Har du någon gång varit på ett styrelsemöte i föreningen eller deltagit i någon aktivitet ordnad av föreningen?

Jag fick min diagnos -94 bland de första i Sverige så jag har nog sett en hel del.

Vet för litet om AAF, och i synnerhet AAF Skåne, för att uttala mig. Men några allmänna synpunkter.

Det är ett allmänt problem i föreningslivet idag att så många väljer att stå utanför och klaga framför att gå med och åtminstone titta efter i vad mån saker möjligen kan bero av vilka som går med och vad de vill. Väldigt många hämtar sin bild av ideella föreningar från företag och myndigheter och väntar sig att få sina intressen serverade utan att behöva göra något för dem. De tror också att föreningarna är cementmonoliter omöjliga att förändra. Ibland kan det visst vara något åt det hållet, men ofta är det mycket flexiblare. Ofta skriker man efter folk. Och där betonghäckarna frodas — tja, undra på det om ingen har utmanat dem på år och dagar.

Samma sak kan också gälla föreningsorganet: risken är stor att även det avspeglar minst lika mycket vilka som har tagit sig tid med det som vad föreningen innefattar för hållningar och åsikter. Rapporterna om projekt avspeglar på samma sätt vilka som tar sig tid med dem — inte nödvändigtvis vilka slags projekt föreningen kanske också skulle vara öppen för om de som ville driva dem gick med och gjorde det.

Sedan är det möjligt att de flesta tycker de har häcken redan full och att det också ligger något i det; men det hjälps inte. I ett föreningsliv som bygger på lekfolks frivilliga engagemang sitter alla i den båten, eller så får man lämna över till myndigheter och dem som har råd att betala lobbyorganisationer.

Jag väljer att engagera mig i OA istället så ingen kan beskylla mig för att bara sitta och klaga. Visst, man kan förändra organisationer inifrån, men bara om man upptas som fullvärdig medlem och folk lyssnar på vad man säger. AAFs attityd utåt visar inte detta och mitt intryck genom åren är att de mest ser oss som maskotar.

Zombie skrev:Vet för litet om AAF, och i synnerhet AAF Skåne, för att uttala mig. Men några allmänna synpunkter.

Det är ett allmänt problem i föreningslivet idag att så många väljer att stå utanför och klaga framför att gå med och åtminstone titta efter i vad mån saker möjligen kan bero av vilka som går med och vad de vill. Väldigt många hämtar sin bild av ideella föreningar från företag och myndigheter och väntar sig att få sina intressen serverade utan att behöva göra något för dem. De tror också att föreningarna är cementmonoliter omöjliga att förändra. Ibland kan det visst vara något åt det hållet, men ofta är det mycket flexiblare. Ofta skriker man efter folk. Och där betonghäckarna frodas — tja, undra på det om ingen har utmanat dem på år och dagar.

Samma sak kan också gälla föreningsorganet: risken är stor att även det avspeglar minst lika mycket vilka som har tagit sig tid med det som vad föreningen innefattar för hållningar och åsikter. Rapporterna om projekt avspeglar på samma sätt vilka som tar sig tid med dem — inte nödvändigtvis vilka slags projekt föreningen kanske också skulle vara öppen för om de som ville driva dem gick med och gjorde det.

Sedan är det möjligt att de flesta tycker de har häcken redan full och att det också ligger något i det; men det hjälps inte. I ett föreningsliv som bygger på lekfolks frivilliga engagemang sitter alla i den båten, eller så får man lämna över till myndigheter och dem som har råd att betala lobbyorganisationer.

Jag har varit med i flera år inom dåvarande FA, låtit mig inväljas i styrelser samt hjälpt till vid en hel rad saftkalas och andra arrangemang som riktar sig till föräldrar och deras barn. Man får väldigt gärna vara med och stödja deras verksamhet, men när det gäller intresset för frågor som är av direkt betydelse för sådana personer som mig, då är intresset obefintligt. Om inte riksstyrelsen anser det tillhöra deras uppgifter att företräda sådana personer som mig själv, då tappar man till slut helt motivationen och jag valde därför att lämna föreningen.