Jag har en dröm om att få köpa en hund och egentligen är det massor som talar emot. Nummer ett är väl att både jag och maken är allergiska, jag litegrann och han mer emot hunder. Själva hundrasen jag är intresserad av är Chinese crested powder puff, dvs kinesisk nakenhund med päls. Dessa hundar är mer allergivänliga än många andra raser och pälsen är mjuk som pudervippor, därav namnet.

Jag vill ha en knähund, hyfsat lättskött och fördelen är att jag ständigt är med hunden vill säga. Den skulle aldrig vara ensam. Det är liksom en annan sak att ha en hund framför andra djur som orm, fågel och igelkott som vi nu har. Min man är galen i fåglar så fågeln är främst hans. Själv vill jag ha nåt mer tillgivet och nära som en hund. Hur får jag honom att förstå det?

Min familj har tidigare haft hund så viss hundvana finns.

Min man (som är NT) tycker jag har svårt att organisera annat som städning mm här hemma, men som sagt; är det inte lite annorlunda som ett djur som en hund eller katt? Djuret är ju med ständigt så man kan inte glömma bort det? Vad tycker ni andra? Ni andra npfare som har hund eller katt? Är jag ute och cyklar fullständigt?

Jag har inga barn och skulle aldrig skaffa barn heller. Hund och katt är ju lite som ett barn på sätt och vis och innebär flera års commitment, men jag är rätt så ensam och längtar efter sällskap. Jag vill inte ha katt för det tror jag vi är lite för allergiska emot och sen är jag mer hundmänniska också. Jag tror själv det skulle kunna gå men de stora frågorna är som sagt allergin och hur klokt det är med tanke på mina funktionshinder? Det här är nåt jag velat väldigt länge, men just om jag orkar och klarar av det är nåt jag tror jag gör men helt säker kan man ju inte vara.

mvh Jenny

Köp en katt istället. Knähund eller katt, samma sak.

roto skrev:Köp en katt istället. Knähund eller katt, samma sak.

-Tvärfel. En hund är en hund oavsett storlek och skiljer sig i allt väsentligt från katter. Även små chihuahuor pinkar revir och har vaktinstinkt. Till och med rätt mycket efter vad det verkar.

JennyJ skrev:Själv vill jag ha nåt mer tillgivet och nära som en hund. Hur får jag honom att förstå det?

Nu kanske jag låter spydig, men det är sagt i välmening; det är inte svårare än att du säger att du vill ha något mer tillgivet.

JennyJ skrev:Min man (som är NT) tycker jag har svårt att organisera annat som städning mm här hemma, men som sagt; är det inte lite annorlunda som ett djur som en hund eller katt? Djuret är ju med ständigt så man kan inte glömma bort det? Vad tycker ni andra? Ni andra npfare som har hund eller katt? Är jag ute och cyklar fullständigt?

Som icke-NT har jag vid ett flertal tillfällen trott mig kunna ta hand om ett husdjur, vilket har visat sig vara fel av olika anledningar. Därmed inte sagt att du inte skulle göra det, men jag gör det inte (på egen hand, du är ju dock sambo).

KrigarSjäl skrev:

roto skrev:Köp en katt istället. Knähund eller katt, samma sak.

-Tvärfel. En hund är en hund oavsett storlek och skiljer sig i allt väsentligt från katter. Även små chihuahuor pinkar revir och har vaktinstinkt. Till och med rätt mycket efter vad det verkar.

+1, dessutom är det inget råd till nån som vill ha en hund att köpa en katt istället.

Den största anledningen till att jag inte vill ha en katt är främst allergin, vi är båda betydligt mer allergiska mot katter än hundar, sen är det lite känslan också...

Jag vet hur det är att ha hund, katt har jag aldrig haft. Många tycker att det är lättare med katt, men jag är inte helt säker på det. Det finns ju fördelar och nackdelar med alla djurarter. Jag inbillar mig att det är lättare att sköta om en hund gällande pälsvård etc än en katt.

Jag känner mig helt enkelt mer hemma med en hund eftersom jag kan hundbeteenden bättre då vi haft hund i familjen, katter är inte riktigt min pilsner. Jag vet att även de här småhundarna kan vara en stor hund i en liten kropp, vi hade en dvärgschnauzer förrut och det var en personlighet. Mina föräldrar köpte faktiskt hunden för min skull, för jag var hysteriskt rädd för hundar när jag var liten. Pluto botade rätt mycket av min hundrädsla och efter att han dog har man väl fortfarande längtat innerst inne efter en hund.

Som sagt så vill jag ha hunden som nära sällskap, det skulle bli en knähund, ett keldjur helt enkelt, men jag skulle vara ytterst seriös när det gäller hundens välbefinnande. På sätt och vis så tror jag att hunden skulle bli en motor för att verkligen hålla det städat och mer organiserat hemma än vad jag får till idag.

En hund kan man inte glömma bort, jag ser det som mycket svårt och jag vet själv att efter att jag blev permanent förtidspensionerad så mår jag så himla mycket bättre på alla sätt. Det som känns jobbigt är när exempelvis maken är så himla säker på att jag inte klarar det, och när folk liksom utgår ifrån att man inte klarar det. Vi har flera djur och inget av dem lider någon nöd. Det som kan vara tungt här hemma är när jag förväntas klara nästan hela hushållet själv. Vi är egentligen båda lite aspiga och sitter gärna och sysslar med våra respektive projekt medan det kan bli överfullt och stökigt med grejer hemma. Det är liksom bådas fel då jag syr och han sysslar med modeller och det tenderar flyta ut över hela lägenheten.

Jag skulle vilja ha nånting som fick oss båda att skärpa till oss så att säga. Jag vet att har man väl hunden hemma så skulle han falla för den. Han gillar rasen i sig även om maken inte är hundmänniska. Han är fågelmänniska och jag är hundmänniska. Nu när jag vet hur min situation är så känner jag att jag liksom kan slappna av i mitt liv och ägna mig åt sånt som jag tycker är viktigt. Jag har inte kunnat göra det tidigare. Det är kanske litegrann som den biologiska klockan säger ifrån, men då jag inte kan skaffa barn så längtar man efter det närmast tänkbara; en hund.

mvh Jenny

Jag är NT och jag tycker absolut att du ska prova. Finns det möjlighet för dig att kanske vara hundvakt/fodervärd åt en hund för att testa hur det skulle fungera hemma hos er? Du vet ju inte om du klarar av att sköta en hund innan du har testat och det vet inte din man heller.

Jag har själv två katter och vill hemskt gärna ha hund också för, precis som du och andra har sagt, det är inte alls samma sak. Jag är dock själv väldigt osäker på om jag klarar av det ansvar det innebär att skaffa hund. Å andra sidan så skulle mitt liv bli betydligt mer strukturerat då hunden måste ut vid vissa tider o.s.v.

Så som sagt var; prova. Djur ger så otroligt mycket till oss människor.

Det kanske är bäst om du ställer in dig på att sköta och betala för hunden själv så han slipper vara rädd att han ska behöva rasta den en massa, pröjsa för hundmat och dylikt... Att försöka infiltrera andra i ens djurinförskaffanden brukar aldrig vara av godo. Alltså ger han klartecken så köp en hund, men förvänta dig inte att han ska vara engagerad, det är ditt projekt.

Det är just det där med struktur man längtar efter. Jag tycker vi båda har rätt bra liv, saker har ordnat upp sig. Min man jobbar under dagarna och jag är ensam i lägenheten. Jag är oftast väldigt aktiv med mina specialintressen, men det blir lätt ensamt. Lite väl ensamt.

Jag ser inte utegång med hunden som nåt större problem, som att ta en sak som lätt skulle kunna bli jobbig. Nästan utanför så har vi en "hundgård", dvs en inhägnad där det är tänkt att rasta hundarna. Sen så behöver jag komma ut, en hund tvingar en. Är man skittrött eller har dålig ork så är det ju bara att ta en repa ner till "hundgården" och låta hunden springa av sig och sen går man upp igen. En rastning behöver inte ta evigheter.

Problem två är ju pälsvård. Det blir ju jag iom att min man är mer allergisk än jag. Jag resonerar litegrann att det är så himla mycket saker ändå som jag är allergisk mot så jag tror inte den här hundrasen gör så mycket skillnad.

Sen så har jag fått en bekant som har just en sån här hund samt en blandrasmix med den här hundrasen och så var det nån annan. Man kan ju försöka se till att träffa hennes hundar litegrann och se hur det går. Åtminstone den renrasiga hunden.

Jag förväntar mig inte att han ska vara engagerad alls, utan det här blir ju helt och hållet mitt projekt. Men jag tror att det skulle vara ett projekt som skulle höja standarden hemma iom städning och hålla i ordning. Det är ju ändå jag som är hemma.

mvh Jenny

Jag tycker det låter som att du har tänkt igenom det där noggrannt. Köp en hund!

Jag håller med sugrövmanövern, du verkar ha tänkt igenom detta noggrannt.

Djur är bra på att 'påtvinga' struktur, säkilt då hundar. Jag tycker även att det är positivt för din eventuella framtida hund att du hemma hela tiden, det kommer även en uppfödare tycka misstänker jag.

Det låter ju fantastiskt att du har möjlighet att få träffa en hund av just den rasen du är intresserad av. Du kan ju berätta att du funderar på att skaffa en Chinese Crested för henne? Om du inte redan gjort det förstås. Hon kan säkert bidra med mycket information som inte går att hitta på olika rassidor.

Lycka till med hundskaffandet!

Tack alla!

Jo, tänka går ju bra, det är själva "verkstaden" jag är mer orolig över. Jag har ju fått bättre ordning på min medicinering så jag mår generellt bättre. Jag har ju bipolär sjukdom blandepisod också som kan ställa till det. För mig är det viktigt att kunna känna att det är ett genomtänkt beslut och inte nån spontan adhdpryl eller hypomanigrej. Jag har påbörjat kurser och annat som jag senare inte orkat genomföra, men en hund är ju hemma liksom. Visst, man rastar den några gånger om dan men jag tycker det är lite annorlunda än att bege sig nånstans med buss och pendel.

Det är verkligen jätteskillnad nu då jag får all stöttning jag behöver, då jag är ekonomiskt trygg och känner att medicinering och allt fungerar, att jag fungerar. På nåt sätt så känner jag mig mer redo och kapabel för att kunna skaffa hund, det hade varit en otänkbar tanke för ett år sen.

Det här är ju ett "projekt" som kommer fortgå 10-15 år och en hund blir ju en familjemedlem. Min man har ju sin fågel (som jag har noll handlag med) och jag skulle vilja ha nåt som håller min "motor" igång. Jag är förbaskat less på att vara ensam och känna mig isolerad i en lägenhet och det är inte kul för nån som har en ständigt aktiv hjärna. Jag har inte riktigt ork för kurser och sånt som kräver att man tar sig iväg nånstans, men hemma och närområdet- det är ju ändå där jag är aktiv. Jag har ett litet inrutat liv, men det är ju ändå mitt liv så att säga.

Jag vill bara vara säker på att jag tar rätt beslut för att övertala min man kommer blir skitsvårt och superjobbigt. Han kommer totalvägra först- det vet jag. Men jag är mer envis än honom så jag brukar vinna i slutändan. Det är bara det att det här är en jättegrej så det kommer bli en strid på kniven.

mvh Jenny

Jag ska bara säga nåt om allergi här. Är man allergisk mot något pälsdjur så bör man enligt allergologer osv inte utsätta sig för något pälsdjur på regelbunden basis. Dels kan man försämra sin allergi och bli allergisk mot fler saker/djur/födoämnen osv, dels sliter man på sitt immunförsvar öht.

MÅSTE du ha med hundar att göra skulle jag försöka bli dagmatte eller liknande. Väldigt synd att skaffa ett djur för att senare upptäcka att man inte klarar att bo med det osv. Särskilt för nån som har erkänt svårt för förändringar.

Annars sägs AS och hundar gå väldigt bra ihop tydligen, hundar ska vara mer lättkommunicerade än människor osv. Lycka till oavsett.

Jag är bland annat pälsdjurs-, pollen- och dammallergiker så jag medicinerar med diverse allergimediciner året om. Mina sambor är tre alaskan huskyhundar och fyra katter. Det har fungerat utmärkt att göra på detta sätt. Jag hade en bra läkare som hjälpte mig att prova ut vilka mediciner som fungerar och jag har ätit dessa i stort sett hela mitt liv.

KrigarSjäl skrev:

roto skrev:Köp en katt istället. Knähund eller katt, samma sak.

-Tvärfel. En hund är en hund oavsett storlek och skiljer sig i allt väsentligt från katter. Även små chihuahuor pinkar revir och har vaktinstinkt. Till och med rätt mycket efter vad det verkar.

Aha, du är också en som föredrar knähund före "riktig" hund? Verkar vara ganska inne med knähundar, som ser ut som katter, idag? Förstår inte varför?

roto skrev:Aha, du är också en som föredrar knähund före "riktig" hund? Verkar vara ganska inne med knähundar, som ser ut som katter, idag? Förstår inte varför?

Vad är det där för trams? En hund är en hund och därmed basta. Säger du att småväxta inte är riktiga människor också?? En liten hund ger samma vänskap och aktivitet som en stor hund, och lever dessutom ofta betydligt längre och DET är ingen nackdel.

För din upplysnings skull så kan en Tysk Jaktterrier, en liten hund, vara betydligt mer av en handfull och betydligt tuffare än den största Grand danois...och mig veterligen (jag kan utseende och namn på varenda hundras i stort sett) så finns det ingen hund som ser ut som en katt. Inte för att det vore en nackdel, katter är fantastiskt vackra och fascinerande djur.

Och nej, jag har ingen liten hund själv. Rottweilerkorsning + jag vill helst äga stora hundar då jag vill cykla/springa och träna i hundsport. Men en vacker dag lär jag ha en liten hund när krafterna inte räcker till för stora hundar längre. Det är ingen förlust alls.

/en SANN hundälskare.

Jag tycker nog att du ska prova! Chinese crested är riktigt trevliga hundar och dessutom väldigt kärvänliga och gosiga då de älskar värme. Se bara till att hitta en seriös uppfödare (inget "renrasiga men utan stamtavla"!) för det är en ras som har blivit populär snabbt och tyvärr används av väldigt många i valpfabriker. Fast när jag tänker efter så verkar du så påläst att det vet du säkert redan!

Lycka till!

Åk och hälsa på en kennel med den rasen du är intresserad av för att se hur det fungerar med allergin. Man ska inte lita helt på det där med allergivänliga raser. Det är väldigt individuellt vad man inte tål.

Jag är allergisk mot vissa hundars saliv och mot fettet i pälsen. Den ras jag reagerar mest mot är en av dem jag har (ungersk vizsla), så klappar jag honom eller om han slickar mig måste jag gå och tvätta mig direkt. Måste också ta allergimedicin dagligen. Anledningen att vi skaffade den rasen ändå är att vi tycker så mycket om dem (har haft en tidigare). Vi har också två shetland sheepdogs, som jag inte är ett dugg allergisk mot.

Jag har autismliknande tillstånd och ADD. Djur har alltid varit mitt stora intresse, så det har aldrig varit något problem med deras skötsel. Även när jag haft mina depressionsperioder har jag gjort det nödvändigaste med djuren, så de har hjälpt mig att inte gå under totalt under de perioderna.

Bump!

I senaste numret av Ögonblick (som jag tittade i på Hab) läste jag om den första assistanshunden för aspergare. En hund som bl a hjälper ägaren att slita sig ifrån datorn.

Artikeln hittade jag inte på nätet men i stället denna:

Simon är utbildad servicehund och den enda färdigutbildade hunden i Sverige, för personer med diagnoserna Asperger syndrom och ADHD. När Gunilla gjorde sin ADHD – utredning så berättade hon att hon hade en hund och hur de fungerade tillsammans. Hon fick då höra att han redan då fungerade som en servicehund. Det blev hennes startskott till att söka och utbilda Simon till assistenthund.

http://vimeddjur.se/assistanshunden-simon/

Jag har både katt och hund och trivs utmärkt med det.Här kommer det inte bli några mänskliga barn utan barnfrågan är löst redan.Gällande allergin som kan vara den största utmaningen och det bästa är att pröva en ccd som du ville ha innan köp så det inte blir att hunden inte kan vara kvar.Jag tål bara två kattraser som jag vet om och det är sibirisk katt och ev cornish rex .

Jeg er mer enn katt-person men jeg har både hund og katt. Og de gjør livet mye bedre, de er mine beste venner.

Enorm forskjell på hund og katt, katter klarer seg mye selv men en hund krever mye stell. Den hunden som bor her er en spesiell rase som krever veldig mye stell og selskap, det kan bli litt mye av og til men jeg gjør alt jeg kan for mine venner, uten dem hadde det blitt veldig tomt.

Jenny J börja med att passa/bli dagmatte så att du får prova på om hund passar dig. Att ha hund är mycket mer än att ha en knähund och gosa med eller att rasta x antal gånger om dagen och att släppa i en hundrastgård.

Det är jag och min hund som är med i Ögonblick och vimeddjur.

har själv en hund en katt 4 ankor och ett gäng höns add o as som diagnos men inga problem med att sköta djuren, händer dock i bland att vovven tycker att jag suttit för länge vid datorn då har jag plötsligt en schäfer som sitter i mitt knä o kräver uppmärksamhet

åk med din gubbe o besök uppfödare av rasen du är intresserad av (bästa är om du hittar nån där ni kan vara ett par dagar) o kolla så inte allergin sätter stopp för rasen då det inte går att säga att just den rasen är bättre för allergiker utan det är inviduellt vilken ras som inte triggar ens allergi (är själv allergisk mot hund saliv men inget jag har nått problem med förutom nässelutslag som kliar)

Jag har en hund och en katt. Hunden klarar jag inte alls att ta hand om, därför är jag glad att min pojkvän kan göra det.

Allergi är ju alltid viktigt att tänka på innan man skaffar ett djur, det är ju ändå ett ansvar. Jag är moderator på ett djurforum där många skaffar sitt djur och sedan efter nån månad kommer springandes och säger ' jag är för allergisk! '

Så bästa är att fixa ett lånedjur som får bo en vecka eller så, och sedan se var det bär.

Om du vill ha en hund skulle jag rekomendera att söka efter en redan vuxen, för att uppfostra och träna en hund då man är osäker om man klarar av ansvaret kan bli riktigt tufft. På det sättet om man vill ha ett djur från en ung ålder är nog katt bättre val, då dom inte kräver samma disciplin som en hund eller samma 'sysslor'.

Har själv både hund, katt, råtta och orm - och har samma diagnos som du. Har inga problem förutom då jag mår dåligt, då har jag problem att gå utomhus så sambon får sköta hundrastandet och aktiverandet. ( jag blir socialt fobisk när det är som värst och då gör det nästan ont att gå ut )

Läs gärna på en del och fråga runt i olika forum osv, och planera - det bästa som finns är att komma förberedd när man skaffar djur då kan man skräddarsy vilken sorts djur som passar en