Jag har funderat så här. Aspisar har inget behov av att följa mängden. Nter vill socialisera tillsammans och dricka sig fulla. Men eftersom man inte får ut något av det ändå, så saknar det betydelse att bli full.

Jag dricker inte för mycket för jag tänker på minna stackars hjänceller, och så gillar jag inte att må dåligt. Jag har blivit full vid ett par tillfällen. Det var ungdomligt oförstånd och innan jag visste att man inte kan blanda vad som helst. Men de gångerna gav ju inte mersmak precis. Jag fattar inte vad nterna ser tjusningen med att bli full.

Nu menar jag inte att alla nter super sig fulla jämt, men det verkar ju mer vanligt hos dem än hos Aspisar.

Jag har AS, men, jag tycker faktiskt om att vara tillsammans med folk. Har alltid varit "trend-sättaren" i min sfär och tycker om att ta initiativ, t.ex att gå ut i ett tomt dansgolv och börjar dansa och resten vet ni. Med alkohol blir det faktiskt bättre och det osociala i mig praktiskt taget försvinner, men kommer tillbaka 2 dagar senare (fest lördag, bakis söndag, "frisk" måndag).

MsTibbs skrev:

Tonzon skrev:Varför tror ni att Aspisar inte gillar att bli fulla?
Jag skall fundera på detta själv. Men det brukar ta lite tid att komma fram till något konkret.

För min del är det att tappa kontrollen en av de viktigaste anledningarna (samt att jag sett hur dräggiga andra folk blir). Jag har aldrig varit full.

Jag har tänkt som MsTibbs. Kontroll, att behärska allt med medvetandet, har alltid varit livsviktigt för mig - p.g.a. låg tendens till automatisering, naturligtvis. Trevligt nog har dock alkohol börjat fungera som social drog för mig, istället för tvärtom. Vid sansade doser blir jag mer avspänd i min pratsamhet, utan att (såvitt jag märker...) bli ouppmärksam på om någon annan händelsevis också har något att säga.

Kanske har jag börjat ha tur med mimtt umgänge, kanske har man fått gott ölsinne med åren elelr kanske räcker det med den sociala förmåga jag lyckats träna mig till för att undvika ölets onda krafter.

Mig och alkohol är faktiskt en rätt bra kombination.
Blir lite mer pratglad (men beror mkt på hurvida jag verkligen går in för att ha skojj o va social redan innan jag går ut eller inte), blir kramigare också tror jag att jag är lite mer skämtsam. Det där med tappa kontrollen har jag tack o lov sluppit, aldrig gort någonting jag ångrat när jag vart full och heller aldrig vart våldsam.
Visst ska jag sitta o diskutera lite djupare diskutioner (vilket jag kan när jag är full) så får jag anstränga mej lite mer än vanligt men brukar vara kapabel o ha en konversation med iaf va jag vet utan att jag ´helt tramsar bort mej.

Det där med bakfylla har jag aldrig upplevt, men klart man e seg dagen efter fast då är det seghet som när man har fått för lite sömn vilket man råder bot på igenom o helt enkelt gå upp o ut.

Är dock inte alkoholist öht, går ut nån gång i veckan högst o inte varje gång som jag blir packad. Beror på pengarna o humöret. Jag måste inte bli packad för att ha en skojj kväll, men med skojj umngänge har jag en tendens att bli det. -__-

Gillar att gå på krogen & tror rentav det är bra för aspergare att gå på krogen. Det är lättare att vara social när man har lite innanför västen.

Hej!
Det spelar ingen roll vad du dricker, med vem du dricker eller hur mycket du dricker. Om du funderar på om du har problem med alkohol, då har du redan stora problem! Den som kan dricka funderar inte, den som har problem funderar för den mår inte bra och har förmodligen konsekvenser av sitt drickande. Prova AA:s hemsida!
MVH Milve

Jag brukade se "fyllan" som ett glädjeämne i livet. Hade ett ganska aktivt socialt liv för ett antal år sedan men det var i stort sett knutet till alkoholen. Människor som drogs till ett gemensamt intresse där alkohol alltid var, i alla fall för mig, den största drivkraften. Ingen festkänsla utan alkohol tyckte jag.

Insåg dock hur meningslöst och osmakligt det var att leva så. Skrotade hela den sociala krets jag umgicks med då och har sen dess levt totalt isolerad i ca 3 år nu.

Har hänt flera gånger att jag varit väldigt full och att folk misstagit mig för nykter eftersom jag kan tvinga mig själv till att behålla kontrollen när det behövs.
Jag sluddrar t.ex aldrig när jag är full, kan oftast gå stadigt också.

Mest utmärkande för mig när jag är berusad är nog att jag ofta söker konflikter och försätter mig i situationer där jag mycket väl skulle kunna bli misshandlad/dödad. Jag provocerar folk och vägrar vika mig. Hittills har kombinationen av verbal förmåga och fullständig oräddhet, som om jag hade djup dödslängtan, räddat mig men egentligen har jag hoppats på att folk ska slå ihjäl mig. Om jag visat mig det minsta rädd hade de nog gjort det också.

Just i det här avseendet är nog aspergers utan tvekan något som spelar in. Just att kunna vara mer eller mindre avslappnad, utan att visa tecken på rädsla eller tvivel och på ett hårt och oförsonligt sätt såga andra människor, provocera, säga åt sviniga, kaxiga invandrargäng på nattbussen vilket slödder de är etc.
För en "normal" människa krävs mer för att de ska bete sig så enbart under alkoholpåverkan. En del narkomaner kan ha ett liknande beteende men jag har aldrig sett vanliga människor berusade i konfliktsituationer där de trots allt har kontroll. De har inte kontroll, jag har det.

Jag brukar också misstas för nykter, även fast jag är så full att jag inte ser någonting, allt är bara vitt och brusar och jag får känna mig fram. Då kan någon komma fram och bjuda upp till dans. En gång följde jag med en upp på dansgolvet, men när jag skulle börja röra på mig visade det sig att jag inte kunde utföra andra rörelser än vanlig gång rakt fram. Jag tappade balansen, började svaja, det blev för komplicerat, och jag var helt blind. Efter att jag hade stått stilla en stund kom synen tillbaka och jag kunde gå igen.

Jag hade halsat en kvarting Absolut Kurant innan jag gick in på krogen, och sedan där inne druckit ganska många cider och öl och några drinkar. Är det inte ganska sjukt att komma ihåg sådana detaljer om en kväll för över 10 år sedan? Men det var otäckt att tappa kontrollen, det är därför jag minns kvällen.

Jag har aldrig gillat att dansa, och det har ju sina skäl. Motoriken är inte den bästa, och perceptionsstörningarna gör ju att discoljusen och andra människors viftande armar och till synes okontrollerbart studsande kroppar upplevs som obehagliga av mig.

Numera dricker jag inte mer än kanske en gång per år om jag är bjuden på fest. Eftersom jag med stigande ålder har utvecklat en tendens att hamna i psykosliknande tillstånd av alkohol. Jag kan dricka om jag äter väldigt många Sobril, både före och efter alkoholintaget, då motverkas den sjukdomsframkallande effekten.

Jag dricker stora mängder i min strävan efter att bli full. Och sedan på natten, när spriten går ur kroppen kommer jag in i ett psykosliknande tillstånd där jag blir uppvarvad, och flyger ur sängen och går ut och går promenader i timtal, och tycker mig se skepnader och höra röster. Men som sagt, om jag tar Sobril händer inte det, jag matar på med fler tabletter varje gång jag vaknar med ett ryck.

Ågren talar folk om, de minns inte om de knullat, vad de sagt, vad de gjort etc. Jag kommer ihåg hela kvällen i detalj. Om jag åt chips, hur mycket jag drack, vilka jag pratade med och vad jag sade och vad de sade etc.

Detta kan ge stark ångest eftersom jag ofta tycker att jag skämt ut mig när jag har socialiserat, och jag måste analysera alla samtal och dubbelkolla så att jag under kvällen inte sagt någonting som kan ha missuppfattats.

milve skrev:Om du funderar på om du har problem med alkohol, då har du redan stora problem! Den som kan dricka funderar inte, den som har problem funderar för den mår inte bra och har förmodligen konsekvenser av sitt drickande.

Även om jag inser allvaret i frågan så tycker jag att din definition är lite för snäv.

Mina egna problem stavas bakis. Ser det mer som en biverkning än ett problem egentligen. För övrigt mår jag bra och den enda egentliga konsekvens jag tycker det får är en viss ekonomisk aspekt, men det handlar mer om hur jag disponerar mina nöjespengar.

När jag är småtankad är jag som bäst rent socialt. Faktum är att det främst är då som jag knyter kontakter med folk. Så jag hade nog varit halvt isolerad utan ölen.

Hermann skrev:Just i det här avseendet är nog aspergers utan tvekan något som spelar in. Just att kunna vara mer eller mindre avslappnad, utan att visa tecken på rädsla eller tvivel och på ett hårt och oförsonligt sätt såga andra människor, provocera, säga åt sviniga, kaxiga invandrargäng på nattbussen vilket slödder de är etc.
För en "normal" människa krävs mer för att de ska bete sig så enbart under alkoholpåverkan. En del narkomaner kan ha ett liknande beteende men jag har aldrig sett vanliga människor berusade i konfliktsituationer där de trots allt har kontroll. De har inte kontroll, jag har det.

Jag är relativt säker på att jag skulle se att du var rädd. Jag kan se individer som lurar alla runtomkring, men inte mig. Det är för att jag har liknande erfarenheter.

regrepsa skrev:

Hermann skrev:Just i det här avseendet är nog aspergers utan tvekan något som spelar in. Just att kunna vara mer eller mindre avslappnad, utan att visa tecken på rädsla eller tvivel och på ett hårt och oförsonligt sätt såga andra människor, provocera, säga åt sviniga, kaxiga invandrargäng på nattbussen vilket slödder de är etc.
För en "normal" människa krävs mer för att de ska bete sig så enbart under alkoholpåverkan. En del narkomaner kan ha ett liknande beteende men jag har aldrig sett vanliga människor berusade i konfliktsituationer där de trots allt har kontroll. De har inte kontroll, jag har det.

Jag är relativt säker på att jag skulle se att du var rädd. Jag kan se individer som lurar alla runtomkring, men inte mig. Det är för att jag har liknande erfarenheter.

Sjävklart, jag ser också när folk är rädda. Även den mest aggressiva politiska debattör kan utstråla rädsla. Kanske det klassiska exemplet också, ilska används ofta för att kamouflera rädsla. De flesta köper det men för personer med fler känslomässiga kanaler är det lätt att genomskåda.

Dödslängtan är mer subtilt, mer främmande och mer skrämmande för de allra flesta än bara vanlig ilska men även bakom detta kan rädsla gömma sig. Även den mest nitiske känner en viss rädsla det ögonblick snaran läggs kring hans hals. Även om hans oräddhet blir omskriven av eftervärlden var han i själva verket rädd.

Det är en del av den mänskliga naturen vi aldrig kan komma ifrån, rädslan finns där, vissa hanterar den bara bättre än andra.

hej har en lite kontroversiell fråga
eller nja kanske inte XD
any way
detta e märkligt iaf
jag har alltid haft problemet enda sen jag va tonåring att när jag druckit en lättöl
så har jag börjat märka av
att jag börjat känna mig onykter just när jag druckit upp ölen
sen efter ett tag så börjar jag bli trött
och sömnig
well jag undrar om detta har någe med funktions hindret att göra
har hört att autismiska tillstånd kan påverkas olika av sprit och droger men jag vet inte om re stämmer
men re funkar endå när jag e på krogen så brukar jag köra med goda alkoholfria drinkar
och re e ingen som brukar bjuda på öl så re e lygnt
fast re blir vel jobbigt om nån frågar om jag vill ha en öl
den stunden hoppas man ju få slippa
men en så länge har re gått bra

Nä, det är nog cannabissläktingen humlen som verkar.

Jag känner av alkohol direkt, t ex redan efter ett glas "vanlig" cider - alltså den man köper på konsum... (Inte så att jag blir direkt berusad av så lite, men jag känner definitivt av det!)
När jag var yngre och festade flitigt, lärde jag mig vart min gräns gick: 3 "stor stark" - tog jag den där 4:e fick jag så gott som alltid minnesluckor...

Ja, det är väldigt vanligt att personer som har AS reagerar annorlunda på både mediciner och droger. Men det är helt individuellt och olika, vilken avvikande effekt man får på olika substanser.

(Jag tror förresten att det redan finns en tråd om detta ämne - men jag orkar inte leta upp den just nu...)

Om ni som har Aspergers super er fulla, hur blir ni då?
Jag själv blir oregerlig och slänger ut mig saker jag inte menar när jag vaknar upp!

Jag skäms och mår dåligt och besöker psyk titt som tätt. Har ni erfarenheter av detta?

Mariette

Admin:
Ändrade trådrubriken så att den blir mer rättvisande.

Jag blir faktiskt ganska rolig och mer avslappnad, men har en kort stubin om folk utan tillåtelse* tar på mig. Det var ett tag sen sist jag var berusad eller full.

* - Om någon börjar kleta och klänga på mig så säger jag till direkt och kan verka väldigt otrevlig, vilket jag förmodligen är.

Jag snackar bara en massa skit på fyllan. Har aldrig behövt någon psykkontakt för det.

1. Alkohol är centraldämpande och (vid lätt berusning) frontallobsbedövande. Jag tvivlar på att personer med Aspergers syndrom skulle skilja sig från en kontrollgrupp om en studie genomfördes, om det som undersöktes var manifestationen av alkoholberusningen. Däremot skulle möjligen uttrycket i hjärnan kunna vara annorlunda, i alla fall hos AS-personer med starka aspergerdrag. Eftersom det är så oerhört många parametrar inblandade i ett tänkt svar på originalfrågeställningen, så länkar jag bara till svenska Wikipedias sida i ämnet.

2. Borde inte tråden få en mer beskrivande titel, som bättre relaterar till det tänkta innehållet?

Jag blir dels aspackad som en vanlig person, tappar omdöme och så.

Men jag börjar också undersöka och analysera förändringen i min hjärna.
Jag kan tänka sådant som "aha, nu vågar jag gå rakt in bland de där människorna och INTE känna mig osäker på hur jag ska göra". Jag blir inte duktigare socialt, men oräddare och känner inte samma hyperstress av att bara sitta och glo i sociala sammanhang.

Tyvärr verkar jag märka ut mig mer som udda när jag är full, eftersom jag inte håller klaffen lika mycket. Jag har fått höra att det har pratats om mig och hur jävla konstig jag verkar. "Haha, h*n sade att du brukar prata om PV-detaljer i evigheter utan att fatta att man inte vill lyssna." Typ sådant.

Jag skäms inte särskilt mycket om jag inte har gjort något riktigt dumt och/eller "förföljt" någon med mina monologer (har hänt).

Jag får dödslängtan när jag druckit och har inga problem med att säga till någon kaxblatte att hålla käften. Jag har någon slags naturlig pondus som gör att folk oftast accepterar när jag säger till dem, trots att de normalt hade blivit våldsamma.

Jag tål alkohol väldigt dåligt. Får huvudvärk medans jag dricker, efter bara ett par glas vin eller ett par drinkar. Förut kunde jag dricka större mängder och bli närmast manisk, jag tror manin tog överhanden så att jag inte kände illamåendet, och festa i timmar. Nu har jag inte ens lust att festa alls. Jag trivs med att vara socialt återhållsam.

Ibland får jag dock lust att tömma en flaska rosévin och lyssna på J-pop på hög volym och låta de maniska fantasierna där jag ser mig som en gudomlig superskurk ta överhanden.

En sak jag ibland saknar generellt med manin är känslan av att känna sig odödlig och bara dra fram som om jag var huvudpersonen i en enorm opera eller musikal eller en Gud som antagit människoform. Den känslan triggades igång när jag drack och festade för ca 6 år sen. Jag tror jag skulle kunna må bra av att uppleva nånting liknande men inte i min hemstad utan isåfall i någon annan, större, stad.

Jag gjorde ett test förra festen (examen = fyllefest såklart).

Den gick ut på att mentalt motverka alkoholens effekter på hjärnan och dessutom noga tänka igenom vad jag gjorde, varför jag gjorde och hur jag gjorde. Resultatet blev överraskande positivt. Jag märkte TYDLIGT hur motoriken slöades ner. Men jag tappade aldrig fokuset från min studie.
Efter ansenlig mängd alkohol spydde jag och det var väntat... sen spydde jag några gånger till. Då insåg jag hur jävla för mycket jag egentligen druckit. Mycket intressant att vara fysiskt aspackad men fullt klar i skallen.

Därför stödjer jag numera teorin om att "fyllebeteende" är en ganska stark placeboeffekt till följd av grupptryck och omedvetna förväntningar.

Testa själva nästa gång.

Jag blir bara påverkad... inte förändrad. Skulle aldrig tappa kontrollen bara pga alkohol. Gillar inte att dricka övr en viss gräns, då känns det bara som jag kämpar mot en förslöad hjärna o en kropp som inte gör som jag vill.

Jag kan tycka att avslappningen socialt är väldigt skön med alkohol. Dvs man kan inte tänka efter lika bra.

Problemet är bara det att jag alltid är helt medveten om vad jag gör fast mera avtrubbat. Jag har aldrig förstått det här "jag visste inte vad jag gjorde" eller den där stereotypen på tv av par som vaknar upp dagen efter fyllan och inte minns att de legat med varandra. Jag vet alltid vad jag gör på fyllan. Det som är skönt är väl då att omgivningen inte dömer en lika hårt för det konstiga man gör.

Fast numera är jag i princip nykterist. Jag dricker mest bara öl och whiskey för att jag tycker om smaken.

Jag påverkas inte så mycket av alkohol. Blir lite mer avslappnad i sociala sammanhang möjligen. Det var flera år sedan jag var full (som i "packad"). Jag tycker det är stillöst och trashigt att bli det.

Krävs enorma mängder för att folk ska märka på mig att jag druckit. Få personer kommer helskinnade ur ett shotrace med mig.
Mina arbetskamrater brukar skämta om det och kalla mig "Piraten". Det är lite kaxigt att som "liten tjej" kunna supa stora män i 80 kilosklassen under bordet. Många har kommenterat min höga alkoholtolerans och tycker att det är märkligt. Jag trodde att det kanske har med AS att göra?
När jag väl kommer igång så har jag i princip inga gränser (vilket jag relaterar starkt till min diagnos). Men att supa mig full tar ungefär ett helt dygn av drickande så jag ser ingen mening med det.

Man kan säga att jag är en extremt kontrollerad alkoholist.
Jag älskar vin och öl. Ren sprit är jag väldigt restriktiv med i vanliga fall.