Zombie skrev: Man kan inte komma in mitt i, höra vad någon råkar säga just då och tro att man därmed har fattat hela samtalet.

Vad bra att du äntligen har fattat poängen utav det jag har försökt säga helatiden.

Suck. Och på tal om trollning. Det du syftar på har jag fattat hela tiden. Det jag syftar på tror jag inte du fattar än.

Zombie skrev:Suck. Och å tal om trollning. Det du syftar på har jag fattat hela tiden. Det jag syftar på tror jag inte du fattar än.

Suck samma gamla rundgång igen. Jag trodde verkligen du hade kopplat den här gången. Och lustigt att du härmar mej efter att jag hade kallat dej orakel några gånger frågade du mej om jag hade övernaturlig förmåga och nu samma sak att jag har kallat dej troll några gånger tar du efter. Extremt kreativt och påhittigt.

Ärligt talat vet jag inte om jag börjar få vanförestälningar eller om du skriver otroligt osamanhängande men jag ska nog ta reda på om jag kan spärra alla dina inlägg så att jag slipper läsa en massa trams.

För det första vill jag säga hej till dig, empatisk , för du råkar tyvärr mer än lovligt ha hamnat i bakgrunden i din egen tråd, men det här är verkligen ett ämne som rör upp känslor som du ser!?
Stor "lycka-till-hälsning" till dig iaf!

Jag mår mer än dåligt och borde väl då inte ens försöka skriva, men gör det ändå - för vem vet om det finns en morgondag - och då blir mitt svar på frågan: Kan utredarna ha fel?: Det är klart som korvspad att de kan ha!!!

Jag påbörjade min egen utredning i november förra året, det avslutande samtalet med psykologen hade jag för fem (+1 dag) veckor sedan, fick då inte mycket information om vad som ev. skulle stå i utlåtandet och absolut ingen info. om den "diagnos" jag nu tydligen fått.

Jag har ändå kontakt med psykiatrin pga min problematik, så de tog kontakt med psykologen för att påskynda ett utlåtande (han sa att det skulle sändas till mig om ett par veckor, men nu har jag förstått att det tydligen inte kommer att sändas alls...man kan inte lita på psykiatrin och det borde jag väl för fasiken fatta vid det här laget, har kämpat med dem i närmare 30 år.)

Förlåt för det sidospåret för tråden i fråga...men nu har jag ändå fått en kopia på utlåtandet av min arbetsterapeut och det finns för det första hur många faktafel som helst, anamnesen (som ju ändå är bland det viktigaste) är ett "skämt", eftersom jag själv inte har tillgång till mina minnen och psykologen inte har kontaktat några andra som ev. kunnat ha mer info.

Jag borde givetvis påpeka alla fel som psykologen tagit sig friheten att skriva ner, han har med all tydlighet inte ens läst min journal ordentligt, för det finns inte ett enda datum som stämmer med de kontakter jag har haft/har med psykiatrin, men man ska ha ork också!

Jag hade ett extramöte med min arbetsterapeut idag (underbara tjej!), för jag mår ju inte så bra som sagt, och hon blir ju också väldigt upprörd av detta.
Hon önskar att jag kan skriva ner allt som inte stämmer det minsta i utlåtandet, men hur lätt är det när orken inte ens finns längre!?

Min "diagnos" (som jag nu fick på omvägar) stämmer då inte, men att orka strida om det...
Jag platsar tydligen inte heller på detta forum längre om herr psykolog har rätt (vilket jag iofs vet att han inte har!) för jag har fått diagnosen: Personlighetsstörningar av blandtyp och andra personlighetsstörningar.
Ok, det kan väl stämma i en del, men absolut inte tillsammans med den andra lunta info. som ändå finns att tillgå.

Jag skulle (och kanske borde, pga av trådskaparens inlägg), skriva mer, men jag har inte ork, jag har fullt upp med att försöka överleva... ta hand om er!

Jag tillhör den gruppen som inte fått diagnos efter utredning.

Även om jag har drag av Asperger (vilket jag fick ett intyg på), så sa utredaren att jag är för högt och jämt begåvad samt att jag verkade sakna specialintresse. Detta besked fick jag efter att vi hade träffats tre gånger, varav en av de gångerna gick till intelligenstest. Innan jag träffade denna psykolog hade jag tidigare träffat en sjuksköterska två gånger och fick då redogöra för mina problem, det var inför att de skulle bedöma om en utredning alls skulle göras. Sedan intervjuades min mor om min barndom i två-tre timmar. Min mor har själv sagt att det var svårt att svara på frågorna, då vi är åtta syskon (jag är yngst) och det var svårt för mamma att minnas vad som specifikt gällde mig eller något syskon.
Sedan tidigare har jag haft kontakt med psykiatrin då jag varit mer eller mindre deprimerad i stort sett hela livet, så det lär ha funnits saker skrivet om mig tidigare. Jag hade t ex genomgått en test för screening av personlighetsstörningar med resultat att sådana hade jag, flera stycken.

Just då, när jag precis fått beskedet om utebliven diagnos, så kände jag mig inte särskilt väl utredd och det gör jag inte riktigt nu heller, eftersom jag upplevde det som konstigt när psykologen sade till mig att han INTE hade läst det som fanns i min journal inför första mötet med mig och inför andra mötet hade han endast läst min mors svar på intervjun om min barndom. När jag yppade dessa känslor här på forumet upplevde jag det som ett stöd att andra skrev att det kunde vara en felbedömning eller så förvånades de över hur snabbt jag blivit avfärdad. En del uttryckte sig starkare, andra mer allmänt. Hur som helst var det en viktig del i min bearbetning av beskedet att få just dessa bekräftelser. Jag är tacksam för att jag fick dem.

Jag tycker nu att slutsatsen psykologen drog mycket väl kan vara riktig. Jag är på många sätt ett "gränsfall". Övriga diagnoser jag har täcker upp det jag har problem med i tillräckligt stor utsträckning.

Där jag tror att ett problem kan uppstå är när man upplever sig inte ha blivit tagen på allvar. Jag uppfattar att empatisk ger uttryck för just det. Det är behov som inte har blivit tillgodosedda, en känsla av att ha blivit hånad som man kanske inte får ord på just i situationen. Själv kommer jag för det mesta på vad det är för känsla och hur jag (kanske) skulle kunna formulera den flera dagar efter att en sådan händelse inträffat där jag på något sätt upplevt att jag inte blivit sedd eller hörd eller att jag blivit misstolkad/missuppfattad.

Även om den som utreder anser sig ha svaret redan efter första mötet så kan det vara idé att ta sig tid att ändå gå igenom fler möten därför att den som utreds inte ska uppleva sig som lättvindigt avfärdad. Dessutom finns det då möjlighet att kunna revidera den uppfattning som skapats vid första mötet om utredaren kan vara ödmjuk nog att göra det. Men sådant kostar och utredarna är troligen pressade av nedskärningar eller sparkrav (det verkar ju vara mer regel än undantag). Svår balansgång.

wuwei skrev:Där jag tror att ett problem kan uppstå är när man upplever sig inte ha blivit tagen på allvar. Jag uppfattar att empatisk ger uttryck för just det. Det är behov som inte har blivit tillgodosedda, en känsla av att ha blivit hånad som man kanske inte får ord på just i situationen. Själv kommer jag för det mesta på vad det är för känsla och hur jag (kanske) skulle kunna formulera den flera dagar efter att en sådan händelse inträffat där jag på något sätt upplevt att jag inte blivit sedd eller hörd eller att jag blivit misstolkad/missuppfattad.

Även om den som utreder anser sig ha svaret redan efter första mötet så kan det vara idé att ta sig tid att ändå gå igenom fler möten därför att den som utreds inte ska uppleva sig som lättvindigt avfärdad. Dessutom finns det då möjlighet att kunna revidera den uppfattning som skapats vid första mötet om utredaren kan vara ödmjuk nog att göra det. Men sådant kostar och utredarna är troligen pressade av nedskärningar eller sparkrav (det verkar ju vara mer regel än undantag). Svår balansgång.

Jo det är precis minna tankar med att folk ska få ordentliga utredningar och inte avfärdade. Mer resurser till vården.

Det de olika NPF organisationerna borde kämpa för är att det tas fram några riktlinjer hur en NPF utredning ska gå till och som gäller hela landet så att alla blir utreda under samma förutsättningar.

Zombie skrev:En annan bild jag kom på (slackern slipper läsa, men jag tänker inte heller låta hans vägran att läsa in sig på utredningsproblematiken färga andras bild av den i onödan): frågor som är så här pass komplexa och innehåller så många element av känslig bedömning, som också kräver erfarenhetsbyggande för att bli bra, kan i viss mån liknas vid pågående samtal. Man kan inte komma in mitt i, höra vad någon råkar säga just då och tro att man därmed har fattat hela samtalet. Det gäller vare sig de samtalande sedan vet vad de talar om eller inte.

Det är märkligt att det tydligen bara är du då Zombie som är så pass kompetent och intelligent som kan greppa hela denna, enligt dig oerhört komplexa problematik och ingen annan, inte ens de som utreder NPF. Du kanske är en övermänniska? Oavsett så är det fortfarande så att det går inte att seriöst avfärda utredare som inkompetenta enbart genom att läsa de inlägg som skrivs på detta forum.

Wine skrev:Det är märkligt att det tydligen bara är du då Zombie som är så pass kompetent och intelligent som kan greppa hela denna, enligt dig oerhört komplexa problematik och ingen annan, inte ens de som utreder NPF). Du kanske är en övermänniska? Oavsett så är det fortfarande så att det går inte att seriöst avfärda utredare som inkompetenta enbart genom att läsa de inlägg som skrivs på detta forum.

Jag har försökt att förklara det för honom och resonerat men det går inte. Det är som att prata med en vägg. Det ända svar jag får är slumpmässiga meningar att jag inte förstår och att jag ska leta bevis själv. Förstår inte logiken i det han skriver om det överhuvudtaget finns någon.

Fast jag har nu spärrat honom så att jag slipper läsa hans inlägg.

slackern skrev:

Wine skrev:Det är märkligt att det tydligen bara är du då Zombie som är så pass kompetent och intelligent som kan greppa hela denna, enligt dig oerhört komplexa problematik och ingen annan, inte ens de som utreder NPF). Du kanske är en övermänniska? Oavsett så är det fortfarande så att det går inte att seriöst avfärda utredare som inkompetenta enbart genom att läsa de inlägg som skrivs på detta forum.

Jag har försökt att förklara det för honom och resonerat men det går inte. Det är som att prata med en vägg. Det ända svar jag får är slumpmässiga meningar att jag inte förstår och att jag ska leta bevis själv. Förstår inte logiken i det han skriver om det överhuvudtaget finns någon.

Fast jag har nu spärrat honom så att jag slipper läsa hans inlägg.

Vi är nog rätt många här på forumet som förstår det Zombie med stort tålamod har försökt få en del av er - inklusive dig - att förstå. Jag anser att det är rätt pinsamt att behöva läsa det slags inlägg som jag nu citerar. I synnerhet som det varit många av dem i denna tråd. Det är inte direkt något som framställer er "oförstående" i särskilt god dager, för att nu uttrycka det milt.

@Wine
DET GÅR FÖR DJÄVULEN INTE HELLER ATT FÖROLÄMPA DEN OCH DEM SOM INTE SÅ TVÄRSÄKERT VILL HÅLLA MED DEN OCH DEM SOM SITTER NÖJD MED MED SINA EGNA ERFARENHETER AV VÅRDAPPARATEN.

Det är bra om dem som fått stöd och hjälp med en noggrann utredning också kan lita på att allt har gått till på absolut bästa vis.

Men det ena utesluter inte det andra för det.

Det finns olika skäl från olika håll att ifrågasätta dem kunskaper på samtliga nivåer i såväl Forskning som Praktiserande.

En NPF-Utredare är bara en vanlig människa om en med i bästa fall en god sådan som av olika anledningar och i olika tider läst in Fakta och kanske Forskat och Praktiserat i ett ämne som inte efterfrågas av ALLA i samhället.

Inläggen i den här tråden försöker svara på om man kan ha skäl att tro att en Utredare kan ha fel: Enligt vissa kan det det, av egen erfarenhet så ser jag det som omänskligt att göra undantag för en viss kategori yrkesutövare, och många vinster går om intet om utredarna inte skulle tillåtas göra/ha fel. Vilka vill ha ett sånt arbete.

Det är inte att ifrågasätta dem som är nöjda med sina utredningar även om det måste framhållas att sista ordet inte är sagt vare sig det gäller Psykiatri Neuropsykiatri eller var Kirurgen kan komma in i brist på medicin eller terapi.

Mörkertalet stort i samtliga Diagnoser vare sig det gäller Diabetes, Reumatism, Epilepsi, Diskbråck, Psykopati, Gastrit, Gikt m.m. med mörkertalet avser jag att man inte vet varför en del blir hjälpta och andra inte.

Mvh segdeg

TK skrev:Vi är nog rätt många här på forumet som förstår det Zombie med stort tålamod har försökt få en del av er - inklusive dig - att förstå. Jag anser att det är rätt pinsamt att behöva läsa det slags inlägg som jag nu citerar. I synnerhet som det varit många av dem i denna tråd. Det är inte direkt något som framställer er "oförstående" i särskilt god dager, för att nu uttrycka det milt.

Jag bry mej ärligt inte vad du tycker om mej personligen. Och trist att människor tror sej vara "expert utredare" när inte alla uppgifter finns eller dom är bara otroligt naiva eller har en grandios självbild som inte stämmer överens med verkligheten.

Varför är det så svårt att förstå att det inte går att avfärda en utredare som inkompitent när inte alla uppgifter finns?

Tack TK. Det behövde jag.

Man kan börja undra om man är en sådan skit som utmålas. Eller, inte just sådan, men motsvarande. (Eller varför i helvete man utsätter sig för sånt här, men det är en annan diskussion.)

slackern skrev:

TK skrev:Vi är nog rätt många här på forumet som förstår det Zombie med stort tålamod har försökt få en del av er - inklusive dig - att förstå. Jag anser att det är rätt pinsamt att behöva läsa det slags inlägg som jag nu citerar. I synnerhet som det varit många av dem i denna tråd. Det är inte direkt något som framställer er "oförstående" i särskilt god dager, för att nu uttrycka det milt.

Jag bry mej ärligt inte vad du tycker om mej personligen. Och trist att människor tror sej vara "expert utredare" när inte alla uppgifter finns eller dom är bara otroligt naiva eller har en grandios självbild som inte stämmer överens med verkligheten.

Varför är det så svårt att förstå att det inte går att avfärda en utredare som inkompitent när inte alla uppgifter finns?

Det svaret talar då sannerligen för sig själv. Jag önskar dig att du någon gång i framtiden kommer att inse vad det är du faktiskt säger och hur andra värderar dig utifrån det. Det skadar inte att ha en något mer ödmjuk attityd till andra. Livet blir lättare då.

TK skrev:

slackern skrev:

TK skrev:Vi är nog rätt många här på forumet som förstår det Zombie med stort tålamod har försökt få en del av er - inklusive dig - att förstå. Jag anser att det är rätt pinsamt att behöva läsa det slags inlägg som jag nu citerar. I synnerhet som det varit många av dem i denna tråd. Det är inte direkt något som framställer er "oförstående" i särskilt god dager, för att nu uttrycka det milt.

Jag bry mej ärligt inte vad du tycker om mej personligen. Och trist att människor tror sej vara "expert utredare" när inte alla uppgifter finns eller dom är bara otroligt naiva eller har en grandios självbild som inte stämmer överens med verkligheten.

Varför är det så svårt att förstå att det inte går att avfärda en utredare som inkompitent när inte alla uppgifter finns?

Det svaret talar då sannerligen för sig själv. Jag önskar dig att du någon gång i framtiden kommer att inse vad det är du faktiskt säger och hur andra värderar dig utifrån det. Det skadar inte att ha en något mer ödmjuk attityd till andra. Livet blir lättare då.

Varför skulle jag bry mej om vad någon annan människa skulle tycka om mej på internet? I verkliga livet däremot håller jag med om att det underlättar. Men jag ställde en fråga som jag inte har fått svar på men antar att du inte har något vettigt svar att komma med?

slackern skrev:Varför skulle jag bry mej om vad någon annan människa skulle tycka om mej på internet? I verkliga livet däremot håller jag med om att det underlättar. Men jag ställde en fråga som jag inte har fått svar på men antar att du inte har något vettigt svar att komma med?

Du kan vara lugn. Jag har många vettiga svar - på vettiga frågor. Att svara på retoriska frågor av det slag som du serverar, har jag dock ingen lust att lägga ner energi på. Visar du först prov på bättre takter i din debatt med Zombie, kanske jag upplever det vara meningsfullt att gå in i samtalet.

Din inställning till diskussion på Internet och på det här forumet skiljer sig också avsevärt från min. Så jag är klar över att jag inte har någon större chans att nå fram till dig, eller att du i dagsläget har begripit att andra faktiskt fattar betydligt mer än det du (möjligen av ren stridslust) tillskriver dem att ha förstått.

Inte har jag heller några större förhoppningar om att det här meningsutbytet mellan dig och mig leder någonvart. Det hindrar mig dock inte från att önska att du en dag kommer att kunna ta till dig andras uppfattningar och att upptäcka att du får bättre svar på dina frågor om du väljer en annan samtalston.

Med risk för rundgång och, att jag inte vet varför, jag skriver det här här.

Men jag som tycker att jag har svårt att läsa, och därför försöker läsa noggrant, är ändå nöjd när jag tycker mig förstå det jag läst, och inte så ledsen för det jag inte förstått.

Har följt med i inläggen och läst igenom tråden. Ser polariseringen som brukar komma i gång när ämnen som Diagnostik, Utredning, Symptom, Syndrom, Spektrum, etc. Diskuteras eller går över i debatt. Argument för en det ena och Polemik för det andra.

TS ställde en helt relevant fråga med ett väl så formulerat underlag om hur TS upplevt sina svårigheter och svårigheter med att få hjälp för sina svårigheter, Jag tar på mig det här och skriver SVÅRIGHETER en gång till så att det inte missförstås av ...den och dem som inte ser att det är...

Tycker att jag ser och känner igen den sida som otåligt mot bättre vetande efterlyser enkla fyrkantiga svar...och i brist på det, slänger in det själva genom att rättfärdiga anfall är bästa försvar, angrepp på den och dem som av egna erfarenheter generöst delar med sig av kunnande och visdom, sånt som bara kan inlevas, Och det tackar jag för, hoppas att inte tålamodet är ändligt.

Jag är ganska ny här, dessutom Odiagnosticerad, har inte så mycket belägg att komma med, men läst en del av det skrivits och ser inte någonstans att det finns en risk att erfarenheter och kunskaper skulle sätta sig över det forskningen inte själv kan redovisa, det är alltjämt ett pågående arbete likaså diskussionerna på så kallad Brukarnivå eller som här på forumet användarnivå.

Jargong är en sak men attityder blir svårare, det kan vara att var och en sig själv närmast,
men livet har lärt mig att det alltid finns mer att lära, och den dagen då jag inte tar in mer lär jag bita i gräset.

Den allmänna Debatten har också blivit kyligare, rent omänsklig när det kommer till människors behov av skola och omsorg. Produktivitet är ledord när det talas om att vara självförsörjande. äldrevård skall vara kostnadseffektiv. Och ett illasinnat rykte om att alla kan om dem bara vill, annars självsanering. Dem starka överlever, Känslor...Tacka faan att det känns och det skall det göra, Människor är mer än sina diagnoser, men diagnos skulle kunna vara ett skäl till att få göra undantag för skrivna Tentor t.ex. eller rätt medicin, eller som körkortsläraren som för ett tag sen skrev en tråd om hur AS ville bli bemötta på lektionerna.

Det finns ju dem som tror på fullt allvar att man kan läsa in sig på en diagnos, sen är det bara att spela sin roll och nöta ut vårdapparaten.


@Zombie m.fl. ett Varmt tack för allt ni delar med er av, trots motstånd .


Mvh segdeg

TK skrev:

slackern skrev:Varför skulle jag bry mej om vad någon annan människa skulle tycka om mej på internet? I verkliga livet däremot håller jag med om att det underlättar. Men jag ställde en fråga som jag inte har fått svar på men antar att du inte har något vettigt svar att komma med?

Du kan vara lugn. Jag har många vettiga svar - på vettiga frågor. Att svara på retoriska frågor av det slag som du serverar, har jag dock ingen lust att lägga ner energi på. Visar du först prov på bättre takter i din debatt med Zombie, kanske jag upplever det vara meningsfullt att gå in i samtalet.

Din inställning till diskussion på Internet och på det här forumet skiljer sig också avsevärt från min. Så jag är klar över att jag inte har någon större chans att nå fram till dig, eller att du i dagsläget har begripit att andra faktiskt fattar betydligt mer än det du (möjligen av ren stridslust) tillskriver dem att ha förstått.

Inte har jag heller några större förhoppningar om att det här meningsutbytet mellan dig och mig leder någonvart. Det hindrar mig dock inte från att önska att du en dag kommer att kunna ta till dig andras uppfattningar och att upptäcka att du får bättre svar på dina frågor om du väljer en annan samtalston.

Men jag antar att du inser att du inte har något vettigt svar på min fråga och går den lätta vägen och ignorerar den. Men jag förstår att du gör det ingen vettig människa kan argumentera emot den utan att framstå som korkad. Det är det som retar dej och Zombie. Men du går samma väg som din vapendragare alltså blockad.

Människor kan ha fel. Det är väl ändå nåt som är naturligt om nåt

Sen är det alltid så att vissa människor alltid ligger mer närmare "sanningen" än andra. Problemet är att man inte kan veta hur just den personen eller personerna du pratat med är närmare eller inte. Och givetvis så spelar tur roll. Som att ha en bra lärare eller en dålig. En person kan med lätthet få MVG i en kurs av en lärare, medan en annan får IG i exakt samma kurs..eftersom denne hade en annan lärare.

slackern skrev:Men jag antar att du inser att du inte har något vettigt svar på min fråga och går den lätta vägen och ignorerar den. Men jag förstår att du gör det ingen vettig människa kan argumentera emot den utan att framstå som korkad. Det är det som retar dej och Zombie. Men du går samma väg som din vapendragare alltså blockad.

Apropå "korkad" och "blockad": Är du inte det minsta rädd att du med det ovanstående avslöjar att du har gjort några rätt korkade antaganden? Har du inte någon förståelse för att det just är för att du tillskriver mig och andra åsikter och bevekelsegrunder utan någon grund som vår uppfattning om dig blir som den blir? Snacka om blockering!

Nu kommer väl några att anse att jag dunkar rygg och försöker skrämma meningsmotståndarna, men jag måste faktiskt få tacka segdeg också för stödet. När man blir ensam i en tråd om något man själv tycker är uppebart börjar man ju till slut undra vad det är man kanske gör fel som är pinsamt uppenbart för "alla andra" (menar då inte meningsmotståndarna i tråden). Kan betyda en del att få tecken på att de misstag man givetvis gör kanske är mindre än så.

För att i någon mån motväga det här sidospåret (hur motväger man ett spår? Nå, det får stå) vill jag puffa för Balis och wuweis inlägg här ovanför, liksom segdegs ur övriga aspekter. De är alla mycket läs- och tänkvärda.

Zombie skrev:vad det är man kanske gör fel

eller har missförstått. (Bäst att skriva ut, annars lär någon missförstå och tro man tror man är ofelbar sånär som på ett litet pedagogiskt problem.)

segdeg skrev:@Wine
DET GÅR FÖR DJÄVULEN INTE HELLER ATT FÖROLÄMPA DEN OCH DEM SOM INTE SÅ TVÄRSÄKERT VILL HÅLLA MED DEN OCH DEM SOM SITTER NÖJD MED MED SINA EGNA ERFARENHETER AV VÅRDAPPARATEN.

Det är bra om dem som fått stöd och hjälp med en noggrann utredning också kan lita på att allt har gått till på absolut bästa vis.

Men det ena utesluter inte det andra för det.

Det finns olika skäl från olika håll att ifrågasätta dem kunskaper på samtliga nivåer i såväl Forskning som Praktiserande.

En NPF-Utredare är bara en vanlig människa om en med i bästa fall en god sådan som av olika anledningar och i olika tider läst in Fakta och kanske Forskat och Praktiserat i ett ämne som inte efterfrågas av ALLA i samhället.

Inläggen i den här tråden försöker svara på om man kan ha skäl att tro att en Utredare kan ha fel: Enligt vissa kan det det, av egen erfarenhet så ser jag det som omänskligt att göra undantag för en viss kategori yrkesutövare, och många vinster går om intet om utredarna inte skulle tillåtas göra/ha fel. Vilka vill ha ett sånt arbete.

Det är inte att ifrågasätta dem som är nöjda med sina utredningar även om det måste framhållas att sista ordet inte är sagt vare sig det gäller Psykiatri Neuropsykiatri eller var Kirurgen kan komma in i brist på medicin eller terapi.

Mörkertalet stort i samtliga Diagnoser vare sig det gäller Diabetes, Reumatism, Epilepsi, Diskbråck, Psykopati, Gastrit, Gikt m.m. med mörkertalet avser jag att man inte vet varför en del blir hjälpta och andra inte.

Mvh segdeg

Jag vet inte hur väl du har läst i andra trådar ang. vem som förolämpar vem? Det du skriver ovan är något som är alldeles självklart och mitt intryck av vad jag sett här så verkar alla vara ganska överens om att utredare kan ha fel men det åtminstone jag tycker verkar märkligt är att man avfärdar utredare och utredningar som oseriösa enbart baserat på vad som skrivs på ett forum där inte tillräckligt med information om utredning, journaler m.m. finns som vi skrivit om tidigare i flera inlägg. Att uttrycka sig som nedan t.ex.:

Pemer skrev:Suck. En inkompetent lallare till som inte vet vad han SNACKAR om!

det reagerar jag på och jag har förklarat varför i tidigare inlägg.

Wine skrev:

slackern skrev:

Pemer skrev:Nej, det gör inte jag heller. Det låter inte som något annat än en okunskapsgrundad synonym, myntad av en eller annan enskild utredare. Det finns i vart fall inga belägg för att det finns någon diagnos som heter så formellt sett.

Här kan du läsa om autismliknande tillstånd verkar som det existerar.

http://habilitering.se/autismforum/om-d ... isk-autism

Att dessutom inte heller känna till att diagnosen autismliknande tillstånd existerar tycker jag visar på att man kanske inte själv har någon djupare kunskap. Då kanske man inte heller ska klaga på utbildade utredares kunskaper när de diagnostiserar.

Zombie skrev:Nu kommer väl några att anse att jag dunkar rygg och försöker skrämma meningsmotståndarna, men jag måste faktiskt få tacka segdeg också för stödet. När man blir ensam i en tråd om något man själv tycker är uppebart börjar man ju till slut undra vad det är man kanske gör fel som är pinsamt uppenbart för "alla andra" (menar då inte meningsmotståndarna i tråden). Kan betyda en del att få tecken på att de misstag man givetvis gör kanske är mindre än så.

För att i någon mån motväga det här sidospåret (hur motväger man ett spår? Nå, det får stå) vill jag puffa för Balis och wuweis inlägg här ovanför, liksom segdegs ur övriga aspekter. De är alla mycket läs- och tänkvärda.

Ja, jag vet att jag inte ens borde skriva (har jag väl sagt förr och ändå gjort just det!? ) för jag mår inte bra inte, men käre Zombies inlägg får mig bara att känna att jag måste, det får bli som det blir.

För det första måste jag återigen få sända dig, käre Zombie en "kram" som inte är av denna världen, för om du bara visste hur mycket dina ord på detta forum har betytt för mig, hjälpt mig att formulera vidare till vårdgivare (ja, jag har t.o.m. varit så fräck att jag kopierat en del av dina ord, skrivit ut dem och tagit med till mina "hjälpare" i mina försök att föra fram mig själv. Det är kanske inte lagligt, men du är anonym, så jag hoppas du inte tar illa upp!?)

Jag kan bara återigen bidra i denna tråd med att; självklart kan utredarna ha fel, hur mycket som helst dessutom!

Det är fruktansvärt sorgligt och det måste bara bli någon ändring på det, men hur...ja, inte vet jag, och jag har fullt upp med mitt för tillfället för att kämpa vidare...men får jag ork igen så se upp ni alla inom vården säger jag bara !

Ps. Jag känner igen en hel del i ditt inlägg, wuwei, tack för det! dS.