Kahlokatt skrev:Hoppas att jag aldrig blir så störd att jag börjar förfölja någon.

Det tror jag knappast att du behöver oroa dig för. Du verkar alldeles för godhjärtad och full av respekt för människor för att kunna kränka deras integritet på det viset.

Tintomara Ariadne skrev:

Kahlokatt skrev:Hoppas att jag aldrig blir så störd att jag börjar förfölja någon.

Det tror jag knappast att du behöver oroa dig för. Du verkar alldeles för godhjärtad och full av respekt för människor för att kunna kränka deras integritet på det viset.

Jag håller med!

Tack skall ni ha, men jag känner mig inte speciellt godhjärtad. Jag kan vara väldigt snabb med att döma människor, t.ex.

Mig lurar du inte. Vi är alla både gud och djävul och allt möjligt däremellan. Jag håller med Tintomara och Trädmannen.

Kahlokatt skrev:Tack skall ni ha, men jag känner mig inte speciellt godhjärtad. Jag kan vara väldigt snabb med att döma människor, t.ex.

Snabbast verkar du att döma dig själv. Och inte heller har jag fått intrycket att du skulle döma andra snabbare än nån annan, snarare tvärtom.

Kahlokatt skrev:Tack skall ni ha, men jag känner mig inte speciellt godhjärtad. Jag kan vara väldigt snabb med att döma människor, t.ex.

Jag känner mig inte heller godhjärtad. Känner mig oftast som en stor skitstövel. Fast är med största sannolikhet snäll ofta om man tänker logiskt på det.

Jag kan också döma människor snabbt ibland. Inget jag vill men det händer/har hänt.

Jag har en tendens att bli besatt, fixerad, vid personer... Kan bli riktigt smärtssamt. Speciellt om det finns romantiska känslor iblandade. Jag har ett sådant problem nu. Jag försöker "styra" min koncentration åt andra håll, ta visst avstånd till personen, inte ge in till vissa impulser.. Det är svårt.. och jobbigt MEN det går att kontrollera

Jag är oerhört "kompislojal" och det kan lätt bli en besatthet. Är det något som stör mig så är det exempelvis om en person som varit nära vän får en partner för antingen så går den människan totalt upp i den personen och glömmer allt vad vänner heter eller så blir den människans nya flick/pojkvän svartsjuk och det saboterar sönder den vänskap man hade fullständigt.

Det som stör mig så oerhört med NTs (för enligt min erfarenhet så har det här bara hänt med NTvänner jag haft) är att den nya partnern får uppföra sig totalt som den vill utan att den (fd) vännen sätter stopp eller värderar den vänskap man hade emellan oss nånting värd.

Det är som om all vänskap är bara bortblåst och man är helt satt på undantag. Jag är inte svartsjuk men jag blir så himla sårad och ledsen. Samtidigt så måste man hålla upp fasaden och inte visa nånting.

Jag har tröttnat så totalt på det här nu så det har inte blivit fler "nära vänner" för min del. Jag är skitles på svartsjuka människor som manipulerar ut en och på sk. "nära vänner" som tillåter dem.

Kanske andra känner igen sig i det här, och det här med "besatthet". Men är det fel på mig som är kompislojal och värderar vänskap högt eller på NTmänniskor generellt? Jag tycker de alltid försvinner så fort de hittar nån mer intressant.

Jag har aldrig varit sån som förföljer folk eller är ihärdig. Man märker redan från början när folk börjar ta avstånd, när de kräver att man ska hålla sina diagnoser hemliga eller när ljugandet och manipulerandet börjar. Då backar man för man vill inte såra folk och sen märker man hur mycket det utnyttjas emot en.

Jag har väl ledsnat på det här beteendet och därför går jag bara på tillställningar där gemensamma intressen finns. Att skaffa närmre vänner har det inte blivit mer, inte nu liksom. Det är inte det att jag inte vill ha nära vänner; men det känns som kostnaden i längden har blivit för dyr. Det känns som jag har hittat en slags strategi där jag får viss social stimulans men jag behöver inte bli sårad. Jag vet inte om ni känner igen er eller hur ni gör; men jag känner igen mig absolut i det flera av er har skrivit i den här tråden.

mvh Jenny