slackern skrev:Det är därför det behövs ordentliga NPF utredningar som vänder och vrider under varje sten som beräknar helheten. Och inte bara ett möte med en utredare som antingen sätter en diagnos eller inte.

Mitt intryck har också varit att det är så utredningar ska fungera, att utredningsteamen noggrannt går igenom patientens journaler, tar anamnes, intervjuar anhörig/anhöriga samt genomför en läkarundersökning där man gör en massa provtagningar. Patienten fyller i självskattningsformulär, blir intervjuad samt deltar i observerade neuropsykologiska tester.

Hur ska man annars kunna sätta en korrekt diagnos? Saknas det t.ex. självinsikt eller en förvriden verklighetsbild hos patienten så kan det nog vara svårt att acceptera den av NPF teamet/utredningsteamet satta diagnosen. Vad jag förstått så är det ju också så att det hos en vuxen som utreds ofta finns journalhandlingar från vårdgivare sedan tidigare som man också tar hänsyn till.

Det verkar helt absurt om det existerar fall där man kan få en NPF diagnos efter bara ett besök eller att man resonerar fram och tillbaka om olika diagnoser och vilket som skulle vara mest lämpligt för patienten ur en viss synvinkel. Det viktiga i sammanhanget är ju att man ska få en korrekt ställd diagnos så att man sedan ska kunna gå vidare och söka adekvat hjälp.

@slackern, ja, jag blev utredd av NPF-teamet i Uddevalla. Remissen fick jag av en som var specialist på NPF och utredde själv, men för tillfället hoppade in på öppenpsyk (samma lokaler) då det var brist på läkare en kortare period. Han skulle själv ha utrett mig egentligen, men så drog de bort resurserna och så försvann han då (Stefan Westergren hette han, jobbar väl med utredningar i Göteborg nu).

Det gjorde att jag först (jag visste inget om asperger alls) tänkte att han kanske bara trodde att alla har nog AS eftersom han var inriktad på det. Men sedan läste jag ju på mer själv och märkte att det här stämde ju bättre än all annan skit de påstått om mig, och att det förklarade så himla mycket jag hade varit med om i livet sedan jag var liten. Det var det första som heltäckande förklarade alla konstigheter.

Och sedan blev jag ju som sagt utredd av ett riktigt team. Som jag kunde se brister hos ändå, eftersom ingen är perfekt. Det finns alltid möjligheter till fel eftersom det är en omöjlighet att maximalt vända och vrida på precis exakt allting.

Att utredarna inte "vet hur det känns" upplever jag som handikappande för dem. De är tvungna att gå på det som syns, och det gör att man kan missa saker hos de där grundorsakerna kan vara samma men uttrycka sig på ett annat sätt (vissa reagerar på för mycket input genom att stänga av, andra genom utbrott, för att ta ett mycket enkelt exempel), eller kamoufleras p.g.a. t.ex. kvinna som varit specialintresserad (eller närapå specialintresserad) av psykologi och kommunikation (inte helt ovanligt att aspergare, speciellt kvinnliga, lägger massor av energi på det där).

Wine skrev:

slackern skrev:Det är därför det behövs ordentliga NPF utredningar som vänder och vrider under varje sten som beräknar helheten. Och inte bara ett möte med en utredare som antingen sätter en diagnos eller inte.

Mitt intryck har också varit att det är så utredningar ska fungera, att utredningsteamen noggrannt går igenom patientens journaler, tar anamnes, intervjuar anhörig/anhöriga samt genomför en läkarundersökning där man gör en massa provtagningar. Patienten fyller i självskattningsformulär, blir intervjuad samt deltar i observerade neuropsykologiska tester.

Hur ska man annars kunna sätta en korrekt diagnos? Saknas det t.ex. självinsikt eller en förvriden verklighetsbild hos patienten så kan det nog vara svårt att acceptera den av NPF teamet/utredningsteamet satta diagnosen. Vad jag förstått så är det ju också så att det hos en vuxen som utreds ofta finns journalhandlingar från vårdgivare sedan tidigare som man också tar hänsyn till.

Det verkar helt absurt om det existerar fall där man kan få en NPF diagnos efter bara ett besök eller att man resonerar fram och tillbaka om olika diagnoser och vilket som skulle vara mest lämpligt för patienten ur en viss synvinkel. Det viktiga i sammanhanget är ju att man ska få en korrekt ställd diagnos så att man sedan ska kunna gå vidare och söka adekvat hjälp.

Kan inte mer än hålla med till 100% och folk som inte inser logiken i det borde vidga sina vyer och inte vara så förbannat trångsynta.

Bror Duktig skrev:@slackern, ja, jag blev utredd av NPF-teamet i Uddevalla. Remissen fick jag av en som var specialist på NPF och utredde själv, men för tillfället hoppade in på öppenpsyk (samma lokaler) då det var brist på läkare en kortare period. Han skulle själv ha utrett mig egentligen, men så drog de bort resurserna och så försvann han då (Stefan Westergren hette han, jobbar väl med utredningar i Göteborg nu).

Det gjorde att jag först (jag visste inget om asperger alls) tänkte att han kanske bara trodde att alla har nog AS eftersom han var inriktad på det. Men sedan läste jag ju på mer själv och märkte att det här stämde ju bättre än all annan skit de påstått om mig, och att det förklarade så himla mycket jag hade varit med om i livet sedan jag var liten. Det var det första som heltäckande förklarade alla konstigheter.

Och sedan blev jag ju som sagt utredd av ett riktigt team. Som jag kunde se brister hos ändå, eftersom ingen är perfekt. Det finns alltid möjligheter till fel eftersom det är en omöjlighet att maximalt vända och vrida på precis exakt allting.

Att utredarna inte "vet hur det känns" upplever jag som handikappande för dem. De är tvungna att gå på det som syns, och det gör att man kan missa saker hos de där grundorsakerna kan vara samma men uttrycka sig på ett annat sätt (vissa reagerar på för mycket input genom att stänga av, andra genom utbrott, för att ta ett mycket enkelt exempel), eller kamoufleras p.g.a. t.ex. kvinna som varit specialintresserad (eller närapå specialintresserad) av psykologi och kommunikation (inte helt ovanligt att aspergare, speciellt kvinnliga, lägger massor av energi på det där).

Men då har du ju fått en utredning och diagnos. Och en läkare som ledde in dej på AS som du inte hade någon kunskap om tidigare. Vad är då problemet? Ska du inte vara nöjd och glad att du äntligen har fått svar på alla dina problem? Jag kan förstå att du är bitter över att det har tagit så lång tid i vårdsvängen att få göra en NPF udtredning.

Jag själv har också en tjock lunta journaler innan de gjorde en utredning. De bästa vore om de sätter in en almänpsykiatrisk utredning så fort som möjligt för folk som kommer in till psyk för att ta reda på vad det är för fel.

Tyvärr har jag fått berättat för mej utav en psykolog och min förra SSK att vården vill att man visar framfötterna och verkligen står på sej för att få den vården man vill ha. Tydligen är det för att folk ska bli aktiva och inte passiva. Men jag har också märkt att vården går in om jag inte riktigt har kraft att göra det själv.

Men ändå tycker jag att det synsättet är fundamentalt fel för det är inte alltid människor har kraft att kämpa för sin rätt. Men jag har nog haft tur de har faktiskt stöttat mej och tagit tag i saker som jag har haft som önskemål och numera tycker jag att de förstår mej och tillgodoser minna önskemål.

slackern skrev:Men ändå tycker jag att det synsättet är fundamentalt fel för det är inte alltid människor har kraft att kämpa för sin rätt.

Det är liksom ett samspel eller hur? Allt ansvar ligger inte på samhället och allt ansvar ligger inte på den enskilde. Delat ansvar. Båda sidor måste försöka bidra så mycket de kan. I samhällets fall med att använda våra gemensamma resurser, i den enskildes fall genom att se sig om och sträcka ut en hand till alla man ser omkring sig (närstående eller inte) som lider. (Ofta får väl närstående företräde, inget direkt konstigt med det).

En människa som inte har kraft att kämpa för sin rätt. Både parter i samspelet ovan behöver finnas för att hjälpa den människan. Dels genom kollektivt ansvar (samhället), dels genom personlig relation/omsorg/kärlek/ansvar/whatever. Alla människor har en mamma och en pappa. Basic stuff. Men tyvärr finns de inte alltid där när de skulle behövas. Ibland deras eget fel, ibland inte.

Ursäkta för OT.

Wine skrev:Det verkar helt absurt om det existerar fall där man kan få en NPF diagnos efter bara ett besök eller att man resonerar fram och tillbaka om olika diagnoser och vilket som skulle vara mest lämpligt för patienten ur en viss synvinkel.

Håller fullständigt med dig. Jag våndas ständigt över min egen utredning och diagnos. Inte minst just nu pga den här tråden som jag inte kan låta bli att följa. Vilket är ett gott betyg till den här tråden.

Wine skrev:Det viktiga i sammanhanget är ju att man ska få en korrekt ställd diagnos så att man sedan ska kunna gå vidare och söka adekvat hjälp.

Det kanske är så pass resurskrävande vad gäller tid och kunskap att vi inte är där än? Det kanske är därför den här tråden finns?

slackern skrev:Jag själv har också en tjock lunta journaler innan de gjorde en utredning. De bästa vore om de sätter in en almänpsykiatrisk utredning så fort som möjligt för folk som kommer in till psyk för att ta reda på vad det är för fel.

"Allmänpsykiatrisk" låter ju vettigt. Innan man kan börja "borra" sig ner djupare. Och nu tänker jag att "allmänpsykiatrisk" i just vårt samhälle borde lyftas fram. Det behövs kompetens som kan s.a.s. "bedöma" folk på ett bättre sätt innan de slussas vidare till ett - väldigt vanligt tydligen - ställe som i efterhand visar sig inte var rätt. Ungefär som - ursäkta liknelsen - First Line / Second Line / Third Line Support - som är vanligt inom it.

Men om det är så det ser ut - so be it.

Då behöver vårdapparaten byggas upp / byggas om - så för vi som inte har "enkla" saker som brutna ben, avbitna plomber eller diabetes - ändå har nånstans att ta vägen.

slackern skrev:Men då har du ju fått en utredning och diagnos. Och en läkare som ledde in dej på AS som du inte hade någon kunskap om tidigare. Vad är då problemet? Ska du inte vara nöjd och glad att du äntligen har fått svar på alla dina problem? Jag kan förstå att du är bitter över att det har tagit så lång tid i vårdsvängen att få göra en NPF udtredning.

Jag har inget problem för egen del och det är inte p.g.a. mig själv som jag skriver här i tråden. Jag skrev i tråden för att det diskuteras om ifall utredare kan ha fel, vilket jag menar att de kan. Sedan diskuterades det om kompetens och ifall den kan brista hos NPF-experterna, vilket jag också menar att det kan.

Jag ser brister som skedde under min egen utredning, vilka jag kan diskutera om eller använda som förstahandsexempel, men några problem för att jag skulle ha fått en totalt felaktig diagnos, eller inte skulle ha fått någon alls, har jag inte eftersom jag inte känner eller tycker så.

Jag blir lite osäker på om du missförstått de inlägg jag har skrivit då, eftersom de inte är skrivna för att jag skulle vara missnöjd, utan alltså att jag diskuterar rent generellt och allmänt om att utredare och experter inte alltid är så kompetenta eller noggranna som de borde.

Bror Duktig skrev: Jag har inget problem för egen del och det är inte p.g.a. mig själv som jag skriver här i tråden. Jag skrev i tråden för att det diskuteras om ifall utredare kan ha fel, vilket jag menar att de kan. Sedan diskuterades det om kompetens och ifall den kan brista hos NPF-experterna, vilket jag också menar att det kan.

Vad bra då har vi nog samma syn på det hela jag håller med om att utredarna kan ha fel. Men inte att de konsikvent har fel om en person inte får en diagnos att de är stolpskott och klåpare och inte har kunskap.

Jag tror att de som utreder NPF har en väldigt stor kunskap i att utreda NPF och vilka diagnoser som kan misstas för NPF. Och jag inser att de inte kan förstå hur det är att leva med ett NPF. Men jag förstår också att de har den kunskap vilka problem det kan ställa till med.

Jag läste om ett skräckexempel med NPF utredningar som hände i Norrköping. För att korta ner köerna för att göra NPF utredningar via BUP så köpte de in utredningar från en privat firma som gjorde undermåliga utredningar. Och där berättar en familj att deras son fick diagnosen ADHD men pga att de som genomförde utredningen fuskade. Så måste den pojken göra om sin utredning för att den inte gällde. Det är sammanlagt 90 barn som måste göra om sina utredningar. Jag vet inte hur många som fick en diagnos men det är ju skrämmande om 90 barn skulle få felaktiga diagnoser. Och vissa av dom kanske har börjat att medicinera utan att egentligen behöva det.

Där är ett exempel på hur fel det kan gå genom att inte göra ordentliga utredningar. Eller att dom som gör dom fuskar.

http://www.nt.se/norrkoping/default.asp ... id=6486051

slackern skrev:Men inte att de konsikvent har fel om en person inte får en diagnos att de är stolpskott och klåpare och inte har kunskap.

Det är det ingen här som gör vad jag vet. Och jag tar illa upp över att få sådana beskyllningar kastade i ansiktet på mig och andra från någon som inte ens gitter titta efter. Kan du förstå det?

Beklagar utfallet om det är så att du har tagit tillbaka de beskyllningarna. Jag har i så fall inte sett textstycket där du har gjort det.

Zombie skrev:

slackern skrev:Men inte att de konsikvent har fel om en person inte får en diagnos att de är stolpskott och klåpare och inte har kunskap.

Det är det ingen här som gör vad jag vet. Och jag tar illa upp över att få sådana beskyllningar kastade på mig och andra utan motivering, särskilt från någon som inte ens gitter titta efter. Kan du förstå det?

Beklagar utfallet om det är så att du har tagit tillbaka de beskyllningarna. Jag har i så fall inte sett textstycket där du har gjort det.

Nej varför skulle jag göra det? Kan du vara snäll och besvara dom frågar jag har ställt till dej?

Nej. Jag har sagt att jag inte diskuterar saken mer. Bollen ligger hos dig. Innan du har tittat efter i några trådar i ämnet (du vet vilka avdelningar de bör ligga i) kan du inte ens veta hur relevanta dina frågor är. Det är inte så att man kan tala om för andra vad de gör, tycker, utgår ifrån innan man ens har tagit reda på det. Ställa frågor utifrån sådana antaganden brukar anses som ett fult knep. Fundera gärna på varför.

Zombie skrev:Nej. Jag har sagt att jag inte diskuterar saken mer. Bollen ligger hos dig. Innan du har tittat efter i några trådar i ämnet (du vet vilka avdelningar de bör ligga i) kan du inte ens veta hur relevanta dina frågor är. Det är inte så att man kan tala om för andra vad de gör, tycker, utgår ifrån innan man ens har tagit reda på det. Ställa frågor utifrån sådana antaganden brukar anses som ett fult knep. Fundera gärna på varför.

OK bra då vet jag att från och med nu ska jag ta allt du skriver med en väldigt stor nypa salt. Väldigt mycket stora ord utan innebörd.

Bakläxa igen. Läs exakt vad jag skriver, ingenting annat.

Samt den självklarhet jag naturligtvis inte kommer på i egen sak: att bevisbördan ligger hos den anklagande, inte den anklagade. Du anklagar flera forummedlemmar för något du inte ens har tagit reda på om de gör eller om du möjligen, på grundval av den här enda tråden, kan ha missförstått. Det är inte vår sak att bevisa att vi är oskyldiga.

Zombie skrev:Bakläxa igen. Läs exakt vad jag skriver, ingenting annat.

Samt den självklarhet jag naturligtvis inte kommer på i egen sak: att bevisbördan ligger hos den anklagande, inte den anklagade. Du anklagar flera forummedlemmar för något du inte ens har tagit reda på om de gör eller om du möjligen, på grundval av den här enda tråden, kan ha missförstått. Det är inte vår sak att bevisa att vi är oskyldiga.

Är du paranoid? vad har jag anklagat dej och dom andra för?

Nu senast:

slackern skrev:Men inte att de konsikvent har fel om en person inte får en diagnos att de är stolpskott och klåpare och inte har kunskap.

Det är ju liksom det hela det här grälet gäller. Att du tror att här finns ett gäng som anser sig kunna fritt desavouera utredare.

Pemer skrev:"Utredare" som inte ens förstår det kan ju inte ha öppnat många böcker i sin förkovran på områrdet....!



Jag börjar fråga mig hur i h...... vi ska komma tillrätte med de enorma problemen med sådana här klåpare.



Grejen är just att det finns alldeles för lite kvalitetskontroll av de som blir satta på att utreda och ställa diagnos. Och gång på gång på gång på gång ser vi nya skribenter komma hit till forumet och berätta om stolpskott som helt enkelt inte har koll på de här bitarna.

@Zombie ja du verkar då inte ha läst igenom tråden patetiskt.

Zombie skrev:http://www.aspergerforum.se/post534772.html#p534772

Som sagt jag kommer ta dej på allvar lite för mycket trollande från din sida.

Sammanhang. Kontext. Strategi. Allt möjligt en person kan ha övervägt som man inte fattar efter att ha läst ett inlägg (!). (Som personen till och med kan råka ha skrivit på en dålig dag. Bara som ett exempel.) Bakgrundskunskaper, -erfarenheter, -färdigheter en person kan ha, och som kan gälla saker man inte ens vet finns. Hört talas om sådant?

Och det orkar inte jag förklara för dig. Jag har försökt och misslyckats och även om jag hade orkat, vilket jag inte gör, hade jag inte trott jag skulle kunna övertyga dig om något. Det är också rent allmänt mycket bättre att läsa sig till sådant själv. Inget går upp mot förstahandserfarenhet. (Sedan finns förstås möjligheten att du håller fast vid din uppfattning ändå, men risken att läget förblir låst blir i alla fall mindre.)

Zombie skrev:Och det orkar inte jag förklara för dig. Jag har försökt och misslyckats och även om jag hade orkat, vilket jag inte gör, hade jag inte trott jag skulle kunna övertyga dig om något. Det är också rent allmänt mycket bättre att läsa sig till sådant själv. Inget går upp mot förstahandserfarenhet. (Sedan finns förstås möjligheten att du håller fast vid din uppfattning ändå, men risken att läget förblir låst blir i alla fall mindre.)

Du behöver inte förklara jag har förstått att det du skriver bara är trolleri så du kan trolla för andra så naiv är jag inte att jag imponeras utav det.

Att det skall vara så D****A svårt att fatta.

Det finns ingen absolut slutgiltig sanning i något ämne.

Bra om människorna kan få hjälp, Absolut!!!

Varför får inte människorna det då? Rätt HJÄLP i tid, och om nu föräldrar, skola, omgivning, vårdinrättningar etc. Fallerar pga (vad som helst) så är det alltså upp till den av funktionshinder dåligt interagerande med sin för stunden och på givna plats ta sig i kragen och rycka upp sig slänga kryckor och sluta upp med det mummlande stammandet och sluta med att larva sig och göra sig till för att bara göra sig hopplöst märkvärdig och omöjlig.


Diffrentialer finns på bilar också, och då för att kompensera att hjulen snurrar olika fort i kurvorna, inte för att förklara varför dem snurrar si eller så under olika förutsättningar.

NPF är en relativt ny Fakultet och Diciplin och som sådan inte helt oomstridd, konkurensen med var forskning och tillhörande ekonomi skall ständigt ifrågasättas och gör det också.

Urvattnade diagnoser och överdiagnosticering är inget samhällsproblem, men för enskilda individer kan det gå snett.

Psykiatriska institutioner har med privatiseringens beskyddande vingar ett uppsving och något av herre på täppan när det gäller diagnoser.

Varför skall det inte ifrågasättas, om människor inte upplever att dem får rätt hjälp?

I Hemmet, i Skolan, på Arbetet, hos Vårdinrättningen, etc.

AutismenSpektraTillstånd tror jag en sammanfattande beskrivning skall bli, jag vet inte, men tror att det kan bli en bra beskrivning och diagnos som i stora svep kan förklara vilka Drag som ingår i ett ofta osynligt Funktionshinder och vad det innebär.

Asperger kommer inte att försvinna för det, snarare förklara var i Spektrat man finner just det syndromet, likaså HFA, och Savant som en unik variant av både Klassisk Autism och Lågfungerande Asperger, vissa Asperger kanske också får förklara att dem har kontaktlinser och inte använder glasögon, Personligen måste jag nog ibland förklara att jag inte lider av min dyslexi, då jag inte ens kan föreställa mig hur det kommer sig att inte någon - inte en enda har sagt eller antytt att jag kan ha problem med att läsa och skriva.

det här inlägget blev för långt, Och tog för lång tid säger min hund.

Mvh segdeg

En annan bild jag kom på (slackern slipper läsa, men jag tänker inte heller låta hans vägran att läsa in sig på utredningsproblematiken färga andras bild av den i onödan): frågor som är så här pass komplexa och innehåller så många element av känslig bedömning, som också kräver erfarenhetsbyggande för att bli bra, kan i viss mån liknas vid pågående samtal. Man kan inte komma in mitt i, höra vad någon råkar säga just då och tro att man därmed har fattat hela samtalet. Det gäller vare sig de samtalande sedan vet vad de talar om eller inte.

segdeg skrev:Att det skall vara så D****A svårt att fatta.

Det finns ingen absolut slutgiltig sanning i något ämne.

Bra om människorna kan få hjälp, Absolut!!!

Jag håller med.