Hallå! Jag har haft aktivitetsersättning sen Augusti. Innan dess jobbade jag på ett gräsligt lagerjobb under flera år utan egentliga rutiner (arbetstiderna ändrats konstant) samtidigt som min rygg blev sämre för varje dag som gick.
Under den här tiden har jag huvudsakligen försökt få någon form av praktik/aktivitet, i väntan på höstterminen 2011 då jag planerar att börja mina högskolestudier.

Jag har dock stött på många problem. Det värsta måste varit mina regelbundna möten på arbetsförmedlingen. På introduktionsmötet så förklarade jag tydligt min situation. Jag sade att jag skulle studera under hösten och att jag därför inte ville satsa på något långvarigt jobb. Arbetsförmedlaren verkade förstå detta och sade att de kunde bidra med studievägledning.

Under de följande mötena, så fick man dock en helt annan uppfattning. Varje möte gick huvudsakligen ut på att man behandlades som en stor bebis. Tex blev jag påtvingad att skriva en lista över "Vad jag kunde/inte kunde påverka på en arbetsinterjuv". Och det var inte som man lärde sig någonting från övningen. När arbetsförmedlaren bad mig att ge flera förslag (jag var ganska omotiverad, då jag tyckte hela grejen var poänglös) så nämde hon "Konjukturen" som förslag på saker jag "Inte kunde påverka". Det blev inte bättre på de andra mötena.

Jag fick tex skriva en lista över jobb som jag ville undvika. Men istället för att typ bara skriva ner detta på ett papper, så fick jag massa papper med olika "Förslag" som jag sen skulle klippa ut och lägga i ett plastfack. Det var nästan som om man var tillbaka på dagis. Och allt jag kom fram till, kunde jag liksom skrivit ner utan att behöva klippa ut massa blåa papperslappar.

Efter typ två-tre månader då jag blivit alltmer irriterad över mötenas upplägg, så insisterade arbetsförmedlaren att jag skulle överge programmet på arbetsförmedlingen. Då jag inte hade f¨ått någon som helst hjälp av arbetsförmedlingen, så brydde jag mig inte speciellt mycket.

Därefter fick jag gå tillbaka till försäkringskassan. Min handledare föreslog att jag skulle anordna ett möte med henne och min lss handläggare. På det uppföljande mötet blev situationen ännu värre. Handläggaren från FK ville först och främst övertyga mig att jag skulle skita i studier. Hon förklarade att "Högskolestudier gav mig massa studieskulder som jag skulle få återbetala resten av livet" (som om jag inte förstått det själv redan).
Istället ville hon att jag skulle påbörja en daglig verksamhet. Jag tyckte först att det lät som en helt okej ide. Men direkt därefter så poängterade LSS handläggaren att folk som deltagit i "Daglig verksamhet" ofta blev utrfrysta från arbetsförmedlingen efteråt, eftersom de stämplas som "Kraftigt funktionshindrade".

Detta fick mig genast att ifrågasätta förslaget. FK handläggaren började då förklara att "Ja men på det här sättet, kan vi ju kolla om du kan hantera ett jobb". Jag blev helt paff. Jag har jobbat på flera ställen tidigare i mitt liv. Jag lyckades tom klara av ett nattjobb utan raster under nästan tre års tid. Det känns nästan som att försäkringskassan bara vill fokusera på ens negativa egenskaper istället för att se möjligheterna. Just nu är jag nästan 26 år, och jag har redan undvikit högskolan under lång tid pga ångest kring studielånen. Och nu när jag börjat komma över det, så ska försäkringskassan försöka säga åt mig att undvika det, för att istället bli stämplad som handlingsförlamad resten av livet.

Är det någon som känner igen sig i det här? Finns det några förslag på lösningar? Jag börjar liksom ledsna på att gäöra ingenting hela dagarna, samtidigt som försäkringskassan mest bara drar ner mitt självförtrorende i botten.



Moderator - förtydligade rubriken.
Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.

Nej men jag blir arg för din skull. Kom ihåg att återbetalningen av studielån även om de är kännbara i motsats till alla andra lån anpassas efter din inkomst.

Jag känner att jag är i en liknande situation. Skit i dem! Det är du som bestämmer över ditt liv och om studielån är något du vill ha eller inte. Ingen känner dig så bra som du själv och folk har fördomar om hur aspergare är, det ska gudarna veta!

Idag fick jag till exempel höra från försäkringskassan att jag borde ha ensamarbete, trots att ensamarbete drar ner mig i depression. Jag gillar att ha folk omkring mig. De fattar ingenting! Som om jag skulle börja mörda folk omkring mig eller något, bara för att jag är dålig på att hantera konflikter. Man blir så trött på dem!

Om jag kunde skulle jag börja studera, men jag har ställt till det för mig med skulder, så jag kan inte få lån. Men kunde jag få det så skulle jag börja plugga så fort som möjligt. Min pappa är väldigt aspig och min bror också, men pappa har varit chef i många år och min brorsa är ett datasnille med ett helt vanligt jobb. Det är nackdelen med diagnos, att folk tror man inte kan klara saker helt plötsligt. Vi måste själva komma ihåg att även om vi har svårt med vissa saker, så är vi jävligt bra på andra saker och det måste vi ta tillvara.

Jag undrar om inte läkaren som opererade mig förra veckan också var en aspie. Han hade social kompetens som en gråsten. Vi kan bli vad vi vill om vi bara mår tillräckligt bra. Jag tog körkort i vuxen ålder och gick omvårdnadsprogrammet med höga betyg. Jag skulle mycket väl kunna utbilda mig till många olika yrken, i en period när jag inte är för nedstämd.

Gör det du känner för och låt dem inte få dig att tvivla på dig själv!

Bjäbbmonstret skrev:Kom ihåg att återbetalningen av studielån även om de är kännbara i motsats till alla andra lån anpassas efter din inkomst.

Det gäller väl vanligen inte de nya studielånen (tagna efter den 30 juni 2001)?

HGJ skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Kom ihåg att återbetalningen av studielån även om de är kännbara i motsats till alla andra lån anpassas efter din inkomst.

Det gäller väl vanligen inte de nya studielånen (tagna efter den 30 juni 2001)?

Jag vet inte hur det var förr men jag har själv ett "nytt" lån. Det fungerar på så vis att oberoende vilken inkomst jag har så ska en viss summa pengar betalas in var 3:e månad. Har jag ingen inkomst så ska en massa pappersarbete gås igenom innan jag slipper betala under den tiden, men det innebär att när jag får en inkomst igen så har summan som ska betalas in var 3:e månad växt.

Är jag felinformerad? Jag trodde att det faktisk fanns en spärr som säger att lånen inte ska överstiga mer än 6 % av inkomsten medan de förut var 4 % av inkomsten, och att en annan skillnad är att de inte skrivs av vid pension?

Att det blir en massa pappersarbete om man inte har pengar och att summan växer är ingen nyhet. Men för mig med de gamla lånen så gäller i varje fall beräkning per år och inte var tredje månad.

prodge64 skrev:

HGJ skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Kom ihåg att återbetalningen av studielån även om de är kännbara i motsats till alla andra lån anpassas efter din inkomst.

Det gäller väl vanligen inte de nya studielånen (tagna efter den 30 juni 2001)?

Jag vet inte hur det var förr men jag har själv ett "nytt" lån. Det fungerar på så vis att oberoende vilken inkomst jag har så ska en viss summa pengar betalas in var 3:e månad. Har jag ingen inkomst så ska en massa pappersarbete gås igenom innan jag slipper betala under den tiden, men det innebär att när jag får en inkomst igen så har summan som ska betalas in var 3:e månad växt.

Hej om du inte har en inkomst kan du ansöka om att de avskriver en del utav lånen har du försökt med det eller fått den informationen?

Bjäbbmonstret skrev:Är jag felinformerad? Jag trodde att det faktisk fanns en spärr som säger att lånen inte ska överstiga mer än 6 % av inkomsten medan de förut var 4 % av inkomsten, och att en annan skillnad är att de inte skrivs av vid pension?

Att det blir en massa pappersarbete om man inte har pengar och att summan växer är ingen nyhet. Men för mig med de gamla lånen så gäller i varje fall beräkning per år och inte var tredje månad.

Jag talade bara om hur ett nytt lån fungerar för mig, utan kunskaper om hur de gamla funkar. Och ja, årsvis får jag papper som visar hur mkt jag ska betala av under året osv, men det betalas in var 3:e månad.

slackern skrev:Hej om du inte har en inkomst kan du ansöka om att de avskriver en del utav lånen har du försökt med det eller fått den informationen?

Nej, det visste jag inte om. Fast nu har jag tur som har en inkomst. Jag vet inte om man kan ansöka retroaktivt men jag orkar inte med mer pappersarbete.

prodge64 skrev:Och ja, årsvis får jag papper som visar hur mkt jag ska betala av under året osv, men det betalas in var 3:e månad.

Jo så är det för mig också. Men om jag exempelvis varit tvungen att meddela att jag inte har någon inkomst över existensminimum ett år så har jag fått uppskov med lånen hela året och jag har inte fått några nya räkningar innan nästa år. En mycket lägre inkomst under innevarande år än året det beräknas på innebär också att man kan få summan man måste betala nedskriven för just det året osv...
Detta tror jag gäller även för de nya lånen.

Jeeeez... Du är ung och har framtiden framför dig. Är du studiemotiverad, så studera! Det är visserligen ingen garanti för att få arbete, men brukar sällan vara en nackdel. Jag tycker att det låter som om somliga på försäkringskassan skulle behöva gå på kurs själva.