Medicinering trots missbruk?
12 inlägg
• Sida 1 av 1
Medicinering trots missbruk?
Det finns många tecken som pekar på att jag har Asperger, och skall nu utredas och diagnoseras - Äntligen! Så ifrågasätt inte hurvida NI tror jag har det eller inte - låt oss anta att jag har den diagnosen redan helt enkelt och fokusera på det jag undrar över - tack!
Nu är det så att jag funderar lite angående medicinering i.o.m att ha AS, och jag känner ett stort behov av att få ångestdämpande/någon form av lugnande så jag klarar av större folkmassor som skola, torget på stan, Ica etc. Och något som hjälper min koncentration - skall också utredas för ADD, och hoppas på att få ritalin för detta som jag vet fungerar.
Skulle dessutom behöva få något som hjälper mig att sova då jag tänker så mycket, det liksom stormar, så att jag inte kan varva ned.
Problemet är väl att jag är missbrukare som försöker bli ren, och då kanske det blir svårt för mig att få något utskrivet pga detta - men jag knarkade istället för att ta livet av mig, så pass dåligt mådde jag och jag såg ingen annan utväg. Men nu är jag ren och har varit det ett par månader. Men jag behöver fortfarande något för jag klarar inte av vardagen så som det är just nu, och behandlingar som innefattar terapi och dyl. är ju knappast något som hjälper mig just nu, men på lång sikt. Jag kan förlora min inkomst, dvs skolan och dessutom min utbildning, och därmed min bostad - då måste jag flytta hem till mamma och jag mår inte bra där alls. Jag klarar inte det.
När det är som värst - Jag vaknar på morgonen och känner att jag, seriöst, hellre tar livet av mig än går till Ica för att köpa tex toalettpapper. Jag blir så folkskygg att jag inte ens vill svara i telefon. Jag är rädd att någon kompis ska ringa på dörren. Rädd!
Jag sitter i timtal och vet inte ens vad jag gör då jag är så okoncentrerad att tiden bara går, fastnar i något jag håller på med på datorn eller vad som helst. Har ångest hela dagen, varvat med vredesutbrott, glädje, självmordstankar o.s.v. Det är en enda röra och jag har ingen verklighetsuppfattning/tidsuppfattning. Jag tycker det känns som om jag gjort jätte mycket och är helt slut, när jag egentligen bara suttit i soffan vid datorn 12 timmar för enbart toalettpauser.
Är vaken hela natten fastän jag är så trött att jag får ont i kroppen och huvud tills jag får en slags ’’kortslutning’’ och somnar. Dessa dagar är jag totalt handikappad och folkskygg, jag kan knappt gå och duscha även om jag sitter och stör mig på att jag luktar svett. Äta kan jag inte heller eftersom jag blir extremt äcklad av bara tanken.
Så är det inte varje dag, vissa dagar är mycket bättre, men jag ORKAR inte det där. Det kan hålla på så i en dag, eller upp till en vecka och det finns aldrig en anledning. Jag känner mig sinnessjuk. Jag måste få medicin.
Vad tror ni jag kan få om jag diagnoseras med AS och ADD? Med tanke på att jag i pappren är en missbrukare? Och om jag inte skulle få dessa diagnoser, skulle jag fortfarande ha en chans att medicineras för detta helvete jag går igenom trots missbruket?
Självklart ska jag snacka med psyk om detta med det är på tisdag och jag vill ha ett hum innan jag går dit annars känner jag mig oförberedd. Snälla, någon som vet något om medicinering för AS-personer? Jag vet inte om jag orkar leva så här längre, alls, det är inget liv.
Nu är det så att jag funderar lite angående medicinering i.o.m att ha AS, och jag känner ett stort behov av att få ångestdämpande/någon form av lugnande så jag klarar av större folkmassor som skola, torget på stan, Ica etc. Och något som hjälper min koncentration - skall också utredas för ADD, och hoppas på att få ritalin för detta som jag vet fungerar.
Skulle dessutom behöva få något som hjälper mig att sova då jag tänker så mycket, det liksom stormar, så att jag inte kan varva ned.
Problemet är väl att jag är missbrukare som försöker bli ren, och då kanske det blir svårt för mig att få något utskrivet pga detta - men jag knarkade istället för att ta livet av mig, så pass dåligt mådde jag och jag såg ingen annan utväg. Men nu är jag ren och har varit det ett par månader. Men jag behöver fortfarande något för jag klarar inte av vardagen så som det är just nu, och behandlingar som innefattar terapi och dyl. är ju knappast något som hjälper mig just nu, men på lång sikt. Jag kan förlora min inkomst, dvs skolan och dessutom min utbildning, och därmed min bostad - då måste jag flytta hem till mamma och jag mår inte bra där alls. Jag klarar inte det.
När det är som värst - Jag vaknar på morgonen och känner att jag, seriöst, hellre tar livet av mig än går till Ica för att köpa tex toalettpapper. Jag blir så folkskygg att jag inte ens vill svara i telefon. Jag är rädd att någon kompis ska ringa på dörren. Rädd!
Jag sitter i timtal och vet inte ens vad jag gör då jag är så okoncentrerad att tiden bara går, fastnar i något jag håller på med på datorn eller vad som helst. Har ångest hela dagen, varvat med vredesutbrott, glädje, självmordstankar o.s.v. Det är en enda röra och jag har ingen verklighetsuppfattning/tidsuppfattning. Jag tycker det känns som om jag gjort jätte mycket och är helt slut, när jag egentligen bara suttit i soffan vid datorn 12 timmar för enbart toalettpauser.
Är vaken hela natten fastän jag är så trött att jag får ont i kroppen och huvud tills jag får en slags ’’kortslutning’’ och somnar. Dessa dagar är jag totalt handikappad och folkskygg, jag kan knappt gå och duscha även om jag sitter och stör mig på att jag luktar svett. Äta kan jag inte heller eftersom jag blir extremt äcklad av bara tanken.
Så är det inte varje dag, vissa dagar är mycket bättre, men jag ORKAR inte det där. Det kan hålla på så i en dag, eller upp till en vecka och det finns aldrig en anledning. Jag känner mig sinnessjuk. Jag måste få medicin.
Vad tror ni jag kan få om jag diagnoseras med AS och ADD? Med tanke på att jag i pappren är en missbrukare? Och om jag inte skulle få dessa diagnoser, skulle jag fortfarande ha en chans att medicineras för detta helvete jag går igenom trots missbruket?
Självklart ska jag snacka med psyk om detta med det är på tisdag och jag vill ha ett hum innan jag går dit annars känner jag mig oförberedd. Snälla, någon som vet något om medicinering för AS-personer? Jag vet inte om jag orkar leva så här längre, alls, det är inget liv.
Re: Medicinering trots missbruk?
KattiKaos skrev:Det finns många tecken som pekar på att jag har Asperger, och skall nu utredas och diagnoseras - Äntligen! Så ifrågasätt inte hurvida NI tror jag har det eller inte - låt oss anta att jag har den diagnosen redan helt enkelt och fokusera på det jag undrar över - tack!
Jag vill bara påpeka (att jag vet och inte tror) att det inte är bra att förutsätta att man får en diagnos på köpet med utredningen. Resten har jag tyvärr inget bra svar på.
Re: Medicinering trots missbruk?
prodge64 skrev:Jag vill bara påpeka (att jag vet och inte tror) att det inte är bra att förutsätta att man får en diagnos på köpet med utredningen.
Instämmer.
Re: Medicinering trots missbruk?
För AS i sig finns egentligen ingen medicinering, men det finns medicin för många saker som är komorbida med AS, som t ex ångest, depression och sömnsvårigheter.
Vad gäller centralstimulerande tror jag de är lite restriktiva mot fd missbrukare. Sen är det inte helt ovanligt att drogmissbruk (speciellt om det är amfetamin) förändrar hjärnan så att mediciner som Concerta och Ritalin inte fungerar.
Vad gäller centralstimulerande tror jag de är lite restriktiva mot fd missbrukare. Sen är det inte helt ovanligt att drogmissbruk (speciellt om det är amfetamin) förändrar hjärnan så att mediciner som Concerta och Ritalin inte fungerar.
- Angelic Fruitcake
- Inlägg: 3352
- Anslöt: 2010-05-21
- Ort: Täby
Re: Medicinering trots missbruk?
Nej, det är inget problem att få medicinering mot ADD/ADHD även om man har en historia som missbrukare. Det är vanligt med tidigare missbruk hos personer med dessa diagnoser. Så oroa dig inte för det. Men du kan inte medicineras mot detta om du inte får diagnoserna.
- Abbreviation
- Inlägg: 3447
- Anslöt: 2010-10-15
Re: Medicinering trots missbruk?
KattiKaos skrev:Nu är det så att jag funderar lite angående medicinering i.o.m att ha AS, och jag känner ett stort behov av att få ångestdämpande/någon form av lugnande så jag klarar av större folkmassor som skola, torget på stan, Ica etc. Och något som hjälper min koncentration - skall också utredas för ADD, och hoppas på att få ritalin för detta som jag vet fungerar.
Skulle dessutom behöva få något som hjälper mig att sova då jag tänker så mycket, det liksom stormar, så att jag inte kan varva ned.
Jag har AS-diagnos. Jag har haft anti-deppressiv mot ångest och panikångest.
Fast jag klarar mig utan den nu, eftersom jag börjat se på livet på ett annorlunda sätt.
Känner mig alltid konstig i folkmassor, men har lärt mig slappna av med åren.
Någorlunda i alla fall.
Jag rekomenderar minst en promenad om dagen för bättre sömn. Själv tar jag 10mg Stesolid som sömnmedel varje natt. Blir rastlös på natten ofta annars.
Hoppas du finner en lösning på dina problem.
Re: Medicinering trots missbruk?
Får jag fråga om du minns om du mådde bättre innan du började att ta droger än vad du gör nu?
Jag känner igen mig till punkt och pricka i det du beskriver.
Jag mådde mycket dåligt till och från innan jag fann drogerna men att sluta med dem tog nästan livet av mig och det höll i sig stadig i ca tre år. Jag fick aldrig någon hjälp då och inser nu att jag hade behövt ssri. Jag bytte sakta ut det mot alkohol.
Att sluta dricka var svårare och för det behövde jag hjälp(lade in mig på behandling) men där kände jag mig "stadig" redan efter ca ett år och nu två år senare så står jag på egna fötter. Dock med stora problem som jag förhoppningsvis kommer att få hjälp med(främst ångest).
Men jag känner igen mig i ditt tankesätt. Jag var desperat efter "ersättningar" den första tiden(började smida planer hur jag kunde få tag i piller istället) och tänkte att jag kommer att ta livet av mig om det fortsätter men det blir bättre.
Jag klarade inte heller av att gå ut. Skakade som ett asplöv vid tanken på att skithus-pappret var på väg att ta slut vilket i en förlängning innebar att jag var tvungen att gå till Ica. Låste in mig och lät bli att svara i telefon. Klarade inte av att öppna om det ringde på dörren, livet var grått och jag undrade varför jag fanns här. Dagarna flöt samman och jag kände det som att jag bodde i en glasbubbla, uppe hela nätterna och sov hela dagarna. Det var också starten på ett flertal fysiska ångest symptom som jag i dag sju år senare kan hantera, tex, skakningar i händer, en känsla av att "skälva" inombords, kraftiga hjärtklappningar/rus/kullerbyttor, overklighetskänslor och en massa annat. Jag kännde mig konstant helt slut som om jag sprungit ett maraton. Hjärnan var överbelastad och utbränd.
Idag mår jag hyfsat, behöver hjälp att klara av att hantera ångesten men har äntligen insett att jag måste hålla mig från allt som är beroende framkallande(bortsett från kaffe och mina ciggaretter då). Jag är glad att jag aldrig fastnade i pillerfällan, det hade endast vart en ny ersättning och starten på ett nytt missbruk
Jag känner igen mig till punkt och pricka i det du beskriver.
Jag mådde mycket dåligt till och från innan jag fann drogerna men att sluta med dem tog nästan livet av mig och det höll i sig stadig i ca tre år. Jag fick aldrig någon hjälp då och inser nu att jag hade behövt ssri. Jag bytte sakta ut det mot alkohol.
Att sluta dricka var svårare och för det behövde jag hjälp(lade in mig på behandling) men där kände jag mig "stadig" redan efter ca ett år och nu två år senare så står jag på egna fötter. Dock med stora problem som jag förhoppningsvis kommer att få hjälp med(främst ångest).
Men jag känner igen mig i ditt tankesätt. Jag var desperat efter "ersättningar" den första tiden(började smida planer hur jag kunde få tag i piller istället) och tänkte att jag kommer att ta livet av mig om det fortsätter men det blir bättre.
Jag klarade inte heller av att gå ut. Skakade som ett asplöv vid tanken på att skithus-pappret var på väg att ta slut vilket i en förlängning innebar att jag var tvungen att gå till Ica. Låste in mig och lät bli att svara i telefon. Klarade inte av att öppna om det ringde på dörren, livet var grått och jag undrade varför jag fanns här. Dagarna flöt samman och jag kände det som att jag bodde i en glasbubbla, uppe hela nätterna och sov hela dagarna. Det var också starten på ett flertal fysiska ångest symptom som jag i dag sju år senare kan hantera, tex, skakningar i händer, en känsla av att "skälva" inombords, kraftiga hjärtklappningar/rus/kullerbyttor, overklighetskänslor och en massa annat. Jag kännde mig konstant helt slut som om jag sprungit ett maraton. Hjärnan var överbelastad och utbränd.
Idag mår jag hyfsat, behöver hjälp att klara av att hantera ångesten men har äntligen insett att jag måste hålla mig från allt som är beroende framkallande(bortsett från kaffe och mina ciggaretter då). Jag är glad att jag aldrig fastnade i pillerfällan, det hade endast vart en ny ersättning och starten på ett nytt missbruk
Re: Medicinering trots missbruk?
Angelic Fruitcake skrev: Sen är det inte helt ovanligt att drogmissbruk (speciellt om det är amfetamin) förändrar hjärnan så att mediciner som Concerta och Ritalin inte fungerar.
Vet du mer om det? Jag har läst någon annan som sagt likadant men jag hittar inget om det och vill gärna veta mer!
Re: Medicinering trots missbruk?
Såg att mitt inlägg såg deprimerande ut. Vill mest belysa att jag förstår vad du går igenom och faktiskt så är jag glad för livet idag, trots måendet.
Jag tog upp studier ganska snart efter att jag lagt ned och har haft en sådan tur att jag funnit det jag brinner för. Jag vet inte hur jag kommer att klara arbetslivet(skolan har haft utrymme för studier hemma och mina lärare känner till min situation) som börjar om ca 2månader men det är en annan femma.
Jag kan fortfarande låsa in mig någon vecka då och då men jag tror snarare att det har med mina diagnoser att göra än med drogerna då jag vet att jag betedde mig likadant innan.
Jag tror alltså inte att det kommer att dröja 7år för dig att må bra, vi är alla olika och i mitt fall så hade jag behövt professionell hjälp vilket du redan verkat söka.
Däremot så kan jag också få känna en lycka ibland som jag inte känt på många år, den kommer oftare och oftare och ger mig hopp om en framtid där jag kan få möta mig själv igen och få stanna kvar. Jag räknar inte med att bli helt fri men har gett mig fan på att få tillbaks mitt liv så att det är något att hänga i julgranen någon gång och jag tror att jag påbörjat min resa.
Jag tog upp studier ganska snart efter att jag lagt ned och har haft en sådan tur att jag funnit det jag brinner för. Jag vet inte hur jag kommer att klara arbetslivet(skolan har haft utrymme för studier hemma och mina lärare känner till min situation) som börjar om ca 2månader men det är en annan femma.
Jag kan fortfarande låsa in mig någon vecka då och då men jag tror snarare att det har med mina diagnoser att göra än med drogerna då jag vet att jag betedde mig likadant innan.
Jag tror alltså inte att det kommer att dröja 7år för dig att må bra, vi är alla olika och i mitt fall så hade jag behövt professionell hjälp vilket du redan verkat söka.
Däremot så kan jag också få känna en lycka ibland som jag inte känt på många år, den kommer oftare och oftare och ger mig hopp om en framtid där jag kan få möta mig själv igen och få stanna kvar. Jag räknar inte med att bli helt fri men har gett mig fan på att få tillbaks mitt liv så att det är något att hänga i julgranen någon gång och jag tror att jag påbörjat min resa.
Re: Medicinering trots missbruk?
Ja, jag fick lugnande tabletter (Sobril, Xanor & Iktorivil), bara för att jag hade blivit beroende av det på olagligt sätt. Samtidigt missbrukade jag opiater också, men de fick jag vänja mig av med.
Återgå till Aspergare och vården