Min dotter (går i ettan) har stora problem med gymnastiken så fort det blir lagsport eller komplicerade lekar där man ska springa runt huller om buller. Det blir för många intryck för hennes hjärna på en gång och hon får som härdsmälta i huvudet och börjar skrika i ren panik. Tycker också att det är jobbigt med omklädning och dusch, främst för att det alltid är ont om tid.

Hon klagar alltmer på att hon får ont i öronen av alla ljud i matsalen så jag misstänker att det även spelar in på gymnastiken.

Gymnastik där man gör individuella saker i en bestämd ordning går bra. T.ex. gillar hon redskapsgymnastik där man går runt en bana i egen takt. Får hon bara koncentrera sig på sig själv och förstår vad hon ska göra tycker hon att det är kul.

Min son är 10,5. Detta med gympan har med åren blivit bättre faktiskt. Klassen (liten m 7 pojkar) har gympa som första lektion på onsdagar. Han kommer ombytt till skolan o det har funkat bra. Han måste inte duscha efteråt dock byta om. Lagsporter kan framkalla mindre utbrott, men klassen övar ändå ibland. Sonen är motoriskt duktig o tränar volter o akrobatik hos Cirkus cirkör 1 gång i veckan. (Ett specialintresse).

Det är inte något handikapp eller någon brist att föredra individuella träningsdiscipliner framför lagsporter. Tyvärr lever vi i ett land som närmast ser lagidrotten som en religion som alla mår bra av att utöva och alla tycker är kul.
Så är inte fallet.

Uppmuntra aspergerbarn till individuella träningsformer och försök inte tvinga in dem i sammanhang de inte trivs i. Det är dagens tips från en vuxen aspergare som minns alltför mycket av barndomen.

Bra skrivet KS!

Många delar av skolidrotten är ett otyg som orsakar mer skada än nytta!

När jag var liten hade jag otroligt dålig balans, jag kunde inte springa, jag gick inåt med fötterna och jag var väldigt stel i kroppen (axlarna var spända osv).

Jag tyckte inte (och tycker inte) om idrott.

Jag har fortfarande ovanstående problem, men det är mindre märkbart nuförtiden.

KrigarSjäl skrev:Det är inte något handikapp eller någon brist att föredra individuella träningsdiscipliner framför lagsporter. Tyvärr lever vi i ett land som närmast ser lagidrotten som en religion som alla mår bra av att utöva och alla tycker är kul.
Så är inte fallet.

Uppmuntra aspergerbarn till individuella träningsformer och försök inte tvinga in dem i sammanhang de inte trivs i. Det är dagens tips från en vuxen aspergare som minns alltför mycket av barndomen.

+1

Jag gillade gympa som barn/tonåring. Men bara när vi spelade Innebandy. Specialintresse under lektionerna.

Klubba och boll / Klubba och puck <3

Jag gillade själva gymnastiken. Jag var även en av ungarna som var starkast, snabbast, alltid vald först osv, så det gjorde ju det hela ännu roligare. Sitter väl fortfarande kvar idag då jag är lite barnslig och har lite svårt att inte klättra/hoppa på saker helt i onödan.

Men det gemensamma omklädningsrummet och dusch är fan det värsta som finns, på lågstadiet gick det bra att bara byta om, men sen på mellanstadiet börja dom andra ställa frågor och tycka det var äckligt att inte duscha så det slutade med att jag inte var med på gymnastiken.

Men det var inget jag brydde mig om direkt då gymnastiksalen var öppen när man gick på fritids efter skolan, då kunde minsann alla springa runt utan att byta om eller duscha och spendera flera timmar där utan att någon tyckte det var äckligt...

Kahlokatt skrev:En gång gömde jag mig i materialrummet för att slippa vara med i en boll-lek. Oturligt nog hittade gympaläraren mig. Han blev galen och började skrika att jag var helt sjuk och hade ett stort fel i huvudet. Mina föräldrar anmälde saken, men inget hände.

Det är ju intressant vilka idioter dom låter vara lärare...


Moderator: Redigerade på begäran.

Jag hatade (och gör fortfarande) att behöva klä av mig naken framför de andra.

Carl som skrivit i början sätter verkligen ord på hela saken bortsett från att jag kunde tycka att brännboll var riktigt tråkigt.

Dessutom kom jag ofta på kant med lärarna då jag presterade dåligt, tunn som en sticka med kondition som en sparris, konsekvens av att jag försökte slippa och i äldre ålder så började jag helt enkelt att skolka.

Överlag så kände jag mycket obehag och gör det fortfarande vid tanken på badhus och liknande.

En annan tråd om skoljympa: asperger-och-skolgympa-vad-tyckte-ni-om-idrotten-t2145.html

Dra inte alla över en kam! Jag gillade idrott, om det var nått kul då. Bollsporter var roligast, men typ bock osv var ju sjukt tråkigt, men man gjorde det ändå.

Jag har inte läst igenom hela tråden, men har en fråga. Kan Asperger barn få dispens för idrotten med tanke på att det är så vanligt med obehag? Min son mår så fruktansvärt dåligt av idrotten och när läraren nu säger att han inte kommer att få betyg för att han inte är tillräckligt aktiv på lektionerna har jag bestämt mig för att han inte behöver vara med mer. Den ångest det skapar hos honom är inte värt det, och om han ändå inte får betyg när han är med spelar det väl ingen roll?!

Mamasnest, antar att det inte var vad läraren ville ha som resultat, men du gör rätt. Läraren får banne mig anpassa sig lite!

Skolan är skyldig enligt skollagen att ordna så att alla barn kan vara med, funkar det inte med undervisning i klass ska enskild undervisning erbjudas.

Jag tycker att du ska ta upp det på en EVK med rektor, psykolog och idrottslärare. Se till att leta rätt på lagtexter innan (jag orkar inte leta nu, någon annan kanske kan hjälpa till).

Tack för era svar! Vi har möte på fredag morgon, ett möte som jag har krävt! Ska se vad jag får fram för lagtexter innan dess.

Läs i skollagen från §6 och framåt, där finns en hel del som du sätta under näsan på dom.

Är en ensamvarg och klarar inte av lagsporter. Däremot går skidåkning, cykling och styrketräning bra.

Miche skrev:Läs i skollagen från §6 och framåt, där finns en hel del som du sätta under näsan på dom.

Tack!