http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=741879&rss=145

I praktiken har det som skulle vara ett led i utvecklingen att få ett lönearbete blivit en permanent insats för den enskilde, eftersom det i många kommuner inte finns något ordnat samarbete med till exempel Arbetsförmedlingen.

Kopplingen mellan de tre stödsystemen särskolan, aktivitetsersättning som tidigare kallades förtidspension, och daglig verksamhet beskrivs i rapporten ha en negativ effekt på möjligheten att få ett arbete.

- Antalet unga med funktionsnedsättning ökar. Antalet gymnasiesärskoleelever ökar. De här välfärdssystemen har en tendens att kroka i varandra med automatik. Vissa med funktionsnedsättning slussas direkt in i daglig verksamhet efter särskolan, säger Karin Flyckt, en av projektledarna bakom rapporten.

- Det är en oerhört viktig verksamhet för många, men för dem som skulle kunna ha ett jobb är det förödande. Det kan handla om personer med en lindrig utvecklingsstörning eller vissa med autismdiagnoser. De skulle kunna arbeta med lönebidrag eller komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.

Med generella åtgärder som lönebidrag, med bättre kommunala kontakter med arbetsförmedlingen eller direkt med olika arbetsgivare borde många funktionshindrade kunna få arbete, menar Karin Flyckt.

Ja, det är väl det jag haft på känn. Hur "duktig" jag än är på min dagliga verksamhet förvandlas det inte till något reguljärt arbete med el utan lönebidrag. Nu antar jag att AF inte är intresserad av att få ut äldre funktionshindrade i arbetslivet. Men för yngre borde det finnas ett samarbete mellan kommunens kontor för daglig verksamhet, en särskild avdelning för funktionshindrade arbetssökande på AF och Vuxenhabiliteringen.

Är det nån som har upplevt nåt sånt samarbete? Är det nån som har arbete med lönebidrag och hur fick ni det?

Jag har anträtt den byråkratiska färden mot ett sådant... lovar rapportera vidare vartefter... just nu har vi precis börjat. Jag tog själv kontakt med först Fk och sedan på deras uppmaning så småningom, redan ett drygt halvår senare, med Af, om att jag ju redan är engagerad hos en liten hockeyklubb där man skulle kunna pussla ihop allt jag redan gör och lite till till en heltidstjänst om de kan få lönebidrag. Men inte annars, eftersom de inte har de pengarna själva.

hmm

ja det är en stor fråga - stort tack till trådskaparen som citerat artikeln eftersom jag själv inte läser DN.

* i vissa situationer är säkert DV förödande
* det som är än viktigare är att inte tvinga någon till reguljärt arbete med krav som inte klaras av
* alla med AS är unika - får inte glömmas
* det som passar en kanske inte passar annan

jag gillar inte det dära att vi får skulden för vårat handikapp och problem
det är ju för fan inte vi stjälva som har satt våran diagnos på oss eller
skaffat LSS eller skickat oss stjälv till olika boenden som behandlingshem ,AS-boenden mm utan det är ju LSS och anhöriga som
oftast har ordnat allt sådant bakom ryggen på oss..

Dignoserna brukar oftast sättas i tydlig ålder ca 11 år typ på barn -psyk eller ungdoms-psyk och därmed kommer óckså hela LSS vård-paketet där till med på köpet..

jag tycker det är dåligt att utmåla oss som grupp när det är psykiatrin som har skapat oss till de personer vi är i dag typ..

Och om M inte gillar psykiatrin eller vård och omsorg programet så får de gå med i Scïntolog -kyrkan eller något..

Förresten mycket av detta som dom skriver om i dag är ett arv som hänger kvar sedan den forna statliga 60-70 tals mental psykiatrin i svergie..

Vilken rasistisk skit artikel...

manne: Vad i artikeln var rasistiskt?

manne skrev:jag gillar inte det dära att vi får skulden för vårat handikapp och problem
---
jag tycker det är dåligt att utmåla oss som grupp när det är psykiatrin som har skapat oss till de personer vi är i dag typ..
---
Vilken rasistisk skit artikel...

Vem har påstått att de med diagnos bär skulden? Har du ens läst artikeln el skriver du om vad du tror det står utan att läsa igenom det ordentligt?

Alltså artikeln beskriver hur det är, och så anklagar du den för att vara rasistisk? För det första nämns inte ens ras, jag antar du menar diskriminerande? Men om du anser att några blir diskriminerade, ska du väl inte skjuta budbäraren, dvs tidningen?

För det andra så behandlas ju alla som går på daglig verksamhet och har aktivitetsersättning som en grupp, vare sig du gillar det el inte. Poängen är att det var tänkt att slussa ut en del vidare till arbete med lönebidrag, men det sker inte.

Pemer skrev:Jag har anträtt den byråkratiska färden mot ett sådant... lovar rapportera vidare vartefter... just nu har vi precis börjat. Jag tog själv kontakt med först Fk och sedan på deras uppmaning så småningom, redan ett drygt halvår senare, med Af, om att jag ju redan är engagerad hos en liten hockeyklubb där man skulle kunna pussla ihop allt jag redan gör och lite till till en heltidstjänst om de kan få lönebidrag. Men inte annars, eftersom de inte har de pengarna själva.

Jag tycker det skulle vara viktigt att vara vaken på individuell nivå så att man uppmärksammar nyanser. Som här i Pemers kanske staten tycker det är "enklare" att vidta någon etablerad åtgärd. MEN det är bättre för honom som individ att man ser till honom och lyssnar på vad han själv har att komma med.

Så pengar kostar vi redan. Frågan är bara vart de pengarna ska gå. Till att sätta alla men NPH på daglig verksamhet eller till att arbeta fram ett personligt program med individens intressen i fokus.

Nu är jag inte så insatt i de svenska systemen och så... jag talar i generell mening.

På meritlistan behöver man sen inte skriva något om statliga åtgärder osv om man inte vill. Bara den tjänst man innehaft med arbetsuppgifter osv.

Detta leder ju visserligen till ett större eget ansvar. Att man förvaltar den hjälp man har fått och att man är mer vaken på att senare söka jobb som man har tro på att man faktiskt klarar av. Alltså om jag med statliga medel har fått hjälp att arbeta tex i den förening jag ändå redan varit inblandad i... mina arbetsuppgifter har varit att sköta föreningens biljettintäkter osv(ponerar)... Kan hända att jag ändå inte är mogen för att ta mig an statskassan...

Men personlig frihet och ansvar tycker jag är viktigt att bygga upp med hjälp av vilka åtgärder som än behövs för att man ska få hjälp. Inte bara underhålla utan underhålla och bygga vidare... Det är inte så smart att "uppfostra" folk till att bli avhängiga. Det är bättre att "uppfostra" dem till att bli självständiga. (Man kan fortfarande vara självständig fast man får hjälp av terapier och daglig verksamhet osv). Självständighet handlar om personens bild av sig själv. Inte alltid huruvida man tar emot hjälp eller ej...

Alien skrev:

manne skrev:jag gillar inte det dära att vi får skulden för vårat handikapp och problem
---
jag tycker det är dåligt att utmåla oss som grupp när det är psykiatrin som har skapat oss till de personer vi är i dag typ..
---
Vilken rasistisk skit artikel...

Vem har påstått att de med diagnos bär skulden? Har du ens läst artikeln el skriver du om vad du tror det står utan att läsa igenom det ordentligt?

Alltså artikeln beskriver hur det är, och så anklagar du den för att vara rasistisk? För det första nämns inte ens ras, jag antar du menar diskriminerande? Men om du anser att några blir diskriminerade, ska du väl inte skjuta budbäraren, dvs tidningen?

För det andra så behandlas ju alla som går på daglig verksamhet och har aktivitetsersättning som en grupp, vare sig du gillar det el inte. Poängen är att det var tänkt att slussa ut en del vidare till arbete med lönebidrag, men det sker inte.

aktivitets-ersättning är alltså lika med sjukbidrag då eller..
stjälv så vet jag inte vad aktivitets-ersättning är för något..
När ni menar dagligverksamhet räknar ni in sådana hära ställen då också i gruppen för dessa personer jobbar ju också..
http://www.rosersbergsviken.se/

Och när man bodde dära från 19-20 års ålder på det skit stället var det inte tal om någon praktik alls överhuvudtaget..
citat i från sidan..

Verksamheten är belägen på Rosendals gård där även jag och min familj har bott sedan flera generationer tillbaka. Miljön är gammal och inbodd och ligger ca 30 km norr om Stockholm.
Vi har tillstånd för LSS och SoL- boende samt daglig verksamhet.

manne skrev:aktivitets-ersättning är alltså lika med sjukbidrag då eller..
stjälv så vet jag inte vad aktivitets-ersättning är för något..
När ni menar dagligverksamhet räknar ni in sådana hära ställen då också i gruppen för dessa personer jobbar ju också..
http://www.rosersbergsviken.se/

Och när man bodde dära från 19-20 års ålder på det skit stället var det inte tal om någon praktik alls överhuvudtaget..
citat i från sidan..

Verksamheten är belägen på Rosendals gård där även jag och min familj har bott sedan flera generationer tillbaka. Miljön är gammal och inbodd och ligger ca 30 km norr om Stockholm.
Vi har tillstånd för LSS och SoL- boende samt daglig verksamhet.

Aktivitetsersättning är samma sak som sjukersättning fast för yngre personer, upp till 29 år. Yngre ska vara aktiva, är det väl tänkt.

Ditt boende var ju mer som en internatskola. "Daglig verksamhet" är ofta som ett jobb som man går till, medan man bor nån annanstans. Fast jag antar att "daglig verksamhet" kan försiggå på ett boende också.

Alien skrev:

manne skrev:aktivitets-ersättning är alltså lika med sjukbidrag då eller..
stjälv så vet jag inte vad aktivitets-ersättning är för något..
När ni menar dagligverksamhet räknar ni in sådana hära ställen då också i gruppen för dessa personer jobbar ju också..
http://www.rosersbergsviken.se/

Och när man bodde dära från 19-20 års ålder på det skit stället var det inte tal om någon praktik alls överhuvudtaget..
citat i från sidan..

Verksamheten är belägen på Rosendals gård där även jag och min familj har bott sedan flera generationer tillbaka. Miljön är gammal och inbodd och ligger ca 30 km norr om Stockholm.
Vi har tillstånd för LSS och SoL- boende samt daglig verksamhet.

Aktivitetsersättning är samma sak som sjukersättning fast för yngre personer, upp till 29 år. Yngre ska vara aktiva, är det väl tänkt.

Ditt boende var ju mer som en internatskola. "Daglig verksamhet" är ofta som ett jobb som man går till, medan man bor nån annanstans. Fast jag antar att "daglig verksamhet" kan försiggå på ett boende också.

där så har du helt rätt men stjälv så har jag sjukbidrag och är 26 år i dag.
och vad beträffar daglig-verksamhet och sånt så kan jag tala om att förrut så kan faktiskt boende och daglig-verksamhet nästan slåss ihop till en avdelning och bli till ett ställe.
exempel på detta är mitt boende då förrut för några år sen då man arbetade med precis samma personal på jobbet och som man senare åkte hem med till gruppboendet tillsammans och umgicks med och så ,det va fan inget kul alls..

Men som tur är så är det inte så i dag..
boendet.
http://www.praktikertjanst.se/templates ... px?id=7255

http://www.praktikertjanst.se/templates ... px?id=7916

Aspergerverksamheten Slussen -dagligverksamhet och samma personal som på boendet under ca 2,5 års tid eller mera än då..
Alltså man jobbade på dagen med samma personal som man sedan träffade på eftermiddagen på boendet..

Så du har faktiskt fel på den punkten tyvär men jag önskar att du hade rätt..

Daglig verksamhet kan ju ges oavsett om man bor hemma hos föräldrarna, på ett grupphem el på egen hand. Sen så sysselsätts ju inte bara aspergare i daglig verksamhet utan också utvecklingsstörda. Ibland misstänker jag att verksamheten mer utgår från utvecklingsstörda och inte anpassas tillräckligt efter individen:

Från en avhandling om pojkar med AS (Boys with Asperger Syndrome grown up. A longitudinal follow-up study of 100 cases more than 5 years after original diagnosis):

Få av de unga männen hade ett jobb vid uppföljningen.
– Dessa individer är ofta för begåvade för att fungera i de verksamheter som erbjuds, men har för stora svårigheter för att klara ett vanligt arbete. För att ge dem en verklig chans måste samhället erkänna deras svårigheter och ge dem en sysselsättning som är anpassad efter deras förutsättningar, säger Mats Cederlund.

http://www.sahlgrenska.gu.se//aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj?contentId=671305

Daglig verksamhet är till för utvecklingsstörda & har så varit länge. På senare tid har man skickat dit aspergare i och med att vi omfattas av LSS. Enkel lösning för tanterna när de vill snygga upp statistiken.
Dagcenter eller Samhall, dit vill tanterna skicka oss.

Det är ett jävla oskick att slussa in aspergare bland förståndshandikappade. Det tyder bara på att det offentliga inte kan erbjuda ngt vettigt.

Själv har jag inte upplevt detta, både jag och Tess har fått hjälp av arbetsförmedlingen.

De är inte alltid sådär överdrivet effektiva, men de har hursomhelst fixat jobb åt oss båda, även om det krävt en massa tjat och tålamod.

Nyligen deltog socialförsäkringsministern Ulf Kristersson i ett seminarium om unga förtidspensionärer, dvs de med aktivitetsersättning:

Tidigare i år kallade Kristersson ökningen av unga förtidspensionärer (eller egentligen, unga med aktivitetsersättning) för ”politisk katastrof” (SvD 26/1). Gruppen ökade med nära 50 procent under Alliansens första fyra år vid makten. Utvecklingen har dock sett ut så här i 30 år. 1990 förtidspensionerades 1500 unga, år 2006 åkte antalet upp i 4500 och förra året 6700 stycken.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/livet-och-arbetsmarknaden-harda-mot-de-skora_6053541.svd

Regeringen har några förslag från bl a utredningen Brist på brådska (2008):

Reformer tänkta att gå rätt har gått snett. Aktivitetsersättningen fick inlåsningseffekter. Unga i särskola eller med förlängd skolgång beviljas automatiskt aktivitetsersättning och fastnar sedan där. Att läsa vidare framstår som skrämmande och osäkert. Därtill innebär studiestöd sämre ekonomiska villkor.

Det medför också att det har kommit in många grupper i systemet som inte borde vara där. Det är orimligt att människor med diagnoser som adhd, asperger, autism eller ångestsyndrom döms ut i unga år. Ändå sker detta, eftersom dessa grupper ofta har förlängd skolgång och därmed hamnar i aktivitetsersättningen redan tidigt. Och den lämnar man som sagt sällan.

Psykiatrikern Ing-Marie Wieselgren är SKL:s expert:

Wieselgren beskriver också hur samhällets och arbetslivets krav har förändrats. Nu ställs krav på teoretiska kunskaper och social begåvning, vilket innebär svårigheter för sådana som klarade sig bättre förr, när en småknepig och asocial stil var ett mindre problem än att tillhöra den ”dyspraktiska gruppen” – det vill säga folk med tummen mitt i handen, på en väsentligen praktiskt lagd arbetsmarknad.

På många sätt borde förutsättningarna vara bättre nu. Vi har både mer kunskaper och fler hjälpmedel än någonsin förut. Men arbetsmarknaden är hård mot de sköra och kunskaperna finns inte alltid där de skulle göra störst nytta, nämligen hos arbetsgivarna.

Ja, de där lika mäktiga som fördomsfulla arbetsgivarna har inte tid att sätta sig in i olika diagnoser, de avfärdar alla "onormala" som "icke anställningsbara".

Har en NT-bekant som jobbar som arbetsförmedlare på AF Rehab. Han jobbar alltså med att få ut funktionshindrade i arbete. Han jobbar dock inte med psykiska fall utan, som jag fattat det, med ryggskadade, utslitna mm. Han har en förmåga att fånga lyssnaren och är ganska framgångsrik. Skulle behövas fler som honom.

Alien skrev:Psykiatrikern Ing-Marie Wieselgren är SKL:s expert:

Wieselgren beskriver också hur samhällets och arbetslivets krav har förändrats. Nu ställs krav på teoretiska kunskaper och social begåvning, vilket innebär svårigheter för sådana som klarade sig bättre förr, när en småknepig och asocial stil var ett mindre problem än att tillhöra den ”dyspraktiska gruppen” – det vill säga folk med tummen mitt i handen, på en väsentligen praktiskt lagd arbetsmarknad.

På många sätt borde förutsättningarna vara bättre nu. Vi har både mer kunskaper och fler hjälpmedel än någonsin förut. Men arbetsmarknaden är hård mot de sköra och kunskaperna finns inte alltid där de skulle göra störst nytta, nämligen hos arbetsgivarna.

Det här tycker jag är kärnan i de problem som NPF-personer har på arbetsmarknaden.

Arbetslivet har blivit mindre fysiskt krävande men vinstkraven (dvs att man inte bara ska ha vinst på verksamheten utan en rejäl vinst) har drivit upp kraven på social kompetens och vikten av snabbt utförda jobb.

Social kompetens handlar inte om att du ska umgås med dina kollegor eller att du följer med och tar en öl after work, nej det som efterfrågas när de frågar efter social kompetens är att du är en "säljare" och att du hela tiden försöker sälja in nya projekt eller lösningar till kunden för att på så sätt generera pengar. Bilförsäljartypen med andra ord.

Ja, säljartypen ska man vara.

Men det finns yrken där man inte säljer något (om man inte ska s a s "sälja sig själv", dvs behaga arbetskamraterna), men då ska man ändå vara social, pratsam och utåtriktad, se denna tråd:
maste-man-vara-pratsam-om-man-ska-jobba-inom-varden-t19776.html

Inom den offentliga vården så verkar mer osäljbarhetskompetens och social inkompetens belönas. Ofta är inställningen den att de tycker att de har en så bra gemenskap på arbetsplatsen och har en så fin verksamhet om det inte vore för de där gnälliga patienterna som kommer och söker vård och stör deras trevliga verksamhet.
Alla är inte så, en del har insett att utan patienter så har faktiskt vården inget existensberättigande, men alltför ofta är inställningen att patienten alltid får bäst vård på något annat ställe än den egna avdelningen, då denne inte heller belastar vår budget…

Jag skrev faktiskt en gång en debattartikel om detta ämne, det är ett par år sedan men artikeln känns fortfarande aktuell:

http://attention.vgl.se/index.php?option=com_content&task=view&id=78&Itemid=28

Jag tycker samtliga aspergare skulle bojkotta det här med DV en gång för alla för att visa samhället att vi inte har lust att bli undanskuffade.
Radikalt kanske - men så tycker jag.

Jag tycker att någon borde göra en studie där personer med diverse olika NPF fick lika mycket pengar som DV kostar, kan vara allt mellan 17.000-37.000:- per månad och så fick de sysselsätta sig själva, medan den andra gruppen fick Daglig Verksamhet. Efter en femårsperiod skulle studien utvärdera vilken av grupperna som det gått bäst för...

Skriver du en sådan artikel kan du räkna med min underskrift.
Nej men allvarligt, varför inte lägga stödet på aspergarna direkt istället för att det ska gå igenom en verksamhet med administration och diverse personalkategorier?

Jag behöver inte fler socionomer i mitt liv, det jag behöver är jobb och en fungerande ekonomi som alla andra.

ragnevi skrev:Jag tycker att någon borde göra en studie där personer med diverse olika NPF fick lika mycket pengar som DV kostar, kan vara allt mellan 17.000-37.000:- per månad och så fick de sysselsätta sig själva, medan den andra gruppen fick Daglig Verksamhet. Efter en femårsperiod skulle studien utvärdera vilken av grupperna som det gått bäst för...

Ett mycket bra förslag.