Förutom Moberg då , Krigarsjäl ( testa det vet jag ). Ialla fall så faller jag lätt i en skön stämning, när jag tar en drink till hans böcker. Det är nog för att dom är så lättlästa också.

Har för mig att jag läste någonstans att han drack medan han skrev också.

Tack för tipsen, modestrick.

Postat av Kahlokat:

Nä, jag tycker att det var en bra förklaring!
Liftarens Guide till Galaxen, är det en klassiker, kultbok eller både och? Sagan om Ringen-trilogin

Liftarens guide... tycker jag är mer av en kultbok, medan "Sagan om ringen" är en kult och klassiker på samma gång.

Nämnas ska dock att jag inte läst någon av böckerna, så man kan fråga sig varför jag uttalar mig Har dock planer på att läsa åtminstone Liftarens guide

KrigarSjäl skrev:Tycker också att Tärningsspelaren är en gravt överskattad bok, det handlar om en välbeställd amerikansk medelklassare som bestämmer sig för att leva lite mer spontant och that´s it. Inte särskilt chockerande, underhållande eller annorlunda på minsta vis.

Det är ingen fantastisk bok, men bitvis ganska underhållande. Nu är det rätt länge sedan jag läste den, men jag minns det som att jag fick en känsla av ett underliggande budskap, om än lite oklart exakt vad. Jag tolkade den som troligen avsedd att vara satirisk mot (delar av) psykologin och /psykiatrin.

KrigarSjäl skrev:Naturligtvis läses det kvinnliga författare också - Åsa Linderborgs Mig äger ingen är skitbra.
Systrarna Bronte & Jane Austen däremot...aldrig i livet. I egenskap av man har jag också svårare att sätta mig in i kvinnliga perspektiv, det går inte att identifiera sig alla gånger, men det gäller inte alla kvinnliga författare. Unni Drougge är rätt vass och underhållande.

Systrarna Brontë är underbara, men jag tror inte att du skulle gilla deras böcker...
Jane Austen har jag aldrig läst och aldrig frestats att läsa heller. Hennes verk tycks mig lite...präktiga.
Jag tycker kanske inte att det är svårt att sätta mig in i ett manligt perspektiv, men jag tror inte att jag skulle kunna skriva en berättelse med en man i huvudrollen.

Några överskattade alt. underskattade böcker?
Nu kommer jag att svära i kyrkan, men jag ser inte det fantastiskt underbara i Sagan om Ringen-trilogin och inte förstår jag varför Thomas Mann anses så himla bra...Döden i Venedig upplevde jag som mördande trist.
Jag fastnade aldrig för Saint-Exuperys Lille Prinsen, men det kan ha att göra med att vi var tvungna att läsa den på franska och skriva en kort resumé av varje kapitel, sådant kan döda även den mest brinnande läslust...
Någon som jag tycker är solklart överskattad är den där lille äcklige Paulo Coelho. Jag läste Veronika bestämmer sig för att dö och tyckte att den var fullkomligt fantastisk. Sedan skulle jag läsa Alkemisten och trodde inte mina ögon. Vilken jädra skit! Jag provade Elva minuter och sämre smörja har jag knappt läst. Coelho tror verkligen att han är Gud Fader själv. Han har t.o.m. en hemsida där fans poserar med hans böcker. Man kan köpa små "tankeböcker" med hans "klokheter", men det är saker i stil med: "Lyckan finns vid dina fötter", "Människan är både ond och god", "Kärlek är viktigt" och andra självklarheter.

En bok som är underskattad är P.C. Jersilds Efter floden. Helt fantastisk. Likaså Tristan och Isolde. Underbar (fast kanske inget för Krigis ).

Några böcker som faktiskt är så bra som de sägs vara:
Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling
Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
Per Anders Fogelströms Stad-serie (ååååh vad den är bra!)
Aniara av Harry Martinson
Kvinnor och Äppelträd av Moa Martinson
Vindens skugga av Carlos Ruíz Zafón (däremot fattade jag inte ett skit av Ängelns lek)
Musselstranden av Marie Hermanson
Vingklippt ängel av Berny Pålsson
Dödssynden av Harper Lee
Flugornas herre av William Golding
Anne Franks dagbok
Momo eller kampen om tiden av Michael Ende
Millennium-trilogin av Stieg Larsson

Stad-serien? Näe. Inte bra enligt mig. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. "Sven gick upp klockan halv fyra, gick till fabriken och arbetade stenhårt till klockan halv elva på natten. På vägen hem blev han bjuden till krogen av sin alkoholiserade kamrat Gustav, som inte längre kunde ens sopa fabriksgolvet för att hans händer skakade så mycket. Svens hustru, Anna, höll tårarna inne medan hon rättvist delade ut knäckebrödssmulorna till alla åtta syskonen, som lekte och bråkade i sina luggslitna trasor." Så är det, hela tiden, alltid, och det är aldrig något som händer. Sven (jag minns inte vad personerna hette, så hittade bara på namn) låter som om han vill bli uppfinnare i början av boken, vilket hade kunna vara intressant, men nu blir han inte det. Enormt överskattade böcker.

Illuminatus-trilogin, av Robert Anton Wilson och någon annan kille vars namn jag glömt. En riktigt rolig och bisarr bok, läses helt lite småfull/pårökt/febersjuk. Sträckläste dessa böcker en sommar, när jag inte kunde sova. Inte överskattad.

vassego, internettt!

En annan go bok är faktiskt "Mannen som älskade livet" av Irving Stone. En riktig höjdare. Jag gillar att läsa om konstnärer. just det ja, Testa också "målaren från montmarte" Av Pieree LA mure (stavade säkert fel på namnet där men tilräckligt rättstavat för att den ska gå att hitta).
Jag gillar överhuvudtaget att läsa om människor som lever sina liv lite utanför för det kan jag lättast relatera till. Samma med Bukowskis alterego Henry Chinaski. Därör jag gillar hans böcker. han befinner sig alltid utanför men vill nog helst in i gemenskapen men det funkar bara inte. Den frustrationen är ju lätt att känna igen sig i.
"hängd" av Christer Eriksson är en annan bra bok.
Douglas Adams har ju förutom "liftarens guide" även skrivit två kanonhöjdare till böcker om den holistiske detektiven Dirk Gently. "Tedags för dystra själar" har jag nog läst en elvahundra gånger... ett hett tips
alltså

Maldita skrev:Stad-serien? Näe. Inte bra enligt mig. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. "Sven gick upp klockan halv fyra, gick till fabriken och arbetade stenhårt till klockan halv elva på natten. På vägen hem blev han bjuden till krogen av sin alkoholiserade kamrat Gustav, som inte längre kunde ens sopa fabriksgolvet för att hans händer skakade så mycket. Svens hustru, Anna, höll tårarna inne medan hon rättvist delade ut knäckebrödssmulorna till alla åtta syskonen, som lekte och bråkade i sina luggslitna trasor." Så är det, hela tiden, alltid, och det är aldrig något som händer. Sven (jag minns inte vad personerna hette, så hittade bara på namn) låter som om han vill bli uppfinnare i början av boken, vilket hade kunna vara intressant, men nu blir han inte det. Enormt överskattade böcker.

Henning, Tummen och Lotten skall det vara. Dessutom arbetade de i hamnen och de var inte alkoholiserade.
Läste du verkligen hela serien, Maldita? Första boken börjar nämligen fasansfullt trögt, den fick mig att i början tänka "nää, vad ÄR det här...?" Men när man kommer in i handlingen är de helt fantastiska och det händer en massa saker.
Jag känner mig alldeles nedtryckt och gråtfärdig av att höra någon som inte gillar Stad-serien. Är det fel på mig som tycker den är så fantastisk?

Jag har inte läst hela serien, läste enbart första boken och blev rejält trött på den. Dessutom tvangs jag läsa den i skolan, under en mycket stressig period (slutet av nian); den tiden då jag var så stressad att jag lyckades somna ståendes mitt i korridoren. Jag antar att de omständigheterna också gett mig en negativ syn på boken.

Alla andra jag pratat med har sagt att den är en fantatsisk serie, så antar att det bara är fel på mig istället. Men jag är inte så bra på att uppskatta kultur och sådär.

Kahlokatt skrev:
Jag känner mig alldeles nedtryckt och gråtfärdig av att höra någon som inte gillar Stad-serien. Är det fel på mig som tycker den är så fantastisk?

Jag gillade den, även om det tog tid innan jag kom mig för att läsa den, eftersom den var så haussad ett tag. Allt som Alla Måste Läsa låter jag ligga och ofta glömmer jag bort boken/böckerna då. Men Stad-serien (som du säger) gillade jag, även om den var lite pratig och tjatig emellanåt (liksom även Vilhelm Moberg är det, Moberg som jag älskar). Extra roligt att läsa den är det om man bor i Stockholm eller iaf vet hur alla ställen ser ut idag.

Maldita skrev:Alla andra jag pratat med har sagt att den är en fantatsisk serie, så antar att det bara är fel på mig istället. Men jag är inte så bra på att uppskatta kultur och sådär.

Märkligt påstående. Menar du att dina favoritband, filmer och böcker inte är kultur?

Just nu har jag fastnat för Slas. Han skriver avskalat om nu och då, om människor, liv och företeelser på ett avskalat sätt, nästan som en zenmeditation. Det är så fokuserat allting. Skriver han bord så är det bord och eventuell undertext framstår lika tydligt som bordet ifråga. Det känns som att han skriver för att säga någonting mer än att vara språkkonstnär - vilket han de facto är. Men han är inte en språkkonstnär som skriver sånt man måste vara litteraturvetare för att kunna läsa. Dvs inga krumbukter och inga ordlabyrinter. Inget rebusmakeri och inga långa tröttsamma utläggningar som sida efter sida säger en sak som hade kunnat sägas på tre rader.
Säger han en sak så säger han en sak och du behöver inte ligga och grubbla på vad han menar, egentligen.
Jag gillar också hans attityd och moral.

Undrar vad han tyckte om nyliberala snorungar, hipsters och modebloggare.
Det vore en sann fröjd att läsa.

Jag är inte bra på att uppskatta s.k finkultur, klassiker och liknande. Jag läste just ut Kafkas Förvandlingen, och insåg hur otroligt mycket jag stör mig på frågorna vi får i skolan ang. boken. "Vad symboliserar placeringen av Gregors rum?" "Hur är Gregors möbler en spegling av hans psyke?" Ibland är kanske ett rum ett rum, ett skrivbord ett skrivbord och inget mer. De här symbolgrejerna är så godtyckliga, man kan svamla som bara den. Dessutom är det ett lätt sätt för författare att få en kass bok att bli "sååå djup".

Det mesta jag gillar räknas som fulkultur/dålig kultur. Därför säger jag att jag har svårt att uppskatta kultur, för att sakerna jag gillar inte ingår i kulturbegreppet (när såg ni senast en djupgående artikel om artisten Foetus i DNs kulturdel?).

Maldita skrev:Stad-serien? Näe. Inte bra enligt mig. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. "Sven gick upp klockan halv fyra, gick till fabriken och arbetade stenhårt till klockan halv elva på natten. På vägen hem blev han bjuden till krogen av sin alkoholiserade kamrat Gustav, som inte längre kunde ens sopa fabriksgolvet för att hans händer skakade så mycket. Svens hustru, Anna, höll tårarna inne medan hon rättvist delade ut knäckebrödssmulorna till alla åtta syskonen, som lekte och bråkade i sina luggslitna trasor." Så är det, hela tiden, alltid, och det är aldrig något som händer. Sven (jag minns inte vad personerna hette, så hittade bara på namn) låter som om han vill bli uppfinnare i början av boken, vilket hade kunna vara intressant, men nu blir han inte det. Enormt överskattade böcker.

Påminner mig om varför jag nästan aldrig läser för-fin-för-ett-genrenamnliteratur.

Maldita skrev:Jag är inte bra på att uppskatta s.k finkultur, klassiker och liknande. Jag läste just ut Kafkas Förvandlingen, och insåg hur otroligt mycket jag stör mig på frågorna vi får i skolan ang. boken. "Vad symboliserar placeringen av Gregors rum?" "Hur är Gregors möbler en spegling av hans psyke?" Ibland är kanske ett rum ett rum, ett skrivbord ett skrivbord och inget mer. De här symbolgrejerna är så godtyckliga, man kan svamla som bara den. Dessutom är det ett lätt sätt för författare att få en kass bok att bli "sååå djup".

Varför måste man tolka in en massa symboler överallt?

Det är det symbolismen handlar om.

Tycker det är rätt larvigt med två tre frågor man skall besvara efter att ha läst en skönlitterär text. Frågorna i sig är drivande och det är bättre att be eleven skriva en recension eller en analys.

Överskattade böcker och författare?

Paolo Coelho
Alla har väl träffat någon kvasiintellektuell djuping som säger "jag har en bok som du bara måste läsa", lika högtidligt som om det gällde en ny bibel. Coelho skriver sagor för vuxna och jag tycker det är otroligt tramsigt hela grejen. Det ska vara så vist det han säger men jag tycker det låter som saker vilken rödvinslådepackad skvallerkärring som helst säger framåt kvällen. Han är sannerligen inte någon ny Konfucius hur mycket han än vill att bokmarknaden ska tycka det. Det han säger har sagts förut, om och om igen.
Patetiskt.
Av samma skäl som Kahlokatt beskrivit. Vill man verka djup är det inte Coelho man ska läsa utan helt andra grejer och framförallt kunna resonera självständigt om verket ifråga, göra jämförelser med andra verk etc.

alfapetsmamma skrev:

Kahlokatt skrev:
Jag känner mig alldeles nedtryckt och gråtfärdig av att höra någon som inte gillar Stad-serien. Är det fel på mig som tycker den är så fantastisk?

Jag gillade den, även om det tog tid innan jag kom mig för att läsa den, eftersom den var så haussad ett tag. Allt som Alla Måste Läsa låter jag ligga och ofta glömmer jag bort boken/böckerna då. Men Stad-serien (som du säger) gillade jag, även om den var lite pratig och tjatig emellanåt (liksom även Vilhelm Moberg är det, Moberg som jag älskar). Extra roligt att läsa den är det om man bor i Stockholm eller iaf vet hur alla ställen ser ut idag.

Jag gillar Stad-serien, utom sista boken som ligger för nära nutid för att vara intressant för mig. Har läst och lyssnat på talbok några gånger.
Vävarnas barn av Fogelström tycker jag är bra, resten av Barn-serien intresserar mig inte, minns inte varför.
Jag tycker också att Moberg blir lite tjatig ibland; Utvandrar-serien kunde ha krympts ner till tre volymer. När jag tänker efter är det nog mest där jag reagerat på det.

Både Fogelström och Moberg visste (mer eller mindre) vad de skrev om, det gör deras böcker mycket intressantare än ren påhittad skönlitteratur.

Och så vill jag slå ett slag för C.S. Forester. Främst böckerna om kadett/löjtnant/kapten/amiral/lord Hornblowers sjökrig mot Napoleons Frankrike m.fl. Böckerna är bättre än tv-serien. Det var även Forester som skrev boken "Afrikas drottning" som senare blev Bogart-film.
http://en.wikipedia.org/wiki/C._S._Forester

@Dagobert

Har du läst något av Väinö Linna?

Mvh segdeg

Japp, "Högt bland Saarijärvis moar", "Upp, trälar", "Söner av ett folk" och "Okänd soldat". Den sista bara som talbok.

Någon som har en åsikt om Susanna Alakoskis böcker? Jag har varit på väg att läsa något av henne hur länge som helst men det har inte blivit av.

Har själv bara läst Okänd soldat, som fick mitt intresse för Finland och dess historia att bli något helt annat än smörjan jag fått från skolan.

Får inte ändan ur vagnen för att ta i tu med Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar, och Söner av ett folk. Han ger ett trovärdigt intryck med sina personporträtt tycker jag.

Håller med om C.S.Forester fast jag läst för lite av honom.

P.A.Fogelström ligger mig varmt om hjärtat.

P.C.Jersild, P.O.Enquist, och Per Gunnar Evander är några andra, som fått mig att trotsa mina dyslektiska svårigheter.

Mvh segdeg

Du gillar författare som heter Per alltså.

@Bjäbbmonstret
Jaha visst självklart, efter att ha läst "Svinalängorna" kan jag inte ha någon annan åsikt än, att det är en helt rättvis positiv uppmärksamhet Susanna Alakoski har fått.

Det är med en enorm styrka hon skildrar en tid av ett svenskt samhälle och vad det gör med sina invånare,
Jag brukar påminna mig om att mina läsupplevelser har slagsida av manliga författare, men Alakoski m.fl. gör att jag snart måste rensa en del i hyllorna, då jag tror att det är dags för fler kvinnor att ge sin syn på människornas tillvaro.

Har annars svårt med kvinnlig litteratur, då min inlevelse inte vill räcka till,men nyfiket har det varit att på kvinnors väsen förstå...

Mvh segdeg

Per definition verkar det så, med tanke på att en av kokböckerna är skriven av Pernilla

Mvh segdeg

KrigarSjäl skrev:Överskattade böcker och författare?

Paolo Coelho
Alla har väl träffat någon kvasiintellektuell djuping som säger "jag har en bok som du bara måste läsa", lika högtidligt som om det gällde en ny bibel. Coelho skriver sagor för vuxna och jag tycker det är otroligt tramsigt hela grejen. Det ska vara så vist det han säger men jag tycker det låter som saker vilken rödvinslådepackad skvallerkärring som helst säger framåt kvällen. Han är sannerligen inte någon ny Konfucius hur mycket han än vill att bokmarknaden ska tycka det. Det han säger har sagts förut, om och om igen.
Patetiskt.
Av samma skäl som Kahlokatt beskrivit. Vill man verka djup är det inte Coelho man ska läsa utan helt andra grejer och framförallt kunna resonera självständigt om verket ifråga, göra jämförelser med andra verk etc.

*Applåderar Krigis*

Vill man läsa sagor för vuxna kan jag i stället rekommendera Marie Hermansons underbara Det finns ett hål i verkligheten. Fantastisk.

Apropå Stad-serien: Första boken är jättetrög ända tills Henning träffar Lotten och de skaffar barn. Ger man inte upp där får man en läsupplevelse utöver det vanliga.
Själv har jag hittills inte lyckats plöja mig igenom Den långa flykten. Läste kanske hundra sidor, men tyckte att kaninerna bara åt och sov...