på den här tråden: http://www.aspergerforum.se/expertforelasning-om-flickor-med-aspergers-syndrom-t19672.html#p523575 ifrån avdelningen "barn och föräldraskap"



Jo, hon verkade mysig ialla fall, men det är ju fortfarande denna sterotypa bilden av en autismspektrumstörning, kan jag känna. Hon säger bl.a. att det kan vara svårare att upptäcka bland flickor, men samtidigt så verkade ju just den flickan som hon beskrev, ha riktigt stora problem. Hon säger ju bl.a. att hon som barn ofta satt och lekte för sig själv etc etc, och tydligare än så kan det väl inte bli?

Jag kan bara gå till mig själv, och jag har alltid haft mycket vänner och lätt för att smälta in i gruppsammanhang, men jag är ju ingen kvinna och ändå så ställde dom min diagnos relativt kvickt. Då kan man ju fråga sig vad hon menar krävs för en diagnos? Egna tankar, själv har jag alltid tyckt att det borde heta kognitiv störning och inte personlighetsstörning, och det var väl vad jag förstår, också varför jag fick min diagnos. Men det är säkert olika ifrån fall till fall, och en kognitiv störning kan ju också leda till en annan typ av personlighet.


Sen är det en massa pladder hon för om specialintressen ( vad fasiken det nu är kan man ju diskutera ). Hon påstår att pojkar har specialintressen som bygger på fakta, teknik ( nåt åt det hållet ). Medan flickor å andra sidan har mer normaliserade sociala intressen som går överstyr. För mig så låter det inte seriöst.

Samma visa varje gång oberoende föreläsare, och dom verkar överhuvudtaget inte veta vad dom talar om. Utan dom hör istället på varandra experterna emellan och griper efter halmstrån. Då är det väl lika bra att hålla tyst eller åtminstone, säga ärligt, att det bara är pseudo teorier.

Nej, för mig verkar det tydligt att dom har hamnat djupt ned i diagnosträsket ( fast dom inte vet vad det innebär till fullo verkar det som, helt otroligt. ). Vi som människor får stå efter, och fortfarande behandlas vi utefter våra diagnoser, mer än som mänskliga individer.

Jag måste säga, att jag blir än mer förbaskad när en person som på ytan verkar riktigt trevlig, ändå inte komma fram med mer än det här. Det är ju bara en massa trams. Om det ändå vore nån som tex. denna Tony Attwood så skulle jag förstå, för han har nog mer själv av autismspektrums personlighetsdrag ( ej kognitiva drag då säkert ), än dom flesta med diagnosen! Får gå lite OT för att förklara vad han sagt, som jag hört och upprört mig över:

-Vid ett tillfälle under en radiointervju, så frågade den kvinnliga radioprataren honom om sensoriska problem, tror jag det var. Då sa han ungefär såhär : "Om en person med Asperger hade suttit här bredvid dig istället för mig, så hade han nog aldrig klarat av att höra på dina frågor, för han hade distraherats och inte orkat med din parfym" ( självgodare uttalande får man leta efter, och det var säkert han själv som kände så... )

-Han har också påstått, att samtliga ( eller nästan samtliga ) personer med Asperger Syndrom, som barn, varit fascinerade av maskiner ( alltså hur dom låter rör sig etc. )

-Han har också sagt ( den självgode knölen ), att när en autist kommer in i ett rum, så "räknar" denne in männskorna i rummet, mer än att han/ hon suger in stämningen.

Det är säkert så att några känner igen sig, andra inte, jag har full respekt för att dina kunskaper och erfarenheter av Aspergers hos flickor skiljer sig ifrån den föreläsande läkarens. Vi är alla individer, eller hur? Anledningen till att jag la ut länken till föreläsningen, är att den kom så väldigt nära min egen verklighet som mamma. Min dotter är 16, och det hade kunnat vara henne föreläsningen handlade om. Jag känner väl igen det läkaren pratar om, för jag har levt med det i många år. Älskar min dotter oavsett vad, men jag känner en lättnad över att det är fler än jag som sett samma saker, och att det finns läkare som förstår.

Bra att du la ut länken inget snack om saken, och att det hon sa stämmer överens med din uppfattning, måste ju kännas som ett erkännande ( och ett stöd av en annan individ ) på att det du alltid tyckt stämmer.

-Han har också sagt ( den självgode knölen ), att när en autist kommer in i ett rum, så "räknar" denne in männskorna i rummet, mer än att han/ hon suger in stämningen.

Jag mindes fel, det var tydligen inte Attwood som sagt så utan någon helt annan ( och det är väl ytterligare ett lågt betyg till den mannen, eftersom jag funderade på om det faktiskt kan stämma in på många, men jag vet inte.). Attwood sa istället någonting om att autistiska individer, mer är benägna att "ta in" interiören i rummet, framför människorna som vistas där.

internettt skrev:Han har också sagt ( den självgode knölen ), att när en autist kommer in i ett rum, så "räknar" denne in männskorna i rummet, mer än att han/ hon suger in stämningen.

Tja, jag har läst en helt annan version jag (och det måste väl varit i Den kompletta guiden till Aspergers syndrom!? ) där han beskriver hur "autisten" är snarare extremt känslig för just stämningen i rummet, suger liksom åt sig som en svamp av framför allt de negativa vibbarna!
Kanske är det bara jag som "läser detta" för att det stämmer så förbaskat väl för mig, vet inte...

Jag är mer än känslig för just stämningar i den miljön jag stiger in i, men sedan är det ju en helt annan femma hur man ska kunna hantera denna "input", förstå den och försöka besvara/reagera på "rätt" sätt.

Det är väl här vi "lite störda" kanske ibland kan reagera på "fel" sätt, eftersom vi då alltså har uppfattat hela situation fel... nu svamlar jag kanske, sorry!

Inte heller jag har så mycket "nytta" av länken som mårran hänvisade till (p.g.a. en massa "felaktigheter"(enligt mig)), men det är ändå en bra föreläsning, och om det kan hjälpa t.ex. dig mårran, så ta emot för fasiken, men sök ändå vidare för denna kvinna "svammlar" en hel del anser jag. (Jag är dock störd jag! )

Jo, men som du ser här över, så ändrade jag just det uttalandet, innan du postad ditt. Men jag vet att det är lätt att missa ibland.

internettt skrev:Jo, men som du ser här över, så ändrade jag just det uttalandet, innan du postad ditt. Men jag vet att det är lätt att missa ibland.

Jag ber om ursäkt!

Har träffat läkaren ifråga några gånger, dels rätt nyligen och även , vad kan det vara1-1½ år sen. Den sida jag såg av henne nyss var en nyanserad som inte var så som det lät i intervjun.
Den sida av henne som ajg träffat på tidigare vet jag inte vad jag ska säga om, hon hon verkade rätt sliten och utarbetad då, så jag må säga att jag var glad att se henne piggar och mer med nu.

Jag tycker inte att mina specialintressen går överstyr. Jag var intresserad av djur, så jag började träna hundar. Tack vare det for jag runt och tävlade i flera år och fick en massa nya bekanta. Ser inget fel i det! Dessutom ledde det till jobb under ett par år på hunddagis.

Ett annat djurintresse, hästar, ledde också till jobb under en period, som stallskötare. Nu har vi häst i familjen och det är roligt för oss allihop. Ibland tar vi en tur med sulky (jag och maken) och ungarna rider sina ponnysar och så fikar vi ute i naturen. Jättemysigt!

Alla idrottare har väl specialintressen som gått överstyr i så fall.

Nä djur blir lite "svårmätt" som specialintresse, levande varelser tar ju tid, dom måste ju skötas.

Svårt sånt där.

Men för min del, om hästarna vore ett specialintresse, då kunde man ju tycka att jag borde kunna läsa hästliteratur att jag borde kunna ta in information, att jag borde kunna titta på när ett ekipage rider en stackars hoppbana... mern det kan jag inte, jag kan inte fokusera alls, jag bara flyter iväg.

internettt skrev:Sen är det en massa pladder hon för om specialintressen ( vad fasiken det nu är kan man ju diskutera ). Hon påstår att pojkar har specialintressen som bygger på fakta, teknik ( nåt åt det hållet ). Medan flickor å andra sidan har mer normaliserade sociala intressen som går överstyr. För mig så låter det inte seriöst.

Det där har jag hört bland annat av Attwood. Att AS-kvinnor kan ha mer "socialt normala" saker som specialintresse. Också att tjejer kan vara specialintresserade utan att vara intresserad av konkreta detaljer utan mer känslomässigt insnöade på ämnet.
Exemplet jag hörde var om vårdande. En kvinna som bara var intresserad av att vårda andra, jobbade med vård och ständigt tog hand om andras fysiska välbefinnande.