http://www.youtube.com/watch?v=wnoNQa_qUm4

Jag hyrde den nyss, delvis för att se om det fanns något där som min son och flickvän skulle kunna ha nytta av. Vi får se. Han har bara autistiska drag så det är ju jag själv som har AS, men ingen att plåga den med!

Rainman m fl filmer har för mig känts så långt bort ifrån den jag är att jag knappt kunnat se några likheter alls. Jag kan se nästan normal ut. ADAM var den första aspergerfilm jag sett som var någorlunda vettig. Där kan jag faktiskt känna igen mig i ett och annat.

Han har arbete och han försöker sig på detta med en intim relation. Tjejen läser om AS och försöker bemöta Adam på rätt sätt, tolka honom och också att träna honom lite i kroppsspråk, jobbintervjusituationer etc.
Även om de inte lyckades fullt ut så kan man ana att han lärt sig en hel del och kommer att lyckas bättre i nästa relation. Han tar sig mödosamt framåt och försöker erövra ett relativt "normalt" liv.

Jag funderar på att köpa filmen och låna ut till chefen för boendestödet m fl. Hon fick mig att flyga i tusen bitar genom sitt provokativa, falska tal och verkade inte ett dugg förberedd på ett "autistiskt tantrum", fastän det faktiskt ingår i AS och i denna film.

VAD TYCKER NI OM FILMEN? Ni som ser den. Skulle gärna vilja veta vad ni tycker. Känner ni igen något av er själva?

Inte alls.

Har inte sett den.

Har inte sett den ännu. Jag har den, men inte fått tid och ro att se den. Kanske ikväll? Återkommer med svar senare.

Har nyss sett filmen på dvd. Några fler som sett den?


Moderator Alien: Slog ihop två trådar om samma film.

vallesmamma skrev:Har nyss sett filmen på dvd. Några fler som sett den?

ja, jag har den nedladdad

Mjäkig romantisk komedi med sedvanligt aspergerporträtt; tafatt mjäkig ung man/pojke som intresserar sig för rymden och inte kan ragga.

Sett den. Den var väl sevärd.

vallesmamma skrev:Har nyss sett filmen på dvd. Några fler som sett den?

Ja, jag såg den i förrgår. Tyckte om den, men samtidigt var han "stereotypt aspig", som taget ur en lärobok i psykologi. Han hade NOLL copingstrategier, som att man hade "skalat av" NT-maskeringen. Ibland var han extrem (jag har haft utbrott, men det slutade jag med när jag var 12 och insåg att det var fel), ibland kände jag igen mig bättre, som t.ex. ***SPOILER*** när han gömde sig och inte öppnade dörren, för att slippa gå på fest, men samtidigt mådde dåligt för att han inte kunde socialisera sig ***/SPOILER***. Helt okej film ändå.

Om det är romantisk komedi man vill ha, lite gullig feelgood sådär, funkar den men som en rättvisande bild av Asperger?
-Nej. Huvudrollen är lika stereotypt skildrad som negrerna i "Tintin i Kongo".

Håller med om att han var stereotypisk. Men jag tyckte ändå om filmen. Tyvärr har inte jag lyckats "bota" mina aggressioner, inte utan medicin.

Den gick på svensk TV för någon vecka sedan, vilket var lägligt eftersom jag nyligen fått min diagnos. Jag har inlett processen att reda ut vad i min personlighet som beror på syndromet och vad som bara är vanliga egenheter.

Visst var filmen Hollywood-anpassad och mycket var inklämt både i tid och i fråga om diagnosens alla symptom, men jag uppskattade den ändå som en ganska seriös skildring på allvar av hur man kan uppleva situationen. Dessutom är Rose Byrne en av mina favoriter på filmduken.

Även om scenen med utbrottet var överdriven och reaktionen knappast representativ för mogna aspiesar, så var det lärorikt för mig att se att den kraftiga reaktionen på lögner och manipulation är något vanligt hos oss. Jag tar väldigt illa vid mig av sådant och kan avbryta vänskap på grått papper för något sådant och fascineras av att andra – dvs. NT – kan gå vidare utan att reda ut en sådan sak.

Fanns nog annat i filmen också som var lärorikt, men mer underhållning och pjoskig romantik var det mer än realistisk skildring av en aspies liv.