Jag har länge funderat på om något är fel på mig eftersom mitt liv ser ut som det gör och mitt beteende är som det är. Har gjort internettester och alla visar resultatet "stor chans att du har aspergers syndrom". Är 20 år och har inte fått någon professionell diagnos. Under en tid nu har jag gått och grubblat över detta (jag vill veta om jag är autistisk) men mina sociala svårigheter har gjort att jag inte vågat ringa, vet inte ens vart jag ska ringa. Måste planera vad jag ska säga i förväg och det kräver ansträngning. Min morbror är autistisk och det sägs ju att autism är ärftligt. Ska försöka sammanfatta detta punktvis, uppskattar folk som anstränger sig för att hjälpa mig - det lär bli en rätt lång text. Tänk er att ni är en psykolog som lyssnar - och jämför om ni känner igen er ni med AS.

Motorik: har inga problem med att gå eller att springa, men har alltid haft svårt för handarbete(hade svårt att lära mig knyta skor) och hantera små föremål som att t.ex. skruva i en skruv tar väldigt länge för mig än för andra människor runt mig. För att inte tala om att lära sig hur man utför en ny rörelse på ett gym. Är väldigt teoretisk som person. Har alltid haft svårt med att genomföra praktiska delar i skolan såsom laborationer. Både med att ta till mig instruktionerna(måste sitta efteråt och läsa igenom instruktionerna igen som läraren nyss gått igenom när alla andra redan börjat med det praktiska). HATAR muntliga föreläsningar. Ingenting fastnar i huvudet.

Specialintressen: Ena gången är jag intresserad av ett speciellt spel som jag spelar från jag vaknar till jag går och lägger mig. Jag har svårt att komma ifrån spelet och skippar att äta, studera och i vissa fall även sova. När jag har detta intresset så har jag BARA det intresset. Kan till exempel inte variera mellan två intressen. Sen upptäcker jag något nytt och så koncentrerar jag mig på det 24/7, det gamla intresset är som bortblåst. Dock har jag ett intresse som sitter i mig "genetiskt" som jag aldrig kommer tappa intresset av.

Rutiner och tvångstankar: Har märkt att jag har speciella nummer som jag selekterar bort i tre olika grupper. Siffrorna 1, 2, 5, 7, 12 är "bra" nummer. När jag ställer in volymen på teven väljer jag alltid något av dessa numren om det är möjligt. Om t.ex. volymen är för låg då så finns det "OK" nummer och det är jämna nummer som 15, 20, 25. Undviker alltid nummer som innehåller 3, 8 och 13 av någon anledning som är "dåliga" nummer. Alltså även 18, 23, 28 osv. Sedan har jag även märkt att jag blir trygg och välmående av att ha en "statisk" vardag. Att gå upp samma tid, äta frukost samma tid, göra samma saker om dagarna. Däremot om jag råkar komma ur "schemat" så går det utför och mitt schema kollapsar. Råkar jag gå och lägga mig senare någon dag så blir det ännu senare nästa dag för att rutinerna är brytna.

Dubbelgångare: I sociala situationer uppfattas jag som tystlåten och lugn och frånvarande. Tittar oftast ner i backen för att jag hatar uppmärksamhet. Det värsta är ögonen. Klarar verkligen inte av att kolla någon i ögonen längre än någon sekund. Detta gäller även människor jag känner som familjen osv. Undviker alltid ögonkontakt och har därför svårt med att lära känna människor och knyta kontakter. "Tänker" hela tiden på det sociala (svårt att förklara) så jag får problem med att koncentrera mig på det viktiga. Vet oftast inte vad jag ska säga till människor så det blir oftast andra som pratar med mig och jag som svarar kortfattigt. Har problem med att hälsa på folk, även människor i min släkt som har gjort att kusiner och liknande inte vill ha med en att göra.
I ensamma situationer är jag någon annan människa. Det är som om jag "döljer" den jag är i sociala situationer. Hemma kan jag inte sitta still. Kroppen måste hela tiden vara i rörelse. Trummar med fingrarna mot bordet, river av skinnflisor från läppen, petar mig i näsan eller gör massa läten med munnen. När jag blir glad över något(kan vara vad som helst) "spänner" jag kroppen på något underligt sätt. Detta visar jag inte bland folk. Pratar väldigt mycket hemma och t.o.m. med djuren ibland... och med mig själv

Ljud och ljuskänslighet: om jag är riktigt trött kan jag somna om det är högljutt runtomkring mig. Men jag är hur som helst extremt känslig mot ljud när jag ska koncentrera mig. Folk som pladdrar i skolan under "eget arbete", vatten som droppar osv. Varje gång ett ljud kommer när jag koncentrerar mig "tappar jag" koncentrationen och måste börja om igen. Har usel kordination, kan bara utföra en sak åt gången.

Det var allt jag hade i huvudet nu, men här kommer lite annat utseendemässigt. Inte för att det kanske har något med AS att göra, men ni kanske känner igen er?

* Har en stor "geniknöl" på bakre delen av huvudet som står ut. Det var min frisör som upptäckte den och undrade vad det var för något. Alla människor har en sådan men uppenbarligen inte en så stor sådan. Fick flera gånger höra av människor i högstadiet att jag hade stort huvud: "big head" sa dem. Och kolla in "fläxi" för mina utåtstående öron. Har väldigt stora händer med jämfört med min lilla kropp. Är ungefär 1.75 lång.
* Har fått komplimangen att jag ser "död" ut i ansiktet/kroppen

Fråga om ni undrar något mer. Förresten vad undersökt under en asperger utredning? Hur går den till alltså?

Hej, jag ställer ingen "diagnos" men hos mig har det varit så att jag haft problem med motoriken, jag gick i specialjumpa i lågstadiet och hade svårt att fånga en snabb boll ifrån någon.

Var lång och ranglig under skolperioden. Arbetsmässigt har jag haft svårt att hitta rätt sorts jobb, klarar ( klarade ) inte ackordsjobb eller löpande band. Praktiserade i butik i skolan, och min första API-plats var på ett Telemarketingföretag, efter det har det varit praktikplatser, och en längre anställning på sju år där jag utvecklades och trivdes rätt bra ( jag var nu i 25 års-åldern, är 35 idag )


Känslomässigt har jag varit djup , tyckt om musik och haft intresse för himlen och rymden ( diskuterat om himlen och rymden som barn )
Har inte haft svårt med kamrater i småskolan , blev värre när jag blev vuxen. Kompisarna jag har nu är flera inom sång och musik ( sjunger i kör och sjunger solo i kyrkan ibland ) , samt när jag sjunger karaoke och några ifrån en sajt för HBTQ ( Homo-Bi-Trans-Queer personer )


Min personlighet har setts som lugn , tyst och blygsam i småskolan.


Mina intressen har varit: kemiska formler, dinosaurier, frågesport ( på teve och i böcker ) och däggdjur ( längre och kortare tid, i olika åldrar )


Jag fick min Asperger-diagnos under 2008 en sommar.


Hoppas detta gav en vy av hur jag som fått AS som vuxen , hur min historik har varit

Det låter ju som att du har det svårt, och vad du skriver låter för mig som en beskrivning över en autimspektrumstörning.

Jag tänker, hur gick det i skolan då? Måste ha varit en jobbig tid, och var det ingen lärare som frågade hur det var ställt med ditt mående? Nu om du går på Universitet, så förstår jag ju att det är mer individuellt inriktat, men jag menar tidigare. Vad vill du arbeta med förresten?

Dock har jag ett intresse som sitter i mig "genetiskt" som jag aldrig kommer tappa intresset av.

Du behöver absolut inte svara, blev bara nyfiken på vad du kan tänkas vara intresserad av.

Förresten vad undersökt under en asperger utredning? Hur går den till alltså?

Först så får du ju såklart berätta ( eller vad du vill berätta ) vad du har berättat för oss här, så att dom får ett hum hur det är med dig, och så att dom vet om det är nån idé att gå vidare och göra en utredning.

Utredningen går till som så, att dom ställer frågor till dig ( och sedan så vill dom gärna prata med släktingar till dig, bl.a. för att veta hur du var som barn och hur du har utvecklats ). Du kommer också att få göra ett "neuropsykologiskt" test. Det är som ett vanligt intelligenstest, där det ingår att du lägger klossar, parar ihop bilder, din ordförståelse testas, din problemlösningsförmåga testas etc. Det brukar ta några timmar att göra det testet. Psykoterapi kan kanske också ingå.

Väntetiden på en undersökning tror jag brukar vara minst 1 år, men det är säkert väldigt olika.

Tänk bara på dom eventuella konsekvenserna av att få en diagnos. Det vet man ju aldrig vad det kan föra med sig menar jag, om det är positivt eller negativt, säkert ofta både och. Men det låter som du behöver hjälp och har det jobbigt, så nåt måste du ju göra.