Alien skrev:Trekanter, partnerbyte, gruppsex etc tycker jag är ett slags "överenskommen otrohet". Totalt obegripligt för mig, tycker bara det låter äckligt. Men de inblandade är väl nöjda, ingen är ju förd bakom ljuset.

Partnerbyte kan vara överenskommen otrohet. Men i de andra fallen delar väl båda parter upplevelsen tillsammans...

Alien skrev:

ufo skrev:Vad är trohet?

Jag tänkte närmast på det sexuella.

Jag trodde ett svar på den frågan skulle göra det enklare att svara. Men jag behöver nog grubbla lite till.

Bjäbbmonstret skrev:

sugrövmanövern skrev:

Bjäbbmonstret skrev: Men det är skillnad på otrohet och otrohet. När ena parten i ett förhållandet börjar söka sex utanför förhållandet så är det ett symptom på något och då tror jag att man ska försöka lära sig av det.

Och diagnosen är: hor, det är symptom på hor.

Det vill säga i din värld så är det alltid bara fel på den person som är otrogen och du är inte intresserad av anledningen, bakgrunden eller situationen.

Om jag har problem med min partner, så har jag inte rätt att ha ihjäl denne, bara för att MINA problem ska minska. Antingen får man då själv ta ansvar för att lösa problemen, eller så får man göra slut.

Om det finns så mycket problem i ett förhållande att den ena parten börjar söka sig utanför förhållandet för sex så kan det visserligen ses som ett ytterst omoget beteende men det är ett ömsesidigt problem.
Om problemet består i att den ena individen har ett mönster som gör att vederbörande har svårt att hålla sig till en person öht så kan roten till det hela visserligen inte sökas i förhållandet, men det är ett problem som man ändå får ta tag i tillsammans om man ska fortsätta vara ihop.
Otrohet kan men måste inte vara slutet på ett förhållande. Det är mänskligt att åtminstone den ena parten är otrogen någon gång under ett längre förhållande.

Bjäbbmonstret skrev:Om det finns så mycket problem i ett förhållande att den ena parten börjar söka sig utanför förhållandet för sex så kan det visserligen ses som ett ytterst omoget beteende men det är ett ömsesidigt problem.
Om problemet består i att den ena individen har ett mönster som gör att vederbörande har svårt att hålla sig till en person öht så kan roten till det hela visserligen inte sökas i förhållandet, men det är ett problem som man ändå får ta tag i tillsammans om man ska fortsätta vara ihop.
Otrohet kan men måste inte vara slutet på ett förhållande. Det är mänskligt att åtminstone den ena parten är otrogen någon gång under ett längre förhållande.

Om den andra parten är olycklig i förhållandet så räknar jag med att de öppnar käften och talar om vad som är fel, snarare än att gå ut och vara otrogen. Jag är för guds skull ingen tankeläsare! (Och ingen annan är det heller)
Jag kan omöjligt veta vad som känns fel för min partner om denne inte säger något.
Många gånger är det ju faktiskt så att den parten som är otrogen är olycklig i förhållandet, medan den andra parten inte har en susning.

Jag har inget till övers för folk som tydligen anser att otrohet är ett bättre alternativ än att prata om sina problem.

tahlia skrev:Jag har inget till övers för folk som tydligen anser att otrohet är ett bättre alternativ än att prata om sina problem.

Det tycker jag inte heller. Men lik förbannat så är det en jädra massa förhållanden som går i kras för att paret inte kan kommunicera.
Och i vissa fall så krävs det att det händer något allvarligt först innan parterna tar tag i det.

Cyrus skrev:Otrohet är förräderi, det är min åsikt. Jag kan inte vara kompis efteråt med en partner som svikit en och sedan hoppat av. Det alternativet finns inte.

Fast så är jag inte diagniosticerad.

En gång går att förlåta (så småningom), men inte flera. Själv skulle jag trots det aldrig vara otrogen.

Alien skrev:Ja, då får man starta en ny tråd/omröstning som heter "Vad är otrohet?"

Trekanter, partnerbyte osv helt ok tycker jag så länge alla är överrens. Otrogenheten ligger för mig i att någon ljuger och för sin partner bakom ljuset. Jag ser gärna sex som ganska mycket frikopplat från känslor. Om en pv hade kommit och gråtande ångerfull berättat att han skitfull hamnat i säng med något krogragg kvällen innan skulle jag inte fundera så mycket på det (om det inte hände gång på gång). Däremot om han kom hem, låtsades om ingenting och jag fick reda på det långt efteråt, på omvägar, då dj****r

ford skrev:

Cyrus skrev:Otrohet är förräderi, det är min åsikt. Jag kan inte vara kompis efteråt med en partner som svikit en och sedan hoppat av. Det alternativet finns inte.

Fast så är jag inte diagniosticerad.

En gång går att förlåta (så småningom), men inte flera. Själv skulle jag trots det aldrig vara otrogen.

Jag kan inte förlåta folk som inte tar mig på allvar. Att vara otrogen är att inte ta en på allvar.

Otrohet beror oftast på att den som är otrogen inte känner sig lycklig i förhållandet (kanske just därför att han/hon inte känner sig tagen på allvar). Alltså är det ofta (men inte alltid) ens eget fel om partnern är otrogen.
Dock är det bättre att tala ut om sånt som är dåligt i ett förhållande än att tiga och lida, för att istället gå bakom ryggen.

Men som sagt, en gång kan man förlåta, om man kan tala ut om det efteråt och det inte upprepas.
Två gånger är en gång för mycket och då finns det ingen anledning att tro att det inte kommer att upprepas igen, utan det är lika bra att göra slut.

Moggy skrev:En annan sak, tycker mig märka att kvinnor har olika syn på otrohet beroende på om det är mannen eller kvinnan som gör det. Om en kvinna har en väninna vars man är otrogen så är han ett jävla kräk, men om det är kvinnan som varit otrogen så heter det att det beror på att mannen inte gett henne den uppmärksamhet hon vill ha och att det i slutändan ändå är mannens fel.

Instämmer delvis. Tjejer ställer sig vanligtvis mer eller mindre automatiskt på tjejens sida, men många killar ställer sig mer eller mindre automatiskt på killens sida också.
Tror det beror på att man har lättare att identifiera sig med situationen för den som är av samma kön som en själv.

Självklart kan både män och kvinnor bete sig som kräk mot sin respektive, och vanligtvis är det inte utan anledning som vare sig män eller kvinnor är otrogna. Dock är det ändå fel med otrohet, men det är även fel att göra så att ens partner känner sig missnöjd i förhållandet och får lust att vara otrogen.

ford skrev:Otrohet beror oftast på att den som är otrogen inte känner sig lycklig i förhållandet (kanske just därför att han/hon inte känner sig tagen på allvar). Alltså är det ofta (men inte alltid) ens eget fel om partnern är otrogen.
Dock är det bättre att tala ut om sånt som är dåligt i ett förhållande än att tiga och lida, för att istället gå bakom ryggen.

Men som sagt, en gång kan man förlåta, om man kan tala ut om det efteråt och det inte upprepas.
Två gånger är en gång för mycket och då finns det ingen anledning att tro att det inte kommer att upprepas igen, utan det är lika bra att göra slut.

Jag upplever att de flesta som är otrogna inte gör det för att de reflekterar, utan bara för att det "händer". I synnerhet när det är en sån grej som inte "bara händer" så känner man snarast att man dedikerat av sin värdefulla tid till att högakta någon som styrs av sina låga drifter.

Alien skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Ja jag saknar alternativet vi strävar efter att vi ska vara någotsånär trogna men det är mänskligt att fela ibland...

Ja, nu är det för sent att lägga till NT-alternativet "Jag håller på trohet i princip men felar ibland". Tänkte inte på det. Men det här är ju också en omröstning för aspergare.

Jag tänkte nog typiskt aspigt att vill man vara trogen så är man det. Det är ju bara att låta bli. Har man lätt att bli frestad, så undviker man tillfällen till otrohet (typ blöta firmafester). Och om man upptäcker att man inte kan vara trogen så ändrar man åsikt. Men det är kanske för rationellt tänkt?

Jag vill vara otrogen och förväntar mig det av min partner, men det betyder inte att jag inte under några förhållanden kan förlåta och förvänta mig förlåtelse. I ett förhållande kan mycket hända. Det värsta jag vet är lögner och outtalade saker...pratar man med varandra så kan ett förhållande överleva det mesta. Och det är aldrig för sent.

Bjäbbmonstret skrev:

sugrövmanövern skrev:

Bjäbbmonstret skrev: Men det är skillnad på otrohet och otrohet. När ena parten i ett förhållandet börjar söka sex utanför förhållandet så är det ett symptom på något och då tror jag att man ska försöka lära sig av det.

Och diagnosen är: hor, det är symptom på hor.

Det vill säga i din värld så är det alltid bara fel på den person som är otrogen och du är inte intresserad av anledningen, bakgrunden eller situationen.

Ja.

Om man är missnöjd med sitt förhållande ska man gilla läget, ordna upp problemen eller avsluta relationen. Det finns inga kakor som man kan äta och ha kvar.

En person som försöker lösa relationsproblem med otrohet, det framkallar spykänslor. Newsflash som sagt: Man behöver inte vara kvar i en relation som man vantrivs i.

Jag menar, hur "enkelt" är det att det "bara råkar hända" att man hamnar hemma hos någon och sedan utbyter kroppsvätskor? Det krävs aktiva val där.

Cyrus skrev:Jag menar, hur "enkelt" är det att det "bara råkar hända" att man hamnar hemma hos någon och sedan utbyter kroppsvätskor? Det krävs aktiva val där.

Precis, det krävs väldigt mycket aktiva val, kanske planering också, pusslande med plats att utbyta kroppsvätskorna på. Alibi. Och så ska man vara säker på att den andre inte skvallrar.
Krävs mycket engagemang där tycker jag!

- Vem är den där Roger som ringer till din mobil hela tiden?

- Näe, det är ett interskämt, Du vet Annelie har alltid varit lite manhaftig, så hon är listad som Roger i min mobil!

- Varför luktar det fitta om din kuk, förresten?

- Höhö, det du inte vet mår du inte dåligt av, häh, nämen jag ollade tonfisken i morse.

Ingen påstår väl att man löser sina relationsproblem med otrohet! Den som är otrogen riskerar vanligen sin relation. Det enda jag säger är att det inte är en värre handling än att det går att gå vidare med det gamla förhållandet för vissa personer och under vissa förhållanden.

Planering för utbyte av kroppsvätskor? Ja nu var vi ju inte överens om att det krävdes utbyte av kroppsvätskor för att det skulle räknas som otrohet. Ett tillfälle som "råkar" dyka upp kräver inte nödvändigtvis planering.

Bjäbbmonstret skrev:Ingen påstår väl att man löser sina relationsproblem med otrohet! Den som är otrogen riskerar vanligen sin relation. Det enda jag säger är att det inte är en värre handling än att det går att gå vidare med det gamla förhållandet för vissa personer och under vissa förhållanden.

Vissa tycker att det är lugnt. Men mönstret jag ser är ofta det att den som varit otrogen överraskas av hur kränkt partnern känner sig. Otrohet basuneras ut som en del av livet, sånt som händer.

När det då väl händer så står många oförmögna att hantera konsekvenserna. Om den ene är en sådan som tycker otrohet är lugnt, så kan det bli väldigt hemskt om partnern visar sig vara en som inte kan acceptera händelsen alls. Så på det hela taget är otrohet en mycket ointelligent handling.

regrepsa skrev:

Alien skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Ja jag saknar alternativet vi strävar efter att vi ska vara någotsånär trogna men det är mänskligt att fela ibland...

Ja, nu är det för sent att lägga till NT-alternativet "Jag håller på trohet i princip men felar ibland". Tänkte inte på det. Men det här är ju också en omröstning för aspergare.

Jag tänkte nog typiskt aspigt att vill man vara trogen så är man det. Det är ju bara att låta bli. Har man lätt att bli frestad, så undviker man tillfällen till otrohet (typ blöta firmafester). Och om man upptäcker att man inte kan vara trogen så ändrar man åsikt. Men det är kanske för rationellt tänkt?

Jag vill vara otrogen och förväntar mig det av min partner, men det betyder inte att jag inte under några förhållanden kan förlåta och förvänta mig förlåtelse. I ett förhållande kan mycket hända. Det värsta jag vet är lögner och outtalade saker...pratar man med varandra så kan ett förhållande överleva det mesta. Och det är aldrig för sent.

Vill vara TROGEN ska det vara...ville bara göra det klart.

sugrövmanövern skrev:Om den ene är en sådan som tycker otrohet är lugnt, så kan det bli väldigt hemskt om partnern visar sig vara en som inte kan acceptera händelsen alls. Så på det hela taget är otrohet en mycket ointelligent handling.

Ja. Men just sådana saker brukar man ju ha resonerat om. Att det sedan inte blir samma sak om det händer är ju en sak.

Bjäbbmonstret skrev:Ingen påstår väl att man löser sina relationsproblem med otrohet! Den som är otrogen riskerar vanligen sin relation. Det enda jag säger är att det inte är en värre handling än att det går att gå vidare med det gamla förhållandet för vissa personer och under vissa förhållanden.

Varför, och under vilka omständigheter är man beredd att göra det? Riskera sin relation alltså?

sugrövmanövern skrev:Otrohet finns inte i min begreppsvärld. Finns inte en chans att jag skulle acceptera ett så kallat snedsteg från partnern. Jag är så mycket hellre ensam än tillsammans med någon som är i behov av partnerbyte.

Man hör ju ofta att oooh, men kärleken övervinner allt, man kan komma över en otrohet. Nej tack, inte i min verklighet, där är det oförlåtligt. Det är ju ett ohyggligt stort svek som med största sannolikhet gör det omöjligt att tycka om personen längre, det är vedervärdigt.

Det är liksom inte jämförbart med att glömma köpa mjölk på hemvägen om man säger så.

Håller klart med - likadant för mig. Hur andra sedan gör får vara upp till dem o. deras ansvar!

Hittills är det 22 som tycker att trohet är viktigt, 2 som tycker det är oviktigt, 1 som gärna själv är otrogen men inte accepterar att partnern är det och 1 som inte har tänkt på det/inte har nån åsikt. Övervägande majoritet för troheten bland aspergare alltså.

Skulle vara intressant om den som röstade "Jag är gärna själv otrogen men accepterar inte att min partner är det" ville skriva och förklara sig. Fördomsfullt nog tror jag det är en man, inställningen att det är ok för män men inte för kvinnor har ju varit vanlig i kulturen och är det fortfarande i vissa kulturer.

Och ingen som röstat för "Jag vill själv vara trogen men accepterar om min partner är otrogen". Har läst att verklig kärlek ska osjälviskt unna partnern allt som kan göra den lycklig. Men jag erkänner att så osjälvisk är inte jag. Jag skulle inte ens acceptera om min partner sa så till mig, jag skulle tro att han nog inte älskade mig tillräckligt, inte som jag vill bli älskad.