Jag har märkt att aspergare tenderar att vara mycket rationella. Själv har jag ärv ett intresse för det "övernaturliga" främst efter min farmor, som gärna läste spökhistorier och trodde på diverse "knytt".
Jag är mer skeptisk nu än jag var som barn, men fortfarande älskar jag ruskiga historier som får håret att resa sig. Jag läser alla mystiska historier jag kommer åt: Om spökerier, hemsökta platser, kryptozoologi, mystiska försvinnanden, UFO:n, tidsförskjutningar, konstiga naturfenomen, allt! Min yngre bror har också börjat intressera sig för det övernaturliga.

Finns det fler aspisar här som gillar att läsa sådant?

Kahlokatt skrev:Jag har märkt att aspergare tenderar att vara mycket rationella.

Det tycker jag beror på vad man talar om. Rationalistiska skulle jag väl säga är väl så vanligt, ofta på väldigt irrationella sätt. OT här, men när det ändå så att säga ingick i trådens ansats. Kan tänka mig att den här tråden kanske kunde ha tagit upp sådana saker, men den gick ju snabbt åt andra och välbekanta håll...

Jag har alltid varit lockad av sånt i bokform och på film.

Fast nu för tiden är jag kräsen och ratar det mesta. Hade lite förhoppningar på boken Ödehuset som lät bra...hehe....

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173870110

Hej Kahlokatt!

Jag är väldigt intresserad av spökerier, hemsökta platser, kryptozoologi (lite grann), tidsförskjutningar, konstiga naturfenomen, "konstiga" upplevelser som den jag var med om vid huset Själagårdsgatan 1 i Gamla stan i Stockholm i samband med en aspergerträff där tidigare. Men jag vill hellre uppleva sådant här i verkligheten, än bara läsa om sådana händelser. Men jag skulle kanske tveka att gå ensam i gränderna i Gamla stan en mörk kväll...

Klart det finns fler.Jag är en av flera som har detta intresse.

geocache skrev:"konstiga" upplevelser som den jag var med om vid huset Själagårdsgatan 1 i Gamla stan i Stockholm i samband med en aspergerträff där tidigare.

Nåt du skrivit om på forumet?

Jag är intresserad av folksagor, sägner, skrock och rövarhistorier om oknytt, älvor, vättar, allt sådant. Spöken är inte så intressanta, ej heller UFOhistorier och religiösa historier (folk som träffat änglar, åkt taxi med Jesus, etc).

"Åkt taxi med Jesus"
Då har man nog rökt på rätt duktigt!
Jag har hört om en finsk snubbe som bestämt påstod att han minsann hade varit i Mumindalen.
Han kan inte ha hamnat i Nådendal på fyllan?
Där finns det ju en "Muminvärld".

Man kan ju åka spårvagn med Gud och Jesus konduktör, så varför inte taxi med Jesus? Fast jag blir ju litet nyfiken på historien.

På Huddinge sjukhus (en avdelning med många äldre patienter) arbetade det en sjuksköterska som hette Jesus vilket blev lite besvärligt, inte minst när de sa till en gamling "Snart kommer Jesus"...

De blev tvungna att använda hans andranamn...

Miche skrev:På Huddinge sjukhus (en avdelning med många äldre patienter) arbetade det en sjuksköterska som hette Jesus vilket blev lite besvärligt, inte minst när de sa till en gamling "Snart kommer Jesus"...

Underbart!

Moggy skrev:

geocache skrev:"konstiga" upplevelser som den jag var med om vid huset Själagårdsgatan 1 i Gamla stan i Stockholm i samband med en aspergerträff där tidigare.

Nåt du skrivit om på forumet?

Hej Moggy!

Nej, men jag skrev så här till en person på Hotmail efter att jag kommit hem från Stockholm (det var i höstas):

"När jag, "person x" och "person y" var ute och gick i Gamla stan i söndags hade vi just vikit av från Köpmansgatan och in på Själagårdsgatan. Just som vi kommit in på Själagårdsgatan, och passerat de där två "husmålade" postlådorna kännde jag en jättepåtaglig "kyla" precis bakom mig. Och huset i hörnet Köpmansgatan/Själagårdsgatan (Själagårdsgatan 1) påstås ju vara ett av Gamla stans "pålitligaste" spökhus, läste jag här http://www.stockholmoldtown.se/atttitta ... =andromeda idag. Det lite märkliga tycker jag är att jag inte alls visste om det där spökhuset förrän jag öppnade mejlet från "person z" så sent som igår... ändå är jag helt säker på att jag kännde det där kalla bakom ryggen...

Och om det kunnde hända där på ljusa dagen, vad skulle jag inte kunna uppleva om jag går dit en kväll eller natt... brrr... hu!"

Ruskig händelse...

Jag har sett, hört och känt spöken.

Sheyen skrev:Jag har sett, hört och känt spöken.

Spännande... var, när, hur? Hur upplevde du det?

Själv har jag inte varit med om möten med spöken, däremot en sorts kraftfält i marken. Ley-linjer, och kanske Curry-kryss. Och så har jag sett en demon vid ett tillfälle, bara några decimeter ifrån mig, och det var helt uteslutet att det var en människa som "spökat ut sig"...

Om Leylinjer:
http://slagruta.robert.nu/sida08.htm

Om Currykryss:
http://www.bostream.nu/currylinjer/test.htm

Jag testade vid ett tillfälle sådana där vinkelpekare, och de gjorde utslag fast jag inte hade en aning om att just på den platsen är det en sådan där "kraftlinje" i marken. Men jag kan känna av sådana där linjer också utan vinkelpekare...

geocache skrev:

Sheyen skrev:Jag har sett, hört och känt spöken.

Spännande... var, när, hur? Hur upplevde du det?

Första gången jag såg ett spöke (12 år):
Jag skulle gå ner till källaren, i huset där pappa bodde. När jag stod på trappan tittade jag ner mot en dörr som finns precis nedanför trappan. Där stod ett spöke. Spöket hade på sig en munk-liknande dräkt som lyste starkt i vitt. Spöket hade inget ansikte. Istället var "ansiktet" bara ett slags mörker. Spöket lyfte sin arm och gjorde långsamt en vinkande rörelse mot mig.

Jag backade upp för trappan och tittade samtidigt omkring för att se var min pappa var någonstans. Jag vände snabbt åter ner blicken mot dörren nere i källaren och då fanns inte spöket längre kvar. Jag skyndade till min pappa och sa:

Jag: Det stod ett spöke nere i källaren!
Pappa: Det finns inga spöken.
Jag: Jo, jag såg ju spöket nere vid dörren i källaren alldeles nyss! Men helt plötsligt försvann spöket.
Pappa: Det var nog bara lite tvätt som hängde på tork.
(Tvätt som helt plötsligt försvann?)

Pappa trodde inte mig och vi diskuterade inte händelsen mer. Jag ville inte gå ner till källaren fler gånger efter den händelsen.

Andra spök-händelser:

Hörde (osynliga) föremål släpas på golvet.

Låg på rygg i min säng och kände hur vattendroppar träffade mitt ansikte (men när jag kände på mitt ansikte så var det inte blött).

Hörde viskningar.

Hörde en pojke gråta.

Kände hur någon smekte min kind.

Såg en kvinna hänga i taket i mitt rum.

Varje gång jag har sett/hört/känt spöken har jag blivit orolig över att jag eventuellt kommer att bli galen. Jag avskyr spöken.

Brrrrr... sådana upplevelser...

Min berättelse om den där demonen:

När det hände bodde jag i en lägenhet på andra våningen. Jag hade en hörnsoffa med ena delen mot/under fönstret i vardagsrummet, mellan långväggen och balkongdörren.

Jag och en vän till mig satt i telefonsamtal, och vi började diskutera Gud och kristen tro. Plötsligt hördes ett snabbt tickande ljud i luren, och B. avbröt sig i något han just sade, och så frågade han mig "hörde du också det där?". "Ja", svarade jag. Och så frågade han vad det var för något som lät så där.

"Vänta ska jag ta reda på det", svarade jag, och så lade jag ifrån mig luren på soffbordet, och så "skickade" jag en fråga till Gud om vad det var som orsakade det där ljudet, som jag inte hört någon mer gång, varken före eller efter det samtalet.

Just då reste sig nackhåren på mig där jag satt med ryggen mot fönstret... jag vände mig om, och då fick jag se det... ett ansikte, förvridet i en jätteilsken grimas, som man brukar se på bilder av en samuraj, och det var målat som med Försvarets maskeringsfärg, i svart och mörkt grönt.

Eftersom balkongskydden var av plåt, och jag bodde på andra våningen, så hade ingen människa kunnat klättra upp och in på balkongen utan att jag hade hört det.

Teorin jag har om den här händelsen är att det där tickandet var en sorts "störsändning" med tanke på det jag och min vän pratade om.

Gjorde demonen någonting?

Hur länge såg du demonen?

Sheyen skrev:Jag har sett, hört och känt spöken.

Det har mina barn (ungdomar nu) oxå gjort. Jag har haft en del andra övernaturliga upplevelser, men jag ser inte deras spöken. Avfärdar dock inte sådant jag inte själv upplevt som "skrock".

Att aspies skulle vara speciellt rationella i detta sammanhang köper jag inte. Tror snarare det är tvärtom, och de som inte är rationella håller tyst när de rationella "går på".

Jag är faktiskt ett spöke. Min kropp dog för över tio år sedan och all kontakt med mig är "övernaturligt". Det är inte alla som förstår detta men jag är ett levande bevis på att man kan vara död och ändå befinna sig på internet.

Parvlon skrev:Jag är faktiskt ett spöke. Min kropp dog för över tio år sedan och all kontakt med mig är "övernaturligt". Det är inte alla som förstår detta men jag är ett levande bevis på att man kan vara död och ändå befinna sig på internet.

Döda skriver inte på Internet.

Sheyen skrev:Varje gång jag har sett/hört/känt spöken har jag blivit orolig över att jag eventuellt kommer att bli galen.

Kan jag förstå. Men sådana saker är inget tecken på galenskap. Som du kanske vet, men ändå. Massor med folk upplever sådant, men det är socialt riskabelt att yppa det.

rdos skrev:

Parvlon skrev:Jag är faktiskt ett spöke. Min kropp dog för över tio år sedan och all kontakt med mig är "övernaturligt". Det är inte alla som förstår detta men jag är ett levande bevis på att man kan vara död och ändå befinna sig på internet.

Döda skriver inte på Internet.

Och grisar kan inte flyga..

Parvlon skrev:jag är ett levande bevis på att man kan vara död och ändå befinna sig på internet.

Hur kan en person som är död vara ett levande bevis?

Sheyen skrev:

Parvlon skrev:jag är ett levande bevis på att man kan vara död och ändå befinna sig på internet.

Hur kan en person som är död vara ett levande bevis?

Det är det som är övernaturligt. Du måste ha ett öppet sinne om du vill tro på övernaturliga saker.

Jag tror oxå på andra "övernaturliga" saker btw. För något år sedan så träffade jag ett annat spöke och vi hade en pratstund i en busskur. Han kom från ingenstans och rökte cigarr. Eftersom jag aldrig har träffat ett annat spöke så var det onaturligt för mig. Någon dag efteråt träffar jag ett till spöke och det kan knappast ha varit en tillfällighet.