Inger, jag är inte tillräckligt insatt för att yttra mig, när det gäller amerikanskt språkbruk eller amerikansk engelska gentemot svenska, känner jag. Jag har ju läst väldigt mycket fackböcker som är från USA och sett en massa film, men längre än så sträcker sig inte min erfarenhet.

En sak jag avskyr med pompössvenska är substantivsjuka och att sätta partikeln i partikelverb framför verbet (påhittat exempel: På mötet ska vi uppläsa medlemmarnas förslag).

substantivsjuka, kritisk benämning på tendensen att pressa samman ett satsinnehåll till ett substantivuttryck, t.ex. de lagar mat i ugnen blir till ugnsmatlagning, som kan förses med ett innehållstomt verb, t.ex. pågår. Fenomenet är vanligt i byråkratspråk och vetenskaplig prosa. Ett problem, förutom otympligheten, är att ett påstående som svensken använder för mycket papper i formen svenskens överanvändning av papper blir svårare att förneka eller sätta i fråga.

http://www.ne.se/substantivsjuka

Inger skrev:

Jag är road av ord själv, men att ta till nåt svårt när det finns nåt enkelt gillar jag inte, särskilt inte i papper som ska gå till vem som helst och inte en mottagare man vet förstår.

Och så en lite rolig länk jag hittade när jag fick för mig att googla "löjliga preciöser", som det här fick mig att tänka på:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article126567.ab

Tack, mycket intressant artikel!

Intressant också att ett angosaxiskt ord återigen får en tvärtom-betydelse i svenskan
Jag håller på en del med pärlor och på engelska är "precious beads" äkta pärlor. I svenskan har det alltså förvandlats till oäkta företeelser.

Det finns fler exempel, men jag kommer inte på några just nu

Zombie skrev:Hehe. Kan väl tillägga att okej, jag missade ordet occur. Men att ett ord (occur) finns innebär ju inte att man nödvändigtvis använder det till vardags (som vi äldre svenskar kan göra med inträffa — eller ske för den delen — ), och det i sin tur ger en skillnad också i betydelsenyans. Jämför syskon, som vi fortfarande använder ojämförligt mer än anglosaxarna sibling.

Förresten, i linje med vad Inger (något ensidigt men inte osant) skrev, kan väl occur väl så ofta jämställas med förekomma.

Windfarne skrev:

Zombie skrev:Roligt skämt, men menar du möjligen att jag skulle dölja en politisk agenda bakom min (med fleras) tes om svenskans amerikanisering? I så fall går det bra att kritisera tesen på dess egna premisser.

Snarast självironi eftersom jag är språkfascist och språkkonservativ.
Du har ingen tes, det du hävdar är snarast ett faktum och jag instämmer i att det idag ofta låter bedrövligt med alla onödiga låneord.

Okej. Då var det som jag skulle ha trott. Blev osäker.
Dock finns ju de som inte håller med oss, bland annat genom att lägga stor vikt vid nedanstående.

Windfarne skrev:Dock måste ju framhållas, vilket jag vet att du vet, har ju svenskan, ända sedan den överhuvudtaget fick en egen språkidentitet, utsatts för veritabla tsunamis av utländsk påverkan.

Eller, som man också kunde ha uttryckt det, "sannskyldiga flodvågor".

Jodå. Ett bondemål kan (kunde till nyligen) till och med innehålla ett fransyskt rokokoord som inte finns kvar i rissvenskan. Likväl har vi ingenting som vare sig kvantitativt eller kvalitativt kan jämföras med allmän läskunnighet plus masskommunikations- och massmediasamhälle plus ett enda högstatusspråk, samma på alla områden, plus nu internetrevolutionen på det.

Windfarne skrev:Men visst är det fascinerande att en gammal barnvisa äger så mycket klokskap i sin text?

Ja. Klokskap byggd på gedigen erfarenhet av slag som man inte skaffar idag.

Läste om björnhistorien i DN och där skrev de just inträffa, fast ingen om risk eller chans. Tänkte på er alla då.

Flia skrev:

Inger skrev:

Jag är road av ord själv, men att ta till nåt svårt när det finns nåt enkelt gillar jag inte, särskilt inte i papper som ska gå till vem som helst och inte en mottagare man vet förstår.

Och så en lite rolig länk jag hittade när jag fick för mig att googla "löjliga preciöser", som det här fick mig att tänka på:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article126567.ab

Tack, mycket intressant artikel!

Intressant också att ett angosaxiskt ord återigen får en tvärtom-betydelse i svenskan
Jag håller på en del med pärlor och på engelska är "precious beads" äkta pärlor. I svenskan har det alltså förvandlats till oäkta företeelser.

Det finns fler exempel, men jag kommer inte på några just nu

Skulle säga att det är en betydelse- eller värdeglidning. I franska heter ädelstenar pierres précieuses, så där har du kvar ädel, ovanlig, fin, rar, värdefull. Samtidigt finns alltså termen från Molières pjäs.

En intressant värdeglidning är det allt vanligare Absolut, istället för ett vanligt Ja eller Visst eller t o m Mmmm.

- Jag skulle vilja ha en sojalatte att ta med.
- Absolut!

Flia skrev:

Inger skrev:

Jag är road av ord själv, men att ta till nåt svårt när det finns nåt enkelt gillar jag inte, särskilt inte i papper som ska gå till vem som helst och inte en mottagare man vet förstår.

Och så en lite rolig länk jag hittade när jag fick för mig att googla "löjliga preciöser", som det här fick mig att tänka på:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article126567.ab

Tack, mycket intressant artikel!

Intressant också att ett angosaxiskt ord återigen får en tvärtom-betydelse i svenskan
Jag håller på en del med pärlor och på engelska är "precious beads" äkta pärlor. I svenskan har det alltså förvandlats till oäkta företeelser.

Om det nu verkligen har kommit in i svenskan den vägen. Något anglosaxiskt arvord är det i alla fall inte.

Sedan är ordet preciös franskt, Flia, inte anglosaxiskt. (Från latin pretiosus 'kostbar, värdefull' av pretium 'pris (ett annat franskt lånord), värde'.) Anglosaxarna har fått det från franskan precis som vi. Det gäller massor med franska och latinska ord som svenskan har gemensamt med engelskan. Yngre svenskar brukar tyvärr inte behöva vara uppvuxna med engelska irl för att ta för givet att allt sådant är engelskt.

alfapetsmamma skrev:

Flia skrev:

Inger skrev:[quote]Jag är road av ord själv, men att ta till nåt svårt när det finns nåt enkelt gillar jag inte, särskilt inte i papper som ska gå till vem som helst och inte en mottagare man vet förstår.

Och så en lite rolig länk jag hittade när jag fick för mig att googla "löjliga preciöser", som det här fick mig att tänka på:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article126567.ab

Tack, mycket intressant artikel!

Intressant också att ett angosaxiskt ord återigen får en tvärtom-betydelse i svenskan
Jag håller på en del med pärlor och på engelska är "precious beads" äkta pärlor. I svenskan har det alltså förvandlats till oäkta företeelser.

Det finns fler exempel, men jag kommer inte på några just nu

Skulle säga att det är en betydelse- eller värdeglidning. I franska heter ädelstenar pierres précieuses, så där har du kvar ädel, ovanlig, fin, rar, värdefull. Samtidigt finns alltså termen från Molières pjäs.

En intressant värdeglidning är det allt vanligare Absolut, istället för ett vanligt Ja eller Visst eller t o m Mmmm.

- Jag skulle vilja ha en sojalatte att ta med.
- Absolut![/quote]

Jag funderade på tolkningen i den där artikeln. Har inte sett eller läst pjäsen så jag vet ju inte, men...

Menade Molière "fiiiint" (med djursholmdialekt), pretentiöst. I så fall är det ju alldeles rätt, och jag skulle uttala det preciööööst.

HGJ skrev:Om det nu verkligen har kommit in i svenskan den vägen. Något anglosaxiskt arvord är det i alla fall inte.

Nej det förstås, jag använde kanske fel ord. Med anglosaxiskt menade jag i det här fallet att det används av alla engelska språkvarianter.

Fan vad snabba vi är idag då.... hinner ju inte skriva innan Zombie svarat
Jag utgår och återkommer senare

Oh no, nu kommer jag ha Gollums My precious på hjärnan hela dagen....

alfapetsmamma skrev:Läste om björnhistorien i DN och där skrev de just inträffa, fast ingen om risk eller chans. Tänkte på er alla då.

Då kan väl jag nämna att jag sånär hade skrivit "preciösa fransyska sjuttonhundratalsord" i stället för "fransyska rokokoord" ovan — innan jag, vad jag vet, hade urskilt att ordet "preciös" redan var på tapeten. Fast när ordet trots allt står där vet ju aldrig om man har råkat se det ändå...

************

Flia, svar uppfattat.

Inger skrev:[om amerikanskan] Ja, det stämmer, men det blir på något sätt extra fånigt när man anstränger sig för att styltifiera ett språk/dialekt vars största (och kanske enda) charm är just dess enkelhet och tillgänglighet. Intrycket blir som om barn med stor ansträngning skulle försöka använda mer 'vuxna' ord än de normalt brukar, medan t ex svenska myndighetspersoner redan är tråkvuxna och man därför inte förväntar sig något annat än tråkspråk från dem.

Just precis barn eller unga glopar som försöker spela vuxna fast de inte är torra bakom öronen är min upplevelse av yngre svenska byråkratspråkare och kostymmaskeradnissar ("yngre" = ungefär som jag och neråt). Delvis beror det väl på att jag med ålderns rätt genomskådar spelet på fler plan än tidigare; men till rätt stor del beror det nog faktiskt också på att det man för kallade "bildning" har förfallit och dess attribut blivit tomma skal (som ändå har återanammats i stället för att ersättas med något levande), och på att det är så löjligt uppenbart i just deras dåliga språkbehärskning eller kontrasten mellan strikt sextiotalsretromode och en osäkerhet som inte alls kan bära upp det.

Visst, sådana finns förstås också, som försöker men inte riktigt behärskar det. Då blir det närmast pinsamt.

alfapetsmamma skrev:[...] ugnsmatlagning [...]

Fick mig att tänka på ett smart verb som min ex's son hittat på; ugna som bygger på samma princip som steka och mikra.

Ett lustigt stavfel jag sett flera gånger sista tiden är "interjuv". Det ser också lustigt ut när folk skriver "mödrar och fädrar". Hur är man funtad om man inte vet att det heter "fäder"?

KrigarSjäl skrev:Det ser också lustigt ut när folk skriver "mödrar och fädrar". Hur är man funtad om man inte vet att det heter "fäder"?

En gång i tiden hette det också möder:

post191938.html#p191938

KrigarSjäl skrev:Ett lustigt stavfel jag sett flera gånger sista tiden är "interjuv". Det ser också lustigt ut när folk skriver "mödrar och fädrar". Hur är man funtad om man inte vet att det heter "fäder"?

Ibland är "interjuven" ännu "finare" stavad: jag har sett varianten interljuv.

Hos den underhållande Judge Judy förekommer ibland exempel på det polisrapport-aktiga språk jag nämnde tidigare. Senast häromdagen var det en ung tjej som sa något i stil med "this occurred prior to the event" (där "händelsen" ifråga var att hon upptäckte att hennes ex hade skaffat sig en ny tjej)...

"A Lee don't lie". Annons i t-banan just nu.

Pemer skrev:Ibland är "interjuven" ännu "finare" stavad: jag har sett varianten interljuv.

En interljuv efter en match mellan Inter och Juve (Juventus)...

Sporthallen i Norrköping heter "Stadium Arena". Tårta på tårta.

Det har väl med sporthandlaren att göra, men Stadiumstadion hade varit bättre.

Här i Uppsala har vi en skidsportsaffär som heter SKITOTAL. Är väl tänkt att uttalas "Ski Total", men jag ser bara "skit-otal" varje gång jag går förbi.
"Hur många sorters skidor har ni?"
"Ja, vi har väl ett skit-otal."

De har visserligen färgat ordet så här: SKITOTAL, men jag ser ändå bara SKIT.

Kahlokatt skrev:Här i Uppsala har vi en skidsportsaffär som heter SKITOTAL. Är väl tänkt att uttalas "Ski Total", men jag ser bara "skit-otal" varje gång jag går förbi.
"Hur många sorters skidor har ni?"
"Ja, vi har väl ett skit-otal."

De har visserligen färgat ordet så här: SKITOTAL, men jag ser ändå bara SKIT.

Det får mig att tänka på märket Asaklitt. Jag kan bara tänka Asäckligt när jag ser det.