Hej alla!

Ny på forumet. Jag fick i slutet på februari veta att jag har AS. Jag har läst mycket på forumet och försökt att förstå vad AS är. Jag är över 40 och har på något sätt lyckats ta mig fram genom livet. Det har periodvis varit väldigt jobbigt, men på något sätt har det alltid löst sig. Men sedan några år tillbaka har arbetssituationen bara blivit jobbigare och jobbigare. Kravet på att man ska vara mer social ökar hela tiden (något som jag är väldigt dålig på).

Jag känner till viss del en lättnad av att jag har fått diagnosen. Jag har ofta funderat på varför saker inte fungerat och har haft en stark kännsla av att något är fel på mig. Nu när jag vet mer om mig själv, hoppas jag att jag kan unna mig att vara den jag är.

Just nu känns det som om jag inte har någon fritid alls för det kostar så mycket energi att vara på jobbet. Vilket går ut över mina intressen och jag känner en väldig frustration, över att inte orka med det jag gillar att göra. Jag har en bra familj och ett par kompisar som jag tycker om att umgås med. Tyvärr blir det lilla umgänge jag har lidande när det inte finns någon energi kvar. När det blir helg vill jag helst slippa träffa människor överhuvudtaget.

Finns det sätt att hantera den socaila utmattningen? Har ni några tips?
Eller handlar det bara om att undvika situatioer som kostar energi?

Hej Crius och varmt välkommen till forumet!

Jag har social fobi sedan flera flera år (har dock lyckats "arbeta" bort den efter att jag flyttade från min barndomsstad). Under hela min uppväxt drog jag mig in i min "autismbubbla" när jag började känna av min sociala fobi/sociala utmattning.

Tack förresten för ett bättre ord, som beskriver mina känslor bättre än "social fobi"! Precis som i myten om humlan som ur aerodynamiskt perspektiv inte kan flyga, men gör det ändå, eftersom den inte vet om att den egentligen inte ska kunna flyga, så tycker jag jättemycket om att umgås med andra människor.

Ibland också numera kan jag känna att det blir för mycket med alla intryck. Då brukar jag säga till hustrun "nu har jag egentid, och jag säger till när jag är kontaktbar igen".

Planera din tid så att du har luckor för vila. Om ni skall gå på en fest på frdagen, ja då har du planerad egentid på lördagen. Ta inte på dig något då, det brukar funkgera för mig. Gå ner i arbetstid kanske också är ett alternativ?

mvh,Kattpappa

Tack för svaren!

Lördagarna blir ofta med automatik reserverade till egentid, efter en vecka på jobbet är man helt slut i huvudet.

I utredningen kom det fram att jag hade ett starkt detaljseende med stora svårigheter att förstå sammanhang och helhet. Härom dagen hade vi ett möte på jobbet där vi var tre stycken som gick igenom en lista med uppgifter som skulle göras, det pågick ca 1.5h. Efteråt var jag så trött i huvudet att inget fungerade som det brukade.
Jag tror att mitt detaljseende gör det så mycket svårare i den här typen av situationer. Det kostar mig extra mycket energi att försöka förstå vad man verkligen menar med uppgifterna (det var bara korta sammanfattningar).

Det får mig att undra om det inte kan vara så att det finns personer som inte säger allt. Det jag menar är att man talar med ett väldigt abstrakt språk. För vissa personer har jag så svårt att förstå vad de säger. De kan prata om allt möjligt och jag tar åt mig alla ord de säger men jag förstår ingentig. Det är helt innehållslöst.


(Jag hoppas att ni som läser det här har lite tålamod med vad jag skriver, jag har fortfarande väldigt svårt att riktigt greppa allt vad den här diagnosen innebär)

Hej Crius,

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du beskriver och upplever ofta samma problem. Det kan mycket väl vara pga detaljseendet och att man ofta tar in precis ALLT som sägs och inte kan sortera bort sk oväsentligheter. För mig kan ju faktiskt allt vara viktigt och därför lyssnar jag alltid på allt som sägs.

Jag tror att det är svårt att träna bort detta med att ta in precis allt, men det man kan göra är att tala om att man behöver pauser oftare, då man kan ta djupa andetag och rensa huvudet på allt som pågår. Jag upplever att vid sådana pauser så behöver jag ta hand om kroppen, vilket jag har schemalagt på min arbetsträningsplats. Då har jag 15 min kroppsrörelse, vilket gör att jag bara tar hand om mig själv under den tiden och stänger ute allting annat. Jag lämnar mina arbetsuppgifter bakom mig och går ifrån och in i ett annat rum. När jag sen kommer tillbaka, så tar jag vid där jag slutade.

Tidigare i mitt "riktiga" arbetsliv så kunde jag bli sittande i timmar utan att dricka, äta, gå på toa, vila eller dyl o folk runtomkring mig hela tiden och det ledde bara till att jag blev utbränd till slut. För att jag ska må bra och orka med mitt arbete så måste jag ta hand om mig själv och ge mig det jag behöver, alltså vila, ensamtid och pauser.

Jag vet inte om detta är något som du kan använda dig av på din arbetsplats, men det är viktigt att man talar om vad man behöver och att man själv är tydlig och konkret i sin beskrivning. Det går ju också att säga att det är viktigt att man själv behöver konkret information för att det inte ska bli för mycket på en gång.

Lycka till!

Hej Amari!

Du har nog rätt. Jag måste försöka identifiera vilka arbetsmoment som kostar mig mest energi och planera så att de inte kommer för tätt. Och börja planera in pauser innan man blir trött. Problemet på min arbetsplats är att det inte finns någonstans att ta vägen om man vill vara själv en stund.

Planera och ta sig tid verkar vara en bra början (inte lätt när jobbet ställer krav på en).

Hej igen Crius,

Du har så rätt, det är inte lätt att förändra sånt här så att man tar bättre hand om sig själv och vad man behöver. Särskilt inte när jobbet ställer höga krav på en...
Men jag tänker så här att du kanske kan börja i liten skala och bara ta små micropauser där du sitter och arbetar så att inte belastningen är så hög. Kanske t.o.m. går in på toa för att få vara ifred och slippa ha människor runt dig hela tiden
Sedan kan man faktiskt be människor om att de ska prata mindre, långsammare och tydligare så att det inte behöver ta sån kraft varje gång man har möte. Det brukar folk vara villiga att hjälpa till med om man talar om att man tycker det är svårt då det blir för mycket information.

Det är verkligen inte lätt med social samvaro och särskilt inte på arbetet då man har så mycket ansvar och saker att ta hand om. Men jag tror i längden att man tjänar på att ta hand om sig själv och ge sig själv det man behöver. Det kanske är lite knöligt att få till det, men man kan ta små små steg och skapa en miljö som passar en bättre. På det viset kan man spara på energin som man behöver till så mycket annat.

Nu har jag förvisso inget jobb, så jag kan inte ge några konkreta förslag kanske. Men det här är nåt jag har jobbat med länge länge, och fortfarande försöker lära mig att leva med. Att socialt umgänge gör mig trött.
Jag försöker planera in vardagssysslor (som också tar enormt mycket energi av mig) så att jag t.ex har det rent och fint den dagen jag ska ut på "äventyr", så att jag slipper ha den ångesten över mig dagen efter. Jag har också lärt mig att jag klarar ungefär 2 dagar max med socialt umgänge, sen måste jag få vara ifred. Sova ut ordentligt på morgonen (även om det så betyder fram till lunch) och ha dagen för mig själv. Inte träffa fler än min sambo. Inte behöva gå till affären, absolut inga måsten.
Fler än 2 dagar och jag börjar bli irriterad, mer autistisk (stänger in mig i min bubbla), väldigt känslig och kan börja gråta lätt osv.

Precis så har jag också planerat min vardag. Jag MÅSTE verkligen vara försiktig och inte träffa människor alltför ofta. För mig är ofta en dag tillräckligt, blir det två dagar så är det oftast för mycket. Då behöver jag planera för vila, precis som du att sova länge, bara vara för mig själv och inte varken gå till affären eller städa eller nåt annat pyssel.

Det jag upplever inte tar energi för mig utan mer ger mig energi är att sitta vid datorn. Där kan jag ofta slappna av och "umgås" med människor på ett lättare och mindre energikrävande sätt. Där får jag energi av kommunikationen och kontakten, så det brukar jag ägna mig åt de dagar som jag är helt ensam.

Tyvärr kan jag uppleva att jag blir rastlös om jag inte får träffa människor på ett tag. Så för mig är det ofta kontraproduktivt, det tar energi att träffa människor och det tar energi då jag blir rastlös av att inte träffa människor. Det här blir alltid en konflikt i mig och det får jag jobba ganska mycket på för att lära mig att hantera. Jag kan bli frustrerad ibland av att det ska vara så j---la svårt för mig med de här sakerna, men sedan lugnar jag ner mig och tänker att jag behöver vara snällare mot mig själv...

Finns det sätt att hantera den sociala utmattningen? Har ni några tips?
Eller handlar det bara om att undvika situatioer som kostar energi?

1. Ja.
2. Välj dina tillfällen själv, låt dig inte styras av andra. Känner du obehag inför något, ge fan i det. Själv skiter jag i allt jag inte mår bra av. Jag orkar inte med mingel och det är inte fråga om att jag måste "träna" mig i detta. Jag skiter hellre i det.
3. Dagen efter alltför mycket socialiserande låser jag in mig i min lägenhet.Tyst, mörkt, lugnt. Har det varit extra tjatigt kan jag behöva 2 dar för att vara i form igen.