Efter mycket om och men beslöt jag mig ändå för att göra om min diagnos, ta tag i mitt missbruk och ta tag i mitt liv.

Fick träffa två tjejer som är specialister på asperger och redan när jag satte mig började dom larva sig. Jag försökte lugnt och sansat berätta att jag misstänker att diagnosen är fel, att det är något annat och bla bla bla.
Dom börjar hålla på och berätta för mig, som har mer koll på AS än någon annan, att säga att jag minsann visst har AS, att jag kanske har telefonnoja ( för att jag inte vill att dom ska ringa när jag är på jobbet ), att de ska hitta en aspergerlägenhet med någon som ser till att jag sköter mig ( trots att jag bott i sthlm helt ensam och klarat mig galant )

Jag förstår ingenting, hur kan de behandla någon som säger sig misstänka att diagnosen är fel behandla som totalt handikappad? Soc lyssnar ju för fan inte, dom sitter ju bara och babblar om helt oväsentliga saker. Istället för att lyssna på varför jag tycker den är fel, började de istället försöka uppmuntra mig om att den visst är rätt, utan att ens ha lyssnat på vad jag har att säga! Under hela timmen fick jag inte ens berätta om varför jag inte tror den stämmer.
Eller jo, en halv sekund fick jag fram att jag inte har några vänner med AS eftersom vi inte har något gemensamt.

Känns som om jag blivit överkörd, är det normalt att dom beter sig såhär?

Hej det är väll inte Soc bit att avskriva diagnoser.

Om jag vore du skulle jag ta kontakt med psyk och prata med din läkare där och be om att få en ny bedömning eller en ny NPF utredning?

Varför vill de skaffa en Aspergerlägenhet om du har fixat eget boende?

Eller om du bor i andrahand och de erbjuder dej en lägenhet så ska du bara tacka ja och vara nöjd ^

Normalt, nej. Normen, ja.
Att känna samhörighet med aspergare är inte en nödvändig del för att ha diagnosen. Det ingår liksom ofta i problematiken att känna sig ensam även bland människor som "borde" vara likadana men om du har läst mycket om AS som du säger så antar jag att du har andra saker som gör dig fundersam.

Onekligen låter det märkligt.
Tycker de du har för liten lägenhet?
De är ju skyldiga att se till att du uppnår "goda levnadsvillkor", fast säger du nej så måste ju rimligen din vilja gälla.

Är det så att du stört grannar så kanske de känner till detta, jag vet iaf att socialtjänsten får veta när man inte betalt hyran.

Nu är det inte socialtjänsten som gör utredningen, utan det gör psykiatrin, det är också dit du ska vända dig om du tror att du har andra problem som du behöver behandling för. Men om du inte tror att du har Asperger och inte behöver hjälp för andra problem så är det bara att sluta använda diagnosen, du är aldrig tvingad att visa upp några papper på att du har en diagnos.
Men som du beskriver din situation, med att du har haft ett tidigare missbruk och du verkar också behöva ha en form av boende, så tycker jag att du ska ligga lite lågt med att avskaffa din diagnos. Ett boende med stödinsatser är betydligt bättre än ett missbruksboende, i synnerhet om man vill sluta missbruka.