Sen kan nog många få ordet distanslös ( bl.a. läkarna kanske ) till att låta som något negativt, men det kan kanske också tyda på att man är en öppensinnad och ärlig person? Men visst, jag har hört det nämnas förut, och jag tycker kanske att ordet "distanslös" har en mer negativ klang än det egentligen borde ha.

Kommunikation är alltid tvåvägs, och det behöver inte alltid vara den s.k. distanslösa personen som utgör ett problem. Fasta sociala regler finns kanske, men dom behöver väl inte alltid stå orubbade? Då kommer vi ju aldrig framåt...

Om man är lite distanlös av sig ( jag är nog det ofta ), så kan man ju också "linda in" sin distanlöshet på ett fint sätt, då är min erfarenhet att man kan säga det mesta utan att det uppstår problem.

En tidigare tråd om distanslöshet:

http://www.aspergerforum.se/distanslosh ... t5105.html

MolkomAnnor skrev:

Tonic skrev:Jag analyserar också min omgivning och har full koll. Att kunna läsa av på det viset borde man ju inte kunna, om man har asperger.

Det där är väldigt konstigt. En del med AS tycks inte alls kunna analysera och läsa av situationer. Andra har någon slags medelvärdig kunskap i det. Medan vissa inte alls förstår!

Den myten ja. Fast redan gamle Hans Asperger tydligen hade sett mer än så.

Miche skrev:

Juddy skrev:Medan jag jobbade, jag trodde att jag hade VÄNNER på min arbetsplats men sedan när jag slutade så upphörde allt.

Vänner umgås man med privat (utanför arbetet), de som man umgås med under arbetstid är kollegor eller arbetskamrater!

Jag umgicks med en del utanför jobbet, sedan slutade jag och inget mer.

Bigge skrev:Jag kan tippa åt bägge hållen. Oj vad jag har pratat hål i huvudet på folk. Å andra sidan har jag flytt i språng från barnkalas inom familjen.

Är det någon vid sina sinnens fulla bruk som orkar med ett barnkalas utan att ha hörselskydd ?
Själv klarar jag kanske en halvtimme, sedan måste jag gå hem och vila.

Jag är inte distanslös i att jag närmar mig människor, för det gör jag inte. Men i en social situation kan jag prata öronen av de flesta, det är svårt att hålla igen. Jag byter ämne ofta, associerar snabbt och avbryter fastän jag vet att jag inte borde (ADHD:n tydligen). Jag känner ofta att jag lämnar ut för mycket av mig själv, men ofta går det så snabbt att jag inte hinner tänka efter riktigt. Alternativet är att jag inte lämnar ut mig själv alls och bara diskuterar externa saker.

Det är lite tråkigt. Jag har liksom ett av/på-läge och ingenting mitt emellan. Om jag försöker vara lagom blir jag både stressad och uttråkad. Men just det här är nog mer ADHD-relaterat än AS-relaterat.

Nej jag känner inte igen mig alls - jag är väldigt distanserad.
Men det är väl kanske så som introverta respektive extroverta personligheter "utspelar sig" när man har AS.

Juddy skrev:Jag umgicks med en del utanför jobbet, sedan slutade jag och inget mer.

Det var väl inte bara deras ansvar att hålla kontakten?

De arbetsplatser jag besökt efter att jag har slutat har jag känt mig välkommen på (fast det har inte varit så värst många...) men även jag har tappat kontakten med nästan alla (någon har jag umgåtts lite med efter att vi upphörde att vara arbetskamrater, men inget har blivit långvarigt).

Jag känner inte igen detta, jag är tvärtom. Jag har fått höra att jag utstrålar integretet och dom flesta vågar inte ens gå fram till mig

Miche skrev:

Juddy skrev:Jag umgicks med en del utanför jobbet, sedan slutade jag och inget mer.

Det var väl inte bara deras ansvar att hålla kontakten?

De arbetsplatser jag besökt efter att jag har slutat har jag känt mig välkommen på (fast det har inte varit så värst många...) men även jag har tappat kontakten med nästan alla (någon har jag umgåtts lite med efter att vi upphörde att vara arbetskamrater, men inget har blivit långvarigt).

Det är klart att jag försökte, jag är inte dum.

Jag har svårt att se gränser i en kompisrelation. Finns det något tips på nätet för hur man går till väga? Att jag inte ska berätta hela mitt liv för främmande människor...

Varför inte? Det måste finnas en mängd anledningar till att du pratar om hela ditt liv från början, ta bort något där och du är på god väg.

Sant, men för att undvika onödiga missförstånd som sårar andra så vill jag veta vart jag kan leta. Så snälla ge mig tips på nån sida, eller om någon har tips.

Louise5 skrev:Jag har svårt att se gränser i en kompisrelation. Finns det något tips på nätet för hur man går till väga? Att jag inte ska berätta hela mitt liv för främmande människor...

Hej!

Är främmande människor samma sak som kompisar? Jag förstår inte riktigt hur du menar.

Att personer jag har precis lärt känna har jag lätt för att berätta allt för och umgås för mycket. Jag vill bygga en långvarig relation

Louise5 skrev:Att personer jag har precis lärt känna har jag lätt för att berätta allt för och umgås för mycket. Jag vill bygga en långvarig relation

Då förstår jag hur du menar

Jag har inte samma problem utan är istället mycket tystlåten i början av en relation. Därför ska du kanske inte ta mina råd för allvarligt för jag funderar bara lite nu

Försök att sätta upp tydliga mål för vad du vill "ha ut" av en relation i början. Är det här en kompis du vill småprata lite med och umgås med för exempelvis skolan, så försök att hålla samtalsämnet till skolarbete i början av relationen. Har du bokat möte med en ny kompis för att till exempel ta en fika, bestäm i förväg hur mycket du vill avslöja om dig själv. Gör upp en plan; fundera på vad du brukar tala om som du får ångra sedan. Fråga personen många frågor så att du inte känner att samtalsämnena behöver kretsa kring dig själv och dina erfarenheter.

Det låter som en plan, ska börja skriva ner direkt. Tack

Jo tjena att planera vem som ska bli vilken sorts vän brukar ju funka väldigt bra, not Var smart för all del men utan det oväntade och spontana så blir livet helt dött.

DIProgan skrev:Jo tjena att planera vem som ska bli vilken sorts vän brukar ju funka väldigt bra, not Just wing it

Om man nu har problem med att säga för mycket kan det väl vara bra att man i förväg tänker igenom vad man vill ha ut av relationen. Om man ska börja plugga ihop med någon måste man kanske begränsa vad man säger till den personen för att ha en relation som fungerar.

Säger inte att det är optimalt men TS bad om råd. Själv vill jag inte ha vänner som inte tar mig för den jag är. Men jag har ju inte så många vänner heller. Och har varit jävligt impulsstyrd hela livet och har inte kunnat skilja på vad jag ska säga över huvud taget. Det har lett till att jag inte vågar prata med någon istället.

Louise5 skrev:Jag har svårt att se gränser i en kompisrelation. Finns det något tips på nätet för hur man går till väga? Att jag inte ska berätta hela mitt liv för främmande människor...

Fan vad jag känner igen mig i det där, om jag inte är tyst för att jag inte vågar prata så kan det istället hända att jag pratar om de mest intima detaljer som jag absolut inte ska berätta om.

Jag har blivit bättre med åren, inte minst efter att min ex surnade till och sa åt mig på skarpen (men det var inte därför hon blev min ex...)