Min klassföreståndare ringde visst till BUP nästan direkt när jag börjat första klass och undrade "WTF är det här?!"

Xzirie skrev:Min klassföreståndare ringde visst till BUP nästan direkt när jag börjat första klass och undrade "WTF är det här?!"

LOL det var ganska roligt skrivet. Fick du diagnos då?

slackern skrev:

Xzirie skrev:Min klassföreståndare ringde visst till BUP nästan direkt när jag börjat första klass och undrade "WTF är det här?!"

LOL det var ganska roligt skrivet. Fick du diagnos då?

Hehe nä det tog 25 år att få den.

Xzirie skrev:

slackern skrev:

Xzirie skrev:Min klassföreståndare ringde visst till BUP nästan direkt när jag börjat första klass och undrade "WTF är det här?!"

LOL det var ganska roligt skrivet. Fick du diagnos då?

Hehe nä det tog 25 år att få den.

Själv har jag ungefär samma erfarenhet fick träffa skolpsykolog när jag var 9 år och göra en massa tester och fick omdömet koncentrationsproblem, läs och skrivsvårigheter och massa stödundervisning som var bortkastad tid har problem med finmotoriken och skriver som en kratta och istället för att öva på vanliga bokstäver skulle jag öva på skrivstil.

Fast psykologen som gjorde min utredning som vuxen hittade den gamla journalen står massa roliga saker i den

slackern skrev:Fast psykologen som gjorde min utredning som vuxen hittade den gamla journalen står massa roliga saker i den

Jag skickade efter min gamla bup-journal för 9 år sen av ren nyfikenhet, mest för att se vad som sades om mig när jag var 11-12 och hade störst problem.
När jag skulle utredas förra året lämnade jag bara över den till psyk. Min diagnos bygger ganska mycket på vad som står i den. Den är rätt underhållande att läsa faktiskt.
"Redan när Jeanette var 5 år (1983!) började hennes mamma undra om Jeanette var ett vanligt barn."
Tyvärr slarvade min virriga psykolog bort den men jag tror att de har kopior som jag kan tjata till mig när jag orkar.

Xzirie skrev:

slackern skrev:Fast psykologen som gjorde min utredning som vuxen hittade den gamla journalen står massa roliga saker i den

Jag skickade efter min gamla bup-journal för 9 år sen av ren nyfikenhet, mest för att se vad som sades om mig när jag var 11-12 och hade störst problem.
När jag skulle utredas förra året lämnade jag bara över den till psyk. Min diagnos bygger ganska mycket på vad som står i den. Den är rätt underhållande att läsa faktiskt.
"Redan när Jeanette var 5 år (1983!) började hennes mamma undra om Jeanette var ett vanligt barn."
Tyvärr slarvade min virriga psykolog bort den men jag tror att de har kopior som jag kan tjata till mig när jag orkar.

Hej jo de lär garanterat ha kopior på det eller BUP lär ju ha kvar de lär ju inte ha gett dej orginalet och inte kopior

Men jag hade tur med min journal från skolpsykologen de hade bara behållit min årgång plus en annan resten hade strimlat

Xzirie skrev:Min klassföreståndare ringde visst till BUP nästan direkt när jag börjat första klass och undrade "WTF är det här?!"

Får en bild i huvudet av en lärare som plötsligt vid mötet med sina nya elever drabbas av total förvirring...

Jag var 19 år och det var när jag skulle utredas för AS.

Jag var 13 år (år 15 nu), hade precis börjat 7:an. Stressen i.o.m miljöombytet från trygga låg- och mellanstadieskolan till högstadiet gjorde mig deprimerad och jag började skada mig osv. Gick då till skolans psykolog som jag hade haft kontakt med av helt andra anledningar innan och berättade allt. Vid möte nummer två med henne innan påsklovet hade jag skadat mig även om jag "lovat" att jag inte skulle göra det (har aldrig varit bra på att hålla löften) så ville hon fixa ett samtal med BUP. Åkte dit och träffade två sjuksköterskor som jag och mina föräldrar gick till 3 gånger innan de avslutade kontakten.

Samma sommar sprang jag till soc för att jag inte visste vart jag skulle vända mig för att allting bara gick åt skogen och sen dess har jag haft kontakt där. Utredning kom på tal först efter suicidförsök och ganska lång inläggning där de kunde konstatera Aspergers syndrom.

Det är min historia det haha

BUP när jag var 15 år. Vuxenpsykiatriska när jag var 32 år.

Jag var nio.

Få se, jag var 18 eller 19... Minns inte men där emellan.
Vad många det var som röstade kring samma ålder.
Jag försöker komma ihåg första gången jag var där. Nope, minns inte. Tyst var jag och så obekväm. Hjärnan skrek fly men jag kan ju inte fly med kroppen så jag tittade på mina skor istället. Röda puma.

Mina föräldrar tog mig till BUP när jag var nio år gammal. Jag var mobbad och mådde dåligt på grund av mina motorikproblem. Jag minns ingenting av besöken där men jag var där inte särskilt många gånger. När jag var tolv kom jag i kontakt med först ungdomsmottagningen, och sedan BUP igen. Jag skadade mig själv och hade självmordstankar. Sedan dess har jag haft kontakt med psyk regelbundet.

Jag var i kontakt med BUP för mörkrädsla typ vid 8 års ålder.

Xzirie skrev:Min klassföreståndare ringde visst till BUP nästan direkt när jag börjat första klass och undrade "WTF är det här?!"

"Jag tror att det barn som egentligen ska gå i min klass blivit ersatt av en alien. Kan det stämma?"

8 år.

Jag var nog 17. Dock har jag misstänkt diagnos sedan tidigare. Misstänker ADD och AS.

Tror jag var 12 år.

7 eller 8 år var jag.

Jag vet inte om psykiatrin var inkopplad på det, men när jag var kanske 10 eller 11 år fick jag gå i stödundervisning ("gå på stöd" kallade vi det; och jag minns att jag tyckte att den benämningen var ganska olustig, på gränsen till obehaglig.

Egentligen har jag kanske aldrig varit i kontakt med psykiatrin; har aldrig behövt sätta in medicinering eller andra insatser trots att jag har (självdiagnostiserade) funktionsnedsättningar; panikångestsyndrom, selektiv mutism, social fobi, "bakvänd" överkännslighet mot ljudimpulser och mot fysisk stimulans.

Enda gångerna jag varit i kontakt med en psykolog var i samband med att jag gick igenom utredning av autism/Aspergers syndrom/DAMP light. Och en del på Habiliteringen här i staden. Men kontakten med Habiliteringen här gav inte något av mig förväntat resultat.

Fick litsium när jag var omkring 20

Jag fick prata med någon form av kurator i lågstadieåldern med anledning av sociala problem och ständig huvudvärk, tror dock inte detta var inom psykiatrin så jag räknar det inte.

När jag var 18 kom jag till psykiatrin på grund av ångest och självmordstankar. Hade dock sökt hjälp mer än ett år tidigare, men VC glömde skicka iväg den remissen...

Jag var 16-17 och hade just flyttat hemifrån. Tog mig själv till psyk då jag trodde jag skulle bli tokig av fobier, ångest och några särskilt skrämmande panikångestattacker. Sedan skulle det dröja några år innan jag fick kontakt med psyk igen, då inom det militära. Vid det laget hade depressioner börjat bryta ut. Sedan har det rullat på.

Fick diagnosen DAMP vid 6 års ålder sen hade jag inte damp sen hände inget på ca 10 år sen hade jag AS helt plötsligt.