(Alltså. Menar inte att felet i så fall ligger hos dig, Zombie. Utan att min hjärna jobbar lite dåligt.)

opteron skrev:Jag undrar varför vissa på forumet ofta skriver att de har "Lätt Asperger" ? Är det för att dom inte vill anse att dom är lika "sjuka" som vanliga Aspergerare eller finns det verkligen en form av Lätt Asperger?

Man har alltid olika grad av diagnoser. man kan på skala 1-10 ha 2 ADD och 4 Asperger.

Det finns olika sorters aspergare.
Högfungerande
Normalfungerande
Lätt, mellan och helt autistiska aspergare.

Jag har bara lite asperger, för att jag har bara lite. kanske 1,5 på skalan. Är näst intill normal, har bara svårt för folks bestämmelser om hur man ska vara. jag förstår dem, men jag accepterar dem väldigt dåligt..
Och så har jag problem med koncentration och arbetsminne.

Men jag har inga begåvningshandikapp eller så. Är smartare än genomsnittet. Allmännbildad. Har inte något specialämne där jag kan mängder, och inga ämnen där jag kan nothing.

Det är skillnad. vissa har mindre av diagnosen, andra mer. Sen om det är att tycka att man är mindre sjuk än någon annan vet jag inte.
man har bara mindre svårt med saker.

shibedibato skrev: Har man så "lätt" eller "mild" att man klarar allt som samhället kräver av en så finns det väl inte någon funktionsnedsättning?

Då beror det ju på vart man drar gränsen för klarar.

Jag skiljer på asperger genom att säga "lätt" "Lite" asperger, för att det är skillnad. Vissa aspergare har sämre förmågor i saker, och har sociala problem.

Sen har vi de högfungerande aspergarna, de lätta aspergarna, som bara har problem med sociala saker, samhället, ångestproblemen som lätt följer med asperger. Men har inte sämre förmåga än någon, utan istället gärna bättre förmåga.

Miche skrev:

Anpaytoo skrev:Jag tillhör dem som kallar mig för Asperger-Light, fast bara för att jag har vid detta laget lärt mig att leva med min särart.

Även jag kan kalla mig för AS-light, men nog har jag fortfarande en hel del problem även om det varierat under livet. Problemfri är jag definitivt inte, men jag tror inte att det är många som märker på mig att jag har Asperger.

Högfungerande aspergare.
En lätt aspergare.

För mig är "Lätt aspergare" ett väldigt bra uttryck. förstår inte vad som är problemet med det. vi har olika mycket av diagnoserna ?

Dark_Solitude skrev:

shibedibato skrev: Har man så "lätt" eller "mild" att man klarar allt som samhället kräver av en så finns det väl inte någon funktionsnedsättning?

Då beror det ju på vart man drar gränsen för klarar.

Jag skiljer på asperger genom att säga "lätt" "Lite" asperger, för att det är skillnad. Vissa aspergare har sämre förmågor i saker, och har sociala problem.

Sen har vi de högfungerande aspergarna, de lätta aspergarna, som bara har problem med sociala saker, samhället, ångestproblemen som lätt följer med asperger. Men har inte sämre förmåga än någon, utan istället gärna bättre förmåga.

Men du vett väll att högfungerande betyder att man har ett IQ över 70? det är det som menas med det.

Precis. Högfungerande sätts som tillägg på Autism om man har IQ över 70, som jag exempelvis. Det är inte min autism som är högfungerande, ordet säger faktiskt ingenting om mina svårigheter.

Så har då jag blivit lärd.

Vad heter vi aspergare som inte syns på utsidan då?
Som bara har inre psykiska handikapp?
I min utredning sa man att jag utan tvekan hade asperger, men att mina symptom var annorlunda för att jag har lite ADD också.

Har inga problem med att jobba alls. Praktik har gått skitbra, så länge jag får tid för mig själv. -Inte behöver samarbeta med andra.
För samarbete med andra människor funkar bara om dem inte är dömande, och om dem är snälla, lugna och smarta.

Jag är inte begåvningshandikappad. inte förståndshandikappad.
Men jag har diagnosen AS.
Men när jag säger att jag har asperger så tror alla att jag är totalt dysfunktionell.

Att jag inte kan ha ett jobb, att jag inte är riktigt riktig, inte förstår lika mycket som andra och att jag inte kan förstå sociala spel.
(Jag förstår sociala spel mer än vad de flesta gör. Men det betyder inte att jag lyckas följa dem när det kommer till kritan..)

Så vad ska jag säga då?
Jag är tydligen inte högfungerande, och det heter tydligen inte att man har lätt asperger.
Så vad heter det då, när man bara inte kan prata om vädret, och inte kan gå ifrån något innan jag är klar med det, och inte tycker att man ska säga åt folk att komma över på en kopp kaffe utan att egentligen mena något med det?
När man inte kan prata om känsliga saker utan att det går över i ångest och sedan dyspne, som gör att man inte kan prata?
När man har dålig motorik, och när man inte frågar folk hela tiden hur dem mår eller hur hemskt något var...?

När man ser sociala spel, elakhet, lögner och småprat och ser det som rent jävla onödigt. Kvävande, dödande, som en stoppkloss.
När man inte vill ha vänner, och inte tycker om när folk tar i en. så pass att man river fram blodet ur armarna på den som gör det..?

Som inte kan använda tonlägen när den pratar, och som tycker att man säger det man säger - inte massa dolda budskap. Som sällan kan avgöra om någon är vänlig, eller elak, när den säger vissa saker.
Som inte förstår att man ska gå när någon tar på sig jackan.. (och som inte fattar varför alla börjar resa sig, när man själv sätter på sig jackan så man är redo..)

Har MVG i nästan alla ämnen. Var tidigt väldigt mogen. Kan argumentera ned vuxna, ända sen fjärde klass. Alla tester psykologer kommer med, får jag skitbra resultat på. Jag löser pedagogiska pussel och bildgåtor på rekordtid. Ordlekar på tv uttråkar mig då jag ser orden dem letar efter på en gång.
Behöver inte någon som förklarar konsekvenser och slutsatser åt mig, som andra ungar behövt. Jag förstod själv. Kunde tänka, resonera, argumentera, filosofera helt själv redan i fjärde klass.

Vad ska jag säga då? För att få andra att förstå att jag inte är mindre begåvad, bara lätt handikappad på det sociala planet? Om det inte är högfungerande autism, eller lätt asperger, vad ska jag kalla det då? För att inte hamna i fel ruta?

vadloink skrev:hävda att har man inte asperger så har man inte asperger. Då är det något annat.

Hur menar du då?
Det finns ju grader av asperger.

Om man inte har begåvnings eller funktionsnedsättningar, den praktiska biten, utan bara har den psykiska biten, vad har man då då? Har man inte as då?

Läste en stor bok om AS nyligen. Där stod det att Asperger är ett psykiskt handikapp. När aspergern har sådan hög grad att man inte längre bara har psykiska svårigheter, så heter det autism... och att asperger, psykiska biten, går att bota med psykoterapi. Men att autism inte gör det.

Det stod dessutom att man funderar på att kalla as och högfungerande autism för samma sak. att det ska bli en enda diagnos, då skillnaden bara är språksvårigheter och en marginell IQ skillnad..

Dark_Solitude skrev:

vadloink skrev:hävda att har man inte asperger så har man inte asperger. Då är det något annat.

Hur menar du då?
Det finns ju grader av asperger.

Om man inte har begåvnings eller funktionsnedsättningar, den praktiska biten, utan bara har den psykiska biten, vad har man då då? Har man inte as då?

Läste en stor bok om AS nyligen. Där stod det att Asperger är ett psykiskt handikapp. När aspergern har sådan hög grad att man inte längre bara har psykiska svårigheter, så heter det autism... och att asperger, psykiska biten, går att bota med psykoterapi. Men att autism inte gör det.

Det stod dessutom att man funderar på att kalla as och högfungerande autism för samma sak. att det ska bli en enda diagnos, då skillnaden bara är språksvårigheter och en marginell IQ skillnad..

Det finns grader av allting, men vad spelar det för roll, det skapar ju bara ännu fler fack att stoppa folk i.

Att AS kan botas tror jag inte ett dugg på.

prodge64 skrev:Det finns grader av allting, men vad spelar det för roll, det skapar ju bara ännu fler fack att stoppa folk i.

Att AS kan botas tror jag inte ett dugg på.

Det är bra att ha många fack. -.- så blir det tydligt och koncist.
=Inga fler jobbiga kränkande missförstånd.
I alla fall jag tycker att det är tråkigt att bli förutsatt som totalt inkapabel att ta ansvar över mig själv, bara för att jag har lite asperger.

Med psykoterapi kan man ta bort symptomen. Det är därför det är så svårt att diagnostisera vuxna. Dem har lärt sig att hantera och arbeta bort delar av handikappet, så att det är nästan osynligt tillslut.

Psykoterapi lär dig att förstå dig själv och andra, på djupet. Om du vet hur du reagerar, kan du lära dig att förhindra det. Och på så sätt har du så kallat botat din asperger.
Men det beror ju på vad som menas med bota.

Dark_Solitude skrev:Jag har bara lite asperger, för att jag har bara lite. kanske 1,5 på skalan. Är näst intill normal, har bara svårt för folks bestämmelser om hur man ska vara. jag förstår dem, men jag accepterar dem väldigt dåligt..

Kan du bevisa att det är lätt asperger då som du har? Hur vet du att du har det?

Har du många kompisar och relationer?

opteron skrev:Har du många kompisar och relationer?

+1 (det är det som är det normala)

Man får inga kompisar av psykoterapi. Man kanske slipper en ovän dock.

opteron skrev:Kan du bevisa att det är lätt asperger då som du har? Hur vet du att du har det?
Har du många kompisar och relationer?

Menar du att jag ska klistra in mitt stackars lilla intyg från rehab där det står allt om utredningen?
För att jag har små problem. För att det inte märks om jag inte säger det till folk.
Mina problem sitter inte i begåvning eller förmåga.

Kompisar, som vill bli mina vänner, har jag mängder med. Men jag vill inte ha mängder med människor. Då jag stör mig på folk så mycket. Dem gör mig så besviken jämt.
Därför har jag massa kompisar, men bara några få vänner. Dessa vänner är personer som inte ljuger, som litar på mig och som är pålitliga. på riktigt.

Jag kan ha vänner om jag vill. utan problem. Men jag vill inte. det är problemet.
kan prata med vem som helst, när som helst. men det vill jag sällan.
Det sitter inte i förmågan.

Parvlon skrev:

opteron skrev:Har du många kompisar och relationer?

+1 (det är det som är det normala)

Man får inga kompisar av psykoterapi. Man kanske slipper en ovän dock.

Man får inga större psykiska förändringar i sitt liv av sina kompisar.
Dem har inte rätt kompetens för det.

Utan en psykoterapeut har du ingen som kan ta de få saker du berättar, lista ut saker själv som du själv inte sett, och sedan få dig att förstå det där du aldrig någonsin sett på egen hand.
Ingen kompis har kompetensen att vända på det man säger så pass effektivt att det får en att tänka om på djupet av sin själ..

Kanske i vanliga fall. men inte i mitt fall.. Terapeuten är den enda som kan förklara för mig varför jag är som jag är, när det började, varför jag känner som jag gör över det, och hur jag ska sluta känna som jag gör, och hur jag ska sluta vara som jag är.
Terapi är magi.

Om vad "högfungerande" betyder är det också så att folk använder ordet olika. Och utifrån kunskapsnivåer som är ännu mer olika. Vad man ska kalla sig för att inte bli missförstådd... tja, hur ska man bygga ett hus ute i myren utan att påla djävligt ordentligt först? Jag menar, mångas grundläggande okunnighet är så avgrundsdjup att det krävs undervisning i det mest grundläggande innan man ens kan börja tala om sig själv. Man får väl bedöma från fall till fall: stöter man på någon av de få som vet något, eller har lärt känna personen ordentligt och märkt att det har tillräcklig fattningsförmåga, kanske man kan gå iland med uppgiften att förklara hur det ligger till; annars kanske man bör nöja sig med att vid behov tala om hur man fungerar i det avseende som just är relevant, precis som om det gällde vilket normalt personlighetsdrag som helst?

Dark_Solitude skrev:Läste en stor bok om AS nyligen. Där stod det att Asperger är ett psykiskt handikapp. När aspergern har sådan hög grad att man inte längre bara har psykiska svårigheter, så heter det autism... och att asperger, psykiska biten, går att bota med psykoterapi. Men att autism inte gör det.

Vad var det för bok? Asperger är ett neuropsykiskt handikapp, men resten verkar som skitsnack. Det finns ingen känd "bot" för asperger och den som försöker med det riskerar att bränna ut patienten.

Det många förväxlar med bot är förmodligen det enkla faktum att vi är utvecklingsbara. som alla andra människor. Det är det ju inte självklart att någon inser när det gäller just psykiskt funktionshindrade. Vi kan väl dels lära oss dölja våra avvikelser — till priset av att vi bränner en massa extra energi och att vi mår psykiskt dåligt om det är av nödtvång vi gör det; dels se ut som om vi kommer tillrätta med en del av dem genom att våra inre nervkopplingar (sådant som styr motoriken, gör att vi kan känna vad vi känner, ha koll på vad vi säger, läsa av andra och så vidare) ofta utvecklas åratal senare än andras, och dessutom kanske kan behöva skakas igång. Men samma sak där: låter man det inte ske på våra egna villkor riskerar man att slita ut sig och må dåligt på andra sätt istället.

[edit] En tredje sak, förresten, är väl att har man ådragit sig "vanliga" psykiska problem ovanpå NPF-syndromet — vilket man ju kan med det jobbiga liv som AS ofta medför — kan det förstås finnas något som hjälper mot dem (psykodynamisk eller kognitiv psykoterapi eller annat); även det kan säkert tolkas som "bot mot asperger" av den som inte kan se oss som människor utan bara som vandrande aspergersyndrom. [/edit]

Vad autister beträffar är det delvis en fråga om vad diagnostikern kan eller inte kan, delvis också om hur mycket någon förstår av en viss autist. Det där att man mer eller mindre skulle måsta ha låg IQ för att diagnosticeras som, ens lågfungerande, autist är en myt. Det finns också skrämmande tecken på att en del autister som klassas och behandlas som förståndshandikappade inte är det.

Dark Solitude skrev:Det stod dessutom att man funderar på att kalla as och högfungerande autism för samma sak. att det ska bli en enda diagnos, då skillnaden bara är språksvårigheter och en marginell IQ skillnad..

Försenad språkutveckling för HFA är vad jag har hört. Men i praktiken sätts de båda diagnoserna huller om buller, mer högfungerande än så är inte diagnostikerna i gemen.

Planerna på att ta bort diagnosen AS har diskuterats här:

http://www.aspergerforum.se/dsm-v-t6564.html
http://www.aspergerforum.se/forandring- ... 16314.html
http://www.aspergerforum.se/kommer-de-t ... 12925.html

Dark_Solitude skrev:

prodge64 skrev:Det finns grader av allting, men vad spelar det för roll, det skapar ju bara ännu fler fack att stoppa folk i.

Att AS kan botas tror jag inte ett dugg på.

Det är bra att ha många fack. -.- så blir det tydligt och koncist.
=Inga fler jobbiga kränkande missförstånd.
I alla fall jag tycker att det är tråkigt att bli förutsatt som totalt inkapabel att ta ansvar över mig själv, bara för att jag har lite asperger.

Med psykoterapi kan man ta bort symptomen. Det är därför det är så svårt att diagnostisera vuxna. Dem har lärt sig att hantera och arbeta bort delar av handikappet, så att det är nästan osynligt tillslut.

Psykoterapi lär dig att förstå dig själv och andra, på djupet. Om du vet hur du reagerar, kan du lära dig att förhindra det. Och på så sätt har du så kallat botat din asperger.
Men det beror ju på vad som menas med bota.

Enligt vad jag tycker så är alltid individen i första hand och eventuella diagnoser, eller vad det nu kan vara, i andra hand. Det innebär att om man har AS, så har man AS. Det finns inget AS Light, AS Bright eller AS fucked for Life (återigen enligt mitt tycke, och nej, jag är inte arg). Personer, människor, är olika. NPF'are är olika, även NT's. Ett fack för varje individ går naturligtvis inte, att fokusera för mycket på detaljer blir snabbt väldigt jobbigt.

Du undrade vad du kan säga till folk för att de inte ska tro att du är mindre begåvad. Varför inte bara säga så som du själv skrev i frågan, att du är "lätt handikappad på det sociala planet". Man behöver inte specificera mer än så.

Alltså, det går inte att bota AS. Visst kan man "skarva lite" och utveckla strategier för att kringgå problemen, det är dock inte likställt med att de på så sätt försvinner. Jag citerar ditt senaste stycke igen, men tar en mening i taget för att lättare kunna förklara mig.

Psykoterapi lär dig att förstå dig själv och andra, på djupet.

Inte enligt mina erfarenheter, det var ungefär som att tala med en vägg. Den som har hjälpt mig mest är i grunden jag själv, utan tvekan.

Om du vet hur du reagerar, kan du lära dig att förhindra det.

Instämmer.

Och på så sätt har du så kallat botat din asperger.

Jag håller inte med.

Men det beror ju på vad som menas med bota.

Ja, jag vet inte vad du menar med bota. Men bota för mig är att ta bort någonting, inte bara gömma det.

Om att stoppa folk i fack är det tyvärr så att det inte finns tillräckligt med forskning i Asperger. Och det tycks vara svårt att åstadkomma förutsättningslös sådan och få den att slå igenom.

Ett skäl jag kan tänka mig till det är att ämnet har hamnat i skottgluggen för revirstriden mellan psykodynamiker och mer kognitivt och medicinskt inriktade.

Ett annat kan väl vara att diagnoskriterierna, precis som populärföreställningen om oss som känslolösa nördrobotar utan normala behov, fortfarande är baserade på gammal forskning på enbart små pojkar från en tid då man trodde det bara var de som hade asperger, och då man inte tänkte mycket på sådant som hur forskningsmiljön kan spela in i resultaten eller hade någon större förståelse för hur aspergares behov i den vägen kan skilja sig från "normalas".

Nu är det väl någon generation sedan man insåg att asperger är ett livslångt tillstånd, och att även kvinnor kan ha det, men varken diagnoskriterier eller populärföreställning har anpassats än. Och det i sin tur styr även nyare forskning, åtminstone hos de forskare som har en tendens att slaviskt eller auktoritärt utgå från de formella kriterierna och bortse från utvecklingen i fråga om praktiska erfarenheter i kliniskt arbete eller av hur olika personer som uppfyller diagnoskriterierna faktiskt fungerar (vilket är svårare att ringa in och belägga och som man därför kan riskera mer kritik om man tar hänsyn till, vilket i sin tur gör att de inte får någon vetenskaplig prövning den här gången heller, vilket kan göra även nästa forskare obenägen att ta hänsyn till dem... och så vidare). På så vis bygger även en del av den nya forskningen på en bild av syndromet som är föråldrad (och redan från början var illa hopkommen) — ungefär som en helig skrift kan fördröja den intellektuella utvecklingen i en kultur.

************

Hur som helst, det är bristen på vetenskapliga rön som gör att APA (de som ger ut DSM, se mina länkar ovan) vill ta bort särdiagnoserna inom autismspektret. Snävra in kriterierna vill de också, det senaste jag såg, och det torde väl betyda att en del av oss i framtiden kommer att bli utan den hjälp en diagnos kan ge.

Detta samtidigt som klinisk och aspergares personliga erfarenhet visar alltmer att man kan vara funktionshindrad på aspergervis även om man känner för mycket, har överutvecklad "empati", med mera, så att problemet i de avseendena inte kan förklaras på det gamla sättet med nedsättningar (utan kanske till exempel med att systemen kan vara obalanserade åt båda håll, ha dålig inre sammanhållning eller dylikt). Tydligen finns det ännu ingen forskning på detta, eller ingen som APA känner till eller fäster vikt vid. De tycks tvärtom vilja gå tillbaka en bit i riktning mot den gamla bilden av asperger.

Zombie skrev:Om vad "högfungerande" betyder är det också så att folk använder ordet olika. Och utifrån kunskapsnivåer som är ännu mer olika. Vad man ska kalla sig för att inte bli missförstådd... tja, hur ska man bygga ett hus ute i myren utan att påla djävligt ordentligt först? Jag menar, mångas grundläggande okunnighet är så avgrundsdjup att det krävs undervisning i det mest grundläggande innan man ens kan börja tala om sig själv. Man får väl bedöma från fall till fall: stöter man på någon av de få som vet något, eller har lärt känna personen ordentligt och märkt att det har tillräcklig fattningsförmåga, kanske man kan gå iland med uppgiften att förklara hur det ligger till; annars kanske man bör nöja sig med att vid behov tala om hur man fungerar i det avseende som just är relevant, precis som om det gällde vilket normalt personlighetsdrag som helst?

Dark_Solitude skrev:Läste en stor bok om AS nyligen. Där stod det att Asperger är ett psykiskt handikapp. När aspergern har sådan hög grad att man inte längre bara har psykiska svårigheter, så heter det autism... och att asperger, psykiska biten, går att bota med psykoterapi. Men att autism inte gör det.

Vad var det för bok? Asperger är ett neuropsykiskt handikapp, men resten verkar som skitsnack. Det finns ingen känd "bot" för asperger och den som försöker med det riskerar att bränna ut patienten.

Det många förväxlar med bot är förmodligen det enkla faktum att vi är utvecklingsbara. som alla andra människor. Det är det ju inte självklart att någon inser när det gäller just psykiskt funktionshindrade. Vi kan väl dels lära oss dölja våra avvikelser — till priset av att vi bränner en massa extra energi och att vi mår psykiskt dåligt om det är av nödtvång vi gör det; dels se ut som om vi kommer tillrätta med en del av dem genom att våra inre nervkopplingar (sådant som styr motoriken, gör att vi kan känna vad vi känner, ha koll på vad vi säger, läsa av andra och så vidare) ofta utvecklas åratal senare än andras, och dessutom kanske kan behöva skakas igång. Men samma sak där: låter man det inte ske på våra egna villkor riskerar man att slita ut sig och må dåligt på andra sätt istället.

[edit] En tredje sak, förresten, är väl att har man ådragit sig "vanliga" psykiska problem ovanpå NPF-syndromet — vilket man ju kan med det jobbiga liv som AS ofta medför — kan det förstås finnas något som hjälper mot dem (psykodynamisk eller kognitiv psykoterapi eller annat); även det kan säkert tolkas som "bot mot asperger" av den som inte kan se oss som människor utan bara som vandrande aspergersyndrom. [/edit]

Vad autister beträffar är det delvis en fråga om vad diagnostikern kan eller inte kan, delvis också om hur mycket någon förstår av en viss autist. Det där att man mer eller mindre skulle måsta ha låg IQ för att diagnosticeras som, ens lågfungerande, autist är en myt. Det finns också skrämmande tecken på att en del autister som klassas och behandlas som förståndshandikappade inte är det.

Dark Solitude skrev:Det stod dessutom att man funderar på att kalla as och högfungerande autism för samma sak. att det ska bli en enda diagnos, då skillnaden bara är språksvårigheter och en marginell IQ skillnad..

Försenad språkutveckling för HFA är vad jag har hört. Men i praktiken sätts de båda diagnoserna huller om buller, mer högfungerande än så är inte diagnostikerna i gemen.

Planerna på att ta bort diagnosen AS har diskuterats här:

http://www.aspergerforum.se/dsm-v-t6564.html
http://www.aspergerforum.se/forandring- ... 16314.html
http://www.aspergerforum.se/kommer-de-t ... 12925.html

10+

Så.
Sammanfattningen av det ni skrev blir alltså att:
¤ Att säga att man bara har lite asperger är fel.
¤ Att tro att psykoterapi kan träna bort lite av ens asperger är fel.
¤ Att dessutom tro att högfungerande autism är samma sak som lättare asperger är fel.
¤ Autister behöver inte vara mindre begåvade eller någonting alls.
¤ Forskningen för asperger ser riktigt pissig ut just nu.

Bra. Då vet jag. Nästa gång slipper jag känna mig korkad som fan. Tack.

Men det gav mig bara mer problem..
För då finns det ingenting jag kan säga som får världen att fatta, att jag inte är totalt blåst för att jag har asperger. Att säga att man har sociala handikapp betyder exakt samma sak, i vanliga människors ögon.
Så hur jag än gör kommer alla att tro att det är allvarliga fel på mig.

Skolan vill ständigt veta vad man har för svårigheter. Exakt vad det heter.
Det är alltså tvunget att folk ska tro att man är en korkad, störd, sjuk människa som inte kan tas på allvar. För asperger betyder att man egentligen hör hemma på särskola idag.

Då finns det ju inget sätt längre att försvara sig mot alla korkade misstolkningar. Inget sätt att få folk att förstå, utan att behöva stå och prata i 45 minuter...

Det här är seriöst inte roligt längre.
Jag förstår det ni skriver. Men det fuckade just upp allt litet hopp jag hade om att saker inte skulle vara så förbannat jävla omständigt i framtiden..

Dark_Solitude skrev:För asperger betyder att man egentligen hör hemma på särskola idag.

Vad har du emot särskolor? Där vet de ju iaf vad aspergers är. Där slipper man förklara sig och kämpa för att inte bli sedd som en idiot.

Oj då, det var ju inte meningen att demoralisera Mörka Ensamhet. Vad gör jag nu då...

Två saker åtminstone:

Till den som verkar kunna förstå ett uttryck som "lätt asperger" så som man vill ha det förstått går det väl utmärkt att använda det. Eller "högfungerande" eller något annat. Det finns ju något som heter vardagsspråk också, där det gäller att man får försöka ha ett förråd uttryckssätt till reds och använda dem så att den man just talar med ska förstå, inte så att någon fackperson man inte talar med ska bli nöjd.

Och om terapier och annat ville jag ju slå hål på den där hydran om att "bota" asperger som dyker upp hela tiden. Jag skrev inget om att finna strategier för att klara sig med den, vilket naturligtvis finns. Och jag nämnde att vi är utvecklingsbara som alla andra människor, vilket naturligtvis också inkluderar aspergerdragen eftersom de ingår i oss.

************

Nefarious, särskolor är till för begåvningshandikappade och därifrån har man (med undantag av någon enstaka överbegåvad slugger) ingen chans att ta sig till högre utbildning eller ett normalt liv. Aspergare och autister utan begåvningshandikapp har placerats på dem, men det har alltid varit fel och beror på den allmänna okunnigheten och rädslan samt kommunal snålhet. Häromsistens började Skolverket eller vilken övermyndighet det nu var äntligen inse det och gav några kommuner på tafsen för att de hade förstört icke begåvningshandikappades framtid genom att sätta dem i särskola.

opteron skrev: finns det verkligen en form av Lätt Asperger?

Jag skulle definiera "lätt asperger" som en åkomma som inte påverkar individens liv märk värt. DVS. patienten har inte uppvisat någon som helst psykos problematik eller annan störning till följd av den neurologiska situationen.

Patienten har heller inga tydliga problem med social interaktion, vänner eller kognitiv funktion.

DVS. Hög Fungerande Asperger som aldrig riktigt har haft behov eller varit i kontakt med psykiatrin...

Sen kan ni debattera om vad "Hög Fungerande Asperger" betyder. Det är inte en klinisk beteckning till den utsträckningen att det finns en 70 gräns för IQ i min erfarenhet. Var hittade ni den siffran?

Nefarious skrev:Vad har du emot särskolor? Där vet de ju iaf vad aspergers är. Där slipper man förklara sig och kämpa för att inte bli sedd som en idiot.

Särskolor är eller har varit eller tros ska vara till för folk med begåvningshandikapp eller förståndshandikapp.
Att någon säger åt en att söka särskola, är för mig som inte är begåvnings- eller förståndshandikappad, lite förnedrande.

Ska det verkligen behövas, att man ska söka särskola, för att kunna bli behandlad lite värdigt i skolan? Njae. Inte direkt.. Det gör mig arg.

Att gå på särskola gör kanske att någon förstår en, ja. Man slipper kämpa för att inte bli sedd som en idiot av skolan, ja.
Men hur kul är det när någon frågar
"Men Katja, du som är så engagerad och duktig i skolan, vart går du nu för tiden?" och man ska svara..
"Ah asså du vet, jag går på (Särskolans namn)."
inte kul.. DÅ blir man snabbt sedd som en idiot av resten av världen, som inte förstår så mycket om sånt därnt..

Så handikappad är jag inte, att jag ska behöva gå särskola.
Då är det ett litet störmoment för mig, att det inte finns något sätt att förklara det, snabbt och enkelt för någon som vill veta vilken diagnos jag har.
Det stör mig att alla tror att man är gravt handikappad när man nämner asperger.

är lika smart som alla andra. skriver mvg på nästan alla prov. kan hålla tider, hittar salarna lika bra som alla andra. Jag är ingen idiot. Men det fattar ingen om man säger att man har asperger. Än mindre om man säger att man går särskola..

Nefarious skrev:Vad har du emot särskolor?

Nackdelen med särskolor är att de inte ger behörighet att studera vidare så den intelligens man har får man ingen nytta av utan den genererar bara ett liv i passivitet.