Jag har författat en roman om en aspie. Finns på http://guponti.blogspot.com/ i tio lättillgängliga kapitel.

Tack för den. Du var mig en begåvad mångsysslare, imponerande!

Tack.

Jag läser just nu första kapitlet, mycket underhållande skrivet och lätt att föreställa sig. Den lite torra tonen påminner mig om Harry Harrysons böcker om Stålråttan.

Tack för tipset. Ska kolla upp det. Jag är lite torr och så och även bakom öronen

Tack. Såg ambitiöst ut, ska ge det en chans lite senaste.

Jag är verkligen imponerad, Både självbiografiskt och fantasy på en och samma gång. Vilken story. På vilket förlag ska den tryckas? Great!
/Pythagoras

Du har sett Donnie Darko, förmodar jag...

Ja det har jag. Bland annat. Donnie Darko är gräsligt bra.

Tokig läsning men höll mig kvar. Får mig o tänka tillbaka på min egen folkhögskoletid i Ljungskile. Journalister o allt.

Tokig får i det här sammanhanget betecknas som ett superlativ så tack så mycket.

Läste första kapitlet och blev mäkta imponerad. Det mesta som läggs upp av hugade skribenter tråkar ut mig både stil och - innehållsmässigt. Spread your words, säger jag.

Tack. Jag gillar verkligen din avatar. Mycket snygg.

Lady Gaga, mother monster, queen.

Pythagoras skrev:Jag är verkligen imponerad, Både självbiografiskt och fantasy på en och samma gång. Vilken story. På vilket förlag ska den tryckas? Great!
/Pythagoras

Den ska inte tryckas. Jag tycker det räcker med att ha texten på sin hemsida. Jag skrev romanen huvudsakligen när jag gick på folkhögskola och det var ett antal år sedan.

Tintomara Ariadne skrev i annan tråd: "Men om du verkligen eftersträvar epitetet diskret får du nog byta hjärna först. Låt oss säga att klädsam prydhet inte är din starkaste sida. Härmed varnas känsliga läsare (vilket å andra sidan torde locka de mindre känsliga läsarna desto mer)."

Jag strök dock en hel del vilket kallas kill your darlings. Till exempel följande formulering: "Jag hade tidigare den veckan frågat en presumtiv kopulator om hon kunde hjälpa mig med att så min vildhavre. Men det föll henne inte på blygdläppen."

För övrigt är Simon Månunge bara ett alter ego och författaren har överhuvudtaget inte plockat något ur sitt eget liv

OBS! Spoilervarning!

Du ville ha kommentarerna offentligt i denna tråd, så skyll dig själv då!

Guponti skrev:Jag strök dock en hel del vilket kallas kill your darlings. Till exempel följande formulering: "Jag hade tidigare den veckan frågat en presumtiv kopulator om hon kunde hjälpa mig med att så min vildhavre. Men det föll henne inte på blygdläppen."

Låter klokt tycker jag. Jag tror att texten som litteratur betraktat skulle vinna på att rensas från en del sådana... "gupontiismer" vill jag erinra mig om att de benämnts av atoms (f.ö., atoms, så var detta en apokoinou). Många andra formuleringar är dock betydligt mer välavvägda. Mittemellan det plumpa och det putslustiga finns en egen stil som skulle kunna vara mycket innovativ. Här finns också intressanta stilgrepp som skulle kunna utvecklas och renodlas. Ville du göra något mer av detta manus, skulle jag bistå med mer specifika kommentarer (jag skulle även ha en del synpunkter på satsbyggnad).

När Simon Månunge inte ägnar sig åt pubertalt dissande av allt och alla (lite av detta ger karaktären trovärdighet; för mycket blir just pubertalt), eller åt att skriva läsaren på näsan, är han en fascinerande karaktär som brottas med sina egna gränser och sitt eget ansvarstagande liksom med sin vacklande självkänsla. Intressant är också leken med gränserna mellan sant och falskt, verklighet och fantasi (dröm? psykos?). När vi följer Simon i hans exposé blir verkligheten suddig i konturerna.

På sätt och vis är Simon också en antihjälte. Som den ständige outsidern vägrar han att kännas vid samhällets konventioner och värden. Han odlar sitt utanförskap som en ömtålig planta (cannabis?) och står ensam över omgivningens futiliteter. Ofta går han till synes till reträtt, men vinner i sin egen värld en moralisk seger - även om den är bräcklig. Som kontrast mot detta kyliga avståndstagande från människor i omgivningen, skildras känslorna för brodern och för barndomskärleken med en överraskande värme. Denna paradox (?) skulle kunna utvecklas till ett intressant tema i berättelsen.

Mötet med transvestiten Nancy (en starkt laddad scen) ställer Simons gränsdragningar på prov på ett oväntat sätt. Detta skulle kunna utgöra handlingens peripeti om författaren ville skriva in sig i utvecklingsromanens genre. Dessvärre kommer denna vändpunkt inte riktigt till sin rätt, då utvecklingen kommer av sig. Läsaren snuvas på hela det drama som så suggestivt målats upp. Författaren vågar inte riktigt ta ut svängarna när det kommer till kritan, utan skyndar över det hela mycket hastigt och lustigt. Det utlovade sammanbrottet får vi se oss i månen efter. Istället framstår vår antihjälte plötsligt som självaste Mr Niceguy som blott drabbats av tillfällig sinnesförvirring, och ingenting var egentligen särskilt allvarligt menat. "För fast att jag kan upplevas som arrogant så tycker jag egentligen bra om de flesta", summerar Simon lite platt medan han ser fram emot sin fortsatta skolgång, nu utan hasch. Trots det uppbyggliga budskapet hade jag väntat mig något mer av denna författare, som tidigare i texten visat prov på betydligt större djärvhet.

Irriterande stavfel i fetstil ovan. Vänligen överse med detta.

Tintomara Ariadne skrev:Irriterande stavfel i fetstil ovan. Vänligen överse med detta.

Hmm, hur stavas det då; jag trodde det skulle stavas så?

atoms skrev:

Tintomara Ariadne skrev:Irriterande stavfel i fetstil ovan. Vänligen överse med detta.

Hmm, hur stavas det då; jag trodde det skulle stavas så?

Så såg det inte ut när jag tittade på det. Kanske någon kan ha korrigerat det för att förtydliga att det är just en spoilervarning? Bra!

Tintomara Ariadne skrev:

atoms skrev:

Tintomara Ariadne skrev:Irriterande stavfel i fetstil ovan. Vänligen överse med detta.

Hmm, hur stavas det då; jag trodde det skulle stavas så?

Så såg det inte ut när jag tittade på det. Kanske någon kan ha korrigerat det för att förtydliga att det är just en spoilervarning? Bra!

Så kan det ha gått till; men det behöver inte ha gjort det ty enligt ett icke okänt metateorem av Everett-Wheeler-Graham förgrenas verkligheten så att en situations samtliga möjligheter inträffar - dock i olika universan, osv.

I ett av dessa universan upptäckte du lyckligtvis din felstavning inom de 900 sekunderna och du hann alltså åtgärda saken varför vi icke förstår vad det här inlägget handlar och någon utbrister häpet
"Han är galen!" medan en annan inte säger något alls utan bara gapar och en tredje vänder sig om i sängen och somnar om och drömmer åter om osunda färger i ett konstigt virr-varr...

atoms skrev:Så kan det ha gått till; men det behöver inte ha gjort det ty enligt ett icke okänt metateorem av Everett-Wheeler-Graham förgrenas verkligheten så att en situations samtliga möjligheter inträffar - dock i olika universan, osv.

I ett av dessa universan upptäckte du lyckligtvis din felstavning inom de 900 sekunderna och du hann alltså åtgärda saken varför vi icke förstår vad det här inlägget handlar och någon utbrister häpet "Han är galen!" medan en annan inte säger något alls utan bara gapar och en tredje vänder sig om i sängen och somnar om och drömmer åter om osunda färger i ett konstigt virr-varr...

Min typ av humor!

Och i det här universat undrade någon i en parallell tråd hur en spoliller ser ut, varför jag ändå står fast vid min ursprungliga tolkning.