1. Är det vanligt att de som har aspergers också har olika maniska / hypomaniska perioder?

2. Är detta i så fall kopplat till utebliven sömn / lite sömn?

3. Är det vanligt att den som har aspbergers blir intresserad bara av någon enstaka person av det motsatta könet och även om intresset är obesvarat, så kan den som har aspbergers fortsätta hoppas i år efter år om en relation med denna samtidigt som andra personer som kan vara intresserade så är den som har aspbergers inte intresserad av att lära känna dessa utan helt fokuserar på sin "favorit" år efter år?

Kan egentligen bara svara på 3. Ja, det är vanligt att obesvarade förälskelser envist håller i sig i många år, och ofta blir mer eller mindre lika besatthet. Det är även vanligt att personer med AS har väldigt svårt att läsa, förstå och bry sig om att besvara jättelånga, smått osammanhängande meningar utan skiljetecken, särskilt om enstaka ord verkar fattas. ;)

Försöker svara på det andra också, men de svaren är inte grundat på något jag faktiskt vet:

1. Det tror jag, åtminstone perioder av sådant som liknar mani (någon annan får svara på hur det direkt är med det där, har själv inget minne av att ha läst något specifikt om att det är så). För min del brukar det vara perioder då jag ordnat upp konsekvenserna av en låg period och då tycker att jag plötsligt klarar allt. Detta leder till hundra projekt, ofta mer eller mindre orealistiska planer och idéer och så vidare.

2. Passar på den. Har liksom många andra sömnstörningar i perioder men kan inte riktigt koppla ihop det med annat.

En intressant tråd om "aspig förälskelse":

aspig-foralskelse-t2885.html

1. Är det vanligt att de som har aspergers också har olika maniska / hypomaniska perioder?
Jag har inte hört att (hypo)mani skulle vara särdeles vanligt hos aspergare, mer än annan samsjuklighet (främst annan NPF), men vi är ett par här på forumet som även har bipolär. ADHD brukar sammankopplas med bipolär och borderline, men då är det nog snarare så att bipolära har ADHD än tvärtom, då ju ADHD är såpass vanligt.

2. Är detta i så fall kopplat till utebliven sömn / lite sömn?
Jag kan inte svara om så är fallet specifikt hos aspergare då jag inte hört om någon sådan koppling, men generellt är det så att personer som har en sårbarhet för (hypo)mani kan trigga skov genom att inte sova (frivilligt eller ofrivilligt). Man kan då försöka sköta sömnen och om det behövs använda medicin, en god natts sömn kan mildra/hejda utvecklingen som kan bli (hypo)mani. Däremot är det allmänt känt att "vem som helst" blir psykotiska efter att inte sova på flera dygn.

3. (blabla stalking favorittjej bla bla)?
Jag tror aspergare kan bli fixerade vid någon lättare än snittpersonen.

När det gäller nr 1, så nej. Blir man manisk, inte bara extremt upptagen av något, utan kliniskt hypoman i perioder så är det nog på sin plats att bli utredd för bipolär sjukdom.
Jag har asperger + bipolär sjd. Den senare diagnostiserades först.

Det är lätt, för aspergare, att fastna i något.

Jag snöade in totalt på en tjej som inte alls var intresserad av mig. Vi träffades en gång. Hon visste med största säkerhet vem jag var innan och hatade mig redan då. Ändå blev jag förälskad i henne. Har aldrig hänt innan och jag hoppas det aldrig händer igen.

Jag känner igen mig väldigt mycket i fråga 3. Blir jag kär så blir jag inte lite förälskad utan JÄTTEKÄR och jag har hittills alltid haft oturen att det varit obesvarat. Dessutom har jag svårt att läsa av tecken, vilket gör att jag lätt misstolkar det obesvarade för besvarat och sen blir jag jättebesviken när det visar sig att det inte alls är så.

Och ja, jag har jättesvårt att släppa en obesvarad förälskelse, det kan ta flera år. Varje gång brukar jag FÖRSÖKA träffa någon annan vilket jag till slut gör, men så visar det sig att den nya förälskelsen inte heller är besvarad och så håller det på så... Jag lyckas alltid bli förälskad i fel personer.

En gång i tonåren stalkade jag en tjej utan att fatta att det var det jag gjorde. Hon blev helt galen vilket är helt förståeligt.

På frågan två kan jag säga så här;
Mitt största problem är att somna, kan ta allt ifrån 30 min upp till 2 timmar, då hjärnan är väldigt aktiv och jag tänker mycket. Men när jag väl somnat så sover jag väl i en cirka 7-9 timmar. Så det är bara själva somnandet som är problematisk.

Masterson skrev:På frågan två kan jag säga så här;
Mitt största problem är att somna, kan ta allt ifrån 30 min upp till 2 timmar, då hjärnan är väldigt aktiv och jag tänker mycket. Men när jag väl somnat så sover jag väl i en cirka 7-9 timmar. Så det är bara själva somnandet som är problematisk.

Så är det för mig också. I vissa perioder är det särskilt jävligt att just somna. Numera har jag en anteckningsbok vid sängen så om jag kommer på något som jag funderar på, eller känner att jag måste kolla upp, så skriver jag ner det och tar itu med det dagen efter. Har funkat hyfsat.

Men som svar på den anhöriges fråga nr 2, så ja, sover man inte så blir vem som helst, asperger eller inte asperger (bipolär eller icke), till slut så dålig att man upplever hallucinationer. Det rör sig då och 24 timmars konstant vakenhet och mer. Men manisk av brist på sömn, nej, mani där kroppen och hjärnan är så uppvarvad att man inte känner något behov av sömn, det är en annan sak.

1. För min del varierar det med stressnivån, men knappast manisk

2, Sover för det mesta bra, utom om jag känner mig kränkt eller stressat, kan då vakna på natten och ha svårt att somna om.

3. Blir nog ofta attraherad av kvinnor som är lite omöjliga, bland annat sådana som är gifta, vill absolut inte förstöra ett äktenskap eftersom jag inte ser mig som någon som kan fungera i ett äktenskap. Dessutom blir jag ofta attraherad av kvinnor långt över min intellektuella nivå, i någon byfånemässig tro på att någon skulle vara intresserad av att diskutera alla mina korkade funderingar.

Är 63 år och har genomlevt ett 28 -årigt äktenskap där jag hela tiden kände att hon inte var nöjd med mig, och försökte göra något av mig som jag vägrar att bli.
I ett förhållande har jag en tendens att alltid acceptera den andres vilja, ser mina behov som underordnade. Men jag blir ofta irriterad på att den andre inte kan förstå att jag inte vill allt som hon vill.