Tintomara Ariadne skrev:Personligen tycker jag att mångfald borde vara en styrka för mänskligheten som helhet, och det kräver ju att det finns många olika slags sätt att vara - NT, AS, TS, ADHD, ADD m.m., m.m. Samtidigt är ju de diagnoser som finns, som Deadly Nightshade poängterade, faktiskt funktionshinder (mer eller mindre).

Eller, som vissa anser, personlighetstyper istället för funktionshinder. Att de kallas funktionshinder hänger ihop med exempelvis kulturella, sociala, och andra strukturella problem (jag bara spånar nu). Se bara på hur psykiatrin problematiserar exempelvis alla de diagnoser du nämner.

För kanske 25, 30 eller 40 år sedan var det mera ok att avvika rent generellt. Folk som var unga på 60-talet kan berätta att företagen stod på gatan och bara ryckte folk i jackan - "Vill du börja jobba här? När kan du börja?". Lite annorlunda mot idag, inte sant?

Fast det kanske är ett ämne för en annan tråd?

Tintomara Ariadne skrev:Sedan så bör man, tycker jag, kunna föra en debatt om normer i ett samhälle. Jag tror inte att det skulle skada om människor i allmänhet lärde sig att vara lite mer explicita i sin kommunikation, lite tydligare med sina tankar och behov och lite rakare. Vad jag förstår råkar många NT-människor också ut för missförstånd och konflikter av att inte kunna tala i klarspråk med varandra. Det ideala vore väl om vi alla kunde lära av varandras styrkor utan pajkastning sinsemellan.

Libyen för att ta ett aktuellt exempel?

Världshistorien visar tydligt att ett problem som NT (under antagandet att > 99% av mänskligheten är NT) har är att de lätt blir aggressiva och irrationella. Medans aspergare/npf:are (skulle vissa påstå) behåller sitt logiska tänkande i högre grad (nu kanske jag är on topic igen? )

EDIT: redigerade om sista stycket.

barracuber skrev:
Världshistorien visar tydligt att ett problem som NT (under antagandet att > 99% av mänskligheten är NT) har är att de har lätt för att bli långsint och långvarigt aggressiva på ett sätt där deras känslor tar överhanden över deras rationalitet. Medans aspergare/npf:are (skulle vissa påstå) behåller sitt logiska tänkande i högre grad (nu kanske jag är on topic igen? )

Moderator: rättade citeringen

Jag skulle vilja ifrågasätta en sak här... VEM har sagt att dessa långsinta aggressiva diktatorer och andra makthavare i världshistorien är NT?? Mig veterligen är diagnosticering ganska nytt.. först på 80talet dök det väl upp i större utsträckning?

I vilket fall som helst så kan jag åter säga att jag tror detta är högst individuelle med med långsinthet, aggressivitet och brist på rationellt tänkande. Min aspie "lider" av alla dessa 3 ovanstående, medan jag som NT inte gör det.

Vidare, jag börjar, ju mer jag lär mig och ju mer jag öppnar ögonen, bli ganska trött på behovet av att dela upp sig i "vi och de".
Vi är väl för fasiken alla människor???
..men även om Ni har samma diagnos så har vi ALLA olika;
- bakgrund
- utbildning
- IQ
- värderingar
- familjesituation
- utbildningsnivå
etc. etc...
Det finns professorer som har Asperger syndrom, och det finns människor som har missbruksproblematik som har Aspergers syndrom. Lixom det finns NTs i samma situationer.

Ibland kanske man inte ska förstora upp saker och absolut inte sätta folk i fack och genrer pga av vad de "är".

Dock tycker jag att det är högst intressant med diskussioner, erfarenhetsutbyte, skillnader och likheter mellan oss alla som människor. Sen vem som har vad är mindre intressant, även om det finns distinkta (såklart) saker som gör att det ändå skiljer sig åt lite då och då.

ankie skrev:Jag skulle vilja ifrågasätta en sak här... VEM har sagt att dessa långsinta aggressiva diktatorer och andra makthavare i världshistorien är NT?? Mig veterligen är diagnosticering ganska nytt.. först på 80talet dök det väl upp i större utsträckning?

Tjena att den här mannen tänkte logiskt och har svårt att tänka mej att han behöll lugnet när han blev upprörd

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=11854

PS sen var väll han expert på att dela in människor i Vi och Dom.

Moderator mnordgren: fixade citatet så det framgår vem som citeras.

Ankie skrev:

barracuber skrev:
Världshistorien visar tydligt att ett problem som NT (under antagandet att > 99% av mänskligheten är NT) har är att de har lätt för att bli långsint och långvarigt aggressiva på ett sätt där deras känslor tar överhanden över deras rationalitet. Medans aspergare/npf:are (skulle vissa påstå) behåller sitt logiska tänkande i högre grad (nu kanske jag är on topic igen? )

Moderator: rättade citeringen

Jag skulle vilja ifrågasätta en sak här... VEM har sagt att dessa långsinta aggressiva diktatorer och andra makthavare i världshistorien är NT?? Mig veterligen är diagnosticering ganska nytt.. först på 80talet dök det väl upp i större utsträckning?

Du har en poäng att diktatorer och vissa makthavare som gått överstyr säkert inte har/hade alla grisar hemma och säkert skulle kvalificera för halva alfabetet.

Men soldaterna då? Arméerna? Legosoldaterna? Uppretade folkmassor?

Ankie skrev:I vilket fall som helst så kan jag åter säga att jag tror detta är högst individuelle med med långsinthet, aggressivitet och brist på rationellt tänkande. Min aspie "lider" av alla dessa 3 ovanstående, medan jag som NT inte gör det.

Gör han det hela tiden eller bara i vissa perioder/situationer?

Det är vanligt att asperger varierar över livet och i perioder - ibland är man mer, ibland mindre aspig. Jag själv är enligt min familj ibland väldigt "aspig" på ett negativt sätt (omdömeslös, ologisk, dumdristig, envis, t.o.m. elak). EDIT: Jag kan i efterhand se att det varit under perioder av hög och långvarig stress. Men jag är inte sån konstant.

Ankie skrev:Vidare, jag börjar, ju mer jag lär mig och ju mer jag öppnar ögonen, bli ganska trött på behovet av att dela upp sig i "vi och de".
Vi är väl för fasiken alla människor???
..men även om Ni har samma diagnos så har vi ALLA olika;
- bakgrund
- utbildning
- IQ
- värderingar
- familjesituation
- utbildningsnivå
etc. etc...
Det finns professorer som har Asperger syndrom, och det finns människor som har missbruksproblematik som har Aspergers syndrom. Lixom det finns NTs i samma situationer.

Ibland kanske man inte ska förstora upp saker och absolut inte sätta folk i fack och genrer pga av vad de "är".

Där håller jag helt med dig.

Jag tycker att Aspergers syndrom (den högfungerande typen) borde lyftas bort från psykiatrin och istället klassas som en speciell eller extrem personlighetstyp. Det skulle bidra till att avdramatisera folks rädslor och att minska stigmatiseringen bland aspies.

Det är ingen lätt omställning, ett nytt tankesätt att förhålla sig till eftersom man är van att tänka svartvitt, "de friska" och "de sjuka", "de normala" och "de onormala", "vi" och "dom".

Det får dock inte bli så att "vi (aspies) inte längre har några problem". Även högfungerande "mild" asperger är ofta ett stort hinder i till exempel arbetslivet (oftast av samhällsstrukturella orsaker). Men arbetsgivarnas och allmänhetens rädslor och fördomar om det "okända" borde kunna minskas.

Kunskapsbristen om asperger/npf i hela samhället är skriande. Vi ser ju tydligt hur stora luckor som finns inom vården. Framförallt behövs det att aspergare själva får komma mer till tals.

Ankie skrev:Dock tycker jag att det är högst intressant med diskussioner, erfarenhetsutbyte, skillnader och likheter mellan oss alla som människor. Sen vem som har vad är mindre intressant, även om det finns distinkta (såklart) saker som gör att det ändå skiljer sig åt lite då och då.

Vi har ju vården och läkarvetenskapen till att hjälpa identifiera de där sakerna som skiljer sig åt. Tyvärr går det trögt för dem att leva upp till uppgiften. Diagnoserna är ju väldigt nya, som du skrev.

AAA skrev:

earlydayminer skrev:När du skrev "minor" tänkte jag på musik. Aah, jag bombar mig med musik för att undvika det bittra du noterade! Nu, mer än annars, behöver jag någon som med en generös välvilja guidar mig lite smått genom dessa dystra dagar.

Minor Threat?
Det var ett stort inlägg (hela alltså) med mycket ödmjukhet du skrev. Modigt!

Ja, musik är andlig energi... Tanka så mycket du kan! Vacker musik med vackra människor och vackra citat som bonus: Sigur Ros-Svefn-g-englar (Vet att du gillar)

Nej, minor som i Major och Minor. Tack för att du märkte.

På tal om Sigur Rós: Till sommaren så åker jag och min sambo till Island i 2 veckor (och 1 vecka på Färöarna). Kommer bli le Awesome.

@barracuber.

bra poänger där

och min Aspie är det bara i vissa situationer.

en reflektion från mig helt ur tomma intet här... jag har exakt samma "problem" situationsvis soch peridovis som du nämner ang omdömeslöshet, ologisk, dumdristig, envis, och elak.

Jag har valt att se mitt liv som en berg- och dalbana. Ibland e det mer på topp än annars. Längs kurvor, toppar och dalar växlar humör och handling ganska extremt.
Och med detta vill jag bara påvisa att olikheterna mellan oss inte är så stora egentligen. Med "oss" menar jag i detta fallet den omtalade grupperingen. Inte vi och ni - oss. typ.

och jag är så himla glad att jag hittade detta forumet. har faktiskt aldrig känt mig så upplyst och infromationstörstande. Nackdelen blir att konskekvenserna av mitt informationssökande och törstande efter förståelse kommer att göra mig till en NT-förkämpe för Aspiesar. Jag ser mig redan som en förtrupp där jag håller fanan högt och predikar för massorna.
...
Nu ser jag hur förryckt och galet DET lät - men se det positivt! Jag vill förstå och försöka få andra att förstå =D

ankie skrev: Vidare, jag börjar, ju mer jag lär mig och ju mer jag öppnar ögonen, bli ganska trött på behovet av att dela upp sig i "vi och de".
Vi är väl för fasiken alla människor???

Vem har ifrågasatt att vi alla är människor? Men som bekant är en del människor mer värda än andra. NT är i majoritet och bestämmer därför vad som är normalt och acceptabelt och vad som inte är det.

Kom ihåg att det är de "normala" som delat in oss i "vi och dom". T ex att "vi" duger på arbetsmarknaden medan "dom" inte gör det.

Min arbetsgivare betalade lönen för en anställd som dömts till fängelse (och alltså inte kunde arbeta då). Jag (som jobbat där i 20 år) fick däremot veta att jag inte ens fick återvända från min sjukskrivning för att arbetsträna. Jag hade inte begått något brott, däremot fått en AS-diagnos. Som sagt, somliga är mer värda och får vara med i arbetslivet, andra har AS och ska förvisas till sjukersättning, habilitering och DV.

Alien skrev:Min arbetsgivare betalade lönen för en anställd som dömts till fängelse (och alltså inte kunde arbeta då). Jag (som jobbat där i 20 år) fick däremot veta att jag inte ens fick återvända från min sjukskrivning för att arbetsträna. Jag hade inte begått något brott, däremot fått en AS-diagnos. Som sagt, somliga är mer värda och får vara med i arbetslivet, andra har AS och ska förvisas till sjukersättning, habilitering och DV.

Nämen fy fa....!

ankie skrev:@barracuber.

bra poänger där

Tack Och jättekul att du hittat hit. Känns som att ni blir entisar fler och fler här vilket är väldigt glädjande.

ankie skrev:och min Aspie är det bara i vissa situationer.

Som moderator vill jag bara förtydliga att du ovan syftar på din aspie-partner, inte på "din asperger" (som en del kunde ha läst det som ) iom att du skrivit i tråden om bonusföräldrar att du är NT.

Det är jättevanligt nätbeteende att man dyker in i diskussionstrådar utan att alltid orka läsa från början. Många skummar dessutom texten snarare än läser och då missuppfattas lätt saker.

Alien skrev:Min arbetsgivare betalade lönen för en anställd som dömts till fängelse (och alltså inte kunde arbeta då). Jag (som jobbat där i 20 år) fick däremot veta att jag inte ens fick återvända från min sjukskrivning för att arbetsträna. Jag hade inte begått något brott, däremot fått en AS-diagnos. Som sagt, somliga är mer värda och får vara med i arbetslivet, andra har AS och ska förvisas till sjukersättning, habilitering och DV.

Hur illa ska man behöva bli behandlad, fy. Får en arbetsgivare göra så rent lagligt? Vilken hopplös situation...

Anele skrev:Varför anser många aspergare att de är finare eller bättre än neurotyper? Vad är det med denna ständiga "Vi och dom" attityd? Det känns ofta som att det finns en underförstådd överenskommelse att aspergare är intellektuellt överlägsna NT's som är viljelösa får.

Själv är jag inte en diagnostiserad aspergare och vet inte alls vad "många andra" säger/tycker (även om jag nu läser en hel del åsikter här), men det där om att vara finare eller bättre än neurotyper förstår jag inte heller!
Jag känner ändå igen mig mer här oss er andra "aspies" än någon annanstans, men likt förbannat är man totalt ensam med sina egna problem.
Nu mår jag dåligt, erkännes, men vi är ju för fasiken alla olika ... kan vi inte försöka sluta dela upp oss i olika fack på ett forum som detta åtminstone !?

Vi är alla unika individer med olika svårigheter, men också styrkor, som likt förbaskat ändå behöver någon annan där ute (kanske bara är eget "behov"!?)för att bekräfta oss.

Och det är väl detta sökande efter bekräftelse (om att vi överhuvudtaget finns) som kanske ibland kanske kan uppfattas som "se på mig, jag är finare"!?, själv förstår jag det inte alls, jag anser mig själv mer mycket mindre värd än de "normala" och kämpar dagligen för att kompensera för mina brister.

Jag anser att frågeställningen egentligen inte är relevant i ett forum som detta, eller jo visst, men samtidigt är det fråga som gäller alla!

I de bästa av världar borde det inte ens finnas ett "vi och dom", eftersom vi ju alla är viktiga för hela maskineriet liksom, herrerjösses, ibland bli jag blir jag rejält frustrerad över dessa försök att att dela upp oss alla!

Jag mår inte alls bra, men det är ingen ursäkt om jag svamlat mer än lovligt här, men ändå, vi är ju ändå alla olika och själv försöker jag då verkligen inte sätta mig över någon annan (hamnar oftast i motsatt sits jag) och det där med en ev. aspergerelitism, tja, det får stå för dem som uttalar en sådan, för inte är då jag "stolt" över att jag kanske har lite högre IQ än andra, för jag passar likt förbaskat inte in någonstans...är totalt ensam med mitt jag (och hur roligt är det att "leva" med endast Bali dygnet runt!? )

Förlåt för detta svammel, men postar ändå ...

Bali skrev:I de bästa av världar borde det inte ens finnas ett "vi och dom", eftersom vi ju alla är viktiga för hela maskineriet liksom, herrerjösses, ibland bli jag blir jag rejält frustrerad över dessa försök att att dela upp oss alla!

Håller fullständigt med i ovanstående.

Hade igår en diskussion med min partner ("min aspie") om just detta ämne, och han har oxå en elitistisk inställning i detta ämne. Han anser att oxå sig vara "lite bättre" än oss NTare.
Bland annat tycker han att vi är alltför intresserade och snokiga i andras angelägenheter och kan inte förstå varför vi finner sånt spännande och ska lägga oss i och ha synpunkter.
Vidare berättade han att i de grupper han sammanstrålat med genom livet, med andra Aspergare, hade flertalet denna inställning. Vi och De. Och flertalet tyckte att NTare bara vill bestämma och lägga sig i och alltid ha rätt.
Jag vände på det hela och frågade om inte han var likadan själv - om inte han i en fråga ville vara den som gick "vinnande" ur en diskussion, ville vara den som styrde skeppet och få de andra med på sin linje... Och jo så var det ju.
( som vanligt är jag väl milsvid från huvudspåret...)

Jag vidhåller att vi inte är så olika trots allt, möjligen har vi olika sätt att se på det.

Och.. det finns bara ett "Vi och De" om man själv väljer att ha den inställningen.


@Alien.Intressant påstående du har: (citat) Kom ihåg att det är de "normala" som delat in oss i "vi och dom". T ex att "vi" duger på arbetsmarknaden medan "dom" inte gör det.
Jag tycker det är att dra alla "normala" över en kam. Och jag ogillar ordet"normal" för som Aspergare är man inte ( i mina ögon) mindre normal.
Vem som "duger" på arbetsmarknaden eller inte är ju högst individuellt dessutom. För mig blir det mer en fråga om hur mycket man som person mäktar med. Och har man ett arbete som inte är förenligt med sin person, då är man på fel arbete. Diagnos eller ej.
Men det är i min åsikt fel att avskeda någon med AS, om det är motivieringen.
Det finns ju en del lagar som styr hur en arbetsgivare ska agera vid övertalighet. Det finns tex ingen laglig grund för att säga upp någon därför att vederbör­ande är sjukskriven. Redan under de tre första månaderna av sjukskrivningen ska möjlighet­erna till återgång i ordinarie arbete utredas. Efter sex månader är man skyldig att börja titta på andra jobbalternativ hos arbetsgivaren eller inom annat område på arbetsmarknaden.
Jag förstår bitterheten i att en dömd brottsling får stanna och en som arbetat i 20 år får gå. Men det handlar nog inte om Diagnosen i sig utan det kanske finns en annan förklaring?
Är det dock som du skriver är det rent ut sagt för jävligt agerat av arbetsgivaren.

barracuber skrev:

Tintomara Ariadne skrev:Personligen tycker jag att mångfald borde vara en styrka för mänskligheten som helhet, och det kräver ju att det finns många olika slags sätt att vara - NT, AS, TS, ADHD, ADD m.m., m.m. Samtidigt är ju de diagnoser som finns, som Deadly Nightshade poängterade, faktiskt funktionshinder (mer eller mindre).

Eller, som vissa anser, personlighetstyper istället för funktionshinder. Att de kallas funktionshinder hänger ihop med exempelvis kulturella, sociala, och andra strukturella problem (jag bara spånar nu). Se bara på hur psykiatrin problematiserar exempelvis alla de diagnoser du nämner.

Vilka anser att AS är en personlighetstyp istället för ett funktionshinder ? Har dessa individer någon som helst förståelse för vilka problem personer som blivit diagnosticerade med AS har i vardagen och ute i samhället ? Ogillar starkt när man försöker reducera ett reeellt och konkret problem till ingenting. Sedan att somliga aspergare tycker att de står över NT och andra är bara rent nonsens. Det är inget att bry sig om. Det tråkiga i denna strömning är att man som aspergare kan betraktas som "besserwisser" eller "plugghäst" och liknande men det kan lätt avfärdas som fördomar. Folk får tycka vad de vill.

ankie skrev:Jag vidhåller att vi inte är så olika trots allt, möjligen har vi olika sätt att se på det.

Och.. det finns bara ett "Vi och De" om man själv väljer att ha den inställningen.

Jag har bitit mig i tungan flera gånger nu, men nu orkar jag inte hålla igen längre. Kan du förstå hur det känns för en minoritet som blir förtryckt i samhället? Jag har för länge sen slutat att se AS som bättre än NT, men du får mig faktiskt att nästan börja med det igen! Kan vi inte ens få ha ett Internetforum ifred, utan att behöva bli nedtryckta av NT här också?

Att påstå att det inte är nån skillnad på NT och AS är rent skitsnack, och att förringa våra svårigheter! Hur kan det annars komma sig att det bara är vi som får diagnos och hjälp från samhället, medan ni som är NT inte får det? För att vi har betydligt svårare än ni för många saker! (Att vissa sen väljer att vända på det, och se sig som bättre än NT, är en naturlig reaktion efter att ha blivit förtyckt under en längre tid.)

"Vi och de" existerar även om det bara är ena parten som har den inställningen, dvs hela jävla NT-samhället! Hur jävla kul tror du att det är att aldrig bli accepterad på samma vilkor som andra, att jämt bli sedd som annorlunda och konstig, eller i bästa fall en "gullig maskot", men aldrig som en riktig, jämlik människa?

Det är okej om NT kommer hit för att lära sig mer om AS, men att börja diskutera för att trycka ner oss, som jag uppfattar att du gör, det är att gå för långt. Man får ta seden dit man kommer!

ankie skrev:Och jag ogillar ordet"normal" för som Aspergare är man inte ( i mina ögon) mindre normal.

Jag ogillar också ordet normal, för ingen är så jävla normal som de flesta NT tror att de är! Men kom inte och påstå att vi som har AS betraktas som normala av den stora massan!

ankie skrev:Jag förstår bitterheten i att en dömd brottsling får stanna och en som arbetat i 20 år får gå. Men det handlar nog inte om Diagnosen i sig utan det kanske finns en annan förklaring?

Eller också är det helt enkelt pga diagnosen, och allt vad den medför i t ex avvikande beteende, och ingen annan orsak alls! Diskriminering förekommer det hur mycket som helst av i det här samhället!

Kimmelie, jag tolkar ankie så tvärtom som jag tror det är möjligt, mot hur du tolkar.

Jag tror hen menar att alla rätt och slätt är människor och att ingen har någon rätt att trycka ner någon. Kanske menar ankie rent av att ingen har rätt att peka ut något/några underlig/a/t/ personlighetsdrag och säga
"ni som är såna är konstiga, vi andra är normala".

Förstår jag dig rätt så menar du ungefär att (jag citerar en viss stå-upp:are) "till fula mänskor säger folk att 'ful, du är väl inte ful, du som är så...
...
personlig! Om en ful människa inte ens får lov att vara ful, vad fan är man då? Ett jävla neutrum.".

Och kanske att om man är handikappad (vilket du verkar anse dig vara men jag inte anser mig vara - så i den meningen är vi i.s.f. inget "vi"/"de", just du och jag) så vill man att ens handikappa erkänns så att man får hjälp, istället för att man släpps fri att lida eller gå under.

Har jag tolkat dig rätt så håller jag ju med om det. Men jag tror inte att ankie försökte skriva motsatsen.

Först bara måste jag få be om ursäkt för mitt inlägg här igår, för jag ser ju hur snurrigt det blev , men jag hoppas att andemeningen ändå gick fram, för den står jag då upp för i alla väder; att jag inte tycker om indelningen “vi och de” var den än dyker upp!
Ser att iaf Wine har gjort det, tack. *vinkar till Wine *

Jag mådde/mår ****dåligt efter gårdagens avslutande (? ... Du får gärna komma tillbaka om du har frågor och/eller vill göra "om" utredningen... ) samtal med min utredande psykolog, och likt förbaskat har jag fortfarande inte fått reda på vad jag ev. kommer att få för "diagnos" (tycker lika illa om detta ord som "normal") och tydligen hade inte heller psykologen "bestämt" sig än, för det är så svårt, jag är för knepig, passar inte "klockrent" in någonstans etc, etc...

Jag får alltså vänta ett par veckor till för att få papper på vad "jag är", men är iaf tydligen inte vare sig vi eller de... passar alltså inte in någonstans, och det gör ont ska erkännas, men jag känner ändå igen mig/mer hemma på detta forum än någon annanstans där jag kämpat under mitt 45-åriga liv, så tack för att ni alla finns alltså!

Jösses, så jag svamlar om mitt nu, superduper förlåt!

jonsch skrev:Kimmelie, jag tolkar ankie så tvärtom som jag tror det är möjligt, mot hur du tolkar.

Jag tror hen menar att alla rätt och slätt är människor och att ingen har någon rätt att trycka ner någon. Kanske menar ankie rent av att ingen har rätt att peka ut något/några underlig/a/t/ personlighetsdrag och säga
"ni som är såna är konstiga, vi andra är normala".

Jag nickar verkligen instämmande med dig, jonsch

Jag tycker det är helt suberpt att du tar dig tid och ork att "forska" vidare i din partners "diagnos", ankie, och också förstår att vi alla (iaf i stunden) kan ha liknande problematik, men kanske ändå slipper detta dilemma att alltid ha dem med sig som en jä... bromskloss.

Men jag kan också förstå/instämma i mycket i vad du skriver i ditt inlägg, Kimmelie, för fy fa´n vad ensamt det är "där ute" och visst fasiken finns det skillnader mellan att ha en x-diagnos och en nt-diagnos, och om det finns fler nt-diagnoser så kommer de kanske alltid dissa oss med x-diagnoser, och det är ju just detta "vi och de" tänkande jag aldrig tänker köpa...och tror inte heller ankie gör det alltså!?

Vi är alla människor så är det bara (tror t.o.m. att jag tillhör det släktet, även om jag ständigt misströstar!? ) och vi behövs alla, ja t.o.m. "elaka" individer som Khaddafi, Hitler, etc... för de kanske ändå gör att vi andra sluter oss mer samman för att "dissa" just dessa personer, eller iaf deras vidriga syn på andra!?

Ja, nu svamlar jag helt vilt igen, men jag är som jag är och mår som jag mår, så är det bara ...

Ta väl hand om er kära medmänniskor, för ni är fasktiskt alla väldigt viktiga !, ...sade den den snurriga Bali

Nu när jag någotsånär har orkat läsa, och med all respekt för Kimmelies reaktion, som naturligtvis har sina giltiga orsaker, så tolkar jag inte alls ankie som förtryckande. Inte heller som förnekande att vi är diskriminerade eller så. Jag tycker också det är mycket värdefullt att få synpunkter från ett så tydligt "NT"-perspektiv härinne. Jag känner också igen det hon återberättar om sin PV från aspergare jag har träffat. Självfallet kan även NT:s vara högdragna eller vad man nu ska kalla det, och aspergare inte, det är mer individuellt än vad många på ömse sidor tror, men även bortsett från de drag som alltid talas om tycker jag mig ha sett rätt allmänna subtila, svårinringade skillnader i sättet att vara saker på.

Och Bali, jag förstår din vånda och håller tummarna. Men tar inte emot någon fullständigt onödig ursäkt för dina kloka och generösa inlägg!

Zombie skrev:Och Bali, jag förstår din vånda och håller tummarna. Men tar inte emot någon fullständigt onödig ursäkt för dina kloka och generösa inlägg!

Du är då bara för go´ och jag försöker verkligen ta till mig i det lilla av de ständigt kloka ord du sprider ut, tusen tack !!!

ankie skrev: Hade igår en diskussion med min partner ("min aspie") om just detta ämne, och han har oxå en elitistisk inställning i detta ämne. Han anser att oxå sig vara "lite bättre" än oss NTare.
Bland annat tycker han att vi är alltför intresserade och snokiga i andras angelägenheter och kan inte förstå varför vi finner sånt spännande och ska lägga oss i och ha synpunkter.
Vidare berättade han att i de grupper han sammanstrålat med genom livet, med andra Aspergare, hade flertalet denna inställning. Vi och De. Och flertalet tyckte att NTare bara vill bestämma och lägga sig i och alltid ha rätt.
Jag vände på det hela och frågade om inte han var likadan själv - om inte han i en fråga ville vara den som gick "vinnande" ur en diskussion, ville vara den som styrde skeppet och få de andra med på sin linje... Och jo så var det ju.
( som vanligt är jag väl milsvid från huvudspåret...)

Ja, alla vill vinna diskussionen, där är det ingen skillnad. Men enligt min erfarenhet så är det NT som börjar skoja el prata om annat, så man som aspergare har aldrig en chans att vinna. Försöker man fortsätta ses man som jobbig, rigid, envis etc.

Sedan håller jag med din PV om att många NT "tycker en massa", och lägger sig i. Det funkar kanske för många NT men inte för alla. Och för aspies blir det en extra börda "inte nog med att hålla reda på alla skrivna och uttalade regler, måste man också följa alla outtalade, vem har bestämt dem?") Jag tycker inte det har med "bättre el sämre" att göra utan vem som bestämmer. Majoriteten förtrycker medvetet el omedvetet minoriteten, vare sig det gäller infödda-invandrare, finnar-finlandssvenskar (i Finland), NT-aspergare, arbetande-arbetslösa etc.

ankie skrev:Jag vidhåller att vi inte är så olika trots allt, möjligen har vi olika sätt att se på det.

Och.. det finns bara ett "Vi och De" om man själv väljer att ha den inställningen.

Jag påstår tvärtom att vi är väldigt olika. Inte bara NT-AS utan även sinsemellan inom grupperna (såväl NTs som Aspeis). Men på ett AS-forum fokuserar vi på skillnaderna NT-AS, det är väl inte så konstigt?

Och "vi och dom"-tänkandet är så vitt spritt, klart aspergare också påverkas av det.

ankie skrev:@Alien.Intressant påstående du har: (citat) Kom ihåg att det är de "normala" som delat in oss i "vi och dom". T ex att "vi" duger på arbetsmarknaden medan "dom" inte gör det.
Jag tycker det är att dra alla "normala" över en kam. Och jag ogillar ordet"normal" för som Aspergare är man inte (i mina ögon) mindre normal.
Vem som "duger" på arbetsmarknaden eller inte är ju högst individuellt dessutom. För mig blir det mer en fråga om hur mycket man som person mäktar med. Och har man ett arbete som inte är förenligt med sin person, då är man på fel arbete. Diagnos eller ej.
Men det är i min åsikt fel att avskeda någon med AS, om det är motivieringen.
Det finns ju en del lagar som styr hur en arbetsgivare ska agera vid övertalighet. Det finns tex ingen laglig grund för att säga upp någon därför att vederbör­ande är sjukskriven. Redan under de tre första månaderna av sjukskrivningen ska möjlighet­erna till återgång i ordinarie arbete utredas. Efter sex månader är man skyldig att börja titta på andra jobbalternativ hos arbetsgivaren eller inom annat område på arbetsmarknaden.
Jag förstår bitterheten i att en dömd brottsling får stanna och en som arbetat i 20 år får gå. Men det handlar nog inte om Diagnosen i sig utan det kanske finns en annan förklaring?
Är det dock som du skriver är det rent ut sagt för jävligt agerat av arbetsgivaren.

Arbetsgivare har makten gentemot de arbetssökande och väljer de "normala". Nuförtiden ingår det att vara "utåtriktad", "flexibel" och "socialt kompetent" för att vara normal.

För min del var alla emot mig när jag ville jobba kvar: Arbetsgivaren, facket, läkaren och FK. Trots att jag arbetat i många år ansåg de att arbetsgivaren skulle slippa mig. Och det de hade gemensamt var att de var "friska och normala". Andra som bllivit utbrända och sjukskrivna fick arbetsträna för att komma tillbaka men inte jag. För att jag var alldeles omöjlig? El för att de trodde att en med AS aldrig kan " bättre sig". Som "alla andra" kunde jag inte bli, men jag fick ju inte ens en chans. Jag hade planer på att i framtiden begära tydlig feedback av arbetsgivaren, så jag kunde rätta till det som gick fel. Men kanske ansåg de att det var att kräva för mycket av cheferna, klart man måste förstå vad halvkvädna visor och sura miner betydde.

Jag är helt övertygad om att det berodde på min AS. De kunde ju hänvisat till min långsamhet och bristande flexibilitet, men de berodde ju just på min AS. Och jag hade inte goda egenskaper också: välutbildad, plikttrogen, engagerad, nästan aldrig sjuk (före utbrändheten), strävade ständigt efter att göra mitt bästa. Men inget av detta hade något värde, bara mina brister räknades.

Arbetsgivaren sade inte upp mig, de bara vägrade att låta mig komma tillbaka. Men hade jag friskskrivit mig el vägrats permanent sjukersättning skulle de säkert sagt upp mig pga arbetsbrist el rentav personliga skäl.

Det är också något jag fått lära mig: Fina ord om arbetsmiljö, medbestämmande och jämställdhet betyder ingenting, om arbetsgivaren inte vill tillämpa dem. Och facket kämpar för de normala, inte för dem med funktionshinder. Det var förstås mitt aspiga tänkande som gjorde att jag trodde att sånt betydde något.

ankie skrev:Hade igår en diskussion med min partner ("min aspie") om just detta ämne, och han har oxå en elitistisk inställning i detta ämne. Han anser att oxå sig vara "lite bättre" än oss NTare.
Bland annat tycker han att vi är alltför intresserade och snokiga i andras angelägenheter och kan inte förstå varför vi finner sånt spännande och ska lägga oss i och ha synpunkter.

Ja, varför gör ni det egentligen?

ankie skrev:Vidare berättade han att i de grupper han sammanstrålat med genom livet, med andra Aspergare, hade flertalet denna inställning. Vi och De. Och flertalet tyckte att NTare bara vill bestämma och lägga sig i och alltid ha rätt.

Exakt min erfarenhet också!

ankie skrev:Jag vände på det hela och frågade om inte han var likadan själv - om inte han i en fråga ville vara den som gick "vinnande" ur en diskussion, ville vara den som styrde skeppet och få de andra med på sin linje... Och jo så var det ju.

Det är väl stor skillnad på att vilja ha rätt i en sakfråga i en diskussion, och att hålla på och lägga sig i och ha åsikter om hur andra ska leva sina liv, vad som är bäst för dem, osv...

I det här ser jag bara ytterligare ett exempel på hur NT förtrycker AS, förmodligen omedvetet, men det gör det inte mindre smärtsamt för den drabbade. Du är väl medveten om att du slår från en överlägsen position, medan han/vi försöker värja sig/oss från en underlägsen position?

Jag skulle förmodligen inte heller uppmärksammat vändningen irl, eftersom det går så snabbt då. Jag såg det inte ens första el. andra gången jag läste den här biten av ditt inlägg. Om "din aspie" är som jag, så märkte han förmodligen inte hur du snackade omkull honom, genom att byta spår. Bokstavstolkande som han förmodligen är, så svarade han då bara på den nya fråga du ställt, dvs om inte han också ville vinna en diskussion. Och du slår då ihop det med den tidigare frågan, om att NT vill bestämma över AS, och får det till att han är likadan. Grattis till ännu ett NT-övergrepp på en aspie...

Förstår du bättre nu hur olika AS och NT i själva verket är? Vi pratar helt olika språk! Och eftersom ni NT inte försöker lära er vårt språk, så ligger hela bördan på oss, som redan har så enormt mycket mer än ni att kämpa med, på att vi dessutom måste försöka lära oss ert språk. Till dess att vi lärt oss ert språk flytande (vilket många förmodligen aldrig kommer att lyckas med) är ni överlägsna, och det kommer ni att fortsätta utnyttja så långt det går...

Pajkastning och tjafs aspergare emellan är en sak, för då handlar det åtminstone om jämlikar (även om vissa är känsligare än andra), men när en NT klampar in och kör sitt race blir det en helt annan sak... Då är man ju som aspie fullständigt chanslös!

Kimmelie skrev:Grattis till ännu ett NT-övergrepp på en aspie...

Men herregud.. Ankie gör sitt bästa för att försöka förstå oss aspergare bättre. Tycker du verkligen hon förtjänar att få sån här skit slängd i ansiktet?

Nefarious skrev:

Kimmelie skrev:Grattis till ännu ett NT-övergrepp på en aspie...

Men herregud.. Ankie gör sitt bästa för att försöka förstå oss aspergare bättre. Tycker du verkligen hon förtjänar att få sån här skit slängd i ansiktet?

Om hon vill förstå oss aspergare, så måste hon ju bli medveten om hur hennes beteenden uppfattas hos aspergare... Om jag blev utsatt för samma sak som det hon beskrev om diskussionen hon hade med sin pv, så skulle jag känt mig helt manipulerad och grundlurad, för jag skulle inte ha en chans irl att hinna med och förstå vad som hände, och kunna värja mig mot det i tid...

Kimmelie skrev:

Nefarious skrev:

Kimmelie skrev:Grattis till ännu ett NT-övergrepp på en aspie...

Men herregud.. Ankie gör sitt bästa för att försöka förstå oss aspergare bättre. Tycker du verkligen hon förtjänar att få sån här skit slängd i ansiktet?

Om hon vill förstå oss aspergare, så måste hon ju bli medveten om hur hennes beteenden uppfattas hos aspergare... Om jag blev utsatt för samma sak som det hon beskrev om diskussionen hon hade med sin pv, så skulle jag känt mig helt manipulerad och grundlurad, för jag skulle inte ha en chans irl att hinna med och förstå vad som hände, och kunna värja mig mot det i tid...

Du är onödigt hård och otrevlig mot henne. Och för övrigt har du ingen som helst aning om hur hennes karl uppfattade diskussionen, så att påstå att hon begått någon sorts "NT-övergrepp" är väldigt dumt.