Varför anser många aspergare att de är finare eller bättre än neurotyper? Vad är det med denna ständiga "Vi och dom" attityd? Det känns ofta som att det finns en underförstådd överenskommelse att aspergare är intellektuellt överlägsna NT's som är viljelösa får.

Detta är nog liknande fenomen att alla(?) tror att "JAG blir minsann inte lurad av reklam", men det blir de förmodligen åtminstone i viss grad. Ödmjukhet behövs.

Anele skrev:Varför anser många aspergare att de är finare eller bättre än neurotyper? Vad är det med denna ständiga "Vi och dom" attityd? Det känns ofta som att det finns en underförstådd överenskommelse att aspergare är intellektuellt överlägsna NT's som är viljelösa får.

Först av allt: hur vet (?) du att det är så? Hur allmänt menar du att det är? Var har du intrycket ifrån? Hur har folk uttryckt sig?

Inte för att djävlas med dig, utan för att det är absolut grundläggande för att kunna förstå och bedöma vad du talar om. Påstå saker kan man alltid, och det valsar runt hur många påståenden som helst, i all synnerhet just på nätet. Många betraktar dem som automatiskt sanna om de har upprepats tillräckligt många gånger och man inte har ideologiska skäl att inte vilja tro på dem, men det är de inte.

"Vi och dom" kommer ofta från att ha blivit missförstådda, nedvärderade och diskriminerade av NT-samhället. Inte underligt om man blir trött på att jämt känna sig sämre och vill påpeka att man faktiskt är bättre i vissa delar.

Eller att man helt enkelt tycker att "rak kommunikation" är mycket mer ändamålsenlig än underförstådd sådan.

Zombie skrev:

Anele skrev:Varför anser många aspergare att de är finare eller bättre än neurotyper? Vad är det med denna ständiga "Vi och dom" attityd? Det känns ofta som att det finns en underförstådd överenskommelse att aspergare är intellektuellt överlägsna NT's som är viljelösa får.

Först av allt: hur vet (?) du att det är så? Hur allmänt menar du att det är? Var har du intrycket ifrån? Hur har folk uttryckt sig?

Inte för att djävlas med dig, utan för att det är absolut grundläggande för att kunna förstå och bedöma vad du talar om. Påstå saker kan man alltid, och det valsar runt hur många påståenden som helst, i all synnerhet just på nätet. Många betraktar dem som automatiskt sanna om de har upprepats tillräckligt många gånger och man inte har ideologiska skäl att inte vilja tro på dem, men det är de inte.

Vilken sten har du sovit under för att inte ta det som självklart att dessa tankegångar i allra högsta grad existerar mer än i bara det enstaka fallet. Geez.

Dels kan man höra de här beskyllningarna i alla möjliga versioner i både första, andra och tredje hand, versioner av radikalt olika innehåll, riktighet, moralisk halt och för den delen syfte; dels har jag sett folk missförstå andra ungefär hur mycket som helst på just det här området bara på det här forumet. TS har inte gett en enda hållpunkt för att bedöma något av det, bara påstått att "många aspergare" gör så. Men ovanstående gör att det inte finns bara ett eller några få svar på frågan.

Vi ifrågasätter, det gör inte ni.

Det blir alltid "vi mot dom" eller "jag mot dom" - oundvikligt i mänskliga samhällen av alla slag. Jag är mer av "jag mot dom" och ställer mig sällan i grupp, och alltid i diskussioner använder jag "ni" även mot enskild person - Ni = människor a k a "jag mot er". Men även här blir det aspergare mot aspergare, eller snarare "NPFare" mot "NPFare".

I mitt hjärta vill jag väl, jag vill inte använda den vanliga människans tillstånd som skällsord.

Min hjärna håller inte med; jag ser att vi blivit nedtryckta. I vår värld är neurotypens sociala koder en rejäl börda buren mer än vad energin tillåter, men vi har ingenting att vinna på att anpassa oss mer efter neurotypiska än vad neurotypiska gör efter oss. Många neurotypiska bara snackar en massa skit och förväntar sig att man ska belysa det som en uppenbarelse.

Anele skrev:Varför anser många aspergare att de är finare eller bättre än neurotyper? Vad är det med denna ständiga "Vi och dom" attityd? Det känns ofta som att det finns en underförstådd överenskommelse att aspergare är intellektuellt överlägsna NT's som är viljelösa får.

Jag vet inte exakt varför det är så; bara att det är något som luftas här och var. Det är dock inget bevis på att det faktiskt är så - men det är ju lättare att se tecken som är synliga än tecken som inte syns.

De som inte tycker att aspergare är en elit som är bättre än neurotypikerna skapar inte en massa trådar där de hävdar detta; det är snarare så att de dyker upp i elitismtrådarna och är motvalls.

earlydayminer skrev:Det blir alltid "vi mot dom" eller "jag mot dom" - oundvikligt i mänskliga samhällen av alla slag. Jag är mer av "jag mot dom" och ställer mig sällan i grupp, och alltid i diskussioner använder jag "ni" även mot enskild person - Ni = människor a k a "jag mot er". Men även här blir det aspergare mot aspergare, eller snarare "NPFare" mot "NPFare".

I mitt hjärta vill jag väl, jag vill inte använda den vanliga människans tillstånd som skällsord.

Min hjärna håller inte med; jag ser att vi blivit nedtryckta. I vår värld är neurotypens sociala koder en rejäl börda buren mer än vad energin tillåter, men vi har ingenting att vinna på att anpassa oss mer efter neurotypiska än vad neurotypiska gör efter oss. Många neurotypiska bara snackar en massa skit och förväntar sig att man ska belysa det som en uppenbarelse.

Din hjärna låter rent ut sagt bitter här. Dina inlägg brukar inte låta så bittra. Om man måste välja, är det inte bättre att ge hjärtat rätt snarare än hjärnan? Eller är det naivt?

du skrev:"...jag ser att vi blivit nedtrycka"

Menar du att någon (läs: NT) medvetet tryckt ned oss? Eller beror det hela på ouppmärksamhet och okunskap, snarare än medvetenhet från deras sida?

Jag vet att många här gått på massor med minor. Jag undrar bara hur de situationerna har sett ut (har just nu inga i färskt minne, förutom mina egna). Min bild av NT är att de har fullt upp med sig själva och att de sällan har tid att medvetet hålla på och "trycka ned" andra.

EDIT: Lägger till att jag ovan syftar på NT-individer. Vilka jag sällan ser som ett problem.

Ett problem är däremot ett samhälle som är totalt NT-dominerat (NT-kultur). Då håller jag med om att det blir mängder med problem för oss udda, konstiga och annorlunda. Trots att individerna egentligen inte menar något illa mot oss.

En annan tråd som jag uppfattar handlar om aspieelitism (fast på slutet går den OT): <a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/aspie-supremacy-t17916.html">Aspie supremacy</a>

Annars har jag ingen bild av att trådar om aspieelitism eller åsikter för aspieelitism är särskilt vanligt här.

Senaste exemplet är <a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/post518467.html#518467">ett inlägg i tråden Relationsfrågor</a> där tahlia bemöter Dark_Solitude.

Lite senare i den tråden ger jag <a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/post518662.html#518662">min egen syn på aspieelitism</a>. Jag ser aspieelitism som en rätt vanlig (för att inte säga normal) fas i utvecklingen (i betydelsen att faser ofta går över) för personer med autism/asperger. Alla går inte igenom aspieelitism-fasen öht, andra har svårt att någonsin komma ur den.

AS-elitismen har lagt sig lite nu, efter återkommande påståenden om att den existerar Vet inte om det är en försvarsmekanism eller brist på ödmjukhet. Eller helt enkelt att den som uttrycker sig på sådant sätt tycker så! All respekt för det, demokrati och empati men ingen sympati dock.

Jag håller med om att en sådan kultur finns i aspiesamhället. Jag kan själv känna att jag hamnar där ibland även om jag strävar efter en mer rättvis bild av mänskligheten. Enskilda människor bedömer jag dock alltid individuellt och oberoende av diagnoser.

Denna kultur tror jag till stor del kommer ifrån att vi (aspies) som minoritet är tvungna att anpassa oss till omvärlden även när våra idéer/metoder är bättre. Jag får ständigt höra från min mamma att jag måste lära mig att småprata och att inse vikten i att kamma håret mm. Jag har redan gett upp på att jag någonsin kommer förstå sådant eftersom jag ser till vad som är relevant snarare än vad som är socialt. Till råga på allt går det helt enkelt inte in i de flesta entisars huvuden att vi inte klarar att göra denna anpassning. Jag ser här två grupper bland aspisarna. Den ena gruppen låter sig nedslås och erkänner sin underlägsenhet. Den andra gruppen gör motstånd och förkastar alla NT värderingar och anser sig i kraft av sitt överlägsna resonemang som överlägsna. Ingetdera är särskilt produktivt är jag rädd.

De grupperingarna finns, men aspar som tycker annorlunda finns också. Likaså har säkert barracuber rätt beträffande många.

Vidare finns rätt gott om aspar som ofta missförstår andra; inte så få av dem tenderar att konsekvent missförstå till det sämre, däribland som elitism, och vägrar ge sig hur de de missförstår än lägger ut texten om vad de menade. Sedan har vi det aspergarhat som frodas i vissa kretsar av NT:s ("NT" betyder ju inte nödvändigtvis "problemfri"), där vi gärna utmålas som arbetsskygga, känslokalla våldsverkare, narcissister, inbilska elitistiska losers och annat (se till exempel på Flashback).

Så jag vidhåller att för att svara TS hänger allt på vad h@n syftar på.

Och sedan har vi förstås de aspiegalningar som odlar en ideologi att vi verkligen skulle vara överlägsna (eller något annat som för en utomstående är svårt att skilja från "överlägsna"). De sådana som finns här ligger väl dock i stort sett såpass lågt att jag har svårt att se att de kan prägla någons intryck av forumet.

Zombie skrev:Och sedan har vi förstås de aspiegalningar som odlar en ideologi att vi verkligen skulle vara överlägsna.

Tänk om de har rätt

Ja, då har jag vansläktats. Men det har jag ju ändå. Så jag får väl av rent egoistiska skäl vidhålla att vi är underlägsna (enligt dogmen om svart eller vitt, med eller mot, under eller över). Kanske den synen kan ge mat på bordet även åt en del av de överlägsna förresten.

barracuber: Jag ber om ursäkt för min rådata, men jag biter till så fort jag får möjlighet. Vanligtvis har jag både förnuft och hänsyn tillfånga, men efter försäkringskassans bittra brev till mig så har mina känslor löpt amok. Jag vet inte vad jag ska göra med känslorna, och så fort något rubbar till det så blir jag hänsynslös och gör människor som annars trivs med mig besvikna.

När du skrev "minor" tänkte jag på musik. Aah, jag bombar mig med musik för att undvika det bittra du noterade! Nu, mer än annars, behöver jag någon som med en generös välvilja guidar mig lite smått genom dessa dystra dagar.

Ber även trådskaparen om ursäkt för mitt uppträdande, och vill passa på att stryka under att dessa ord är mina, talar för en dålig version av mitt jag och är med stor sannolikhet inte standard för någon annan med Aspergers. Det är inte heller min standard.

Alien skrev:"Vi och dom" kommer ofta från att ha blivit missförstådda, nedvärderade och diskriminerade av NT-samhället. Inte underligt om man blir trött på att jämt känna sig sämre och vill påpeka att man faktiskt är bättre i vissa delar.

Eller att man helt enkelt tycker att "rak kommunikation" är mycket mer ändamålsenlig än underförstådd sådan.

Håller absolut med. Jag tror det är samma anledning som får folk att gå med i sekter eller extremistiska politiska grupper. Man känner att samhället har fryst ut en totalt och sedan hittar man plötsligt en plats där man passar in. Då bygger allt i gruppen på "vi-dom"-tänkande, annars håller inte gruppen ihop.

Jag tycker absolut inte att jag är bättre, snarare tvärtom, men jag vill helst bara umgås med folk som har AS, ADHD och liknande. Jag har blivit rädd för NT:are.

DIProgan skrev:

Zombie skrev:

Anele skrev:Varför anser många aspergare att de är finare eller bättre än neurotyper? Vad är det med denna ständiga "Vi och dom" attityd? Det känns ofta som att det finns en underförstådd överenskommelse att aspergare är intellektuellt överlägsna NT's som är viljelösa får.

Först av allt: hur vet (?) du att det är så? Hur allmänt menar du att det är? Var har du intrycket ifrån? Hur har folk uttryckt sig?

Inte för att djävlas med dig, utan för att det är absolut grundläggande för att kunna förstå och bedöma vad du talar om. Påstå saker kan man alltid, och det valsar runt hur många påståenden som helst, i all synnerhet just på nätet. Många betraktar dem som automatiskt sanna om de har upprepats tillräckligt många gånger och man inte har ideologiska skäl att inte vilja tro på dem, men det är de inte.

Vilken sten har du sovit under för att inte ta det som självklart att dessa tankegångar i allra högsta grad existerar mer än i bara det enstaka fallet. Geez.

Och här ser vi ett klart exempel på hur en aspie trycker ned en annan...
Fy fan.
Man kan argumentera utan att börja med en massa nedlåtande skit.

Jag har också märkt av lite av denna "elitism" och jag har i ärlighetens namn NOLL förståelse för den.

Jag gissar på att människorna bakom dessa dumma idéer antingen inte är funktionshindrade nog av sin diagnos. Eller så vet inte dessa vad ordet "handikapp" innebär.

Jag tycker AS är en jävla plåga.
Visst gillar jag många av de egenskaper jag "har" till följd utav detta handikapp, men i det stora hela så ÄR det ett HANDIKAPP. Dvs jag hade varit mycket lyckligare och levt ett mycket mera produktivt - och framför allt socialt - liv om jag inte haft den här problematiken.

Zombie skrev:Kanske den synen kan ge mat på bordet även åt en del av de överlägsna förresten.

He, he - fint att du har lite humor EMELLANÅT (Vilket hemskt ord...)

earlydayminer skrev:När du skrev "minor" tänkte jag på musik. Aah, jag bombar mig med musik för att undvika det bittra du noterade! Nu, mer än annars, behöver jag någon som med en generös välvilja guidar mig lite smått genom dessa dystra dagar.

Minor Threat?
Det var ett stort inlägg (hela alltså) med mycket ödmjukhet du skrev. Modigt!

Ja, musik är andlig energi... Tanka så mycket du kan! Vacker musik med vackra människor och vackra citat som bonus: Sigur Ros-Svefn-g-englar (Vet att du gillar)

Personligen tycker jag att mångfald borde vara en styrka för mänskligheten som helhet, och det kräver ju att det finns många olika slags sätt att vara - NT, AS, TS, ADHD, ADD m.m., m.m. Samtidigt är ju de diagnoser som finns, som Deadly Nightshade poängterade, faktiskt funktionshinder (mer eller mindre). Jag lider bl.a. av tics. Ibland kräver de enormt mycket energi. De tar på humöret, och med jämna mellanrum pajar jag mina handleder genom att spänna dem för mycket. Det är j-vligt handikappande, om ni ursäktar uttrycket. Samtidigt så hänger det ihop med mitt sätt att tänka, och jag tror att många av mina bästa idéer blivit möjliga tack vare att impulserna flödar så fritt i min hjärna. Jag har alltså en ganska kluven inställning, en hatkärlek till Tourette-delen av mitt sätt att fungera.

Kanske är det så för fler. Man kan vara så innerligt trött på vissa aspekter av sin diagnos att man känner ett behov av att få lyfta fram de goda sidor som den också innebär. Och har man då upplevt att man, som del av en minoritet, gång på gång har hamnat i kläm i relation till NT-samhället, så kanske man då blir defensiv och klämmer tillbaks?

Sedan så bör man, tycker jag, kunna föra en debatt om normer i ett samhälle. Jag tror inte att det skulle skada om människor i allmänhet lärde sig att vara lite mer explicita i sin kommunikation, lite tydligare med sina tankar och behov och lite rakare. Vad jag förstår råkar många NT-människor också ut för missförstånd och konflikter av att inte kunna tala i klarspråk med varandra. Det ideala vore väl om vi alla kunde lära av varandras styrkor utan pajkastning sinsemellan.