Min läkare säger att han inte tror jag har Asperger för...
120 inlägg
• Sida 5 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
Jag har läst de kommentarer jag fått på det jag skrivit här i tråden, men varit för trött för att orka tänka ut nåt att svara...
@ segdeg: Det är en djungel det här, så för tillfället kan jag inte förstå. Jag måste släppa det just nu, för att inte snurra in mig alldeles...
Jag tror att mycket handlar om att jag faktiskt inte riktigt förstått exakt vilka svårigheter jag har, och vad som är AS, vad som är ADHD och vad som beror på nåt annat... Jag skulle vilja gå igenom det som kom fram på min utredning, och få allting förklarat för mig. De förklaringar jag fick då kunde jag inte ta in så mycket av, för allt var så nytt.
@ segdeg: Det är en djungel det här, så för tillfället kan jag inte förstå. Jag måste släppa det just nu, för att inte snurra in mig alldeles...
Jag tror att mycket handlar om att jag faktiskt inte riktigt förstått exakt vilka svårigheter jag har, och vad som är AS, vad som är ADHD och vad som beror på nåt annat... Jag skulle vilja gå igenom det som kom fram på min utredning, och få allting förklarat för mig. De förklaringar jag fick då kunde jag inte ta in så mycket av, för allt var så nytt.
Pemer skrev:grejen är ju att det INTE ÄR de faktiska diagnoskriterierna man följer när man sitter och uttalar sig om att AS ska innebära att inte alls kunna se någon i ögonen, inte kunna prata känslor eller inte kunna ha lätt för att gråta.
Ju.
Kan detta bero på att det finns 4 utrednings grundlag (kanske det finns flera- men inte utifrån vad jag själv vet)- nämligen Gillberg & Gillberg, Szatmari och medarbetare, ICD-10 och DSM-IV?
Sen tror jag läkare osv ofta glömmer i Sverige att asperger är en relativ ny diagnos, och att största delen av all forskning har blivit gjort på barn. Själv tror jag det blir helt totalt fel att förvänta sig att en 20 åring, 30 åring eller 50 åring har precis samma "symptom" som en 10 åring- ifråga om neurospsykiatriska diagnoser (eller helt enkelt att läkarna tror man måste uppfylla alla kriterier- såsom kioskgatan i Lund gjorde under min egen utredning).
Här hemma i Sverige är det väl endast Karin Stadler som har tittat på hur vuxna människor med AS är - om de har gått odiagnoserad hela livet- hennes arbete visar på att man ibland måste utvidga sin tes för att komma fram till "rätt" resultat, eller med andra ord "gå utanför boxen", och inte endast se de teorier som man själv arbetar utifrån.
Har även sätt olika artiklar om forskning kring detta från USA...men tyvärr glömt att spara länkarna.
Vad tror du Pemer?
Safek skrev:Pemer skrev:grejen är ju att det INTE ÄR de faktiska diagnoskriterierna man följer när man sitter och uttalar sig om att AS ska innebära att inte alls kunna se någon i ögonen, inte kunna prata känslor eller inte kunna ha lätt för att gråta.
Ju.
Kan detta bero på att det finns 4 utrednings grundlag (kanske det finns flera- men inte utifrån vad jag själv vet)- nämligen Gillberg & Gillberg, Szatmari och medarbetare, ICD-10 och DSM-IV?
Sen tror jag läkare osv ofta glömmer i Sverige att asperger är en relativ ny diagnos, och att största delen av all forskning har blivit gjort på barn. Själv tror jag det blir helt totalt fel att förvänta sig att en 20 åring, 30 åring eller 50 åring har precis samma "symptom" som en 10 åring- ifråga om neurospsykiatriska diagnoser (eller helt enkelt att läkarna tror man måste uppfylla alla kriterier- såsom kioskgatan i Lund gjorde under min egen utredning).
Här hemma i Sverige är det väl endast Karin Stadler som har tittat på hur vuxna människor med AS är - om de har gått odiagnoserad hela livet- hennes arbete visar på att man ibland måste utvidga sin tes för att komma fram till "rätt" resultat, eller med andra ord "gå utanför boxen", och inte endast se de teorier som man själv arbetar utifrån.
Har även sätt olika artiklar om forskning kring detta från USA...men tyvärr glömt att spara länkarna.
Vad tror du Pemer?
Det finns ju proffessionella NPF utrednings team så om man är osäker på sin diagnos (eller ev. läkares kompetens eller den psykiatriska öppenvårdens kompetens ang. vuxna med NPF och AS) är det ju bara att vända sig till en sådan utredningsenhet.
Wine skrev:Det finns ju proffessionella NPF utrednings team så om man är osäker på sin diagnos (eller ev. läkares kompetens eller den psykiatriska öppenvårdens kompetens ang. vuxna med NPF och AS) är det ju bara att vända sig till en sådan utredningsenhet.
Jag fick min första utredning av ett sådant "professionellt team", men till trotts för deras fina titlar och erfarenhet så blev jag fel diagnoserat- och fick gå igenom ytterligare två utredningar (en privat, och ytterligare en inom vården- för att fastslå vilken journal man skulle utgå ifrån- den första utredningen eller den jag gjorde privat).
Så bara för att man gör en utredning på neurospsykologiska mottagningen- hos ett s.k. "proffsigt NPF utrednings team", så är inte det säkert de har kompetens ang. vuxna med NPF och AS...så var åtminstone inte fallet med mig (även om de borde haft kompetensen).
PS: Pemer här på forumet har skrevet en utmärkt artikel om ämnet:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/ ... -kriterier
http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/ ... -kriterier
Safek skrev:Wine skrev:Det finns ju proffessionella NPF utrednings team så om man är osäker på sin diagnos (eller ev. läkares kompetens eller den psykiatriska öppenvårdens kompetens ang. vuxna med NPF och AS) är det ju bara att vända sig till en sådan utredningsenhet.
Jag fick min första utredning av ett sådant "professionellt team", men till trotts för deras fina titlar och erfarenhet så blev jag fel diagnoserat- och fick gå igenom ytterligare två utredningar (en privat, och ytterligare en inom vården- för att fastslå vilken journal man skulle utgå ifrån- den första utredningen eller den jag gjorde privat).
Så bara för att man gör en utredning på neurospsykologiska mottagningen- hos ett s.k. "proffsigt NPF utrednings team", så är inte det säkert de har kompetens ang. vuxna med NPF och AS...så var åtminstone inte fallet med mig (även om de borde haft kompetensen).
Safek, jag bara tar mig för huvudet Du måste ha känt dig som rena pingpongbollen (hoppas du inte tar illa upp över uttrycket) !
Förresten, hur/vem kom fram till att du blev feldiagnostiserad? Var det du själv eller ngn annan som ansåg det?
Vad blev du utredd för första gången? Själv blev jag utredd för Asperger och ADD eftersom det var det som alla misstänkte efter några förberedande samtal. EDIT: Som jag fattat det så lägger de upp en utredning (de måste ju planera in personer, tid och resurser) utifrån de misstankar som finns inför den.
Senast redigerad av barracuber 2011-03-09 13:48:08, redigerad totalt 2 gånger.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
[OT]
Sedan reagerade språkpolisen i mig mot det som jag har svartmarkerat ovan. Jag kan i min enfald tycka att mottagningarna över landet borde heta samma sak.
Där jag gick gör de neuropsykiatriska utredningar. Så här står det på deras sida:
Tycker inom parentes att det om ADHD-diagnos är luddigt skrivet - varför skriver de inte bara att de även gör ADHD-utredningar.
Det där med att "behandling kan påbörjas vid enheten i samband med utredning" det stämmer om man menar samtal (många av träffarna innehåll långa utvikningar om passande arbete mm) men inte om man menar medicinering (vilket jag iofs inte är intresserad av).
Reagerade som sagt på uttrycket "neuropsykologiska mottagningen.." Min utredning bestod av två delar (vilka gav varsitt slutdokument):
* den neuropsykiatriska delen, som bestod av samtal med psykiater (i princip livshistoria samt strategier för att gå vidare), och tester på fysik och motorik (dessutom intervjuade de med ett par släktingar)
* de neuropsykologiska delen, som förutom psykologsamtal bestod av WAIS-testerna och övriga tester.
[/OT]
Safek skrev:..
Så bara för att man gör en utredning på neurospsykologiska mottagningen- hos ett s.k. "proffsigt NPF utrednings team", så är inte det säkert de har kompetens ang. vuxna med NPF och AS...så var åtminstone inte fallet med mig (även om de borde haft kompetensen).
Sedan reagerade språkpolisen i mig mot det som jag har svartmarkerat ovan. Jag kan i min enfald tycka att mottagningarna över landet borde heta samma sak.
Där jag gick gör de neuropsykiatriska utredningar. Så här står det på deras sida:
...är en utredningsenhet för vuxna personer mellan 18 - 65 år med neuropsykiatriska funktionshinder som debuterat i barndomen. .... Förutom utredning kan läkemedelsbehandling bli aktuellt för gruppen med en ADHD-diagnos. Behandlingen kan påbörjas vid enheten i samband med utredning. Efter utredning återförs patienten till sin allmänpsykiatriska mottagning.
Tycker inom parentes att det om ADHD-diagnos är luddigt skrivet - varför skriver de inte bara att de även gör ADHD-utredningar.
Det där med att "behandling kan påbörjas vid enheten i samband med utredning" det stämmer om man menar samtal (många av träffarna innehåll långa utvikningar om passande arbete mm) men inte om man menar medicinering (vilket jag iofs inte är intresserad av).
Reagerade som sagt på uttrycket "neuropsykologiska mottagningen.." Min utredning bestod av två delar (vilka gav varsitt slutdokument):
* den neuropsykiatriska delen, som bestod av samtal med psykiater (i princip livshistoria samt strategier för att gå vidare), och tester på fysik och motorik (dessutom intervjuade de med ett par släktingar)
* de neuropsykologiska delen, som förutom psykologsamtal bestod av WAIS-testerna och övriga tester.
[/OT]
Senast redigerad av barracuber 2011-03-09 13:46:03, redigerad totalt 1 gång.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
barracuber skrev:Safek skrev:Wine skrev:Det finns ju proffessionella NPF utrednings team så om man är osäker på sin diagnos (eller ev. läkares kompetens eller den psykiatriska öppenvårdens kompetens ang. vuxna med NPF och AS) är det ju bara att vända sig till en sådan utredningsenhet.
Jag fick min första utredning av ett sådant "professionellt team", men till trotts för deras fina titlar och erfarenhet så blev jag fel diagnoserat- och fick gå igenom ytterligare två utredningar (en privat, och ytterligare en inom vården- för att fastslå vilken journal man skulle utgå ifrån- den första utredningen eller den jag gjorde privat).
Så bara för att man gör en utredning på neurospsykologiska mottagningen- hos ett s.k. "proffsigt NPF utrednings team", så är inte det säkert de har kompetens ang. vuxna med NPF och AS...så var åtminstone inte fallet med mig (även om de borde haft kompetensen).
Safek, jag bara tar mig för huvudet Du måste ha känt dig som rena pingpongbollen (hoppas du inte tar illa upp över uttrycket) !
Förresten, hur/vem kom fram till att du blev feldiagnostiserad? Var det du själv eller ngn annan som ansåg det?
Vad blev du utredd för första gången? Själv blev jag utredd för Asperger och ADD eftersom det var det som alla misstänkte efter några förberedande samtal.
Hej,
Jag förstod att utredningsresultatet inte var logisk (åtminstone inte i mina ögon), jag började att ställa frågor- men fick varken svar eller någon form av förklaring.
Så hittade jag hit, och skrev en post: http://www.aspergerforum.se/ingen-forkl ... 16987.html
- som du kan läsa svar på dina frågor ...men fick mycket hjälp här på forumet och även av Attention (båda forumet som attention är jag extremt tacksam för!)
Om jag kände mig som en pingpong?- Ju milt sagt!- Jag var under olika former av utredningar i över 1.5 år!- Och har fått höra allt ifrån demens till dystlexi.
- När det är sagt, så är jag mycket glad över att min läkare tog mina problem på allvar- annars hade jag nog fortfarande inte vetat "vad som är fel" på mig.
- Min omgivning har alltid trott att jag har asperger (åtminstone de som har as själva, eller vet vad as är). Själv har jag dock förnekat det in i det längsta...
Safek skrev:Pemer skrev:grejen är ju att det INTE ÄR de faktiska diagnoskriterierna man följer när man sitter och uttalar sig om att AS ska innebära att inte alls kunna se någon i ögonen, inte kunna prata känslor eller inte kunna ha lätt för att gråta.
Ju.
Kan detta bero på att det finns 4 utrednings grundlag (kanske det finns flera- men inte utifrån vad jag själv vet)- nämligen Gillberg & Gillberg, Szatmari och medarbetare, ICD-10 och DSM-IV?
Sen tror jag läkare osv ofta glömmer i Sverige att asperger är en relativ ny diagnos, och att största delen av all forskning har blivit gjort på barn. Själv tror jag det blir helt totalt fel att förvänta sig att en 20 åring, 30 åring eller 50 åring har precis samma "symptom" som en 10 åring- ifråga om neurospsykiatriska diagnoser (eller helt enkelt att läkarna tror man måste uppfylla alla kriterier- såsom kioskgatan i Lund gjorde under min egen utredning).
Här hemma i Sverige är det väl endast Karin Stadler som har tittat på hur vuxna människor med AS är - om de har gått odiagnoserad hela livet- hennes arbete visar på att man ibland måste utvidga sin tes för att komma fram till "rätt" resultat, eller med andra ord "gå utanför boxen", och inte endast se de teorier som man själv arbetar utifrån.
Har även sätt olika artiklar om forskning kring detta från USA...men tyvärr glömt att spara länkarna.
Vad tror du Pemer?
Tror precis som du!
Just det här med att kriterierna faktiskt ska beskriva anamnesen hos små pojkar och inte är anpassade till bedömningen av vuxna, eller än mindre av flickor och kvinnor...
Och sedan har vi de många som helt uppriktigt har missat att två av kriterierna ska visa sig på minst ett respektive minst två av vardera fyra uppräknade sätt, och får för sig att alla ska vara uppfyllda...
Pemer skrev:Safek skrev:Pemer skrev:grejen är ju att det INTE ÄR de faktiska diagnoskriterierna man följer när man sitter och uttalar sig om att AS ska innebära att inte alls kunna se någon i ögonen, inte kunna prata känslor eller inte kunna ha lätt för att gråta.
Ju.
Kan detta bero på att det finns 4 utrednings grundlag (kanske det finns flera- men inte utifrån vad jag själv vet)- nämligen Gillberg & Gillberg, Szatmari och medarbetare, ICD-10 och DSM-IV?
Sen tror jag läkare osv ofta glömmer i Sverige att asperger är en relativ ny diagnos, och att största delen av all forskning har blivit gjort på barn. Själv tror jag det blir helt totalt fel att förvänta sig att en 20 åring, 30 åring eller 50 åring har precis samma "symptom" som en 10 åring- ifråga om neurospsykiatriska diagnoser (eller helt enkelt att läkarna tror man måste uppfylla alla kriterier- såsom kioskgatan i Lund gjorde under min egen utredning).
Här hemma i Sverige är det väl endast Karin Stadler som har tittat på hur vuxna människor med AS är - om de har gått odiagnoserad hela livet- hennes arbete visar på att man ibland måste utvidga sin tes för att komma fram till "rätt" resultat, eller med andra ord "gå utanför boxen", och inte endast se de teorier som man själv arbetar utifrån.
Har även sätt olika artiklar om forskning kring detta från USA...men tyvärr glömt att spara länkarna.
Vad tror du Pemer?
Tror precis som du!
Just det här med att kriterierna faktiskt ska beskriva anamnesen hos små pojkar och inte är anpassade till bedömningen av vuxna, eller än mindre av flickor och kvinnor...
Och sedan har vi de många som helt uppriktigt har missat att två av kriterierna ska visa sig på minst ett respektive minst två av vardera fyra uppräknade sätt, och får för sig att alla ska vara uppfyllda...
Måste säga att jag förstår inte resonemanget. En NPF enhet som utreder vuxna har väl den kunskapen så det är väl inget problem med att kriterierna ska beskriva anamnesen hos små pojkar eller flickor? NPF teamet för vuxna utreder ju vuxna av båda könen och har kunskaper om vuxna med NPF. Dessutom är det ju så mycket mer som tas med i bedömningen. Utredningarna är ju ganska omfattande med många tester, samtal, genomgång av tidigare journaler, intervjuer med anhörig/anhöriga, ifyllande av formulär av anhörig/anhöriga, provtagningar, läkarundersökning o.s.v.
Nja... nu talar vi om helt olika saker. Långt ifrån alla utredningar görs av sådana genomproffsiga stora team och på det sätt du beskriver. De fall jag har reagerat på och talar om här brukar aldrig handla om sådana team, utan snarare handla om en ensam utredare som är eller tror sig vara väl inläst på syndromet och dess kriterier - men som alltså visar sig göra sådana missar jag tidigare har beskrivit.
Pemer skrev:Nja... nu talar vi om helt olika saker. Långt ifrån alla utredningar görs av sådana genomproffsiga stora team och på det sätt du beskriver. De fall jag har reagerat på och talar om här brukar aldrig handla om sådana team, utan snarare handla om en ensam utredare som är eller tror sig vara väl inläst på syndromet och dess kriterier - men som alltså visar sig göra sådana missar jag tidigare har beskrivit.
Medhåll. Inte för att vara tvärsemot, gnällspik och förståsigpåare utan för att exemplen är så många. Tyvärr. (Det är dessutom välkänt även av andra än oss privatpersoner, proffs på området har också konstaterat att nivån på utredare, vårdgivare och andra inom npf-branschen är grymt ojämn).
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
alfapetsmamma skrev:Pemer skrev:Nja... nu talar vi om helt olika saker. Långt ifrån alla utredningar görs av sådana genomproffsiga stora team och på det sätt du beskriver. De fall jag har reagerat på och talar om här brukar aldrig handla om sådana team, utan snarare handla om en ensam utredare som är eller tror sig vara väl inläst på syndromet och dess kriterier - men som alltså visar sig göra sådana missar jag tidigare har beskrivit.
Medhåll. Inte för att vara tvärsemot, gnällspik och förståsigpåare utan för att exemplen är så många. Tyvärr. (Det är dessutom välkänt även av andra än oss privatpersoner, proffs på området har också konstaterat att nivån på utredare, vårdgivare och andra inom npf-branschen är grymt ojämn).
Men det är ju i så fall mycket negativt eftersom det då kan innebära att folk blir helt feldiagnosticerade åt båda hållen. Om man blir feldiagnosticerad och inte får rätt hjälp, blir bollad hit och dit inom vården utan att bli bättre så är det ju verkligen inte bra. I så fall borde man kanske begära att utredningarna bara ska göras av de team som är professionella inom området, NPF teamen som har störst kompetens.
Wine skrev:alfapetsmamma skrev:Pemer skrev:Nja... nu talar vi om helt olika saker. Långt ifrån alla utredningar görs av sådana genomproffsiga stora team och på det sätt du beskriver. De fall jag har reagerat på och talar om här brukar aldrig handla om sådana team, utan snarare handla om en ensam utredare som är eller tror sig vara väl inläst på syndromet och dess kriterier - men som alltså visar sig göra sådana missar jag tidigare har beskrivit.
Medhåll. Inte för att vara tvärsemot, gnällspik och förståsigpåare utan för att exemplen är så många. Tyvärr. (Det är dessutom välkänt även av andra än oss privatpersoner, proffs på området har också konstaterat att nivån på utredare, vårdgivare och andra inom npf-branschen är grymt ojämn).
Men det är ju i så fall mycket negativt eftersom det då kan innebära att folk blir helt feldiagnosticerade åt båda hållen.
Ja, så är det nog tyvärr. Det är iaf min - och många andras- bild efter att ha hängt i npf- och psykiatrivärlden ett tag (och hur hemskt lät inte det då? Hänga i psykiatrivärlden...) Dvs varit på forum, pratat med folk, försökt få vård åt sig och andra, läst böcker osv.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Min psykiater hävdade att jag inte kunde ha Asperger eftersom jag var kapabel att föra en dialog med honom. Nu har jag fått min aspergerdiagnos och skall tillbaka till honom för uppföljning, och han måste följa den satta diagnosen. Jag vet inte vilket jag känner mest - triumf för att att han måste ge med sig (he he he) eller resignation inför hans dumhet. Tack och lov tror jag att jag kommer att kunna träffa andra än honom för att hantera min vardag här framöver. Fast hur har jag inte riktigt fått kläm på än (fick diagnos idag).
- Tintomara Ariadne
- Inlägg: 2195
- Anslöt: 2009-03-04
- Ort: Östergötland
Tintomara Ariadne skrev:Min psykiater hävdade att jag inte kunde ha Asperger eftersom jag var kapabel att föra en dialog med honom.
Vilken idiot. Visserligen finns det otroligt många fördomar kring AS, men en psykiatriker förväntas ju ändå kunna sitt jobb, vilket den där människan uppenbarligen inte gör...
Zombie skrev:Oklokt att förvänta sig så mycket av psykiatriker, prodge. Han är långtifrån inte den enda, tyvärr, man måste vara påläst själv. I synnerhet om NPF. Kanske även om annat "nytt" och "omstritt".
Jag förstår vad du menar, men jag tycker i alla fall att om man är "bildad" så ska man också kunna saker och ting. Samhället kan inte förvänta sig att alla (eller ens några) invånare kan hjälpa sig själva. Jag hade t.ex. inte suttit här idag (och väntat på resultat från min AS-utredning) om inte en anhörig hade varit på en föreläsning om bl.a. AS där h*n kände igen vissa drag hos mig, varav jag på egen hand forskade vidare efter att h*n hade talat med mig om föreläsningen. Ergo - det är en slump att jag har fått hjälp.
Zombie skrev:sugrövmanövern skrev:Är inte Aspigt.mumsisen skrev:prata känslor & har lätt för att gråta...
Vilket ser ut som att du förnekar existensen av en massa personer som uppfyller diagnoskriterierna.sugrövmanövern skrev:Det är det. Man förstår ju inte den värld man lever i.mumsisen skrev:Sen tillade läkaren att de med Asperger har det jättesvårt de är jättestort funktionshinder
Mer eller mindre och i olika avseenden. Dessutom var det läkaren som sa det där, efter vad h@n hade sett under hur få minuters kontakt. Du borde veta bättre än de flesta hur ytliga, rigida och så vidare vårdfolk kan vara. En mer seriös person skulle knappast alls ha uttryckt sig så under de omständigheterna.
Jag tror mer på att du känner dig undanträngd av folk du inte kan se har lika stora problem som du själv, på just de områden där du har problem...sugrövmanövern skrev:mumsisen skrev:& många på habiliteringen blir chockade att så många "friska" personer kommer till dem fel diagnosisterade?
Kan jag förstå. Måste vara frustrerande för dem att måsta behandla folk på fel grunder.
... men det skulle kännas konstruktivare, tycker jag, om man antingen kunde diskutera den saken istället, eller också att ni som tycker såhär började ange skäl för era ståndpunkter. Så att man finge något som gick att bedöma och besvara, i stället för att bara presentera allmänna ståndpunkter rätt upp och ner gång på gång utan motivering, så att man knappast får underlag för annat än att avvisa dem.sugrövmanövern skrev:Hur vet du det? Känner du mumsisen?Pemer skrev:Ååååååhhhh.... ÄNNU en såan där SKRIANDE OKUNNIG LALLARE.
Enligt min bedömning räcker det med det mumsisen skriver om läkaren. I övrigt gäller väl samma sak som alltid, att man svarar på det som skrivs, och skulle det stå fel blir svaret lika fel.
+10
Man kan lika gärna vara överempatisk (det är jag) och kunna gråta floder när något händer men också ha problem i sociala situationer. Det ena utesluter inte nödvändigtvis det andra. Människans natur är mkt komplex.
(Sorry att jag inte orkar redigera i citaten. För trött.)
Återgå till Aspergare och vården