Tack. Och fundera gärna på frågan jag skrev här nyss också.

Jadå, jag vet att det finns stöd, och så som min psykolog förklarat det för mig så har jag förstått att det finns väldigt mycket och god hjälp att få men jag har inte velat ha någon hjälp.
Jag har upplysningsvis kontaktat habiliteringen och de välkomnade mig men jag tackade nej.
Skönt att veta att den finns där om man krashar igen så man har någon som kan leda en rätt igen.

Nu har jag samlat på mig en hel hög med frågor.
Svara på dessa, antingen via mail (kopiera och klistra in och svara under varje fråga) eller direkt här (samma sak då förstås, kopiera, klistra in och svara under frågorna).
Kom ihåg att säga och/eller påminna mig om vilket namn du vill stå som sedan också, ditt egna förnamn eller ett påhittat förnamn.
Här kommer frågorna:

1. Hur ses du av din närmaste omgivning?

2. Hur ser folk på dig vid första mötet?

3. Vilka typiska AS-drag stämmer in på dig och vilka stämmer inte in på dig?

4. Vad är det mest irriterande fördomar som folk utan AS har om AS?

5. På vilket sätt sätter AS käppar i hjulet för dig i ditt vardagsliv? Tex hur är dina exekutiva förmågor, dina sociala förmågor, osv?

6. Tycker du att det är jobbigt att berätta om din AS och i sådana fall, varför?

7. Hur har förskola och skola varit för dig?

8. Vad skulle du önska dig av samhället angående synen på AS? Vad saknas?

9. Vad vill du ha ut av ett kärleksförhållande? Hur skall man som NT vara för att hålla i ett förhållande med en AS?

10. Vad bör en förskola och en skola tänka extra noga på när de har barn med AS i sin grupp/klass? Extra personal, resurspersoner, lugnare tempo överlag, tydliggörande pedagogik? Vad anser du viktigt för att göra barnet/ungdomen lugn och trygg?

11. Hur kan man förebygga mobbning mot personer med AS? Varför tror du många med AS mobbas?

12. Några tips och råd till allmänheten i största allmänhet?

1. Hur ses du av din närmaste omgivning?
Jag tror de flesta i allra högsta grad märker, och säkert ofta retar sig på, någon eller några av mina AS-relaterade egenheter, samtidigt som en stor del av dem ändå inte för sitt liv kan få in i sin skalle att det är AS det handlar om.

2. Hur ser folk på dig vid första mötet?
Den som inte är ett dugg insatt i frågorna märker troligen ingenting om jag inte säger något.

3. Vilka typiska AS-drag stämmer in på dig och vilka stämmer inte in på dig?
Svårt med kommunikation och sociala kontakter. Har tillkämpat mig ganska hyfsade kunskaper i att själv förstå omgivningen vid det här laget, men min egen utstrålning som omgivningen läser av verkar jag inte kunna påverka mer än som nu. Brister det ingen annanstans så gör det där om inte annat. Arbetsgivare och det motsatta könet känner i princip alltid av något på den punkten och kan med lätthet bestämma att "han ska inte ha anställningen" eller "han kan bli en vän, men inte något mer".

Jag har många nördiga intressen, och det blir i stor utsträckning insnöat på listor och statistik... lära mig saker som "normala" människor oftast tycker är helt omöjligt att förstå...

Erbarmlig brist på rutiner och struktur, igångsättningssvårigheter...

Har däremot inte svårt att visa känslor, eller leva mig in i och dela andras känslor. Har inte svårt för beröring och kroppskontakt, eller med ögonkontakt - längre, har haft svårare när jag var liten.

4. Vad är det mest irriterande fördomar som folk utan AS har om AS?
Att vi inte ska ha känslor alls... "nördar som mördar"....

5. På vilket sätt sätter AS käppar i hjulet för dig i ditt vardagsliv? Tex hur är dina exekutiva förmågor, dina sociala förmågor, osv?
Jag kan tappa energin och inte orka komma iväg på något som jag hade sett fram emot och ville komma iväg till. Jag klarar inte att hålla ordning hemma. Ekonomin har alltid varit väldigt si och så...

6. Tycker du att det är jobbigt att berätta om din AS och i sådana fall, varför?
Inte längre. Jag valde att vara genomgående öppen om diagnosen, och det var lättare än det där med att sitta och alltid bedöma från fall till fall om man ville berätta eller inte, eller hur tidigt man ville det...

7. Hur har förskola och skola varit för dig?
Hade alldeles för lätt för mig länge och väl, sedan blev det en jättesmäll när kraven väl blev högre i högstadiet och än mer på gymnasiet.

8. Vad skulle du önska dig av samhället angående synen på AS? Vad saknas?
Idag har samhället valt exakt den väg som blir fel för oss med AS - förväntar sig stresstålighet, flexibilitet, "kunna hålla många bollar i luften" och "såssial kåmmpätääääääänzzz". Backa bandet lite och ta bort de här kraven. Innan det var så FANNS det plats för aspergarna också. Se MÄNNISKAN, se de yrkesspecifika kompetensena och GLÖM alla flåshurtiga tankar kring att man måsta vara social på ett visst sätt!!!

9. Vad vill du ha ut av ett kärleksförhållande? Hur skall man som NT vara för att hålla i ett förhållande med en AS?
Går väl aldrig att säga såpass generellt. Allt kan vara så olika. Jag är en känslig, kärleksfull, romantisk man med AS. I de avseendena känner jag mig ju som den typ mången kvinna säkert skulle må väldigt bra av att ha vid sin sida. Men då är jag i stället osynlig från start.

10. Vad bör en förskola och en skola tänka extra noga på när de har barn med AS i sin grupp/klass? Extra personal, resurspersoner, lugnare tempo överlag, tydliggörande pedagogik? Vad anser du viktigt för att göra barnet/ungdomen lugn och trygg?
Passar på den.

11. Hur kan man förebygga mobbning mot personer med AS? Varför tror du många med AS mobbas?
Lära ut mycket mer om tolerans. Idag är människor intoleranta.

12. Några tips och råd till allmänheten i största allmänhet?
Se människan. Försök förstå. Generalisera inte, tro inte att du vet allt. Och läs lite böcker. Se "Mary & Max", "Adam", "Snowcake", "Ben X" och kanske "Mozart and the whale" ("Crazy in love"). Efter dem kan du ta "I rymden finns inga känslor" också, och se den på DVD och se extramaterialet också...

Pemer skrev:7. Hur har förskola och skola varit för dig?
Hade alldeles för lätt för mig länge och väl, sedan blev det en jättesmäll när kraven väl blev högre i högstadiet och än mer på gymnasiet.

Ingen mobbning? Hade du många vänner?

Devon skrev:

Pemer skrev:7. Hur har förskola och skola varit för dig?
Hade alldeles för lätt för mig länge och väl, sedan blev det en jättesmäll när kraven väl blev högre i högstadiet och än mer på gymnasiet.

Ingen mobbning? Hade du många vänner?

Ah... okej... eh... en bästa kompis som oftast var det (en klasskamrat), men ibland gled vi ifrån varandra för någon tid. En av de gångerna var det just han som drog igång den enda mobbning jag varit utsatt för. När vi gick i fyran. Periodvis lekte vi tillsammans med fler grabbar i klassen.

pm:a mig om du vill ha mitt förnamn och citera mig

1. Hur ses du av din närmaste omgivning?
Hej!

1. Hur ses du av din närmaste omgivning?
Rätt så normal, tror jag. Fast jag pratar rätt mycket, åtminstone med personer jag känner.

2. Hur ser folk på dig vid första mötet?
En person som är tyst och lite avvaktande.

3. Vilka typiska AS-drag stämmer in på dig och vilka stämmer inte in på dig?
Jag är motoriskt klumpig. Och jag har ett specialintresse, handarbete. Jag kan ha svårt med planering och organisering av hemsysslor. Annars vet jag inte.


4. Vad är det mest irriterande fördomar som folk utan AS har om AS?
Att man inte kan känna empati.

5. På vilket sätt sätter AS käppar i hjulet för dig i ditt vardagsliv? Tex hur är dina exekutiva förmågor, dina sociala förmågor, osv?
Jag är väldigt dålig på att hålla ordning omkring. Jag är inte så bra på att få in städrutiner och att städa noga.

6. Tycker du att det är jobbigt att berätta om din AS och i sådana fall, varför?
Jag berättar inte för kreti och pleti att jag har AS. Det är inte alls så att jag skäms för min diagnos, tvärtom. Men det är lite jobbigt med folks fördomar. Jag gillar inte när folk blir övertydliga och sen frågar om jag har förstått, eller antyder att jag inte klarar av en viss sak, eller något liknande. Folk får ta mig som jag är, och bara om jag anser att det behövs berättar jag om min AS.

7. Hur har förskola och skola varit för dig?
Det var kul i skolan, men också rätt kämpigt. Vid sex års ålder fick jag diagnosen MBD men visste inte om den själv. Därför förstod jag aldrig riktigt varför jag var annorlunda. Jag hade svårt att få kompisar. Jag var inte speciellt smart heller, utan fick kämpa mig till medelbetyg.
Jag kände mig också rätt utpekad. Jag fick inte cykla till skolan utan åkte skolskjuts ända fram till och med sjunde klass. Då man skulle ta med sig sin cyklel till skolan för att cykla och få märket Säker Cykel av polisen eller om det var friluftsdag då man skulle cykla fick jag aldrig ta med min cykel utan stod och tittade på. Allt som kunde tänkas vara farligt, som att svarva i träslöjden, fick jag inte göra.

8. Vad skulle du önska dig av samhället angående synen på AS? Vad saknas?
Att folk förstår att vi är rätt så normala. Många kan ha jobb, antingen på heltid eller deltid. Andra klarar inte det, utan behöver aktivitetsersättning/sjukbidrag. Men vi är inga nördar med glasögon som älskar att hänga med näsan i böcker och har toppbetyg. Vi är alla olika.

9. Vad vill du ha ut av ett kärleksförhållande? Hur skall man som NT vara för att hålla i ett förhållande med en AS?
Som NT ska man vara rätt så förstående. Personen med AS kan bli lätt trött av att umgås med människor och det är viktigt att det finns möjlighet till återhämtning/vila efter t.ex. ett släktkalas. Det är också viktigt att NT-personen tar hänsyn till att personen med AS kan behöva stöd och hjälpmedel för att klara av att ta hand om sin del av hemmet. Det kan vara att tillåta att ett städschema sitter uppe på väggen, eller att man har en Handi/Handifon som piper till när saker ska göras. Det kan också vara så att det inte går att fördela hemsysslorna exakt rättvist, utan NT-personen kan få göra lite mer.
Ett kärleksförhållande ska innebära att båda hjälper och stöttar varandra genom livet. Att bägge tar hänsyn till varandra. Att man tar sig tid att sitta ner och samtala, både om djupa saker och mer vardagliga.

10. Vad bör en förskola och en skola tänka extra noga på när de har barn med AS i sin grupp/klass? Extra personal, resurspersoner, lugnare tempo överlag, tydliggörande pedagogik? Vad anser du viktigt för att göra barnet/ungdomen lugn och trygg?
Anpassa inte för mycket. Barnet med AS vill oftast inte känna sig avvikande. En extra resurs i klassen kan vara bra. Men det får inte bli en assistent som följer barnet med AS under hela skoldagen, utan mera som en extra resurs på lektionerna.

11. Hur kan man förebygga mobbning mot personer med AS? Varför tror du många med AS mobbas?
Personer med AS avviker. De klär sig inte moderiktigt, har svårt med ansiktsuttryck och mimik, är klumpiga.
Mobbing kan förebyggas genom att man redan från nollklassen pratar med alla barn om allas lika värde, olika funktionshinder (rörelsehinder, hörselskada, synskada, NPF o.s.v.) och att man ska vara snäll mot varandra. Varje år kan klassläraren prata med sin klass om detta, anpassat till barnens ålder och mognad. Och att det finns kamratstödjare som hjälper till och kollar ifall någon blir retad, slagen eller utfryst.

12. Några tips och råd till allmänheten i största allmänhet?
Se oss som människor. Inte som miffon.


Lilla Gumman

Jösses.. många frågor som kutar runt på forumet nu. Jag dristar mig till att fortsätta svara på dem.

1. Hur ses du av din närmaste omgivning?

Det är något man egentligen bör fråga min närmaste omgivning, eftersom det intryck de ger mig inte alls behöver vara vad de egentligen tänker. Vidare skiftar det en hel del beroende på vem i min närmaste omgivning du frågar och vilken tidsperiod du frågar om - det skiftar ända från "självisk" i ena hörnet till "för självuppoffrande" i det andra.

2. Hur ser folk på dig vid första mötet?

Det vet jag inte, jag brukar inte fråga dem.

3. Vilka typiska AS-drag stämmer in på dig och vilka stämmer inte in på dig?

Jag blir väldigt snabbt utmattad av många intryck, jag slappnar av och somnar snabbt om jag blir lite inklämd (i brist på bättre ord), jag vaggar lite när jag blir eller är stressad (nu för tiden så lite att det knappt syns dock), jag kan trilla in i min bubbla om saker och ting blir för mycket, jag ogillar oinbjuden beröring och de enda som är inbjudna är ett fåtal nära, jag tenderar att bli väldigt svart/vit och har lätt för att fastna i tänket "om det ter sig uppenbart, rätt och enkelt för mig så borde det vara så för alla. Kan fortsätta en stund, tror det där räcker.

Stämmer inte in på mig? Jag har inga problem med ironi och sarkasm, faktum är att jag älskar humor med mycket av den ovanstående varan.

4. Vad är det mest irriterande fördomar som folk utan AS har om AS?

Ja, det är ju hela den här "empati"-grejen då. Något som kan reta mig vansinnigt är att människor antar att jag ska vara värsta mattesnillet när jag, in fact, är helt borta på det området. Den mest irriterande fördomen är dock att AS är en modediagnos och att man inte alls har det, alternativt tror sig vara märkvärdig för att man har det. Det senare passar tyvärr in på vissa, vilket inte hjälper oss andra direkt.

5. På vilket sätt sätter AS käppar i hjulet för dig i ditt vardagsliv? Tex hur är dina exekutiva förmågor, dina sociala förmågor, osv?

I första hand - jag klarar inte av ett arbete. Det är den största käppen av alla. Vidare måste jag begränsa möten på skola eller annan plats till en timme, helst mindre, för jag har en gräns för hur mycket jag kan ta in. Efter en viss tid så stänger hjärnan av och slutar registrera saker. Jag kan svara på frågor och diskutera men jag minns inte ett ord av vad någon sa senare, inte ens vad jag själv sagt.

6. Tycker du att det är jobbigt att berätta om din AS och i sådana fall, varför?

Nej, jag tycker inte att det är jobbigt. Däremot väntar jag gärna till människor har gillrat sin egen fälla. En klassiker är människor som sagt mig att de inte klarar av människor med AS "för de går fan inte att prata med", samtidigt som de bevisligen trivs i mitt sällskap. DÅ talar man om att man har AS. Det är smått underhållnde.

7. Hur har förskola och skola varit för dig?

Avskydde förskolan. Alla förbaskade lekar hit och dit. "Nu ska vi alla ställa oss i ringen och....." Det var ren tortyr. För att inte tala om att var och varannan dag bli utsatt för tunga påtryckningar för att äta en maträtt som jag bara inte kunde få i mig.
Skolan då? Mobbad under 7 års tid (9 egentligen, men de senare 2 enbart psykiskt). Trots detta gick jag till skolan var dag, till och med när jag var tokförkyld och lätt hade fått stanna hemma. Jag var tillräckligt autistisk då för att det skulle utgöra ett skydd.

8. Vad skulle du önska dig av samhället angående synen på AS? Vad saknas?

Insikt och erfarenhet är vad som saknas. Vad jag skulle önska mig av samhället angående synen på AS är detsamma som jag skulle önska mig av samhället angående synen på människor av utländsk härkomst, människor som väger väldigt mycket, homosexuella personer, människor med Downs syndrom - etc etc: Att människor accepterar varandra och ser fördelen i våra olikheter.

9. Vad vill du ha ut av ett kärleksförhållande? Hur skall man som NT vara för att hålla i ett förhållande med en AS?

Jag kanske inte är tillräckligt drabbad för att kunna svara på den frågan, för min första tanke är "hur ska man vara för att hålla i ett förhållande" och sedan punkt. Det känns inte som om jag skulle ha några andra krav än vem som helst, och jag skulle ha samma krav oavsett om min partner hade AS själv eller inte. Jag vägrar konsekvent göra någon större skillnad mellan AS och NT överlag.

10. Vad bör en förskola och en skola tänka extra noga på när de har barn med AS i sin grupp/klass? Extra personal, resurspersoner, lugnare tempo överlag, tydliggörande pedagogik? Vad anser du viktigt för att göra barnet/ungdomen lugn och trygg?

Kan se till min egen dotter där. Små grupper, möjligheten att ha en enskild vrå (helst ett rum) där man kan få vara när "bruset" blir för mycket. Gärna ge barnen en chans att umgås med och/eller träffa andra barn med diagnos och helst också bjuda in vuxna med diagnos vid flera tillfällen. Upptäckte när jag följde med min dotter till hennes lilla klass (en klass för barn med NPF) att några av barnen tydde sig snabbt till mig med många frågor och uttalanden som "du är den första vuxna jag träffat som också har AS".

11. Hur kan man förebygga mobbning mot personer med AS? Varför tror du många med AS mobbas?

Många med AS mobbas för att barn har en oerhörd talang för att sniffa upp avvikelser och se det som något negativt - skolan lär faktiskt ut att avvikelser är negativt och att alla tjänar på om alla är likadana (jodå, tänk på det en stund).
Vidare bör påpekas att det är väldigt många som blir mobbade av ett flertal olika anledningar och ofta av ingen anledning alls. Frågan borde vara hur man kan förebygga mobbning helt oavsett orsak. På den frågan har jag dock inget svar och jag betvivlar att man någonsin kommer att få stopp på mobbning i skolan.

12. Några tips och råd till allmänheten i största allmänhet?

Tänker säga emot Pemer lite här. Läs för bövelen inte en drös böcker eller se en drös filmer - människor tenderar att ta det för fakta och applicera det på alla med diagnos. Lär sig istället att se människor som just människor, stirra sig inte blind på diagnoser. Alla har bra egenskaper och dåliga egenskaper, svårigheter och fördel. Möt varje människa där de befinner sig, helt oavsett vem de är och vilka etiketter de har.

1. Hur ses du av din närmaste omgivning?

Svårt att säga, inte minst för att jag knappt vet vilka som är min närmaste omgivning. Jag skulle tro att de flesta ser mig som rätt normal men "roligt udda".

2. Hur ser folk på dig vid första mötet?

Det beror på situationen och de andra personerna. Kan verka allt från jobbig, tyst, blyg, skum, trevlig, otrevlig... Ibland kan jag nog till och med ses som "socialt kompetent", under förutsättning att det finns något specifikt som ska pratas om och ämnet i fråga intresserar mig. Det hela hänger dels på mitt humör och vad som kommer naturligt i situationen, dels på vad som anses positivt vid ett givet tillfälle.

3. Vilka typiska AS-drag stämmer in på dig och vilka stämmer inte in på dig?

Jag tror det mesta stämmer ganska bra, det är bara att det hos mig, liksom hos de flesta, tar sig lite andra uttryck än den gängse bilden av hur det ska vara. Inte minst är det en hel del kompensationsbeteende inblandat - skrapar man lite på ytan är jag mer lost när det gäller till exempel att förstå ansiktsuttryck än vad som märks till vardags.

4. Vad är det mest irriterande fördomar som folk utan AS har om AS?

Dels det här med empati, dels idén om att det ska vara klart synligt och märkbart (på ett visst sätt) hela tiden.

5. På vilket sätt sätter AS käppar i hjulet för dig i ditt vardagsliv? Tex hur är dina exekutiva förmågor, dina sociala förmågor, osv?

Jag har svårt att etablera rutiner och har mycket svårt att hålla ordning hemma några längre perioder. Ibland kan jag också ha svårt att ta hand om mig själv. Igångsättningssvårigheter - kommer ofta inte iväg på saker utan lever ett betydligt mindre aktivt liv än jag egentligen vill. Mitt bokstavstolkande (lustigt nog är jag bra på att förstå och använda metaforer) leder till stora svårigheter att fylla i blanketter och liknande. Blir helt lost och kan inte svara på de enklaste frågor, och avstår från bostadsbidrag efter att ha slängt ett öga på blanketten. Att passa tider är ett rejält problem. Jag KAN INTE. Det har ställt till det både på jobb, i skola och socialt och är en ständig källa till skam för mig.

6. Tycker du att det är jobbigt att berätta om din AS och i sådana fall, varför?

Generellt inte. Det är när någon inte tror mig, vilket än så länge bara hänt en gång, som det blir jobbigt. Gillar inte att behöva sitta och förklara och försvara för någon som bara tycker det är korkat.

7. Hur har förskola och skola varit för dig?

Med en extremt ojämn begåvning hamnade jag i dumfacket, fick kämpa för rätt betyg osv (vill du använda information från mitt blogginlägg om skolan får du - är tyvärr trött och orkar inte gå in så nära på det). Grundskolan igenom var jag mer eller mindre mobbad, men inte så att andra blev mobbade om de umgicks med mig. Under lågstadiet var jag också illa omtyckt av lärare och öppet hatad på gränsen till mobbad av fritidspersonalen. Även i gymnasiet var jag utanför men accepterad - fick aldrig någon naturlig plats i klassen och var lite vid sidan av gemenskapen som fanns mellan de andra men var alltid accepterad och blev inte utan inbjudan om det var någon fest med klassen eller liknande.

8. Vad skulle du önska dig av samhället angående synen på AS? Vad saknas?

Förutom att fördomarna kan gå och dö tycker jag man borde se det för vad det är mer generellt. Jag vill inte bli gullad med eller ses som ett miffo - men man bör ändå förstå att det är ett funktionshinder i någon utsträckning. Det jag tänker på är all propaganda om att neuropsykiatrin är den nya nazismen och att diagnoser handlar om att sätta etiketter på människor, vilket gör att många är skeptiska och inte tycker barn ska utredas. Som vuxen utan diagnos tycker jag alla vuxna som hade med mitt barn-jag att göra gjorde mig en otjänst och jag förstår inte varför en NPD ska vara mer provocerande eller kategoriserande än att kalla en döv person döv och erbjuda hjälp efter behov.

9. Vad vill du ha ut av ett kärleksförhållande? Hur skall man som NT vara för att hålla i ett förhållande med en AS?

För mig personligen är det viktigt med någon som är på samma nivå som jag vad gäller behov av självskap. Jag tror att en NT med en mer konventionell syn på kärlek, romantik och tvåsamhet förr eller senare kommer sörja eller sakna någonting i ett förhållande med en aspergare - exakt vad beror ju på de inblandade. Vill inte generalisera för mycket, men i allmänhet tror jag det blir svårt att få till en hel bild med framtidsplaner, samboende, äktenskap, fysisk närhet och så vidare.

10. Vad bör en förskola och en skola tänka extra noga på när de har barn med AS i sin grupp/klass? Extra personal, resurspersoner, lugnare tempo överlag, tydliggörande pedagogik? Vad anser du viktigt för att göra barnet/ungdomen lugn och trygg?

En resursperson i klassen kan nog vara bra, men kanske inte en som alla vet är där för att ha koll på just DEN DÄR eleven. Lärarna bör vara medvetna om att AS-barnet sannolikt inte är jämnduktigt men ändå behöver få bekräftelse för det som är bra. Oavsett hur det går i andra ämnen och annat. Man bör också vara öppen för alternativa tankemetoder, så länge barnet kan redogöra för sina tankegångar och dra korrekta slutsatser. För en elev som har svårt i vissa ämnen blir det bara svårare om man tvingar på honom eller henne obegripliga metoder.

Jag passar på de två sista, de var lite för allmänna för att min hjärna ska klara av dem just nu... :/