127, klart drabbad.

133 fick jag
Har misstänkt Alexithymi i ett år ungefär - och nämnde det när jag bad om aspergerutredning

atoms skrev:122.

Gjorde testet igen och fick 123 nu.

Svarade undecided på 9 av formulärets 37 frågor; nummer 6, 8, 10, 15, 16, 20, 24, 26 och 34.

Hade varit en hjälp att ha frågorna synliga i ursprungsinlägget för att lättare kunna diskutera dem och eventuellt förstå dem bättre.

sugrövmanövern skrev:150, jag har noll koll på vad jag känner särskilt i realtid. Måste typ fråga någon för att få grepp om mina känslor. Hur mår du är en svår fråga att besvara. Likaså "Jaha du träffade Gertrud igår, hur mådde hon då?" Inte fan vet jag, såg pigg ut antar jag, kollade inte så noga .

Frågan om hur jag mår är jobbig för mig med för jag vet inte heller vad jag ska svara på den. Även när jag vet hur jag känner så får jag inte fram det till andra och när jag beskriver så som den känslan ser ut så fattar inte folk oftast. Sen vet man ju inte alltid om de verkligen vill veta eller ej.

Fick 76 poäng. ingen alexitymi! Men så är jag ju en mycket känslosam person och är otroligt intresserad av andras känslor. (har psykologi som specialintresse )

KaosPrinsessa skrev:

sugrövmanövern skrev:150, jag har noll koll på vad jag känner särskilt i realtid. Måste typ fråga någon för att få grepp om mina känslor. Hur mår du är en svår fråga att besvara. Likaså "Jaha du träffade Gertrud igår, hur mådde hon då?" Inte fan vet jag, såg pigg ut antar jag, kollade inte så noga .

Frågan om hur jag mår är jobbig för mig med för jag vet inte heller vad jag ska svara på den. Även när jag vet hur jag känner så får jag inte fram det till andra och när jag beskriver så som den känslan ser ut så fattar inte folk oftast. Sen vet man ju inte alltid om de verkligen vill veta eller ej.

Händer mig också, man säger att man är glad eller ok osv, men då frågar folk om man kan elaborera det och säga mer vilken sorts känsla man verkligen säger.
Jag brukar bara säga ok för jag vet absolut inte vad för något annat jag känner, jag kan ju känna mig ledsen men inte veta varför jag är ledsen, speciellt då är det jobbigt att folk frågar en massa som varför är du ledsen.

chibibotto skrev:

KaosPrinsessa skrev:

sugrövmanövern skrev:150, jag har noll koll på vad jag känner särskilt i realtid. Måste typ fråga någon för att få grepp om mina känslor. Hur mår du är en svår fråga att besvara. Likaså "Jaha du träffade Gertrud igår, hur mådde hon då?" Inte fan vet jag, såg pigg ut antar jag, kollade inte så noga .

Frågan om hur jag mår är jobbig för mig med för jag vet inte heller vad jag ska svara på den. Även när jag vet hur jag känner så får jag inte fram det till andra och när jag beskriver så som den känslan ser ut så fattar inte folk oftast. Sen vet man ju inte alltid om de verkligen vill veta eller ej.

Händer mig också, man säger att man är glad eller ok osv, men då frågar folk om man kan elaborera det och säga mer vilken sorts känsla man verkligen säger.
Jag brukar bara säga ok för jag vet absolut inte vad för något annat jag känner, jag kan ju känna mig ledsen men inte veta varför jag är ledsen, speciellt då är det jobbigt att folk frågar en massa som varför är du ledsen.

Exakt. Det ska alltid finnas ett varför. Min standardfras är "Jag lever", brukar aldrig få några följdfrågor på det.

137.

Jag hoppade över en massa frågor i stället för att svara undecisive.

Jag finner det dock extremt svårt att svara på sådana här självskattningstest ö h t. Har även provat ett par om AS på nätet samt SCID II (tror jag det var) hos psyk. Jag känner mig själv så dåligt att jag ibland inte vet svaret. Ibland finns det inget alternativ som jag tycker passar. Ofta förutsätts saker som inte stämmer på mig. "När jag har ett sexuellt förhållande..." - Jag har aldrig haft ett (ja, det är sant!), så hur ska jag kunna svara på frågan? Eller: "Mina vänner säger ofta till mig, att..." - Om man inte direkt har några vänner då? Över huvud taget tycker jag det är konstigt att fråga om vad andra tycker om mig, det måste man väl fråga dem, de kan ju tycka saker om mig utan att säga det till mig! Sorry, något OT...

Jag fick 133

116

Hm. 129.
Frågorna verkar dock baserade på en verklighet som jag inte befinner mig i; d.v.s. värderingarna i formuläret är inte i enlighet med mina.

Jag fick 77. Mycket av det känner jag inte alls igen mig i. Jag har alltid varit intresserad av känslor och blivit ganska bra på det, inte minst att lyssna på andra. Dock verkar jag vara lite ojämn. Frågorna som hörde till avdelningarna "Difficulty Identifying Feelings" och "Vicarious interpretation of feelings" svarade jag fyror på ett flertal gånger.

Fröken Fräken skrev:137.

Jag fick också 137 och nu känner jag mig förvirrad. Jag trodde att jag hade ganska bra koll på mina egna och andras känslor, tills jag nu insåg att jag har stora svårigheter med detta område då jag besvarade frågorna. Detta förklarar varför jag inte kan förstå hur människor tänker ibland. Jag har många minnen av situationer under min uppväxt, då folk slutade att umgås med mig och jag har aldrig förstått varför. Idag kan jag se att jag kanske inte alltid var så snäll, men jag förstår ändå inte och jag kan inte förstå hur de kände och varför de gjorde som de gjorde


Moderator mnordgren: Fixade trasigt citat.

carolina skrev:Fick 76 poäng. ingen alexitymi! Men så är jag ju en mycket känslosam person och är otroligt intresserad av andras känslor. (har psykologi som specialintresse )

Fick 124, tydligen alexitymi.

Jag är också väldigt intresserad, mycket även för att jag vill förstå andra människor bättre (för att de rätt ofta känns just förvirrande).

144

Jag har länge funderat på varför jag inte drömmer, eller om jag bara inte kommer ihåg vad jag drömt. Jag kanske har fått förklaringen nu...

137 fast jag borde inte vara så förvånad, eftersom jag aldrig kan svara på frågan "hur mår du?" utan att göra en utläggning om hur konstigt det är att jag just inte vet hur jag mår. de känslor jag (tror mej) uppleva mestadels av tiden är antingen ångest eller stress. och energi. jag misstänker att de "känslorna" skulle beskrivas med andra namn av en bättre känslotolk. förmodligen finns där nyanser som min kropp inte känner av. hjärtat bankar - stress/rädsla, pirr i/tryck över bröstet och rädsla - ångest, hisnande känsla i bröstet och aktivitetslust - energi.

jag misstänker att jag är stressad eller har ångest ungefär 10 timmar per dag.

och LUGN glömde jag. det vet jag vad det är. pirret i bröstet är borta. att känna INGET. ja, "att inte känna" är vad lugn betyder för mej. mitt allra mest sällsynta och mest efterlängtade tillstånd.

Håller med dig, prick! Så är det för mig med! Har inte hunnit göra testet men jag har tänkt göra det.

127

Svårt att svara på som med alla andra test.

130

@prick: Jag känner också igen mig mycket i det du skriver, förutom att jag aldrig har använt ordet ångest. Är fortfarande inte helt säker på vad det betyder. Trots det verkar all psykpersonal ta för givet att jag vet vad det är och att jag känner det.
Och ibland kan jag känna mig ledsen eller glad, men jag litar inte på de känslorna. Plötsligt överraskar jag mig själv med handlingar som inte alls passar till de känslorna.

prick skrev:137 fast jag borde inte vara så förvånad, eftersom jag aldrig kan svara på frågan "hur mår du?" utan att göra en utläggning om hur konstigt det är att jag just inte vet hur jag mår. de känslor jag (tror mej) uppleva mestadels av tiden är antingen ångest eller stress. och energi. jag misstänker att de "känslorna" skulle beskrivas med andra namn av en bättre känslotolk. förmodligen finns där nyanser som min kropp inte känner av. hjärtat bankar - stress/rädsla, pirr i/tryck över bröstet och rädsla - ångest, hisnande känsla i bröstet och aktivitetslust - energi.

jag misstänker att jag är stressad eller har ångest ungefär 10 timmar per dag.

och LUGN glömde jag. det vet jag vad det är. pirret i bröstet är borta. att känna INGET. ja, "att inte känna" är vad lugn betyder för mej. mitt allra mest sällsynta och mest efterlängtade tillstånd.

Den där grejen har jag också haft problem med. När jag får frågan "hur mår du?" måste jag alltid ställa mig och tänka efter, eller säga att jag tror att det är bra. Det uppfattas alltid väldigt konstigt av människor, men det känns verkligen som att jag måste fundera på det ett tag.

149

Men jag ser att en del av mina svar skulle varit annorlunda, och givit mig högre poäng, för 20 år sedan..

jag fick 148. Det var högt... Förvånande högt då jag ännu inte har någon diagnos.

131.

Jaha...vad ska man känna inför det?(mihihi)