sugrövmanövern skrev:Fy farao. Jag finner ord.

Lurendrejeri, bedrägeri, naiva Aspergare etcetera.

Sucre, du är . Och just för att jag tycker det kommer jag inte behöva känna efter först ifall du tigger, utan ge dig direkt om jag kan. Det kan väl inte kallas naivt, va?

jonsch skrev:

sugrövmanövern skrev:Fy farao. Jag finner ord.

Lurendrejeri, bedrägeri, naiva Aspergare etcetera.

Sucre, du är . Och just för att jag tycker det kommer jag inte behöva känna efter först ifall du tigger, utan ge dig direkt om jag kan.

Samma här (även om jag hoppas att sugis aldrig behöver hamna i en sån situation).

Naivt? Mycket möjligt. Men det bjuder vi på, eller hur?

Hmm den här tråden får en del varningslampor att blinka här, det är lite väl mycket inlindningar, bortförklaringar och utbroderingar, känns som rätt så klassiska manipulationsknep för att få sin vilja igenom. Du har typ gått igenom hela registret på tänkbara saker att säga för att folk ska känna empati för en helt okänd person.

Jag är övertygad om att du har något av följande saker i din ägo som kan omsättas i cash:

TV-Spel

Dator

Smycken

Klocka

Möbler

TV

DVD/Bluray

Kläder


Grejen är den att du inte ens har en Asperger diagnos, och det är liksom lite för mycket "hej kolla på mig jag är ett komplett offer, helt utblottad".
Du själv är övertygad om att du har Aspergers och alla andra som bedömt dig anser du ha fel, det är liksom "du mot världen" alla är emot dig.

Du nämner att din far har narcissistiska drag och förstört för din släkt och familj ekonomiskt, om det stämmer så finns det ju en hel del av hans drag i dig av det du beskrivit. (Hereditet).

Du kan få hjälp av socialen, men vägrar pga av bekväma skäl, alltså är du inte i pass akut situation som du själv försöker ge sken av. Ifall man riskerar att hamna på gatan så tvekar man inte en sekund om man blir tvungen att överge studier.

Du skulle ju rent teoretiskt sett kunna vara heroinist eller vara beroende av någon kombination av narkotika och nu enkelt fiska in pengar från främlingar på internet.

Jag kommer att tänka på det här när jag hör alla dina sagor:

antisocial-personality-disorder

http://www.youtube.com/watch?v=4epc4A7kS2Q


Just det här med att du vill pengar NU, det är liksom BRÅTTOM!
Och du känner noll skam i din jakt på pengarna.

Och det här med att du verkar tänka väldigt långt fram i tiden, dvs strategisk planering, beträffande att söka stipendier osv. Men ändå tydligen enligt egen utsago har betalningsanmärkningar sen tidigare, det går inte ihop här för mig, storyn är helt enkelt för inkonsekvent.

Du har typ sökt all hjälp du kan få, inklusive kyrka, polis etc när alla vet vart man vänder sig när allt annat misslyckas. Well played, men mig lurar du inte, och du får inte en krona av mig.

Den här känns också rätt passande:

narcissistic personality disorder

http://www.youtube.com/watch?v=2oxJf9MXidY

För det första så KÄNNER jag skam. Självklart gör jag det. Hade jag kunnat förutspå den här situationen så hade jag hunnit avsluta mina studier i TID. Nu är det inte så enkelt som att bara ringa och säga att jag vill sluta bums, utan det här är en privat utbildning som kostat pengar, vilket innebär att det är en hel del administration kring en uppsägning. Jag kan alltså INTE bara ringa och få pappret NU. Det är INTE så enkelt, även om jag önskar att det vore så.

Jag har pratat med min församling inom Svenska Kyrkan. De kunde inte hjälpa mig. Jag har pratat med diverse andra kyrkliga församlingar, de kunde inte heller hjälpa mig. Jag har frågat mina vänner, men ingen har så mycket pengar att de kan betala hela min hyra. Dock har några av dem bidragit med en hundralapp var under dagen och den hjälpen är helt ovärderlig för mig!

Vad det gäller dina förslag på att sälja saker så äger jag inget TV-spel (har en kompis Nintendo till låns), datorn är skolans (min egen sålde jag för 1000 kronor för ett tag sen), Tv:n tillhör hyresvärden och är en miniliten klump från början av 90-talet. Jag äger ingen dvd utan använder den som finns i skoldatorn. Kläder har jag inte köpt på evigheter och jag äger inga märkeskläder. Mina ridgrejer har jag satt ut på annons men har hittills bara lyckats sälja en ridhjälm för 200 kronor.

Smycken använder jag inte så det har jag inga. Jag hade diverse silverbestick när jag var yngre men de sålde mamma under tiden vi bodde med pappa.

Möblerna har jag köpt begagnat för en spottstyver och soffbordet hittade jag på en gratissajt. Byrån, tv:n och det lilla skrivbordet tillhör hyresvärden.

Angående narcissism så lär ju min pågående utredning visa om jag lider av det och isåfall finns det ju hjälp att få.

Det finns många, många människor som hamnar mellan diverse stolar (inte bara när det kommer till ekonomi). Annars skulle vi inte ha några hemlösa i Sverige.

En forumist tipsade mig iallafall om Polisens socialjour så dem ska jag ringa nu ögonaböj!

Spektral skrev:Hmm den här tråden får en del varningslampor att blinka här, det är lite väl mycket inlindningar, bortförklaringar och utbroderingar, känns som rätt så klassiska manipulationsknep för att få sin vilja igenom. Du har typ gått igenom hela registret på tänkbara saker att säga för att folk ska känna empati för en helt okänd person.

Jag är övertygad om att du har något av följande saker i din ägo som kan omsättas i cash:

TV-Spel

Dator

Smycken

Klocka

Möbler

TV

DVD/Bluray

Kläder


Grejen är den att du inte ens har en Asperger diagnos, och det är liksom lite för mycket "hej kolla på mig jag är ett komplett offer, helt utblottad".
Du själv är övertygad om att du har Aspergers och alla andra som bedömt dig anser du ha fel, det är liksom "du mot världen" alla är emot dig.

Du nämner att din far har narcissistiska drag och förstört för din släkt och familj ekonomiskt, om det stämmer så finns det ju en hel del av hans drag i dig av det du beskrivit. (Hereditet).

Du kan få hjälp av socialen, men vägrar pga av bekväma skäl, alltså är du inte i pass akut situation som du själv försöker ge sken av. Ifall man riskerar att hamna på gatan så tvekar man inte en sekund om man blir tvungen att överge studier.

Du skulle ju rent teoretiskt sett kunna vara heroinist eller vara beroende av någon kombination av narkotika och nu enkelt fiska in pengar från främlingar på internet.

Jag kommer att tänka på det här när jag hör alla dina sagor:

antisocial-personality-disorder

http://www.youtube.com/watch?v=4epc4A7kS2Q


Just det här med att du vill pengar NU, det är liksom BRÅTTOM!
Och du känner noll skam i din jakt på pengarna.

Dessa tankar får även jag.

Hyran är trots allt inte en utgift som bara dimper ned, utan en känd utgift både för dig och dina släktingar.
Soc brukar vad jag vet hjälpa till vid ett akut behov som hyra, även om du då blir återbetalnings skyldig.

Även om det inte är du som kom med förslaget om att samla in pengar så är detta ett troligt resultat att någon annan ska komma med idén, utifrån det du har skrivit.

Känns tiggeri så hemskt som du skriver, så tackar man nej till erbjudandet om bidrag från personer som du inte ens känner.

Att ha en bostad/eget boende brukar vara förenat med en del andra räkningar, hur har du gjort med dessa?

Marabou skrev:Angående narcissism så lär ju min pågående utredning visa om jag lider av det och isåfall finns det ju hjälp att få.

Det finns många, många människor som hamnar mellan diverse stolar (inte bara när det kommer till ekonomi). Annars skulle vi inte ha några hemlösa i Sverige.

De flesta som är hemlösa är folk med kraftiga missbruksproblem och allvarlig psykisk ohälsa, det går hand i hand. Ifall man lever oansvarigt och enbart tänker på sitt eget missbruk så hamnar man förr eller senare på gatan. Det finns givetvis undantag, men en stor del av de personer som tidigare satt på mentala institutioner är de som idag lever på gatan, och inte vill ha hjälp eller har misslyckats i sina försök att bli nyktra.

Det ska till rätt så mycket för att hamna på gatan som fullt frisk i Sverige, ifall man t.ex inte har för vana att handskas med de sociala myndigheterna och anser sig vara för "speciell" för att tigga pengar hos socialen och inte vill ställa upp på deras jobbiga krav, dvs söka jobb och efter att ha gått arbetslös länge bli tvungen att ställa upp på diverse slavgöra, ja då kan man verkligen räkna med att hamna på gatan.

Det är förknippat med skam att gå till socialen för många, inklusive dig själv.

Jag förstår att folk blir misstänksamma för sånt här hör ju inte direkt till vanligheterna. Det är någonting man tar till när man blir desperat.

Hur som helst så orkar jag inte längre förnedra varken mig själv eller andra på detta sätt så moderator får gärna låsa tråden nu. De pengar folk satt in åt mig blev sammanlagt ca 1000 kronor och dessa pengar använder jag nu till att betala en tredjedel av hyran. Om jag sen får bo kvar eller ej återstår att se.

Jag ringde nyss till socialjouren och de hänvisade mig tillbaka till min stadsdelsförvaltning. Har jag tur kan jag tänja lite på tiden (1000 kronor är iallafall en veckas boende tänker jag) med de här 1000 kronorna som alla underbara människor samlat ihop (tackbrev kommer och sen vill jag gärna ha era kontonummer samt info om hur mycket var och en satt in så att jag kan betala tillbaka detta så snart som möjligt) så att jag hinner avsluta min utbildning och bli berättigad till försörjningsstöd innan veckan är slut!

Till alla er som hjälpt mig: jag finner inga ord

Marabou skrev:Jag förstår att folk blir misstänksamma för sånt här hör ju inte direkt till vanligheterna. Det är någonting man tar till när man blir desperat.

Nej, det är det inte. Jag har varit i ekonomiskt trångmål många gånger, men jag har aldrig ens tänkt tanken att tigga på nätet. Men grattis, du lyckades få ihop en tusing. Det ska bli väldigt intressant att se om du betalar tillbaka eller ej.

Spektral skrev:De flesta som är hemlösa är folk med kraftiga missbruksproblem och allvarlig psykisk ohälsa, det går hand i hand.

Spektral, du har fel. Vem som helst kan bli bostadslös under olyckliga omständigheter, exempelvis om man inte har ett ordentligt hyreskontrakt eller hyr av någon som inte får hyra ut.

Som bostadssituationen ser ut i Stockholm så är det inte konstigt att man försätter sig i situationer med sådant boende.

Om detta innebär att man hamnar direkt på gatan eller att man får flytta runt mellan släktingar, vänner och tillfälliga bekanta, det avgör ens kontaktnät.

Det betyder dock inte att jag skulle hjälpa någon vars familj har så mycket över så att de normalt kan finansiera hyran för sitt barn. Men det är en principsak inget personligt mot TS.

Marabou skrev:Jag förstår att folk blir misstänksamma för sånt här hör ju inte direkt till vanligheterna. Det är någonting man tar till när man blir desperat.

Hur som helst så orkar jag inte längre förnedra varken mig själv eller andra på detta sätt så moderator får gärna låsa tråden nu. De pengar folk satt in åt mig blev sammanlagt ca 1000 kronor och dessa pengar använder jag nu till att betala en tredjedel av hyran. Om jag sen får bo kvar eller ej återstår att se.

Jag ringde nyss till socialjouren och de hänvisade mig tillbaka till min stadsdelsförvaltning. Har jag tur kan jag tänja lite på tiden (1000 kronor är iallafall en veckas boende tänker jag) med de här 1000 kronorna som alla underbara människor samlat ihop (tackbrev kommer och sen vill jag gärna ha era kontonummer samt info om hur mycket var och en satt in så att jag kan betala tillbaka detta så snart som möjligt) så att jag hinner avsluta min utbildning och bli berättigad till försörjningsstöd innan veckan är slut!

Till alla er som hjälpt mig: jag finner inga ord

Du fortsätter spela på offerkortet, varenda mening är skriven som om världen kommer gå under imorgon och du är dödsdömd.

Alltså den typ av saker du skriver här är sådant man t.ex tar upp med en kurator eller någon man känner väl och har förtroende för, det blir ju bara mer bizarrt när man inte ens känner dig och ens vet hur du ser ut, om du är en man eller kvinna eller vad du heter.

Kunde du inte spenderat den tiden som du använt till att skriva alla dessa omständiga inlägg till att prata i telefon med dina släktingar? Som du ju trots allt känner på RIKTIGT.

När jag pluggade fick jag låna pengar av soc. Kanske de inte är lika snälla i andra kommuner?

Spektral skrev:Du fortsätter spela på offerkortet, varenda mening är skriven som om världen kommer gå under imorgon och du är dödsdömd.

Säger iofs ingenting om huruvida hon är ärlig eller ej. Däremot hur mycket hon vill ha kvar lägenheten, och det är kallt utan lägenhet idag.

Parvlon skrev:

Spektral skrev:Du fortsätter spela på offerkortet, varenda mening är skriven som om världen kommer gå under imorgon och du är dödsdömd.

Säger iofs ingenting om huruvida hon är ärlig eller ej.

Så vems fel är det att en okänd person inte kan betala sin hyra? Ditt? Mitt? Vems? Hennes/Hans familj/släkt/vänner?/Sociala myndigheter?

Ifall någon hade postat en likadan tråd på t.ex flashback skulle ni som skänkt pengar, skänkt pengar då också? Är det bara för att ni känner någon sorts släktband med denna okända person pga att denne registrerat sig på ett forum för personer med Aspergers syndrom?

Spektral skrev:

Parvlon skrev:

Spektral skrev:Du fortsätter spela på offerkortet, varenda mening är skriven som om världen kommer gå under imorgon och du är dödsdömd.

Säger iofs ingenting om huruvida hon är ärlig eller ej.

Så vems fel är det att en okänd person inte kan betala sin hyra? Ditt? Mitt? Vems? Hennes/Hans familj/släkt/vänner?/Sociala myndigheter?

Vet alldeles för lite för att kunna utse någon syndabock. Mitt fel är det med stor sannolikhet inte.

Parvlon skrev:

Spektral skrev:Du fortsätter spela på offerkortet, varenda mening är skriven som om världen kommer gå under imorgon och du är dödsdömd.

Säger iofs ingenting om huruvida hon är ärlig eller ej. Däremot hur mycket hon vill ha kvar lägenheten, och det är kallt utan lägenhet idag.

Så om vi förmodar att allt som trådskaparen skrivit stämmer och är sanningsenligt, tror du då att släktingarna som betalat trådskaparens hyra inte kommer att ställa upp med tillfälligt tak över huvudet? Ifall de gladeligen bryr sig så pass mycket om en släkting att de betalat dennes hyra på ett par tusenlappar förr, så ställer nog dessa personer upp i an akut krissituation också.

Felet är mitt för att jag inte tagit för vana att kolla att familjen säkert kunde betala hyran (de har alltid sagt att om de inte kan så säger de till) och sen är jag lite sur på min mamma för att hon inte sa till i god tid så att jag hann avsluta min utbildning och därmed få soc i tid.

Spektral skrev:

Parvlon skrev:

Spektral skrev:Du fortsätter spela på offerkortet, varenda mening är skriven som om världen kommer gå under imorgon och du är dödsdömd.

Säger iofs ingenting om huruvida hon är ärlig eller ej. Däremot hur mycket hon vill ha kvar lägenheten, och det är kallt utan lägenhet idag.

Så om vi förmodar att allt som trådskaparen skrivit stämmer och är sanningsenligt, tror du då att släktingarna som betalat trådskaparens hyra inte kommer att ställa upp med tillfälligt tak över huvudet? Ifall de gladeligen bryr sig så pass mycket om en släkting att de betalat dennes hyra på ett par tusenlappar förr, så ställer nog dessa personer upp i an akut krissituation också.

Jag vet inte och antar att du borde vara medveten om att man inte kan lita på folk (oavsett vad de säger). Syftar på TS "givmilda" släktingar. Dessutom kan de ha tusen anledningar till att de inte kan hjälpa TS denna gång, orka fantisera ihop alla dem.

Bjäbbmonstret skrev:

Spektral skrev:De flesta som är hemlösa är folk med kraftiga missbruksproblem och allvarlig psykisk ohälsa, det går hand i hand.

Spektral, du har fel. Vem som helst kan bli bostadslös under olyckliga omständigheter, exempelvis om man inte har ett ordentligt hyreskontrakt eller hyr av någon som inte får hyra ut.

Som bostadssituationen ser ut i Stockholm så är det inte konstigt att man försätter sig i situationer med sådant boende.

Om detta innebär att man hamnar direkt på gatan eller att man får flytta runt mellan släktingar, vänner och tillfälliga bekanta, det avgör ens kontaktnät.

Det betyder dock inte att jag skulle hjälpa någon vars familj har så mycket över så att de normalt kan finansiera hyran för sitt barn. Men det är en principsak inget personligt mot TS.

Bostadsbristen är som bekant inte lika akut i hela Sverige som den är i Stockholm och andra mer befolkade/populära städer. Man kan ta ett tåg eller en buss och skriva sig i en mindre stad där det finns kortare bostadsköer. Och förmodligen mer resurser i akuta situationer.

Jag vet att man trots de bästa föresatser kan få sådana problem som TS beskriver. Och att problem av neuropsykiatriskt eller närliggande slag säkert höjer den risken avsevärt. Vet man inte det så har man haft tur i sitt liv och otur med sin livserfarenhet. Men den som vet vill nog inte tvärsäkert påstå att det inte är som TS säger.

Sedan är det en annan sak att man som aspergare mer än de flesta kan känna sig fruktansvärt osäker, misstänksam eller tvärsäker när det gäller sådana sociala färdigheter som att bedöma andra människor på ett litet underlag, och också en annan sak vad man själv har att avvara. Men en del av idén med Pemers initiativ var väl att det inte skulle vara oöverstigligt mycket.

Parvlon skrev:

Spektral skrev:

Parvlon skrev:

Spektral skrev:Du fortsätter spela på offerkortet, varenda mening är skriven som om världen kommer gå under imorgon och du är dödsdömd.

Säger iofs ingenting om huruvida hon är ärlig eller ej. Däremot hur mycket hon vill ha kvar lägenheten, och det är kallt utan lägenhet idag.

Så om vi förmodar att allt som trådskaparen skrivit stämmer och är sanningsenligt, tror du då att släktingarna som betalat trådskaparens hyra inte kommer att ställa upp med tillfälligt tak över huvudet? Ifall de gladeligen bryr sig så pass mycket om en släkting att de betalat dennes hyra på ett par tusenlappar förr, så ställer nog dessa personer upp i an akut krissituation också.

Jag vet inte och antar att du borde vara medveten om att man inte kan lita på folk (oavsett vad de säger). Syftar på TS "givmilda" släktingar. Dessutom kan de ha tusen anledningar till att de inte kan hjälpa TS denna gång, orka fantisera ihop alla dem.

Det fetmarkerade är huvudproblemet.

Zombie skrev:Jag vet att man trots de bästa föresatser kan få sådana problem som TS beskriver. Och att problem av neuropsykiatriskt eller närliggande slag säkert höjer den risken avsevärt. Vet man inte det så har man haft tur i sitt liv och otur med sin livserfarenhet. Men den som vet vill nog inte tvärsäkert påstå att det inte är som TS säger.

Sedan är det en annan sak att man som aspergare mer än de flesta kan känna sig fruktansvärt osäker, misstänksam eller tvärsäker när det gäller sådana sociala färdigheter som att bedöma andra människor på ett litet underlag, och också en annan sak vad man själv har att avvara. Men en del av idén med Pemers initiativ var väl att det inte skulle vara oöverstigligt mycket.

Jag förstår givetvis den goda tanken bakom det hela, men det hade varit mer realistiskt ifall vi kände trådskaparen på riktigt, som det är nu så är det en helt okänd person som enligt egen utsago inte ens har en fastställd Asperger sydrom diagnos, så att börja spekulera i hur en person med Aspergers skulle hantera ett dylikt scenario känns som lite av en överanalys av det hela utifrån sitt egna Aspergerperspektiv.

*edit* jag misstolkade nog den sista biten av ditt inlägg. Om jag förstår det rätt så syftade du på mig/oss som är misstänksamma pga av vår "Aspergerpersonlighet".

Mitt andra stycke verkar kunna missförstås. Jag syftade enbart på oss andra; men jag försökte formulera mig så att inte TS skulle hamna alltför mycket i fokus, eftersom jag inte vill bidra till mer kannstöpande om någon enskild person som just nu kan vara i en knipa som alla vi andra har anledning att vara djävligt tacksamma att vi inte sitter i.