Hejsan!
Jag skriver detta inlägg för att jag har ett dilemma på min arbetsplats och jag skulle verkligen uppskatta om ni kunde ge mig några råd om hur jag ska hantera situationen.

Först lite bakgrundsfakta:
Jag har sedan några år tillbaka diagnosen Aspergers Syndrom. Jag har även haft många depressioner sedan tidiga tonår och dessa återkommer med mer eller mindre jämna mellanrum. Mitt självförtroende har alltid varit i botten pga bl a mobbning i skolan och en tuff uppväxt hemma.
Jag hade ett bra jobb för några år sedan som jag klarade av hyfsat, sen blev det drastiska förändringar av mina arbetsuppgifter med kraftigt ökad stress som gjorde att jag "gick in i väggen." Jag tvingades sluta jobbet pga hälsoproblem och gick sedan sjukskriven i nästan ett år. Till slut fick jag ett nytt jobb på halvtid som finansieras med lönebidrag. Min nya arbetsgivare fick god information om mitt hälsotillstånd innan han anställde mig.

Nu till dilemmat och dess orsaker:
Min arbetsgivare lever under föreställningen att Asperger inte är något som helst hinder för att fungera normalt i arbetslivet. Han tror helt enkelt att jag skall fungera lika bra som en person utan Asperger. Som jag nämnde ovan lider jag också av cykliska depressioner, ibland så djupa att man funderat på att begå självmord, men tack och lov har jag aldrig satt dessa planer i verket. För några veckor sen gick en nära anhörig till mig bort i cancer och detta gjorde att jag sjönk ner i djup sorg och depression som jag ännu inte hämtat mig ifrån. Trots detta tycker min chef inte att jag har någon orsak till att känna mig olycklig och "nere". Varje dag får jag höra att "det finns de som minsann har det värre".

Nu är det så att mitt nuvarande tillstånd gör att jag inte har någon större energi och fokus i mitt arbete, men jag gör så gott jag kan. Jag förstår att han är orolig för sitt företag och att vi som arbetar där kan sköta sina uppgifter, men att förringa mitt handikapp, förneka mina psykiska problem och pressa mig hela tiden gör inte att jag fungerar bättre, snarare tvärtom.
Utöver allt detta händer det även att jag ibland blir föremål för hans frustration från motgångar som jag inte ens har varit orsak till.

Nu har det tyvärr gått så långt att jag inte trivs på min arbetsplats längre. Ofta har jag ångest inför en ny arbetsdag men jag vågar inte säga upp mig pga att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Tyvärr finns det nog inte många som vill anställa människor med Asperger. Man kan heller inte vara säker på att man kan bli sjukskriven för sina besvär ( t o m cancersjuka har nekats sjukskrivning i dessa dagar ). Förtidspension är inget lockande alternativ heller. Som pensionär skulle jag knappt få råd med att ens sätta mat på bordet.
Jag vet inte vad jag skall göra. Vore mycket tacksam om ni vill hjälpa mig med råd och tips.

Hej och välkommen hit!

Din arbetsgivare får alltså lönebidrag för dig för att du som aspergare inte fungera optimalt, men förväntar sig ändå att du ska göra det?

Kan du prata med någon handläggare på FK? Någon facklig representant? Någon från Habiliteringen som kan informera din chef om vad AS innebär (och vad det innebär för dig)?

Jag tycker din arbetsgivare verkar rätt okänslig, han verkar sakna empati. Många mår dåligt när anhöriga dör och behöver sjukskriva sig. Verkligen okänsigt att vifta bort din sorg med att "det finns de som har det värre".

Jag känner igen mig i ditt problem med jobbet. I mitt fall så har arbetsgivaren sagt att hon anser att autism inte existerar samtidigt som hon tar emot ett statsbidrag (hela min lön) plus 130 kronor per dag (i hennes egen ficka) på grund av funktionsnedsättning för att ha mig där. Precis som du har jag en nära anhörig som har dött i cancer nyligen, min mamma.

Jag kollapsade till slut och har för närvarande fått två veckors sjukskrivning från en läkare på psykiatrin.

Hej hej,

1. Gå kurser genom ditt fackförbund, då kan du lära dig att stödja alla på din arbetsplats inklusive dig själv. Är det ett LO yrke kan du gå in på www.fackligutbildning.se och titta vad just ditt förbund har för kurser. Hittar du inte en bra kurs så skriv till mig igen så kan jag tipsa om någon bra att börja med.

2. Försök att inte blanda in ditt funktionshinder i diskussionen.

I de flesta kollektivavtal står det typ: Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet om inte lag eller avtal säger annat.

Håll dig saklig i diskussionen till vad han vill fördela för arbetsuppgifter till dig och gör dem sen, de flesta arbetsgivare uppskattar arbetstagare som gör det de ska utan en massa tjafs.

3. Om han försöker fiska efter en diskussion som du vet kommer gå ut över ditt välmående, så ge han inte den feedbacken han vill ha. Om du inte diskuterar emot kan det hända att han tröttnar på det och slutar.

Hoppas mina idéer kan hjälpa lite.
Fredrik

1. Tack för tipset, jag skall kolla upp saken.
2. Chefen blev grundligt informerad om mitt tillstånd innan jag började jobba där, så jag tar nästan aldrig upp mitt funktionhinder i någon diskussion. Och även om jag gör det så spelar det ingen roll, för i hans ögon verkar Aspergers inte vara mer funktionsnedsättande än ett nageltrång.
Jag gör mina arbetsuppgifter utan "tjafs", har inget emot att arbeta och gör så gott jag kan efter omständigheterna, men om jag har synpunkter på hur man kan underlätta eller förbättra arbetet så lägger jag fram dem. Men han bestämmer hur det ska bli.
3. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör, han säger ändå det han vill säga.

Han skulle behöva ett kvartssamtal med lite mer sakkunskap om Aspergers syndrom...