Jag kan bara konstatera att det blir känsligt så fort någon ifrågasätter mediciner på det här forumet eftersom människor tar det personligt. Och även om du inte menar det så är det väldigt lätt att uppfatta yttrandet X vet inte vad han talar om som en härskarteknik. Inte heller uppfattade jag att Ford försöker styra över andras sätt att se på saken.

För övrigt kan jag mycket väl ha övertolkat dig i andra avseenden Zombie.

Nej, inte om man inte överdoserar eller på annat sätt missbrukar.

Bjäbbmonstret skrev:Jag kan förstå att Zombie och andra som uppfattar psykmediciner som livsnödvändiga kan bli provocerade av Fords uttalande men som jag sa i den andra tråden innan den splittrades och mitt inlägg av någon anledning inte földje med så tycker jag att Ford har rätt att slippa bli ifrågasatt för sin åsikt.

Att ta mediciner är ändå att påverka sin kropp på ett sätt som man inte har full kontroll på. Man har inte den kunskap som läkarna har om effekterna och av alla berättelser att döma så verkar valet av medicin vara mycket trial and error. Jag tycker faktiskt att det är ens eget val om man vill utsätta sig för det och att det är rätt så fult att antyda att folk som inte provat inte skulle ha någon talan i den här diskussionen.

Om Ford skrivit att han tyckte så pga egna negativa erfarenheter är det en sak. Men han skrev som om det gäller alla och då har vi andra rätt att protestera mot sådant här:

Ford skrev:Bara för att halva det här forumet tar knark

Ford skrev:psykofarmaka är ett tillintetgörande av det som man kan kalla själen, eller jaget, ett utplånande av en själv som människa.
Samma dag som man drogar sig slutar man att vara en sig själv och blir istället en maskin vars känslor och beteende styrs av kemiska preparat. En människa som ständigt är drogad har i praktiken upphört att existera och är i princip död, ersatt av en maskin.

Då blir iaf jag arg och ifrågasätter. Vilket väl visar att jag iaf inte blivit någon zombie; jag kan fortfarande bli rasande.

Alla får finna sig i att bli ifrågasatta över sina åsikter. Sedan står det "åsiktshavaren" fritt att motivera dem el inte. Och det är faktiskt väldigt provocerande att läsa att man tar "knark" och att man är en drogad zombie och bara en livlös maskin.

Och det är väl självklart att vi som prövat mediciner vet vad vi talar om. Den som inte gjort det kan möjligen tänkas styras av fördomar. Möjligen talar Ford av egen erfarenhet, men det vet vi inte.

Jag tycker att det verkar vara den gamla uppdelningen av kroppsliga och själsliga sjukdomar som spökar. Kroppsliga - ok, själsliga - inte ok. Mediciner för kroppsliga besvär - ok, mediciner för själsliga besvär - inte ok, det ska man klara av ändå.

Hur man själv reagerar inför olika mediciner vet man inte. Mediciner är iaf noga utprövade ([WikiSve]klinisk prövning[/WikiSve]) innan de får säljas.

"Mediciner för själen" är ju mediciner som förändrar själen. Om ens känslor, beteenden och personlighet styrs av kemikalier är det ju inte ens egna känslor och beteenden längre, alltså har det egna jaget upphört..

Då har man istället blivit en robot, styrd av kemiska preparat, vilket är ett bra sätt för matkhavare att hålla nere annars besvärliga individer, som i annat fall hade kunnat bli "dyra" för samhället.

Jag skulle tycka det vore intressant om du svarade konkret på de konkreta punkter jag har tagit upp i tråden.

Behövs inte, jag har redogjort för mitt ställningstagande, som överhuvudtaget inte går att ifrågasätta eller diskutera, eftersom det bara är sanningen, så som jag ser det.

Fördjupa dig gärna i denna länk och begrunda: http://sv.wikipedia.org/wiki/Du_sk%C3%B ... v%C3%A4rld

Okej. Du är verkligen religiös. På det osympatiska judeokristomuslimska sättet att du påstår att dina trossatser är allmängiltiga. Och dessutom är du inte öppen för något meningsutbyte, har inga svar på konkreta synpunkter och avvisar konkreta erfarenheter som andra kan bidra med. Bättre hade jag trott dig om. Men tack för rakt besked, då vet vi det.

Även jag är faktiskt lite förvånad över din inställning här. Jag vet att du har mycket åsikter om allt möjligt men ofta sunda åsikter och en villighet att diskutera. Så varför så hårdför här?


Vad är det som säger att det finns nåt "jag" som kan vara orört?

För tydlighets skull, eftersom jag nog var rätt hård i tonen nyss: det var inte din uppfattning jag kritiserade den här gången, ford, och vilka personliga grunder du nu än kan ha för den har jag aldrig ifrågasatt — det var ditt sätt att ha den.

shibedibato skrev:har man väldigt ont antingen i själ eller i kropp så tycker jag att det är befogat med mediciner. För vardagligt bruk kommer jag nog aldrig någonsin att frivilligt börja med en medicin för att "må lite bättre", då står jag hellre ut med det som är.

Det finns väl ingen icke-missbrukare som frivilligt tar "psykmediciner" om de inte har "väldigt ont i själen"!

Kosttillskott som t.ex Omega3 tar man ju för att må bättre. Då är det knark med efterman man tar nåt som går emot hur naturen avser att man ska må.

Moggy skrev:Kosttillskott som t.ex Omega3 tar man ju för att må bättre. Då är det knark med efterman man tar nåt som går emot hur naturen avser att man ska må.

Kan man nå omedelbar njutning med hjälp av omega3 tabletter? Inte testat dem själv men har svårt att tro att det ger mer njutning än att äta en torsk i det korta perspektivet. Då är det mer knark med chili (b.la capsaicin), imo. Efter första hettan och en paus smakar maten som ett rent (smakfullt) helvete. Knarkade precis ett paket färs och spaghetti.

Ang omega3 och omega6 så handlar det som jag förstått det mycket om balansen mellan dem som gör att man mår bra. Vi äter för lite från havet och för mycket från industriproducerade grejjer.

Kimmelie skrev:

shibedibato skrev:har man väldigt ont antingen i själ eller i kropp så tycker jag att det är befogat med mediciner. För vardagligt bruk kommer jag nog aldrig någonsin att frivilligt börja med en medicin för att "må lite bättre", då står jag hellre ut med det som är.

Det finns väl ingen icke-missbrukare som frivilligt tar "psykmediciner" om de inte har "väldigt ont i själen"!

Det tror jag visst att det gör. Jag tror att det finns alla möjliga sorts människor!

Jag tycker att mediciner ska vara en del av sista valet man gör när inget annat återstår, inte något man springer efter i första hand. Jag vet många som hellre springer efter mediciner i första hand än gör något åt själva problemet.

Det är en komplicerad fråga. Jag håller generellt med Ford i den här frågan. Det största problemet med "psykmedicinerna" är att de inte bygger på giltig vetenskap, utan skapats med "trail-and-error", och t.o.m. förskrivs med "trail-and-error".

Dessutom anser jag att man är på helt fel spår då man tror att många psykiska symptom skulle orsakas av obalanser i signalsubstanser snarare än ha orsaker i vardagen som orsakar obalanser i signalsubstanser. Man medicinerar inte problemen, utan försöker ta bort biverkningar, och detta är i förlängningen en enkel och billig metod för att slippa lösa de problem som ger psykiska besvär som kommer att kosta samhället enorma summor.

rdos skrev:Det är en komplicerad fråga. Jag håller generellt med Ford i den här frågan. Det största problemet med "psykmedicinerna" är att de inte bygger på giltig vetenskap, utan skapats med "trail-and-error", och t.o.m. förskrivs med "trail-and-error".

Dessutom anser jag att man är på helt fel spår då man tror att många psykiska symptom skulle orsakas av obalanser i signalsubstanser snarare än ha orsaker i vardagen som orsakar obalanser i signalsubstanser. Man medicinerar inte problemen, utan försöker ta bort biverkningar, och detta är i förlängningen en enkel och billig metod för att slippa lösa de problem som ger psykiska besvär som kommer att kosta samhället enorma summor.

Är det inte ens giltig vetenskap att psykmediciner (SSRI) kan vara bra till att lyfta folk ur djupa depressioner och göra de kontaktbara till att börja med? Så var det åtminstone när jag var i den situationen.

Men att sedan fortsätta och knapra dessa mediciner år efter år, det tycker jag också man kan fundera över om det är rimligt.

[OT]

Jag trivs inte alls med att varje halvår betala för mina SSRI, även om det inte handlar om några stora pengar. Nu ska jag dessutom antagligen börja med ADHD -mediciner vilket inte heller känns lockande. Men om jag börjar med dem skulle jag egentliigen vilja sluta med SSRI men är osäker på riskerna med att bara snabbt sätta ut.

[/OT]

rdos skrev:Dessutom anser jag att man är på helt fel spår då man tror att många psykiska symptom skulle orsakas av obalanser i signalsubstanser snarare än ha orsaker i vardagen som orsakar obalanser i signalsubstanser. Man medicinerar inte problemen, utan försöker ta bort biverkningar..

Ungefär det här jag menade. Många söker medicin och bli medicinerade i första hand, istället för att se om det är en bakomliggande problematik vilket det oftast är och rätar till det istället. Jag går alla vägar jag kan gå innan medicin blir alternativ och hittills har inte medicin vart något alternativ, alltså kan det finnas andra vägar.

rdos skrev:"trail-and-error".

Är det någon form av spårning av fel eller "trial and error" du är ute efter?

Miche skrev:

rdos skrev:"trail-and-error".

Är det någon form av spårning av fel eller "trial and error" du är ute efter?

Trail and error innebär att man inte har en susning om vilka preparat som fungerar, utan testar allt möjligt. Detta sker såväl i utprovning av mediciner till aspies (som vi sett beskrivas här), som i s.k. klinisk forskning som bedrivs helt utan hypoteser kring vad som är bakgrunden. Det är oxå därför som man missar bakomliggande skäl till psykiska problem och påstår att "klienten" har ett kemiskt fel i sina hjärna.

barracuber skrev:Är det inte ens giltig vetenskap att psykmediciner (SSRI) kan vara bra till att lyfta folk ur djupa depressioner och göra de kontaktbara till att börja med? Så var det åtminstone när jag var i den situationen.

Men att sedan fortsätta och knapra dessa mediciner år efter år, det tycker jag också man kan fundera över om det är rimligt.

Att tillfälligt ta SSRI kan vara rimligt. Om det är tillfälligt. Teorin bakom SSRI är väl dessutom rimlig. Så icke med resten av de psykiatriska medicinerna.

Som vanligt härinne verkar finnas, om vi för enkelhetens skull ska reducera bilden till bara två läger och två alternativ, ett läger som på åsikts- eller personliga anekdotiska grunder påstår att det bara är på ena sättet och ett som utifrån den empiriska helhetsbilden försöker få fram att det kan vara på båda sätten.

Men folk i det förra lägret tenderar att tala som om de i det senare påstod att det bara kan vara på andra sättet. Några som påstår det ser jag dock inte. Däremot ser jag att folk i det första lägret utan att blinka förnekar en massa människors praktiska erfarenhet — som i sådana här sammanhang kan vara köpt nästan med livet som insats — medan folk i det andra lägret är mycket mindre benägna till sådan respektlöshet, eller möjligen brist på nyfikenhet som får respektlöshet som biverkan.

Jag tycker mig alltså kunna se att grundinställningen i det förra lägret är mer benägen att ge attityder som är kontraproduktiva för kunskapssökande än den i det andra lägret.

Kronans droghandel!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!,
Heter det ju,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,
all form av medicin är en form av drog, en kemisk sustans som tillförs kroppen utifrån,
därmed skulle man kunna säga att medicin är en drog
knark är ett annat ord för drog
därmed är medicin också knark

Logiskt, eller???

För flera år sedan besökte jag medicinhistoriska museet här i vår stad och jag minns vad guiden sa samtidigt som han pekade på de gamla stora bruna flaskorna och glasburkarna som står högt upp ovanför hyllorna eller skåpen som användes förr före 1950 att mediciner hette droger på den tiden innan man ändrades till ordet medicin och nu för tiden förknippas ordet drog med narkotika och alkohol som används i missbrukande syfte.

Jag har också sett skylten "Kronans droghandel anno 1907" framför apoteksbutiken här i vår stad.

mvh Noli

rdos skrev:Det är en komplicerad fråga. Jag håller generellt med Ford i den här frågan. Det största problemet med "psykmedicinerna" är att de inte bygger på giltig vetenskap, utan skapats med "trail-and-error", och t.o.m. förskrivs med "trail-and-error".

Dessutom anser jag att man är på helt fel spår då man tror att många psykiska symptom skulle orsakas av obalanser i signalsubstanser snarare än ha orsaker i vardagen som orsakar obalanser i signalsubstanser. Man medicinerar inte problemen, utan försöker ta bort biverkningar, och detta är i förlängningen en enkel och billig metod för att slippa lösa de problem som ger psykiska besvär som kommer att kosta samhället enorma summor.

+ 1

Så är det.