Jag undrar hur många av er som har specialintressen? Jag älskar att brodera, men nu känner jag ingen lust. Väntar på beslut från LSS Kommunen så det är kanske därför, kan inte koncentrera mig.

Visst kan man byta specialintresse? Det kanske är det som håller på att hända för mig.

Ha det bra allihop!

Moderator: Ändrat från "specialintresse" till "specialintressen" i rubriken.

Nej, jag har flera specialintressen

Jag upplever inte att jag har ett specifikt specialintresse utan flera olika saker här i livet som jag är passionerad.

Jag har haft specialintressen, varierande, sedan förskolan, stort sett utan uppehåll. Just nu är det psykiatri.

Född 1991
Jag har alltid älskat böcker och språk. Så fort jag hade lärt mig att läsa gick jag till biblioteket regelbundet och lånade massor av böcker.

Dessa språk har jag hittills studerat:
Svenska (såklart)
Engelska (ända upp till kurs C)
Spanska
Tyska
Latin

Just nu läser jag cirka 40 böcker om året men för varje år som går så försöker jag öka antalet med ytterligare 5 eller 10 böcker.

Håller med roto, Bright och MsTibbs - jag har också flera.

Det största är musik. Där ingår att pyssla med musik- och filmsamlingen i iTunes, lyssna, spela själv samt skriva ned låtar, ackord, solon.

Är liksom Läslus just en sådan - läslus! Men orkar inte läsa lika mycket som förr. Tror det kan vara en sorts utdragen utbrändhet efter mina mentala kriser på 90-talet. Är kräsen i mitt konsumerande. Tycker utbudet idag - radio, tv, nätet, tidningar, böcker, eböcker - är totalt utmattande. Mycket är på ett ibland bedrägligt sätt rent ut sagt skit (tänk bara på alla tv-kanaler...)

Annars har jag inte så många. Familjen är naturligtvis viktig och kul men ofta utmattande.

Ett tag var det hälsa, kost och matlagning men jag orkar inte bry mig lika mycket nu som förr.

Om du menar ETT specialintresse så har jag väl iaf ett i taget. Om de är tillräckligt intensiva för att kallas specialintressen vet jag inte.
Det som följt mig genom livet har varit motorcyklar. Har haft mc med små avbrott i 35 år.

Största avbrottet i mc-intresset kom för 13 år sen och varade i 5 år, då var det segling som gällde. Mer intensivt än mc-intresset som hunnit svalna till mer normalt vid det laget.

Långfärd var drömmen. Hade alltså i några år en liten segelbåt som faktiskt duger för jorden runt-segling, en Westerly Cirrus. Det dyra var dock inte själva båten, utan att utrusta den för oceanfart, behövde t.ex byta alla segel, sen är det mängder med grejer man behöver. Det visste jag från början, men hoppades kunna lösa det på nåt vis. Det gick tyvärr inte, så jag blev kvar i Östersjön tills intresset svalnat. Jag sålde båten i samma skick jag köpte den, och köpte mc igen.

Nu är jag på gång att köpa en beg mc till, för vinterbruk och lek.
Behöver köra hoj för att komma ifrån grubblerierna ibland. Så skönt när tankarna släpper och det bara är hojen och jag. Borde kunna få mc som handikapphjälpmedel.

Det är jag som formulerat mig fel Jag menar specialintressen. Har hört att särskilt kvinnor som har AS inte har något specialintresse alls. Mitt intresse för broderi är ganska intensivt, glömmer tid och rum.

vallesmamma skrev:Det är jag som formulerat mig fel Jag menar specialintressen.

Nu har jag ändrat i frågan till "specialintressen". De som hade svarat hittills hade alla kommenterat just att det stod "intresse" så det kommer inte att påverka omröstningens resultat.

barracuber skrev:

vallesmamma skrev:Det är jag som formulerat mig fel Jag menar specialintressen.

Nu har jag ändrat i frågan till "specialintressen". De som hade svarat hittills hade alla kommenterat just att det stod "intresse" så det kommer inte att påverka omröstningens resultat.

Tack

vallesmamma skrev:

barracuber skrev:

vallesmamma skrev:Det är jag som formulerat mig fel Jag menar specialintressen.

Nu har jag ändrat i frågan till "specialintressen". De som hade svarat hittills hade alla kommenterat just att det stod "intresse" så det kommer inte att påverka omröstningens resultat.

Tack

De som svarat hittills skriver inte hur de röstat, bara att de har flera intressen. Möjligen har någon tolkat frågan extremt bokstavligt - inte helt ovanligt bland aspergare . I så fall får du räkna bort de nejsvaren

Jag har inga specialintressen nu i vuxen ålder, med hade flera när jag var yngre. Jag hoppas dock att jag kommer få nya specialintressen för jag minns hur underbart det var

Japp, men de försvinner lite när jag mår dåligt. Var också läslus som barn, läste allt jag kom över. I skolan gick vi till biblioteket var tredje vecka och jag fick en maxgräns av min mamma för hur många jag fick låna åt gången. 18 var det visst. Så fort jag var hemma hos någon drog jag ut en bok ur bokhyllan och försvann från omvärlden.

Senare har mitt läsande blivit mer specifikt. Poesi (Sylvia Plath), språk, buddhism, psykologi/psykiatri, autism/Aspergers. Nu läser jag mest StarCraft-speltrådar och spelar

Glömde nästan, från 4 års ålder och fram till mitten av tonåren hade jag en intensiv och smått handikappande fixering vid djur, ffa hästar.

Jag antar jag skulle kunna klassa spel som ett specialintresse. Det har alltid varit min största hobby ända sedan jag var 3 år och spelade ett Castlevania på sen gamla tjocka GameBoy.

Mina intressen:

Bright skrev:Jag antar jag skulle kunna klassa spel som ett specialintresse. Det har alltid varit min största hobby ända sedan jag var 3 år och spelade ett Castlevania på sen gamla tjocka GameBoy.

CastleVania, ja Väcker många minnen när man var 5 år och satt och lira CastleVania på NES. Lyckades aldrig klara ut just det spelet vilket jag ännu inte har kunnat släppa. Det var det enda spelet, tillsammans med det über-svåra spelet Kid Icarus, som jag aldrig lyckades klara ut på mitt NES.

N64 kom lite senare och var roligt ett tag, men gamla klassiska NES slår alla konsoler!

OBS: Slutade spela spel när jag blev 12 år, förutom några omgångar med Age of Empires (grymt spel för övrigt), så spel kan jag inte klassa som nåt specialintresse för mig.

Vad är egentligen skillnaden mellan intresse och specialintresse?

Det finns en del jag är intresserad av men om jag är speciellt intresserad av något så låter det genast som om jag har skrivit en doktorsavhandling om det (eller är på väg att göra det). I det speciella ligger väl att man är lite insnöad liksom? Om inte är man "bara" till någon grad intresserad utan att direkt valt bort något annat.

Kan väl sägas att jag själv enligt min egen tolkning har haft ett antal specialintressen. Jag brukar inte bli av med mina intressen men jag blir efterhand mindre uppslukad av de.

barracuber skrev:

vallesmamma skrev:Det är jag som formulerat mig fel Jag menar specialintressen.

Nu har jag ändrat i frågan till "specialintressen". De som hade svarat hittills hade alla kommenterat just att det stod "intresse" så det kommer inte att påverka omröstningens resultat.

Ska det inte stå "Har du specialintressen?" Uttrycker man sig "Har ni specialintressen?" låter det som att man förväntar sig ett enskilt svar som kan generaliseras på alla.

vallesmamma skrev:Det är jag som formulerat mig fel Jag menar specialintressen. Har hört att särskilt kvinnor som har AS inte har något specialintresse alls. Mitt intresse för broderi är ganska intensivt, glömmer tid och rum.

Yppie!
Nu förstår jag. Jag trodde att det var det enda som fattades för att klassa mig som aspie. Så kanske inte fattas något?...

roto skrev:

barracuber skrev:

vallesmamma skrev:Det är jag som formulerat mig fel Jag menar specialintressen.

Nu har jag ändrat i frågan till "specialintressen". De som hade svarat hittills hade alla kommenterat just att det stod "intresse" så det kommer inte att påverka omröstningens resultat.

Ska det inte stå "Har du specialintressen?" Uttrycker man sig "Har ni specialintressen?" låter det som att man förväntar sig ett enskilt svar som kan generaliseras på alla.

Håller med. Fixat.

Jag tycker inte att man skall kalla sig själv aspie om man faktiskt inte fått en utredning gjord av personer med utbildning och befogenhet att sätta diagnosen.

Så jag tycker inte man skall klassa sig själv som aspie bara för att man själv läser om diagnosen och känner igen sig.

Om man gör det är risken att man börjar vattna ur hela termen.

Så jag tycker att om du inte har en diagnos så är det det som fattas.

Bright skrev:Jag tycker inte att man skall kalla sig själv aspie om man faktiskt inte fått en utredning gjord av personer med utbildning och befogenhet att sätta diagnosen.

Så jag tycker inte man skall klassa sig själv som aspie bara för att man själv läser om diagnosen och känner igen sig.

Om man gör det är risken att man börjar vattna ur hela termen.

Så jag tycker att om du inte har en diagnos så är det det som fattas.

Det har du säkert rätt i. Grejen är att jag försöker förstå mig själv, därför hänger jag med på forumet. Och jag är kanske inte den enda utan diagnos här.
Och det gjorde ont. Kanske oviktigt, bara så att du vet.

Joakoni skrev:

Bright skrev:Jag tycker inte att man skall kalla sig själv aspie om man faktiskt inte fått en utredning gjord av personer med utbildning och befogenhet att sätta diagnosen.

Så jag tycker inte man skall klassa sig själv som aspie bara för att man själv läser om diagnosen och känner igen sig.

Om man gör det är risken att man börjar vattna ur hela termen.

Så jag tycker att om du inte har en diagnos så är det det som fattas.

Det har du säkert rätt i. Grejen är att jag försöker förstå mig själv, därför hänger jag med på forumet. Och jag är kanske inte den enda utan diagnos här.
Och det gjorde ont. Kanske oviktigt, bara så att du vet.

Det är inte oviktigt, jag ber om ursäkt om jag var hård i mina ordval för det var inte min avsikt att såra dig utan jag försökte bara uttrycka att jag tycker inte att folk skall börja gå runt och kalla sig aspies eller aspergare om dom inte fått det bekräftad av en objektiv person som har fått ett professionellt uppdrag att undersöka om du har AS eller ej.

Men jag tycker att om du känner att så många symptom stämmer in så bör du fundera på att kolla upp om du kan få genomgå en utredning.

Mitt liv har blivit bättre sen jag fick diagnosen eftersom jag t.ex. nu kan få boendestöd som hjälper mig att gå och handla, städa och andra saker som kräver att man klarar av att organisera sig själv effektivt.

Jag själv är ju inte i någon position att spekulera i om du har AS eller ej.

Specialintressen för mig har inneburit att jag kunnat fly iväg i pressade situationer, men samtidigt utvecklat mig som person. De är inte lika intensiva som de var förr, men är fortfarande en viktig del av min personlighet, de som får mig att känna att jag lever.

De senaste månaderna har jag fastnat för olika sitcoms, särskilt de med socialt tafatta karaktärer (som Alan Partridge och Ove Sundberg i Solsidan). Förutom att jag känner att jag har blivit rappare i käften så har jag även kunnat se mina egna aspiga sidor på distans, vilket har varit befriande.