Idag har jag fått lära mig ett nytt ord, ett begrepp. NT, neurotypisk. Sån är jag, tydligen efter vad jag läst i en del inlägg nu.
Att det tog mig mer än ett år (bott ihop med min alldeles egen Aspie så länge) att förstå och lära mig har jag bara mig skälv att skylla.
För hur mycket information jag än sökt, har jag helt missat detta begreppet. Men inte sörjer jag för det, ser heller det som positivt att jag sent omsider lärt mig.

och vad är nu detta för en helknepig början på ett inlägg? Ja, säg det.

Min intention med detta inlägg var egentligen bara att säga Hej, jag är sambo med en Aspie, och jag är NT. (tycker fortfarande det är en märklig benämning )
Jag har sökt ett tag efter forum där jag kan förstå bättre, och även förklara och visa min syn och tankar om att leva med en partner som har Aspergers.
För mig tycks spannet på hur "grav" AS man har variera något oerhört. Och även om kriterierna i diagnosen är detsamma (mer el mindre) för alla, så förundras jag över hur olika man är som människor. Det fascinerar mig och en helt ny värld öppnades för mig när AS blev en del av min vardag.
Jag återkommer gärna med funderingar, upplevelser, tankar och frågor kring AS och partnerskap, och allmänna frågor som jag kan behöva hjälp med att förstå eller få förklarade.
Tills dess; på återskrivande! Lev väl och sköt om er, på bästa sätt.

Hej ankie, och välkommen till forumet!

Jag tycker det var ett väldigt intressant (får man kalla det så?) inlägg du skrev!

Lev väl, du med!

/geocache

Intressant är nog ett ord jag oxå valt

Men kort sagt, mitt liv har berikats avsevärt sedan jag träffade min Aspie. Kan tänka mig att detta låter märkligt och kanske till och med bisarrt för vissa. Men så är sanningen.

Visst finns det motgångar och svårigheter. Men man väljer ju själv som NT-sambo om man vill se problem eller möjligheter, eller hur?

ankie skrev:Visst finns det motgångar och svårigheter. Men man väljer ju själv som NT-sambo om man vill se problem eller möjligheter, eller hur?

Myyyyyycket klokt och insiktsfullt skrivet, ankie!

Själv ser jag det faktum att jag har Aspergers syndrom med inslag av DAMP enbart som en tillgång, som ett sätt att mera förstå människor omkring mig. Självklart går jag inte omkring och tror att andra också har AS/DAMP bara för att jag själv har det. Men "en och annan" person jag känner har det, så då är det ju bra att ha egen erfarenhet av hur tillvaron, med allt vad det innebär, kan vara.

Mitt "vattenglas" är halvfullt, aldrig "halvtomt"...

Jag hävdar personligen alltid att all erfarenhet är av nytta och godo.
Misstag som framgångar, erfarenhet är det vi kan dela med oss av till dem som ännu inte haft tiden att skaffa den på.
Men framförallt ett öppet sinne och intresse att förstå och hitta ett plan där man kan samverka på lika villkor. I både förhållande och vänskap.

Ibland babblar jag för mycket... men det är nog för jag har så mycket tankar som vill ut

Vore kul o få höra dina åsikter och funderingar och frågor o gissningar och....ja vad det nu kan bli
Välkommen hit

det kan bli vadsomhelst , nej fel.. det KOMMER att bli vadsomhelst

men inte idag. för nu skall jag hem till kidzen och älskade sambon. för att överraska med något helt random och oplanerat. stackars min sambo.. han har en kvinna som är totalimpulsiv och spontan. Hur han, som Aspie, står ut med dessa tvära vändningar hos mig vete gudarna

Men han får ju trevligt besök
Om du låter bli kritik för tex damm i hörnen så går det nog bra efter ett tag att dyka upp precis när som helst.

ankie skrev:Idag har jag fått lära mig ett nytt ord, ett begrepp. NT, neurotypisk. Sån är jag, tydligen efter vad jag läst i en del inlägg nu.
Att det tog mig mer än ett år (bott ihop med min alldeles egen Aspie så länge) att förstå och lära mig har jag bara mig skälv att skylla.
För hur mycket information jag än sökt, har jag helt missat detta begreppet. Men inte sörjer jag för det, ser heller det som positivt att jag sent omsider lärt mig.

och vad är nu detta för en helknepig början på ett inlägg? Ja, säg det.

Min intention med detta inlägg var egentligen bara att säga Hej, jag är sambo med en Aspie, och jag är NT. (tycker fortfarande det är en märklig benämning )
Jag har sökt ett tag efter forum där jag kan förstå bättre, och även förklara och visa min syn och tankar om att leva med en partner som har Aspergers.
För mig tycks spannet på hur "grav" AS man har variera något oerhört. Och även om kriterierna i diagnosen är detsamma (mer el mindre) för alla, så förundras jag över hur olika man är som människor. Det fascinerar mig och en helt ny värld öppnades för mig när AS blev en del av min vardag.
Jag återkommer gärna med funderingar, upplevelser, tankar och frågor kring AS och partnerskap, och allmänna frågor som jag kan behöva hjälp med att förstå eller få förklarade.
Tills dess; på återskrivande! Lev väl och sköt om er, på bästa sätt.

Du har förstått en utav grunderna som är oerhört viktigt och det är att Asperger i praktiken blir en väldigt bred i hur den yttrar sig i individer.

Jag själv är t.ex. väldigt välfungerande socialt och kan förstå ordspråk och bildliga/symboliska uttryck väldigt bra och det gör att många människor som inte är så insatta inte kan förstå att jag har AS eftersom mina symptom mer är kopplade till rutin och organisations svårigheter.

Så bra gjort, att förstå att hur AS yttrar sig i varje individ kan variera stort är den viktigaste grunden för att bättre förstå diagnosen.

ankie skrev: han har en kvinna som är totalimpulsiv och spontan.

Du kanske har ADHD?

Allvarligt talat, välkommen hit. Och så får den här beskrivningen mig att tänka på huvudpersonerna i I rymden finns inga känslor...

Sen är det väl så att även aspisar ibland söker en partner som balanserar deras egna sidor, så han kan väl valt dig FÖR att du är vad du är och inte TROTS att du är vad du är. Spontan, t ex.

NT begreppet låter säkert konstigt men i jämförelse med alternativet 'normal' som lättast dyker upp så är det ju faktiskt riktigt bra (Vem är egentligen normal och allt det).

Alfapetsmammans 'Alternativkablad' för/om Aspergare gillar jag oxå.

mondo beyondo skrev:NT begreppet låter säkert konstigt men i jämförelse med alternativet 'normal' som lättast dyker upp så är det ju faktiskt riktigt bra (Vem är egentligen normal och allt det).

Alfapetsmammans 'Alternativkablad' för/om Aspergare gillar jag oxå.

Normal för mig är ett relativt begrepp där man menar hur det ser ut för majoriteten inom gruppen man talar om.

T.ex. det är normalt(normen?) att man som vuxen(och icke pensionerad) har ett jobb i Sverige.

Jag tycker NT eller Entie är ett så mycket bättre ord än "normal" för det skulle ju innebära att man var onormal på något sätt för man har nån bokstavskombination eller annat funktionshinder, och det är man ju faktiskt inte. Möjligen annorlunda men annorlunda är bra, imo!