Dermatillomani
70 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Dermatillomani
Dermatillomani innebär att man tvångsmässigt river eller biter bort hud från sin egen kropp. Det kan även gälla andra ojämnheter, som finnar och sårskorpor. Detta upplevs inte som smärtsamt utan som avslappnande.
Jag är nyfiken: är det någon här som känner igen sig?
Jag är nyfiken: är det någon här som känner igen sig?
*räcker upp en hand*
främst är det på fingrarna jag biter och pillar, (de där kanterna/valkarna som blir intill nagelkanten, sen river jag ner det på nagelbanden), och så biter jag på läpparna, insidan av munnen, kinderna.
och en sårskorpa eller nån annan liten punkt som jag får tag i pillar jag också oavbrutet på. när jag skar mig lät jag aldrig ärren läka, jag rev upp dem gång på gång. ibland var det enbart därför jag skar mig, för att ha nåt att riva upp/pilla på.
till detta hör även att jag rycker hårstrån - Trichotillomani. oftast med pincett. det här är verkligen lugnande för mig, jag "försvinner" när jag gör det. snudd på autistiskt.
främst är det på fingrarna jag biter och pillar, (de där kanterna/valkarna som blir intill nagelkanten, sen river jag ner det på nagelbanden), och så biter jag på läpparna, insidan av munnen, kinderna.
och en sårskorpa eller nån annan liten punkt som jag får tag i pillar jag också oavbrutet på. när jag skar mig lät jag aldrig ärren läka, jag rev upp dem gång på gång. ibland var det enbart därför jag skar mig, för att ha nåt att riva upp/pilla på.
till detta hör även att jag rycker hårstrån - Trichotillomani. oftast med pincett. det här är verkligen lugnande för mig, jag "försvinner" när jag gör det. snudd på autistiskt.
Jag har kvar små sår på benet som jag fick när jag skrapade mig på några stenar sommaren 2008. Såren läker inte eftersom jag inte kan låta bli att pilla på dem.
I övrigt är det mest fingrarna och fötterna. För mig är det väldigt lugnande att tugga på bitar av hud. Jag har fullt av små sår runt naglarna och river upp såren hela tiden. Jag tycker även mycket om att pilla på naglar, och på finnar när jag har sådana. Ibland känner jag även för att pilla bort små ojämnheter från min pojkvän. Det får jag inte, och ibland kan det störa mig ganska mycket. Jag vet ju vilken enorm tillfredsställelse jag hade känt om jag fått riva bort <i>just den där</i> lilla pricken.
I övrigt är det mest fingrarna och fötterna. För mig är det väldigt lugnande att tugga på bitar av hud. Jag har fullt av små sår runt naglarna och river upp såren hela tiden. Jag tycker även mycket om att pilla på naglar, och på finnar när jag har sådana. Ibland känner jag även för att pilla bort små ojämnheter från min pojkvän. Det får jag inte, och ibland kan det störa mig ganska mycket. Jag vet ju vilken enorm tillfredsställelse jag hade känt om jag fått riva bort <i>just den där</i> lilla pricken.
Japp, jag har det också, men trichotillomanin är värre. Flera i min familj har det ena eller båda, det verkar starkt ärftligt.
Gick i Acceptance Commitment Therapy ett tag för trichotillomanin, det har hjälpt mig att hålla nere beteendena, även om jag har en del återfall. Tydligen är det också snubblande nära både NPF och OCD.
Gick i Acceptance Commitment Therapy ett tag för trichotillomanin, det har hjälpt mig att hålla nere beteendena, även om jag har en del återfall. Tydligen är det också snubblande nära både NPF och OCD.
- Angelic Fruitcake
- Inlägg: 3352
- Anslöt: 2010-05-21
- Ort: Täby
Laika skrev:Ibland känner jag även för att pilla bort små ojämnheter från min pojkvän. Det får jag inte, och ibland kan det störa mig ganska mycket. Jag vet ju vilken enorm tillfredsställelse jag hade känt om jag fått riva bort <i>just den där</i> lilla pricken.
av igenkänning.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Jajamän.
Det lustigaste är att jag, trots att jag hatar att ha dålig hy, blir glad när jag får en större pormask någonstans eftersom det känns så bra att riva loss dem... Tuggar även tvångsmässigt bort hudflikar från läpparna, ibland så mycket att det blöder och nästan inte finns någon hud kvar. Lite ofräsch grej egentligen. :P
Det lustigaste är att jag, trots att jag hatar att ha dålig hy, blir glad när jag får en större pormask någonstans eftersom det känns så bra att riva loss dem... Tuggar även tvångsmässigt bort hudflikar från läpparna, ibland så mycket att det blöder och nästan inte finns någon hud kvar. Lite ofräsch grej egentligen. :P
Jag
Nuförtiden river jag bara bort sårskorpor på hjäsan.
Syns inte så bra där om man inte har super kort hår.
Nuförtiden river jag bara bort sårskorpor på hjäsan.
Syns inte så bra där om man inte har super kort hår.
- chibibotto
- Inlägg: 208
- Anslöt: 2011-01-25
Har petat upp halva nageln på ett finger och lyckas inte låta bli att fortsätta peta.
Ibland - när jag mår väldigt bra - kan jag sätta på ett plåster och låta bli nageln tills den växt ut och inte lockar längre.
Fast jag tror det har med ADHD'n att göra, i alla fall så började min nuvarande period när jag slutade röka.
Björne skrev:MsTibbs skrev:Jag. Min hud ser ut som en krater, eller, många kratrar. Jag har (haft?) svår acne och gick länge hos privat hudläkare, testade över tio olika mediciner. Slutade när jag inte kom ihåg att ta mina Tetracyklin regelbundet.
Va? Avtog din acne när du slutade med tetracyklin?
Jag slutade med MEDICINERNA när jag ändå aldrig kom ihåg att ta tabletterna regelbundet, fyra gånger per dag (hade ej mobil med larm då).
Jag gick hos dermatolog som tonåring, privat då det var över ett halvårs kö till landstinget, dyrt men jag fick hjälp direkt. Synd inte alla har råd med det... Jag minns inte ålder/år jag var där men det var massa år sedan, acne har avtagit mycket nu när jag blivit vuxen, även om jag har kvar mer acne än de flesta i min ålder (26 år).
Jag hade trichotillomani när jag var barn. Slet bort stora områden som en ångestlindring.
Jag plockar med huden på mina fötter nu för tiden fast aldrig så att det gör ont.
Såg en tjej i en teve-dokumentär som klippte i ansiktet med sax, skar med kniv etc., och som sedan fick gå med plåster. Det måste vara jobbigt att må så. Det var nog jobbigt med trichotillomanin. Den har försvunnit nu med hjälp av rätt mediciner. Och så vet jag vad just det kommer ifrån och att det tjänar som ångestlindring.
Jag har aldrig upplevt det hur jag plockar och river av hud från mina fötter som ångestlindrande. Bara något jag gör.
Jag plockar med huden på mina fötter nu för tiden fast aldrig så att det gör ont.
Såg en tjej i en teve-dokumentär som klippte i ansiktet med sax, skar med kniv etc., och som sedan fick gå med plåster. Det måste vara jobbigt att må så. Det var nog jobbigt med trichotillomanin. Den har försvunnit nu med hjälp av rätt mediciner. Och så vet jag vad just det kommer ifrån och att det tjänar som ångestlindring.
Jag har aldrig upplevt det hur jag plockar och river av hud från mina fötter som ångestlindrande. Bara något jag gör.
Stör mig på ögonfransarna och plockar bort den del av dom.
Dels är den en del som växer nedåt och liksom hänger, dessa hamnar då i synfältet som ett suddigt streck. Irriterande.
I ögonvrån (om det heter så in mot näsan) så blir det långa ögonfransar som sticker emot den tunna huden där. Mycket irriterande och jag känner på en gång när dom blirivit tillräckligt långa för att böra sticka.
En del hakar i varann när jag blinkar och jag känner det varenda gång jag blinkar.
Samtliga dessa rycker jag bort. Rätt svårt dock att få tag i enskilda ögonfransar när man står i spegeln och försöker få tag i dom. Men det går till slut.
Skulle vilja komma på nåt enkelt sätt att få bort dom. Funderat lite på om jag vågar...men nä...
Dels är den en del som växer nedåt och liksom hänger, dessa hamnar då i synfältet som ett suddigt streck. Irriterande.
I ögonvrån (om det heter så in mot näsan) så blir det långa ögonfransar som sticker emot den tunna huden där. Mycket irriterande och jag känner på en gång när dom blirivit tillräckligt långa för att böra sticka.
En del hakar i varann när jag blinkar och jag känner det varenda gång jag blinkar.
Samtliga dessa rycker jag bort. Rätt svårt dock att få tag i enskilda ögonfransar när man står i spegeln och försöker få tag i dom. Men det går till slut.
Skulle vilja komma på nåt enkelt sätt att få bort dom. Funderat lite på om jag vågar...men nä...
Det här verkar så vanligt att man nästan börjar undra om inte det också skulle diskuteras som möjligt diagnoskriterium. Alltså inte som krav för att få X diagnos, men som indicium. Undrar hur många som INTE håller på så på nåt sätt, av oss alltså? Nån som har lust att sätta ihop en snofsig omröstning?
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Re: Dermatillomani
Laika skrev:Jag är nyfiken: är det någon här som känner igen sig?
Ja. Huden vid skulderbladen är alldeles ärrig. River och pillar på varenda sårskorpa jag får. Det spelar ingen roll om skorpan hamnat på pannan eller på foten, om det är bandagerat, tejpat eller plåstrat. Jag är där och river i det.
Ibland hittar jag enstaka punkter att "pilla i" och tillslut blir det en sårskorpa om något meningsfullt inte kommer emellan. Undviker tillståndet genom att hålla mig och händerna sysselsatta.
En egenkonstruerad "behandlingsmetod" var att använda vita t-shirts för det ledde till att människor kommenterade att plagget var blodigt. Då blev jag mer medveten och vaksam på vad fingrarna gjorde samt var. Rivande minskade mycket och försvann inte helt.
Senast redigerad av imperativ 2011-02-22 22:56:21, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma skrev:Det här verkar så vanligt att man nästan börjar undra om inte det också skulle diskuteras som möjligt diagnoskriterium. Alltså inte som krav för att få X diagnos, men som indicium. Undrar hur många som INTE håller på så på nåt sätt, av oss alltså? Nån som har lust att sätta ihop en snofsig omröstning?
Lika gärna vara ett uttryck för ångest och/eller tillser ett behov av kontroll som man inte har.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor