Man knarkar om man missbrukar mediciner som rusmedel.

ford skrev:

Moggy skrev:

ford skrev:Samma dag som man drogar sig slutar man att vara en sig själv och blir istället en maskin vars känslor och beteende styrs av kemiska preparat. En människa som ständigt är drogad har i praktiken upphört att existera och är i princip död, ersatt av en maskin.

Antar att det även gäller om man tränar hårt och blir påverkad av de kemikalier som bildas/frigörs i kroppen då? Om man tränar så pass mycket att man saknar det när man inte gör det så är det inte "jag" som vill träna längre utan man har blivit en robot som triggas av kemikalier att "ha lust" till att träna?

Nej det gör det inte, för träning är något som är sunt och naturligt och det är just därför du mår bra av det, för att kroppen får den fysiska ansträngning som den av naturen är skapad för.

Jag anser att din diskussion kring "kemikalier" och hur den påverkar "själen" och jaget är för snårigt och oframkomligt. I synnerhet när flera av begreppen i diskussionen inte är tillräckligt väl definierade för att dom ska gå att diskutera på det är sättet.

Jag tror inte ens att vi alla ska vara överens om betydelsen av "bra" och "dåligt" i sammanhanget.

Det bästa borde väl vara att hoppa ned i en behållare med flytande Helium som tillsluts och placeras i omloppsbana runt jorden? Eller ännu hellre skjuts iväg ut ur solsystemet. Då uppnår man ju den "bästa" och mer varaktiga kemiska balansen?

Moggy skrev:

ford skrev:

Moggy skrev:

ford skrev:Samma dag som man drogar sig slutar man att vara en sig själv och blir istället en maskin vars känslor och beteende styrs av kemiska preparat. En människa som ständigt är drogad har i praktiken upphört att existera och är i princip död, ersatt av en maskin.

Antar att det även gäller om man tränar hårt och blir påverkad av de kemikalier som bildas/frigörs i kroppen då? Om man tränar så pass mycket att man saknar det när man inte gör det så är det inte "jag" som vill träna längre utan man har blivit en robot som triggas av kemikalier att "ha lust" till att träna?

Nej det gör det inte, för träning är något som är sunt och naturligt och det är just därför du mår bra av det, för att kroppen får den fysiska ansträngning som den av naturen är skapad för.

Jag anser att din diskussion kring "kemikalier" och hur den påverkar "själen" och jaget är för snårigt och oframkomligt. I synnerhet när flera av begreppen i diskussionen inte är tillräckligt väl definierade för att dom ska gå att diskutera på det är sättet.

Jag tror inte ens att vi alla ska vara överens om betydelsen av "bra" och "dåligt" i sammanhanget.

Detta är, som jag ser det inte en naturvetenskaplig fråga, utan snarare en teologisk/filosofisk fråga. Allting går inte att mäta, väga, räkna ut och läsa av på det sättet och till dessa saker hör själen och det egna jaget.

ford skrev:

Moggy skrev:

ford skrev:

Moggy skrev:

ford skrev:Samma dag som man drogar sig slutar man att vara en sig själv och blir istället en maskin vars känslor och beteende styrs av kemiska preparat. En människa som ständigt är drogad har i praktiken upphört att existera och är i princip död, ersatt av en maskin.

Antar att det även gäller om man tränar hårt och blir påverkad av de kemikalier som bildas/frigörs i kroppen då? Om man tränar så pass mycket att man saknar det när man inte gör det så är det inte "jag" som vill träna längre utan man har blivit en robot som triggas av kemikalier att "ha lust" till att träna?

Nej det gör det inte, för träning är något som är sunt och naturligt och det är just därför du mår bra av det, för att kroppen får den fysiska ansträngning som den av naturen är skapad för.

Jag anser att din diskussion kring "kemikalier" och hur den påverkar "själen" och jaget är för snårigt och oframkomligt. I synnerhet när flera av begreppen i diskussionen inte är tillräckligt väl definierade för att dom ska gå att diskutera på det är sättet.

Jag tror inte ens att vi alla ska vara överens om betydelsen av "bra" och "dåligt" i sammanhanget.

Detta är, som jag ser det inte en naturvetenskaplig fråga, utan snarare en andlig/religiös fråga. Allting går inte att mäta, väga, räkna ut och läsa av på det sättet och till dessa saker hör själen och det egna jaget.

Visst. Men hur skiljer du på bra och dåliga saker och hur det påverkas oss?

Vad är det egentligen för skillnad på att skjuta heroin i en skabbig lägenhet och ta ut sig på en crosstrainer på gymmet? En maskin som gymmet är ju en konstgjord pryl som används för att nå ett kroppsligt tillstånd?

Gör dig inte dum.

ford skrev:

Alien skrev:Man blir inte en "kemiskt styrd robot" av att äta mediciner. Skulle du säga detsamma om en diabetiker som får insulin?

Det är en jävla skillnad: insulin är en medicin för att hålla kroppen frisk, psykofarmaka är ett tillintetgörande av det som man kan kalla själen, eller jaget, ett utplånande av en själv som människa.

Nej, det är ingen skillnad. Det utplånar inte själen, det där är ju bara tramsigt new age-flum. Hjärnan är ett organ i kroppen och en del av det man är. Man kan vara sjuk i hjärnan precis som man kan vara sjuk i någon annan del av kroppen. Bokstavligt talat sjuk i huvudet. Schizofreni kan diagnosticeras med magnetröntgen och det är inte en åkomma som man bara tänker bort.

Splittrad diskussion: vissa inlägg finns kvar här, andra har flyttats från den tråden och hit.

edit: Nu kom visst flytten igång igen.

om man knarkar missbrukar man.
att använda knark måste inte vara missbruk. inte heller att ta medicin.
att knark kan vara medicin och att medicin kan vara knark är en sak.
men att knarka är att missbruka, och det kan man göra både med medicin och med knark.
och med motion och mat och sömn och... (etc)

Tyvärr är det så att psykofarmaka kan behövas för att över huvud taget kunna påbörja en behandling, men det är givetvis inte bra om medicinen ersätter behandlingen och därmed används av makthavarna för att spara pengar på vården.

Orkar inte skriva mer nu, men jag hoppas att du förstår innebörden i det jag försöker få fram.

Ford. Om jag får diskbråck eller ryggskott och får utskrivet morfin som är ett opiat för att överhuvudtaget kunna ta mig upp ur sängen. Är jag en narkoman då menar du?

ford skrev:

Moggy skrev:Antar att det även gäller om man tränar hårt och blir påverkad av de kemikalier som bildas/frigörs i kroppen då? Om man tränar så pass mycket att man saknar det när man inte gör det så är det inte "jag" som vill träna längre utan man har blivit en robot som triggas av kemikalier att "ha lust" till att träna?

Nej det gör det inte, för träning är något som är sunt och naturligt och det är just därför du mår bra av det, för att kroppen får den fysiska ansträngning som den av naturen är skapad för.

Jag har träffat endorfinmissbrukare, dvs de tränar så mycket att de faktiskt mår fysiskt och psykiskt dåligt de dagar då de inte tränar och saknar endorfinet som annars utsöndras under träningen.

Är det sunt? Är det naturligt? Jag tror knappast det!

ford skrev: En människa som ständigt är drogad har i praktiken upphört att existera och är i princip död, ersatt av en maskin.

Haha, men snälla. Jag tror att du har lite av en övertro på mediciners kraftighet här.

Jag märker inte att jag tar mediciner. Får ingen drogeffekt, blir inte en zombie. Men jag märker om jag inte tar dem. Den personen är inte trevlig. Jag blir rädd för den jag är när jag är omedicinerad.

sugrövmanövern skrev:

ford skrev: En människa som ständigt är drogad har i praktiken upphört att existera och är i princip död, ersatt av en maskin.

Haha, men snälla. Jag tror att du har lite av en övertro på mediciners kraftighet här.

Jag märker inte att jag tar mediciner. Får ingen drogeffekt, blir inte en zombie. Men jag märker om jag inte tar dem. Den personen är inte trevlig. Jag blir rädd för den jag är när jag är omedicinerad.

+1

ford skrev:

Alien skrev:Man blir inte en "kemiskt styrd robot" av att äta mediciner. Skulle du säga detsamma om en diabetiker som får insulin?

Det är en jävla skillnad: insulin är en medicin för att hålla kroppen frisk, psykofarmaka är ett tillintetgörande av det som man kan kalla själen, eller jaget, ett utplånande av en själv som människa.
Samma dag som man drogar sig slutar man att vara en sig själv och blir istället en maskin vars känslor och beteende styrs av kemiska preparat. En människa som ständigt är drogad har i praktiken upphört att existera och är i princip död, ersatt av en maskin.

För mig hör hjärnan till kroppen, och jag har inte förlorat mitt jag pga mitt medicinintag. Maskinmässig är det minsta jag är!

Har du dåliga erfarenheter av att själv ha tagit mediciner, el är det bara en övertygelse du har ändå?

Jag anser att alla har rätt till sina åsikter. Man behöver inte hålla med, visst? Sedan ska man inte behöva försvara och förklara sina åsikter när det är tydligt vad som menas.

Jag håller med forden i viss mån. Jag tycker att mediciner förskrivs alldeles för lätt, egen erfarenhet, och att de ibland gör väldigt mycket mer skada än nytta. Tycker själv att jag aldrig är mig själv med mediciner i kroppen men jag skulle inte kalla andra för knarkare när de tycker sig behöva medicinen. Knarkare per definition för mig är missbruk av droger, båda lagliga och olagliga(inte nikotin/koffein).

När jag var försökskanin och provade som mest mediciner förstod jag inte själv att de var så dåliga för mig. Nu har jag inga mediciner alls men jag känner mig förstörd av allt drogande. Det kanske är psykologiskt, kanske inte, men en bit av mig försvann då. Jag kommer alltid att ha en fast uppfattning om mediciner i allmänhet. Är det inte livsnödvändigt så nej, har man väldigt ont antingen i själ eller i kropp så tycker jag att det är befogat med mediciner. För vardagligt bruk kommer jag nog aldrig någonsin att frivilligt börja med en medicin för att "må lite bättre", då står jag hellre ut med det som är. Att känna får mig att vara levande, mediciner gör mig inte levande.

Det här är uppenbart helt individuellt men bara det faktum att jag inte visste hur bedövad jag var med medicin gör mig lite rädd för att tillföra kroppen något. Har alltid råkat ut för biverkningar och det säger mig mycket om hur kroppen påverkas.

Att vara medicinfri är det bästa beslut jag tagit. Att lära mig hantera det som kommer är viktigt för mig och jag är övertygad om att det för en i rätt riktning, mediciner kan försvåra det många gånger.

shibedibato skrev:Jag anser att alla har rätt till sina åsikter.

shibedibato skrev:Man behöver inte hålla med, visst?

shibedibato skrev:Sedan ska man inte behöva försvara och förklara sina åsikter när det är tydligt vad som menas.

Det här är inte tydligt vad som menas för mig. Jag ser ingen som har sagt annat.
Men vad man uppfattar som "tydligt" varierar nog mellan var och en.

shibedibato skrev:Jag håller med forden i viss mån. Jag tycker att mediciner förskrivs alldeles för lätt, egen erfarenhet, och att de ibland gör väldigt mycket mer skada än nytta.

Förekommer. Åtminstone för mediciner som just för tillfället anses "lätta" och harmlösa. Man har nog ofta dålig distans till det som är nytt, verkar lösa något man länge har slitit sitt hår över och vars biverkningar ännu kan vara till stor del oanade.

Och jag har sett förskrivningar av psykmedicin konstras med någonting så in i helvete. Liksom utlämningar där det redan finns recept. Även för folk vilkas hela liv är beroende av medicinen och som har barn som också blir lidande. Särskilt av preparat som inte längre har rykte som harmlösa, men även av andra i vissa fall. Egendomligt (nu talar jag om min egen slumpmässiga erfarenhet) hur just de fallen så ofta verkar vara de mest behövande.

Vådan av att bara gå på egen erfarenhet, som du själv antyder längre ner om medicinerna i sig: den kanske helt enkelt inte gäller generellt.

shibedibato skrev:Tycker själv att jag aldrig är mig själv med mediciner i kroppen

Det är vi nog många som har upplevt. Men en del av oss har ändå fått välja medicinen som det minst onda. Vilket tyvärr säger en del.

Måste också påpekas att det här liksom inte brukar vara på samma dag som den själsstöld ford målar upp. I alla fall inte då man får välja medicinen rimligt frivilligt och informerat. Jag kan tänka mig att det som föresvävar honom kanske mer är tunga psykosmediciner, och kanske de få fallen av preparat som visar sig helt misslyckade eller folk som snedtänder på preparat som inte passade just dem.

shibedibato skrev:När jag var försökskanin och provade som mest mediciner förstod jag inte själv att de var så dåliga för mig.

Låter som om du utsattes för övergrepp, eller åtminstone vårdpersonal som inte tillräckligt respekterade dig och släppte in dig i beslutsprocessen om dig själv. Då kan säkert det också bidra starkt till en negativ helhetserfarenhet.

Storartat att man då ändå kan skriva:

shibedibato skrev:Det här är uppenbart helt individuellt

... så tar vi det jag glömde skriva eftersom jag inte har hittat någon ADD-medicin som fungerar:

Zombie skrev:

shibedibato skrev:Tycker själv att jag aldrig är mig själv med mediciner i kroppen

Det är vi nog många som har upplevt. Men en del av oss har ändå fått välja medicinen som det minst onda. Vilket tyvärr säger en del.

Måste också påpekas att det här liksom inte brukar vara på samma dag som den själsstöld ford målar upp. I alla fall inte då man får välja medicinen rimligt frivilligt och informerat. Jag kan tänka mig att det som föresvävar honom kanske mer är tunga psykosmediciner, och kanske de få fallen av preparat som visar sig helt misslyckade eller folk som snedtänder på preparat som inte passade just dem.

... nämligen dem som inte alls känner av den här personlighetsstympande/-bedövande/... effekten. För de finns också.

Jag tycker mig förstå vad forden menar och att det lagts in onödiga inlägg om det. Även om det är en extrem åsikt så förstår jag vad som menas.

För mig blev det så att jag använde de mediciner de föreslog, för att jag tänkte att de visste bäst.

Neuroleptika i alla olika former är kemisk lobotomi för mig. Under den tiden jag hade neuroleptika så var jag helt avtrubbad, men jag märkte det inte själv förrän efteråt. Övergrepp kan jag inte påstå då jag blev informerad men jag fick byta medicin hur som.

"Den medicinen fungerade inte, då provar vi med den här"

Kan göra en lång lista med alla preparat jag fått testa, SSRI, SNRI, ångestdämpande, neuroleptika osv. Jag säger att det uppenbarligen är individuellt eftersom en del säger att det fungerar bra, medan det finns sånna som jag som inte tycker att det fungerar alls. Avtrubbad ja, bättre - nej.

shibedibato skrev:Jag tycker mig förstå vad forden menar och att det lagts in onödiga inlägg om det. Även om det är en extrem åsikt så förstår jag vad som menas.

Jag tycker mig också förstå vad han menar. Till exempel sådant som du skriver ovan och som jag själv snuddade vid ovanför det.

Det jag reagerar på är att han gör en extrem åsikt av det och uttalar den generellt och utan att egentligen motivera den. Då får man finna sig i att många känner sig trampade på, för egen del eller för andras och ämnets skull.

Skulle han säga "så här var det för mig" eller "det här är vad jag har sett omkring mig" eller komma med ett konkret resonemang man kan följa (självmant eller som svar på något av de svar han har fått) så hade det liksom funnits något att vara konkret tillbaka om. Även om det hade sagts av en uppenbart rosenrasande person — då hade man rentav kunnat fatta varför den var rasande. Nu känns det, åtminstone för mig, ärligt talat mer som en frikyrklig trossats.

Men inget av det här innebär att jag skulle neka honom rätten att säga det han har sagt.

Identitet skrev:om man knarkar missbrukar man.
att använda knark måste inte vara missbruk. inte heller att ta medicin.
att knark kan vara medicin och att medicin kan vara knark är en sak.
men att knarka är att missbruka, och det kan man göra både med medicin och med knark.
och med motion och mat och sömn och... (etc)

+1

Jag kan förstå att Zombie och andra som uppfattar psykmediciner som livsnödvändiga kan bli provocerade av Fords uttalande men som jag sa i den andra tråden innan den splittrades och mitt inlägg av någon anledning inte földje med så tycker jag att Ford har rätt att slippa bli ifrågasatt för sin åsikt.

Att ta mediciner är ändå att påverka sin kropp på ett sätt som man inte har full kontroll på. Man har inte den kunskap som läkarna har om effekterna och av alla berättelser att döma så verkar valet av medicin vara mycket trial and error. Jag tycker faktiskt att det är ens eget val om man vill utsätta sig för det och att det är rätt så fult att antyda att folk som inte provat inte skulle ha någon talan i den här diskussionen.

sugrövmanövern skrev:

ford skrev: En människa som ständigt är drogad har i praktiken upphört att existera och är i princip död, ersatt av en maskin.

Haha, men snälla. Jag tror att du har lite av en övertro på mediciners kraftighet här.

Jag märker inte att jag tar mediciner. Får ingen drogeffekt, blir inte en zombie. Men jag märker om jag inte tar dem. Den personen är inte trevlig. Jag blir rädd för den jag är när jag är omedicinerad.

Håller med sugis. Medikamenter drogar inte ned folk om det inte är fel medikamenter (varpå man såklart ska byta!) eller om personen är SÅ illa däran att denne är en fara.

Jag är ingen knarkare jag heller. Ändå upplever jag precis som sugis att jag blir en bättre människa av det extra kemitillskott jag tar. Det finns saker man INTE kan tänka bort, även om det traditionellt anses att man ska "ta sej i kragen". Bipolärt syndrom. Aspergers syndrom. OCD. Upprepad svår ångest utan yttre faktorer, sk GAD. Schizofreni.

Varför, frågar jag mej, varför är det så SVÅRT för en del att inse att alla är olika? Det finns inget universalsvar, inga totallösningar när det gäller mående. Den psykiska hälsan är alltför egenartad för att rycka upp sej på det klämkäcka sätt som vissa (*host* bla ford *host*) inbillar sej.

Så grattis till dej, ford, att du är den som lyckas att ta dej i kragen. Bra för dej. Men kom inte hit och påstå att det som gäller för dej gäller för alla. För det gör det inte. Du borde fatta det någon gång tycker jag. Eller så får du lära dej skriva så man fattar att du har fattat. För som det ser ut nu så har du förvisso tänkt men du nådde inte ända fram, om jag säger så....

Bjäbbmonstret skrev:Jag kan förstå att Zombie och andra som uppfattar psykmediciner som livsnödvändiga

Det har jag inte sagt. Generellt.

Som jag själv uppfattar det är det precis sådana ensidigheter jag vänder/garderar mig mot hela tiden.

Bjäbbmonstret skrev:kan bli provocerade av Fords uttalande men som jag sa i den andra tråden innan den splittrades och mitt inlägg av någon anledning inte földje med så tycker jag att Ford har rätt att slippa bli ifrågasatt för sin åsikt.

Jag förstår inte bättre nu än förra gången. Vem ska känna sig träffad och varför? Vem har "ifrågasatt Ford" och hur?

Bjäbbmonstret skrev:Att ta mediciner är ändå att påverka sin kropp på ett sätt som man inte har full kontroll på. Man har inte den kunskap som läkarna har om effekterna och av alla berättelser att döma så verkar valet av medicin vara mycket trial and error. Jag tycker faktiskt att det är ens eget val om man vill utsätta sig för det

Vem förnekar någonting av det och var?

Eftersom inget av det här motiveras kan jag inte svara mycket konkretare än så här.

Bjäbbmonstret skrev:och att det är rätt så fult att antyda att folk som inte provat inte skulle ha någon talan i den här diskussionen.

Om du syftar på det inlägg där jag skrev att ford uppenbarligen inte vet vad han talar om så var det ett enkelt konstaterande på grundval av både egen och många andras erfarenhet. Av samma slag som att en man inte kan veta hur det är att ha mens, för att nu bara ta ett exempel. Det må vara känsligt att påpeka, eftersom upplevelser är oöverförbara, men det är fan ta mig inte samma sak som att försöka sätta munkavle på någon.