Arkimedes skrev:Intelligens + humor + nördiga specialintressen is the shit.

Uppenbarligen räcker det inte.

Bjäbbmonstret skrev:det finns god chans att det går över.

Ingenting går någonsin över så länge man minns var man förlorat eller aldrig fått.

Minnen lär man ju ha kvar men ens resonemang kan ändras, andras resonemang angående det hela kan också ändras.
Och man kan lägga till nya erfarenheter som gör att man tänker nya tankar.

nano skrev:Minnen lär man ju ha kvar men ens resonemang kan ändras[...]

Jo, men nu var det inte resonemang det gällde.

nano skrev:Och man kan lägga till nya erfarenheter som gör att man tänker nya tankar.

Om nya saker, företeelser, situationer eller människor; ja, kanske, men det som har varit fortsätter alltid att ha skett på samma sätt.

nallen skrev:Om nya saker, företeelser, situationer eller människor; ja, kanske, men det som har varit fortsätter alltid att ha skett på samma sätt.

Jepp, medhåll.

Bjäbbmonstret skrev:doxthree - det finns god chans att det går över. Det tar förmodligen längre tid för en kille med asperger men det går över den dag du tillåter det att gå över när tillräckligt lång tid har förflutit. Det kommer om inte annat en tid när illusionen av henne är något du har vuxit ifrån därför att du inte kan få ihop det med ditt vuxnare jag. Du kan inte gå omkring och älska en tonåring hela livet.

Det är ju inte henne jag älskar, utan illusionen. Jag har nog gradvis anpassat illusionen efter mig själv, då det är just att kunna älska en annan människa som jag saknar och har nog därför skapat vad man kanske kan kalla en "låtsasflickvän". Ingen verklig person kommer ju kunna leva upp till den standarden. Det är dock allt jag har och jag är därför för defensiv för att kunna ha tillit för människor.

Jag kan inte göra något annat än att acceptera att jag aldrig mer kommer kunna älska en annan människa.
I valet mellan kärlek och livet, så väljer jag livet. Då livet är insatsen för att ha tillit för människor.

Dock vill jag tacka dig för ett omtänksamt svar!

Hej!

Jag har AS och ADHD och har lyckats hitta Den Rätte, en man med AS med inslag av DAMP. Vi har känt varandra i 11 år och har varit gifta i snart 10 år. Så det går att hitta en partner. Däremot inte sagt att det är lätt.

Hälsningar

Lilla Gumman

Väl talat