Psykakuten: kom inte och stör
11 inlägg
• Sida 1 av 1
Psykakuten: kom inte och stör
Min psykiater var borta hela förra veckan och mitt recept på min antidepressiva medicin tog slut.
Jag tänkte att jag klarar mig nog i några dagar tills jag kan få ett nytt recept men jag gjorde inte det. Igår fick jag en enorm ångest och ringde den psykiatriska akutmottagningen om jag kunde få två/tre tabletter tills jag fick det nya receptet. Jag har bipolär sjukdom och när det börjar halka utför så går det tyvärr väldigt fort.
Det visade sig vara fullständigt omöjligt. Som i fullständigt. Här är vi minsann upptagna serru. Och jag blev asförbannad och sa att ska det vara så jävla svårt att inse att det är bättre att komma NU än att dyka upp psykotisk på tisdag? Och ändå säger man att det är bättre att komma tidigare än senare. I vanliga fall så hittar jag inte rätt saker att säga i sådana situationer utan nöjer mig vid att bli avfärdad. Okej jaha jag får väl klara mig ändå då. Den här gången bara tvärvägrade jag.
Sköterskan tjafsade emot. Jag blev skitförbannad som i kan du hålla käften ett tag och lyssna på vad jag har att säga?! Så till slut gjorde hon väl det.
Jag undrar verkligen för vem psykakuten är till för, jag gör verkligen det. Det är inte första gången jag har fått ett sådant bemötande. Andra gånger när jag har haft kraftig ångest så har rådet varit att stå ut.
Det här är också en av anledningarna till att jag slutade gå hos landstingets psykiatrimottagningar och valde en privat psykiater. Med den uppenbara risken att psykiatern är borta när det krisar och då vägrar psykakuten att ta emot. Nu ordnade det sig. Av en händelse befann sig psykiatern på sin mottagning för att arbeta igen och stannade kvar, kl. åtta på kvällen, så att jag kunde få recept.
Det kändes oerhört skönt att kunna bli just så asförbannad på personalen när det behövdes men för varje gång jag har behövt hjälp så har jag gått därifrån med känslan av att jag får väl börja må så himla dåligt då att jag hamnar i ett akut skede.
Jag tänkte att jag klarar mig nog i några dagar tills jag kan få ett nytt recept men jag gjorde inte det. Igår fick jag en enorm ångest och ringde den psykiatriska akutmottagningen om jag kunde få två/tre tabletter tills jag fick det nya receptet. Jag har bipolär sjukdom och när det börjar halka utför så går det tyvärr väldigt fort.
Det visade sig vara fullständigt omöjligt. Som i fullständigt. Här är vi minsann upptagna serru. Och jag blev asförbannad och sa att ska det vara så jävla svårt att inse att det är bättre att komma NU än att dyka upp psykotisk på tisdag? Och ändå säger man att det är bättre att komma tidigare än senare. I vanliga fall så hittar jag inte rätt saker att säga i sådana situationer utan nöjer mig vid att bli avfärdad. Okej jaha jag får väl klara mig ändå då. Den här gången bara tvärvägrade jag.
Sköterskan tjafsade emot. Jag blev skitförbannad som i kan du hålla käften ett tag och lyssna på vad jag har att säga?! Så till slut gjorde hon väl det.
Jag undrar verkligen för vem psykakuten är till för, jag gör verkligen det. Det är inte första gången jag har fått ett sådant bemötande. Andra gånger när jag har haft kraftig ångest så har rådet varit att stå ut.
Det här är också en av anledningarna till att jag slutade gå hos landstingets psykiatrimottagningar och valde en privat psykiater. Med den uppenbara risken att psykiatern är borta när det krisar och då vägrar psykakuten att ta emot. Nu ordnade det sig. Av en händelse befann sig psykiatern på sin mottagning för att arbeta igen och stannade kvar, kl. åtta på kvällen, så att jag kunde få recept.
Det kändes oerhört skönt att kunna bli just så asförbannad på personalen när det behövdes men för varje gång jag har behövt hjälp så har jag gått därifrån med känslan av att jag får väl börja må så himla dåligt då att jag hamnar i ett akut skede.
Re: Psykakuten: kom inte och stör
Juddy skrev:Jag undrar verkligen för vem psykakuten är till för, jag gör verkligen det.
http://www.aspergerforum.se/vad-fan-ar-psyket-till-for-t18530.html
Här finns en del människor som kan förhålla sig till den upplevelsen.
Låter klåparaktigt av dem.
De borde ha berättat hur du skulle göra för o få dina piller tycker jag eller erbjudit dem själva från psykakutens sida.
Visst att man kan önska att patienterna har framförhållning men det är ju inte så att det alltid blir så även om man har den avsikten.
Jag tror det fanns en orsak till att de tog slut.
Har själv haft trassel med o göra saker än fast jag tänkt göra det i en hel månad så har jag tex inte fått vissa räkningar betalda trots att pengarna finns.
Det stör mig något alldeles hemskt varje gång jag lyckas göra så.
Blir liksom en nedåtgående spiral och så blir inget gjort (i kortversion utan detaljer).
De borde ha berättat hur du skulle göra för o få dina piller tycker jag eller erbjudit dem själva från psykakutens sida.
Visst att man kan önska att patienterna har framförhållning men det är ju inte så att det alltid blir så även om man har den avsikten.
Jag tror det fanns en orsak till att de tog slut.
Har själv haft trassel med o göra saker än fast jag tänkt göra det i en hel månad så har jag tex inte fått vissa räkningar betalda trots att pengarna finns.
Det stör mig något alldeles hemskt varje gång jag lyckas göra så.
Blir liksom en nedåtgående spiral och så blir inget gjort (i kortversion utan detaljer).
Nano:
Jag ringde först till familjeläkarjouren, men de hänvisar till psykakuten. Sköterskan jag talade med var väldigt trevlig och medkännande.
Sedan visar det sig att psykakuten inte heller känner sig sådär jätteintresserade av att hjälpa människor som har klappat ihop eller är på god väg att göra det. Och det var verkligen på god väg. Jag är inte någon som ringer förrän det verkligen är kris.
En gång blev det krångel med dem på den mottagning för depressiva sjukdomar som jag gick på. Jag ringde tre veckor innan medicinen tog slut för ett nytt recept. Tiden gick, inget recept. När medicinen varit slut i två veckor så var det verkligen kris. Samma sak då, psykakuten skrev inte ut någonting och de kunde inte få fatt i någon på mottagningen för att skriva recept (!).
Jag lämnade in en jo-anmälan och ställde till ett jävla liv med mottagningen ifråga. Jag blir sån när jag blir ignorerad och/eller nåt ställe agerar felaktigt.
Sedan btyte jag mottagning från landstinget till en privat. När man får träffa olika psykiatriker varje gång som alla ber en ta om ens sjukhistoria, man ledsnar snabbt. "Vill du att jag ska börja när jag var femton eller kan vi ta de senaste månaderna?"
Jag ringde först till familjeläkarjouren, men de hänvisar till psykakuten. Sköterskan jag talade med var väldigt trevlig och medkännande.
Sedan visar det sig att psykakuten inte heller känner sig sådär jätteintresserade av att hjälpa människor som har klappat ihop eller är på god väg att göra det. Och det var verkligen på god väg. Jag är inte någon som ringer förrän det verkligen är kris.
En gång blev det krångel med dem på den mottagning för depressiva sjukdomar som jag gick på. Jag ringde tre veckor innan medicinen tog slut för ett nytt recept. Tiden gick, inget recept. När medicinen varit slut i två veckor så var det verkligen kris. Samma sak då, psykakuten skrev inte ut någonting och de kunde inte få fatt i någon på mottagningen för att skriva recept (!).
Jag lämnade in en jo-anmälan och ställde till ett jävla liv med mottagningen ifråga. Jag blir sån när jag blir ignorerad och/eller nåt ställe agerar felaktigt.
Sedan btyte jag mottagning från landstinget till en privat. När man får träffa olika psykiatriker varje gång som alla ber en ta om ens sjukhistoria, man ledsnar snabbt. "Vill du att jag ska börja när jag var femton eller kan vi ta de senaste månaderna?"
Zombie skrev:Miche skrev:outzaidur skrev:Du får helt enkelt lära dig att du bara får vara sjuk under telefontiderna: Tisdagar+ Torsdagar 08:30 till 09:00
Trodde det var den 32:a i varje månad de hade öppet mellan 8.30 och halv nio...
Men ge dem inget tips då för satan...
Och bara när temperaturen i december överstiger 30 plusgrader
Återgå till Aspergare och vården