Har fått diagnosen as o add i november -10 och fick då börja med Ritalin. Äter nu 30mg morgon och 20mg Kl 14, Har fått problem med domningar i händerna och är iskall om händer o fötter. Finns det någon som har erfarenhet av detta? Går det över? Vem kan man vända sig till? Min läkare påstår att det inte hör ihop men det står som sällsynt biverkning på informationen om medicinen.

Man måste var medveten om att läkare inte vet allt.
En av de saker som man lär sig genom mångåriga studier i högskolan är hur oerhört viktigt det är att låtsas att man vet allt.
De vet aldrig allt.
Ingen vet allt om kroppen och hjärnan.

Jag brukar få alla sällsynta biverkningar som finns angivna. Biverkningar som läkare bara har läst om men aldrig sett. Människor med AS får lätt ovanliga biverkningar.
Även om biverkningen inte finns angiven i fass så betyder inte det att det inte är en biverkning.
Jag har rapporterat biverkningar som inte finns angivna på länken ovan.
I vissa fall får man väga fördelar mot nackdelar. Jag tog länge zoloft (sertralin). Vid 105 mg var det okej med biverkningar, vid 110 mg var det outhärdligt. Till slut bytte man medicin till Cipralex (escitalopram) och jag har inte haft några biverkningar på den.
Jag tar en migränmedicin som drar ihpp blodkärl. Jag fryser som sjutton om händer och fötter när den börjar verka men jag kan leva med det just för att migränen är jävligare än att frysa i några timmar. Frusenheten har att göra med att kapillärerna i fötterna ch händerna dras ihop.

Flawed skrev:En av de saker som man lär sig genom mångåriga studier i högskolan är hur oerhört viktigt det är att låtsas att man vet allt.

Äsch. Alla människor kan väl ha fel ibland och läkare är människor de också. Tror inte man behöver några konspirationsteorier för att förklara den saken.

Inga konspirationsteorier, men har man både träffat ett antal läkare och läst härinne några år så kan man bli mörkrädd. Det är som Juddy säger, och möjligheten att få träffa en psykiater som både är alltigenom talbar (jag menar då för en patient som är sansad, hyggligt påläst och inte har tomtar på loftet) och kan erbjuda en tid och kontinuitet ryms i stort sett inte längre i systemet. Ofta får man ingenting av de tre. Man måste bilda sig själv så gott man kan och räkna med att man kan tvingas kämpa.

Zombie skrev:Inga konspirationsteorier, men har man både träffat ett antal läkare och läst härinne några år så kan man bli mörkrädd. Det är som Juddy säger, och möjligheten att få träffa en läkare som både är alltigenom talbar och kan erbjuda en tid och kontinuitet ryms i stort sett inte längre i systemet. Man måste bilda sig själv så gott man kan och räkna med att man kan tvingas kämpa.

Jovisst är det klart att risken för misstag ökar när läkarna är stressade och man som patient får träffa nya läkare hela tiden. Men det beror ju på att läkarnas arbetssituation är dålig och inte på att de av någon orsak skulle vara inställda på att fejka nån sorts allvetande.

Vet inte hurpass bokstavligt Flawed menade det där. Det kan ju finnas sannolikare, vagare och mer komplicerade vägar till samma praktiska resultat. Sådant som gammal outvädrad prestigenimbus runt yrket, knökiga personligheter som dras till det (eller kan stanna kvar i det, även på grund av bristen), ingen vetenskaplig skolning (vad jag vet, tvärtemot vad många tror; alltså bland annat dålig skolning i kritiskt tänkande och självdistans), ingen utbildning i att bemöta människor (enligt vad en sjuksköterska sade mig, om jag minns rätt). Läkarförbundets politik (diskuterad t.ex. här ff.) gör väl inte heller sitt för att hjälpa läkarna kvar på jorden och med i laget, förutom dess bidrag till den kroniska katastrofala läkarbristen.

Det är få yrkesmän/kvinnor som låtsas att de vet precis allt inom sitt gebit, på det vis som läkare gör.

Visst är de människor som också gör fel, men de erkänner det aldrig. Jag har ALDRIG hört dem säga att de gjort fel.

Det närmaste jag har kommit i så fall, är att min förra läkare sade att man inte kände till AS så bra då jag gick hos henne. Men det är ju gränsfall om det verkligen var ett "fel" då.

Bror Duktig skrev:Det är få yrkesmän/kvinnor som låtsas att de vet precis allt inom sitt gebit, på det vis som läkare gör.

Visst är de människor som också gör fel, men de erkänner det aldrig. Jag har ALDRIG hört dem säga att de gjort fel.

Det närmaste jag har kommit i så fall, är att min förra läkare sade att man inte kände till AS så bra då jag gick hos henne. Men det är ju gränsfall om det verkligen var ett "fel" då.

Min terapeut bad om ursäkt för att det tagit henne så lång tid att se mina svårigheter, men det är också enda gången någon inom vården bett mig om ursäkt, trots att de haft all anledning till det..

Det är rester av det gamla klasstänket, Herr disponenten.Herr Doktorn osv.
En titel ska ge något sorts okränkbar auktoritet som inte behöver frågasättas.
Nu har vi internet och sådant och man kan få tag på informmation själv och vara kritsik läkare borde värdera att patienter är pålästa om sina sjukdomar ochatt de är vaksamma på eventuella biverkningar.Så länge som det inte blir helt absurt.

Människor reagerar också olika på läkemedel utifrån sin egen biokemi. Allt kan inte förutses. Jag har stött på en hel del arroganta läkare över åren (jag har en annan sjukdom), jag har fått biverkningar som de aldrig har sett hos någon annan, bara läst om, ofta de allra mest sällsynta. Det är alltid en fråga om att väga för- mot nackdelar.
Det är för mycket begärt att en läkare ska veta allt om allting, särskilt nu när medicinsk forskning framskrider så fort. Däremot vill jag gärna veta när någon har gjort fel. Jag är inte så intresserad av VEM som har gjort fel utan snarare att ett fel har blivit begånget.

När jag fortfarande jobbade så gjorde jag fel en gång. Jag gjorde tokfel. Det gällde en utbetalning av pengar och jag hade helt enkelt gjort fel. Personen det drabbade ringde upp, och jag hörde hur h*n samlade kraft för en utskällning. Det var lika bra att säga som det var. Jag har tyvärr gjort fel. Du har din utbetalning i början av nästa vecka men eftersom det är jag som har gjort fel så kan jag ordna en akut utbetalning på avi som du kan hämta här.
Varpå personen helt lugnt svarar att jaha, fel. Jamen fel kan ju vem som helst göra och nä kan vänta till nästa vecka.
Efter det vet jag att det är lika bra att säga som det är rakt av.

Att läkare et al begraver sig under en matta av arrogans handlar nog om en rädsla av att erkänna att man har gjort fel. Plus att det finns en risk att vårdinrättningen drabbas av anmälningar.

En gång åt jag Edronax.
Jag hade ett flertal biverkningar som överstämde med fass som trängningar,darrningar,osv...
När jag hade förklarat mina biverkningar gav min doktor mig en triumferande blick och sade:
Jaha det var konstigt för Edronax har inga biverkningar nämligen!

Jag skaffade en second opinion.
Den läkaren skrev aldrigut Edronax eftersom att den hade så många biverkningar, så ofta.
Läkaren hade dessutom en osunt intresse för hur döda psykiatripatienter begravdes förr i tiden. Det hade varit mer adekvat om han hade visat intresse för dem som fortfarande trots allt lever fortfarande.
Han var oldscool den jäveln, sjuksköterkor och läkarsekreterare skulle typ bocka och titulera honom Herr doktorn ungefär fick jag höra.
Utbilda fler läkare så vi slipper dessa överklass fasoner.

Uff.

Jag hade en läkare som sade att några sexuella biverkningar kunde man inte få av SSRI.

Jag åt Remeron och fick a) allvarliga muskel och ledproblem (som inte kunna röra sig problem) och b) blodpåverkan.
Jag hade reagerat på samma sätt men något mildare mot mianserin och remeron är en fortsättning på mianserin. Nu har jag listor på vad som har funkat och inte just för att jag är så känslig med biverkningar.

Och efter att ha fått biverkningar från varje underrubrik på lakanet till bipacksedeln som kom med Efexorn fast jag tog den allra lägsta dosen så vete fanken om jag vågar prova nåt sånt igen.

Jag började med att ta bort fem korn ur kapseln, ta den dosen i tre dagar, så ta bort tio korn och ta det i tre dagar osv. Först nere på en tredjedel av lägsta dosen (37,5 mg) - typ fyrtio korn av 150 så var pulsen normal och jag kunde somna innan halv fyra på morgonen osv osv.

Läkaren hade svårt att tro att jag reagerade på så låg dos, var det jag skulle komma till. Och samma sak var det med lägsta dosen Concerta osv.

alfapetsmamma skrev:Och efter att ha fått biverkningar från varje underrubrik på lakanet till bipacksedeln som kom med Efexorn fast jag tog den allra lägsta dosen så vete fanken om jag vågar prova nåt sånt igen.
(...)

Läkaren hade svårt att tro att jag reagerade på så låg dos, var det jag skulle komma till. Och samma sak var det med lägsta dosen Concerta osv.

Jo, svårt att tro kan de ju ha men det gör det inte mindre verkligt. Oavsett vad de tror så kan man få biverkningar av nästan allt.
Jag började å andra sidan ta en medicin med sida upp och sida ner med biverkningar. Och jag som får alla biverkningar fick inga alls på den medicinen. Och jag har hört att antingen tål man den bra eller så mår man urdåligt.

Frysandet kan jag stå ut med men händerna domnar på nätterna och jag vaknar av detta. Har svårt att sova ändå så skulle vilja sova den lilla tid jag kan. Jag får också sällsynta biverkningar och det värsta jag vet är att inte bli trodd. Vill även ha klara besked om vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt.

Juddy skrev:Jag brukar få alla sällsynta biverkningar som finns angivna. Biverkningar som läkare bara har läst om men aldrig sett. Människor med AS får lätt ovanliga biverkningar.
Även om biverkningen inte finns angiven i fass så betyder inte det att det inte är en biverkning.
Jag har rapporterat biverkningar som inte finns angivna på länken ovan.
I vissa fall får man väga fördelar mot nackdelar. Jag tog länge zoloft (sertralin). Vid 105 mg var det okej med biverkningar, vid 110 mg var det outhärdligt. Till slut bytte man medicin till Cipralex (escitalopram) och jag har inte haft några biverkningar på den.
Jag tar en migränmedicin som drar ihpp blodkärl. Jag fryser som sjutton om händer och fötter när den börjar verka men jag kan leva med det just för att migränen är jävligare än att frysa i några timmar. Frusenheten har att göra med att kapillärerna i fötterna ch händerna dras ihop.