Jag skriver för min lillebrors räkning som har asperger men inte är medlem här. Jag har frågat och fått hans tillstånd.

Jag hittade två trådar om just detta ämne, men vill gärna att den här inte slås samman med dem. Så snart vi har hittat något som fungerar för honom så tänker jag begära att denna tråd låses.


Han har alltid haft aggressionutbrott där han kastat saker omkring sig. Han har aldrig gett sig på personer eller djur, utan endast döda ting. Han har lugnat ner sig sedan han blev äldre, men nu har han börjt få problem igen. Det största problemet är att han skrämmer sin flickvän när han får sina utbrott, och han vill verkligen inte göra det.

Detta började i samband med att han fick en praktikplats och började jobba lite smått.

Det han undrar är om det finns någon form av receptfria tabletter som kan göra att han blir lugnare/ kan behärska sig?

Har ni testat C-vitamin?

Men för att vara lite allvarlig. Det kan löna sig att minska på praktiktempot, ev. är det inte rätt ställe för han att vara på om han är tvungen att avreagera sig på fritiden.

Parvlon skrev:Har ni testat C-vitamin?

Står "C" för "Concerta" då, eller? (Skämt!)

Avslappningsövningar/mindfulness/meditation... något i den stilen kanske? Receptfritt och utan biverkningar och kan ibland ge väldigt bra hjälp när man vill ändra ett beteende som man ledsnat på hos sig själv.

I övrigt håller jag med Parvlon. Om det är tydligt att utbrotten är kopplade till den här praktiken så kanske man behöver ändra på något där.

Banzai skrev:Han har alltid haft aggressionutbrott där han kastat saker omkring sig. Han har aldrig gett sig på personer eller djur, utan endast döda ting. Han har lugnat ner sig sedan han blev äldre, men nu har han börjt få problem igen. Det största problemet är att han skrämmer sin flickvän när han får sina utbrott, och han vill verkligen inte göra det.

Han är precis som jag då... Förut brydde jag mig inte, men nu kan jag få skuldkänslor när jag gått igång för fullt över någon småsak. Det är mest när jag är instabil(are än vanligt) och när jag är orolig för framtiden. ("Oro är priset vi betalar för att leva i framtiden")

Jag tror inte tabletter hjälper om han ska kunna vara sig själv. Nu utgår jag från mig: Kanske bli medveten om orsaker till utbrotten, tala om hur det känns när det händer och säga det till er utan att ni lägger någon värdering i varför han upplever situationen så, träna på att våga säga "Nej" när det känns obehagligt, kolla egenskaper hos honom och komma överens om att ungefär så här är han, acceptera varandra som ni är.

Självkännedom, det här är jag och det här står jag för.

Sheyen skrev:

Parvlon skrev:Har ni testat C-vitamin?

Står "C" för "Concerta" då, eller? (Skämt!)

Knappast. Jag brukar inte rekommendera narkotikaklassade läkemedel till folk som känner folk över nätet.. Sen är det knappast receptfritt heller vilket TS efterfrågar. Kan man ju tycka är lustigt iofs men folk brukar vara rätt lost när det gäller medicin och behovet av medicin, i synnerhet för eget/andras mående.

Tack för era svar. Jag tror själv att det beror på att han är för trött. Han praktiserar inte på heltid än och vi får se om han kommer att göra det. Han stormtrivs på arbetsplatsen då de han jobbar med har förståelse för och erfarenhet av aspergerproblematik. Men det är ju som sagt var nytt för honom.

Om jag har förstått saken rätt så är det sådant han kan bli arg på i normala fall som "triggar" hans utbrott. Skillnaden nu är att han inte kan behärska sig.

Jag vet hur jag själv är när jag är trött; jag orkar inte med mig själv och då orkar jag garanterat inte med någon/något annat.

Gafsan, mindfulness är något jag använder mig av väldigt ofta (tydligen, visste inte att det fanns ett namn på det), men det är något jag gör utan att någon har lärt mig det. Hur lär man ut det? Har du något tips?

Jag ska vidarebeforda era tips så får jag se vad han säger.

Jag tror att det är viktigt att tänka själv och prioritera hälsa och sin egen sinnesfrid. Ibland kan det innebära obekväma beslut som gör att man får avstå från vissa saker. På ett jobb eller en praktik så har de ofta en introduktionsperiod då de inte ställer lika höga krav eller så kan det vara så att de ställer krav men att man till slut får utbränningssymptom.

Aggression är hans eget psyke som reagerar. Det är psyket som säger ifrån på grund av press. Kanske klarar han inte av riktigt de krav som ställs på arbetsplatsen trots att han trivs där.

En del medicinerar aggression med neuroleptika för autismspektrum. Jag har dock haft dåliga erfarenheter av det själv. Neuroleptika är ju en medicin mot psykos och schizofreni.

En del blir asociala till slut, dvs inser att de inte klarar av de sociala krav som ställs på dem av samhället och att de antingen får välja mellan att äta medicin eller att avvika från samhällets normala levnadsformer och villkor.

Andra kanske får lov att sluta studera eller något annat för att bli av med sina aggressionsproblem. Men jag ser ändå aggressionerna som en stressreaktion som inte ska medicineras i en människa som har tillräcklig intelligens för att kunna lära sig att leva ett lugnt liv, dock antagligen med mycket lägre prestation än förväntat. Det kan alltså innebära att man får ändra på sina livsmål.

Banzai skrev:Gafsan, mindfulness är något jag använder mig av väldigt ofta (tydligen, visste inte att det fanns ett namn på det), men det är något jag gör utan att någon har lärt mig det. Hur lär man ut det? Har du något tips?

Det finns en hel uppsjö av böcker på temat och även skivor med övningar som man kan göra. Nu kommer jag inte på någon på rak arm men jag tror att man kan hitta något på närmaste bibliotek eller bokhandel. Lycka till!

Blir han trött av praktiken måste han ta det lugnare på fritiden. Han och flickvännen bör nog prata igenom det där. Kanske kan de hitta andra sätt att umgås/inte umgås eller vara mot varandra?

Gafsan skrev:Det finns en hel uppsjö av böcker på temat och även skivor med övningar som man kan göra. Nu kommer jag inte på någon på rak arm men jag tror att man kan hitta något på närmaste bibliotek eller bokhandel. Lycka till!

Jag fick ett PM med en titel på en CD.

Bjäbbmonstret skrev:Blir han trött av praktiken måste han ta det lugnare på fritiden. Han och flickvännen bör nog prata igenom det där. Kanske kan de hitta andra sätt att umgås/inte umgås eller vara mot varandra?

Precis. Vi får se vad det blir för lösning på problemet, men han har fått lite alternativ nu vilket han är glad för. Han har nog insett att han måste ändra på något när det gäller fritiden, men om han gör det återstår att se.

Tack för alla svar!

Min första tanke är att han inte ska ha tabletter för att lugna ner reaktioner på att han är för nära (eller överskridit) sin kaosgräns, det är ju helt sjukt. Kan han själv inte se vad det är som blir för mycket för honom i de sammanhang där han är nu så måste han få hjälp med det.

Läs gärna lite Hejlskov (länk under) så förstår du vad jag menar med kaosnivåer som överskrids osv. Det är det första.

SEN är det kanske så att det finns en del ADHD-drag i honom och kanske centralstimulantia (Concerta, Ritalin osv) skulle vara nåt?

Annars kanske man kan överväga tabletter för att dämpa det allra mest rigida fyrkantiga i AS-temperamentet (det som kan resultera i utbrott när saker "blir fel"). Har sett goda resultat med supersvag dos SSRI t ex. Det finns även såna som får både och.

Och ilske- och aggressionshantering kan man ju fundera på. Var man kan få det vet jag inte riktigt och orkar inte kolla upp nu. Men lycka till, jag vet hur jobbigt det är med folk som blir så arga... (har haft alldeles för mycket sånt omkring mig...).

Väldigt att han är medveten om det och vill göra nåt åt det. Det är det mest primära för att komma nån vart, för ingen kommer kunna ändra det åt honom, om han själv inte vill eller inser behovet.

Men som sagt, mest måste han ta hand om sig själv och se över vad som kan ändras så han inte hamnar i härdsmältor. Det är inget som händer magiskt och utan skäl... tror jag iaf.

http://www.spsm.se/Documents/Kurser%20o ... tation.pdf

Jag kan också säga att jag själv har haft problem med aggressioner, eller känslor som är aggressiva i mitt liv. Jag har använt olika metoder. Att jag medicinerades med neuroleptika va något jag lurades in i, men förövrigt så har jag använt transcendental meditation, automatisk skrift, att dra mig undan helt och hållet socialt liv, vandra i skogen, stänga av mobilen och filtrera email, pratat med kurator på habiliteringen, pratat med personligt ombud.

När man har att göra med arbetsförmedlingen och praktik och sådant så höjer de hela tiden pressen. Arbetsförmedlingen är mästare på att höja pressen. Jag gjorde praktik i höstas och jag hade en arbetsförmedlare som höll på att göra mig tokig. Jag fick under 2010 ångest och sekundär depression orsakat av utförsäkring i april och sedan fick jag ångestattacker under hösten av en arbetsförmedlare. Till slut i oktober började jag må riktigt psykiskt dåligt. Då hade de höjt pressen på mig så jag skulle jobba åt två arbetsgivare, på en 75 % tjänst på kommunen, betalt helt och hållet av staten via ett statsbidrag. Men statsbidraget hade inte beviljats ännu.

De drog ut hela tiden på att berätta om jag skulle få fortsatt. Jag fick höra från min arbetsgivare att jag kanske inte skulle få fortsätta, kommentarer som du har inget jobb och att jag kunde få jobba kvar på socialbidrag.

Till slut så fick jag alltså lov att söka det jobb igen och igen som hon hade trakasserat mig på. Jag fick psykiska problem och sökte hjälp av psykolog på habiliteringen via egen remiss. Jag fick höra från psykolog att aspergers behandlades kemiskt och lämnades åt sitt öde.

Jag nekades psykolog från habiliteringen.

De kan verkligen klämma ut musten på en och till slut så blir man ju utbränd helt enkelt. Man måste lära sig att sätta gränser och inse att det kanske helt enkelt är så att de inte vill samarbeta på ens egna villkor och att man kanske måste sluta. Men det kanske inte gäller någon annan än mig i och för sig.

Jag fick kontakt med ett personligt ombud som hjälpte mig. Jag kan rekommendera personligt ombud. Hon kunde hjälpa mig utan att någonsin ha träffat mig eller veta något om mig. När jag hade pratat med henne i 10 minuter så mådde jag bra och insåg hur framtiden skulle bli och hon sa att det var på grund av min asperger trots att jag inte berättat någonting för henne om det.

Jag hade nämligen utvecklat en förföljelse ångest känsla som inte släppte angående arbetsförmedlingen på grund av höstens upplevelser. Hon förklarade för mig att de som skulle bråka med mig i framtiden inte var arbetsförmedlingen utan att det var jobbet. Då släppte förföljelsekänslorna. Sedan dess så har det visat sig att hon haft rätt. Jag har blivit trakasserad av min arbetsgivare så att jag har sjukskrivit mig.

Men som det var 1995 när jag hamnade på neuroleptika så hade jag också vad de kallade brister i verklighetsprövning och då hade jag ångest. Jag får det av ångest, alltså vad man skulle kunna kalla psykotisk ångest. Men det slapp jag tack vare det personliga ombudet.

Så jag rekommenderar personligt ombud.

alfapetsmamma, höjdarsvar

AAA skrev:alfapetsmamma, höjdarsvar

Spanx! (Det kom från djupet av min erfarenhet som mamma och ex...)

Vilken kanonpresentation! Har han skrivit en presentation om mig!?

Jag har en förstående chef, han har nog läst Hejlskov. Eller det känns så åtminstone. Men jag är lite ledsen över att jag är så borta på vissa områden... Denna Bo H. verkar ju ha vettiga förklaringar iaf.

Hejlskov är så bra att jag brukar tänka Vad skulle Hejlskov gjort när det uppstår nåt där hemma (eller o-hemma iofs). Dvs med mina ungar, eller mig, eller maken, eller nån annan (de flesta runt mig är bokstaviga).

Dessutom är hans tankar tillämpbara på ALLA människor, faktiskt, inte bara såna med alternativkablage. Alla som jobbar med människor eller har med folk att göra borde ta till sig nåt om lågaffektivt bemötande, affektsmitta, att inte ta kontrollen från den andra osv.

A-mamma <3 Hejlskov, helt enkelt. (Eller, det han säger, inte personen. Jag känner inte honom, har bara hört honom lajv en gång.)

alfapetsmamma skrev:

AAA skrev:alfapetsmamma, höjdarsvar

Spanx! (Det kom från djupet av min erfarenhet som mamma och ex...)

Från mitt pappa-:-)154 också!


Spanx?Hanx hette plattan med Stiff Little Fingers!

Jag undrar om han skrivit en del om problemskapande beteende?

Har för mig att jag har någon suverän artikel om det på datorn... (Men var? Ska leta...)

AAA skrev:Spanx?Hanx hette plattan med Stiff Little Fingers!

Spanx är bara min omgörning av Thanks, helt enkelt. Inte för att jag är lagd åt våldsamheter, så det är lite missvisande.

Jag tror bestämt jag måste läsa om Hejlskovs bok. Det kan aldrig bli för många gånger. Jag vill gärna bli totalpedogisk och fint och moget icke-projicerande osv. I praktiken och inte bara teorin alltså.

Så tack för påminnelsen.

-------------

Och ja, han har skrivit en hel bok om problemskapande beteende, och det finns en del pdf-er med föreläsningsstolpar på nätet. En massa av dem har jag länkat till här tidigare, han är ju min husgud bredvid Ross Greene.

-------------

Sorry Banzai för att jag körde i OT-diket lite. Ska inte kapa din tråd mer. Men läs Hejlskov, för allt i världen. Jag är SÄKER på att det kan hjälpa er! Promise!

Ska kolla in boken - Hanx!

alfapetsmamma skrev:Sorry Banzai för att jag körde i OT-diket lite. Ska inte kapa din tråd mer. Men läs Hejlskov, för allt i världen. Jag är SÄKER på att det kan hjälpa er! Promise!

Det är helt okej då det är en vettig kapning.

Jag läste igenom pdf:en och det fanns mycket bra där. Ska nog faktiskt ta och maila mamma, för jag vet att hon skulle vilja ha den (jag bor ju inte hemma så jag ser inget av dessa utbrott). När jag var hemma förut och hälsade på (då han fortfarande gick i skolan) så satt vi tillsammans och spelade (detta är ett av de tillfällen då han kan bli arg) och han var alltid mycket lugnare när jag satt där. När det gick åt skogen för honom så gick vi och gjorde något annat och jag sa även åt honom att han skulle fixa vad-nu-ännu-problemet-var när han vilat upp sig. Jag har hittills haft rätt varenda gång.

Jag har pratat med min bror via MSN och han vill verkligen göra något åt sina problem. Han är ju en jättesnäll och omtänksam kille så han tycker verkligen inte om att han tappar kontrollen som han gör.

Jag vill helst inte att han tar tabletter, men det var det han var inne på. Nu verkar det dock som att jag kan ha övertygat honom om att han först och främst måste få ordning på sömnen. Jag har även sagt åt honom att han verkligen ska tänka efter vad det är som kan ligga bakom problemet; hur han mår o.s.v. och att han inte bara ska gå på vad jag säger/tror.

matterik det är tråkigt att du farit så illa i arbetslivet. Om problem skulle uppstå, så har min bror väldigt bra back-up i oss, familjen. Vi finns bakom honom hela vägen. Han har ju inte jobbat länge och han jobbar inte heltid. Han har dessutom inga direkta krav från arbetsgivaren eller arbetsförmedlingen. Får han orimliga krav på sig så kommer de att få höra från min mamma. Vi utgår från vad han orkar och vill och jag hoppas verkligen att han ska kunna jobba så småningom. Han planerar att börja studera igen, men han vill tjäna lite pengar först.

Jag tror det kommer gå fint, ni är ju välvilliga allihopa och din bror vill ju få ordning på det ohanterliga (den där förbannade hjärnan som gör som den vill!)

http://hejlskov.se/HanteringAvProblemsk ... teende.pdf

Jag kapar hej vilt, märker det inte ens... Sorry!