Marabou skrev:Jag brukar också fråga men jag har märkt att folk brukar bli väldigt stressade och irriterade då, vilket oftast gör att jag får än mer förvirrade instruktioner, plus att jag då blir stressad själv och känner mig illa till mods.

Det har jag också varit med om på tidigare arbetsplatser, vilket har varit ett stort problem även för mig.

På samma villkor som när man ger instruktioner till NTs, med den skillnaden att det måste gå att fråga om man inte hänger med, utan att det leder till suckar och irritation.

ford skrev:På samma villkor som när man ger instruktioner till NTs, med den skillnaden att det måste gå att fråga om man inte hänger med, utan att det leder till suckar och irritation.

Eller hur!
Jag har aldrig förstått varför folk måste bli så himla irriterade bara för att man frågar! På varje skola jag gått har jag fått höra att jag "inte ska vara rädd för att fråga när jag inte förstår". Tydligen är det motsatsen som gäller på arbetsplatser

prodge64 skrev:

Marabou skrev:Jag brukar också fråga men jag har märkt att folk brukar bli väldigt stressade och irriterade då, vilket oftast gör att jag får än mer förvirrade instruktioner, plus att jag då blir stressad själv och känner mig illa till mods.

Det har jag också varit med om på tidigare arbetsplatser, vilket har varit ett stort problem även för mig.

Hur har du tacklat det? Har du klarat upp situationen ändå? Fått sluta? Slutat självmant? Själv har jag i några fall fått sluta, i andra fall har jag slutat självmant eftersom jag dels inte klarat av arbetsuppgifterna pga att jag inte fått fråga och dels pga att det blivit så dålig stämning mellan mig och kollegor/chefer eftersom de inte haft tålamod att hjälpa mig.

jag vill ha konkret, och helst skriftligt. jag behöver tid på mig med att exakt förstå vad det är att man vill att jag ska göra. vet jag inte det blir jag stressad, och antingen slänger jag ihop nåt som jag är väldigt osäker på, inte är nöjd med, eller så gör jag för mycket, det finns ingen ände på allt jag gör. stor risk för utbrändhet tror jag.

och jag vill också kunna ställa frågor ifall det är lite oklart, utan att den jag frågar tycker det är jobbigt, suckar etc.

Arkimedes skrev:Jag vill ha konkreta instruktioner.

+1

jag vill få instruktioner som överensstämmer med hur jag vill att uppgiften skall lösas. annars tenderar jag ändå att bortse från dem.

Marabou skrev:

prodge64 skrev:

Marabou skrev:Jag brukar också fråga men jag har märkt att folk brukar bli väldigt stressade och irriterade då, vilket oftast gör att jag får än mer förvirrade instruktioner, plus att jag då blir stressad själv och känner mig illa till mods.

Det har jag också varit med om på tidigare arbetsplatser, vilket har varit ett stort problem även för mig.

Hur har du tacklat det? Har du klarat upp situationen ändå? Fått sluta? Slutat självmant? Själv har jag i några fall fått sluta, i andra fall har jag slutat självmant eftersom jag dels inte klarat av arbetsuppgifterna pga att jag inte fått fråga och dels pga att det blivit så dålig stämning mellan mig och kollegor/chefer eftersom de inte haft tålamod att hjälpa mig.

Jag har bara haft temporära jobb innan så jag har fått sluta p.g.a. det, trots att situationen aldrig har uppklarats. Nu däremot så har jag ett jobb med förstående kollegor.

Fenren skrev:jag vill få instruktioner som överensstämmer med hur jag vill att uppgiften skall lösas. annars tenderar jag ändå att bortse från dem.

+1

prodge64 skrev:

Marabou skrev:

prodge64 skrev:

Marabou skrev:Jag brukar också fråga men jag har märkt att folk brukar bli väldigt stressade och irriterade då, vilket oftast gör att jag får än mer förvirrade instruktioner, plus att jag då blir stressad själv och känner mig illa till mods.

Det har jag också varit med om på tidigare arbetsplatser, vilket har varit ett stort problem även för mig.

Hur har du tacklat det? Har du klarat upp situationen ändå? Fått sluta? Slutat självmant? Själv har jag i några fall fått sluta, i andra fall har jag slutat självmant eftersom jag dels inte klarat av arbetsuppgifterna pga att jag inte fått fråga och dels pga att det blivit så dålig stämning mellan mig och kollegor/chefer eftersom de inte haft tålamod att hjälpa mig.

Jag har bara haft temporära jobb innan så jag har fått sluta p.g.a. det, trots att situationen aldrig har uppklarats. Nu däremot så har jag ett jobb med förstående kollegor.

Härligt Det måste kännas jätteskönt att ha stöd från kollegorna!

Jag vill ju jobba i TV-branschen och där har folk i allmänhet inga fördomar, det är väldigt högt i tak på så sätt. Mycket förståelse för andra. Jag har fått ett fantastiskt bemötande av både lärarna på min utbildning och av yrkesverksamma i branschen. Tyvärr är TV-branschen ständigt underbemannad i kombination med att det hela tiden är väldigt många saker som ska utföras, vilket gör att ingen har tid att ta hand om den som behöver extra mycket hjälp, extra tydliga instruktioner osv

Men jag vill inte ge upp. Jag gillar verkligen de människor jag träffat i branschen och den gemenskap som finns där. På något sätt ska jag ta mig tillbaka och jag hoppas att den hjälp en diagnos kan öppna dörrarna för ska kunna underlätta för mig att komma tillbaka.

Marabou skrev:

prodge64 skrev:Jag har bara haft temporära jobb innan så jag har fått sluta p.g.a. det, trots att situationen aldrig har uppklarats. Nu däremot så har jag ett jobb med förstående kollegor.

Härligt Det måste kännas jätteskönt att ha stöd från kollegorna!

Jag vill ju jobba i TV-branschen och där har folk i allmänhet inga fördomar, det är väldigt högt i tak på så sätt. Mycket förståelse för andra. Jag har fått ett fantastiskt bemötande av både lärarna på min utbildning och av yrkesverksamma i branschen. Tyvärr är TV-branschen ständigt underbemannad i kombination med att det hela tiden är väldigt många saker som ska utföras, vilket gör att ingen har tid att ta hand om den som behöver extra mycket hjälp, extra tydliga instruktioner osv

Men jag vill inte ge upp. Jag gillar verkligen de människor jag träffat i branschen och den gemenskap som finns där. På något sätt ska jag ta mig tillbaka och jag hoppas att den hjälp en diagnos kan öppna dörrarna för ska kunna underlätta för mig att komma tillbaka.

Ja, det är riktigt skönt faktiskt. Jag behöver inte känna mig obekväm i det alls! Visserligen har jag ingen diagnos, men de vet att jag väntar på ett utlåtande från en utredning som jag nyligen har gjort (om AS).

Trist att det funkar sådär i TV-branschen, det blir lite moment 22 när du trivs å vill jobba där men ändå inte kan eftersom du kanske inte alltid får den hjälpen du vill ha å behöver. Jag har förresten själv haft lösa funderingar på att jobba med radio, men slutade tänka på det ganska omgående efter att jag fick reda på att man måste trixa med ljudmixning å allt sånt själv. Jag vill ju bara "sitta å snacka skit" liksom.

edit: Radio känns så häftigt på det viset, att man är känd (förhoppningsvis lite känd i alla fall) men ändå anonym, eftersom man inte syns.

Allt på en gång, skriftligt steg för steg så att jag kan gå igenom allt innan jag börjar.
Inför ett kursblock tex så skulle jag vilja ha en "sprängskiss" över allt som ska göras från början till slut och hur det ska gå till.

Hur jag vill få instruktioner?

-Pang på rödbetan och en sak i taget, inte långa haranger uppblandade med konversation. Inte heller behöver man upprepa vad man nyss sagt för tredje gången eller prata överdrivet tydligt. Sen gör det ingenting om man snabbar på lite - jag orkar inte med l-å-n-g-s-a-m-m-a människor.
Fast helst av allt tar jag reda på den information jag behöver själv och gör vad som ska göras på egen hand.

Jag vill ha dom solklara och helt j***a tydligt.

Jag undrar lite när jag läser era svar.... Flera av er säger att ni gärna vill ha dem skriftliga. Nu vet jag att vissa helst enbart vill ha dem i skrift, men ni som vill ha både -och, varför inte anteckna själv?
Jag är en ivrig anhängare av Lapp-systemet (har blivit sedan mitt minne skadades) och skulle antagligen glömma det mesta utan penna och papper - därför antecknar jag på sekunden oavsett vad som dyker upp.

Lappar?

Det är såna man glömmer på alla möjliga (och omöjliga) ställen och när man väl tejpat upp en lapp så läser man den inte ändå (åtminstone så är det för mig)!

Jag skriver mängder av lappar och listor, antecknar ivrigt om det är intressant men har mycket svårt att tyda vad jag skrivit efteråt, skriver jag bra så hinner jag inte få med allt.

I de fall jag hinner anteckna så är det klart överlägset för inlärningen men ofta går det så långsamt att jag hinner sväva iväg i mina egna tankar och missar väsentlig info.

Jag behöver ett rappare tempo med möjlighet att stoppa för förklaring, det är ofta en möjlighet med 15 elever och en lärare.

Miche skrev:Lappar?

Det är såna man glömmer på alla möjliga (och omöjliga) ställen och när man väl tejpat upp en lapp så läser man den inte ändå (åtminstone så är det för mig)!

+1
Senaste lappen jag missat att läsa i ett par veckors tid hade jag satt upp precis vid ytterdörren. Det stod "GLÖM EJ SPISEN!".

Men lappar fungerar mer än som en lapp för mig. Får jag tillverka och se orden framför mig blir det enklare att komma ihåg efteråt. Även om jag inte tar upp lappen så har jag sett det framför mig.

Nerskrivet, tydligt och kortfattat. När jag väl fått instruktioner och börjat så får inga nya instruktioner tillkomma, för då funkar det inte. Helst ska ingen se över mitt arbete heller, dom får gärna inspektera det efteråt men absolut inte medans jag utför det.

Miche skrev:Lappar?

Det är såna man glömmer på alla möjliga (och omöjliga) ställen och när man väl tejpat upp en lapp så läser man den inte ändå (åtminstone så är det för mig)!

Det där har jag en tämligen effektiv lösning på (en lösning jag "stulit" från en aspie-släkting). Jag har en whiteboard med tillhörande magneter. Allt viktigt antingen antecknas eller sätts upp på den. Det går fort att få in i rutinen att slänga ett öga på den vid flera tillfällen under dagen.
Vidare har jag även en "familjens kalender" där samtliga familjemedlemmars aktiviteter finns uppspaltade och som det också blivit rutin att titta på dagligen.

Klart mycket vettigare än lösa lappar.

Själv försöker jag anteckna allt jag vet att jag kan glömma i mobilen som jag alltid har med mig (problemet nu är att jag två mobiler och har inte riktigt kommit igång med den nya, den gamla har tyvärr inga synkmöjligheter så det är bökigt med övergången).

Jag vill ha de:

Kortfattade
Tydliga och konkreta
Tidsrum (direkt, en dag, en vecka)

Om det är flera vill ja gärna höra om något är prioriterat

Dock vill jag max ha två eller tre på en gång (helst aldrig mer än en), annars får min hjärna någon mental kollaps och jag hamnar i typ ett "autistisk" tillstånd där jag är lika effektiv som en sömngångare som fått rohypnol.

Om det handlar om flera vill jag gärna har det på papper.

Vill ha instruktioner nedskrivna helst. Kan bli svårt för mig att ta in allting om det ges muntligt och tycker det är pinsamt att fråga igen (i vissa situationer, t.ex. på mitt sommarjobb)

Muntligt:
- En sak i taget
- Endast instruktion, inget annat "babbel" inblandat

Skriftligt:
- Flera saker med prioritetsordning

Fixar inte alls:
- Långa instruktioner med annat "babbel" inblandat.
- Om instruktionerna upprepas på olika sätt, då misstänker jag att det finns någon slags prioritet i budskapet som jag måste analysera och lägger mer tid på detta än själva arbetsuppgiften.

Just nu är jag på en arbetsplats där allt sker muntligt och där instruktionerna kommer lite då och då i långa haranger som upprepas med jämna mellanrum och ibland flera gånger efter varandra. Chefen har inte riktigt grepp om läget och kan ändra sig stup i ett vilket gör att jag känner att jag måste gå in och styra upp arbetet. Och det passar mig - att få styra själv.
Jag har löst det som så att jag skiter fullständigt i det som sägs och i slutändan lägger jag upp arbetet som jag själv vill. Det har visat sig fungera riktigt bra just på den här arbetsplatsen eftersom det jag gör är något jag är intresserad av (fotografera + ordning + sortering). Och här har jag märkt att trots att jag är extremt långsam så är jag ändå mycket snabbare än de andra eftersom jag har bättre problemlösningsförmåga och ser snabbare hur jag ska lägga upp arbetet för att få ett noggrant reslutat (vilket är det viktigaste i just detta arbete).