Klar med utredningen: funderingar
13 inlägg
• Sida 1 av 1
Klar med utredningen: funderingar
Min neuropsykiatriska utredning blev klar den här veckan. Jag fick diagnosen aspergers. Utredningen kändes jättebra. Jag fick ett enormt förtroende för neuropsykologen redan första gången jag träffade henne och det var roligt att göra testerna. När mina föräldrar var där för att prata om min barndom tyckte de också att hon är jättebra. Jag tror att de blev lite lugnade av att prata med henne. Hon verkar så säker på att jag kommer att kunna leva ett bra liv. Eftersom jag varit deprimerad så länge har det ibland verkat som om mina föräldrar varit oroliga att jag inte skulle klara av att må bra och leva ett "normalt" liv. Jag tror att det var bra för dem att höra från neuropsykologen att allt kommer att gå bra.
Psykologen kommer att skicka hem utredningen till mig så att jag får hantera den själv. Vill jag visa den för någon kan jag göra det men vill jag aldrig någonsin göra det behöver jag inte. Det känns också jättebra.
Testerna visade att jag har svårt för att se helheter och fastnar i detaljer. Jag har också ganska dåligt visuellt minne och kan i synnerhet inte känna igen ansikten. Jag klarar av det mesta som människor med aspergers brukar ha svårt för, men neuropsykologen sa att hon ser tydligt på mina metoder att det är något jag lärt mig. Det kommer inte så intuitivt för mig som det gör för de flesta andra. Ordspråk, till exempel. Eftersom jag är så begåvad har jag hittat strategier för att hantera mina problem och därför märks de inte särskilt mycket.
Nu har jag alltså rätt att tillhöra LSS. Jag undrar vad andra som har aspergers brukar behöva för hjälp. Jag tror att jag i alla fall i perioder kan behöva någon sorts stödperson som kommer hem till mig och ser till att jag inte fastnar för mycket i vad som engagerar mig för stunden så att jag glömmer handla, betala räkningar, städa, laga mat och så vidare.
Vilka hjälpinsatser från LSS har ni nytta av?
Jag undrar också hur ni på forumet kände er efter utredningen. Jag har misstänkt aspergers i ett par år och är glad att jag har fått diagnosen, men det känns samtidigt lite konstigt. Det sätter min barndom och mycket annat i ett helt nytt perspektiv. Jag vet inte riktigt vem jag ska prata med eftersom jag inte vet vad jag ska säga. Det känns som om det finns något inom mig som jag vill prata ut om men jag kan inte greppa vad det är.
Psykologen kommer att skicka hem utredningen till mig så att jag får hantera den själv. Vill jag visa den för någon kan jag göra det men vill jag aldrig någonsin göra det behöver jag inte. Det känns också jättebra.
Testerna visade att jag har svårt för att se helheter och fastnar i detaljer. Jag har också ganska dåligt visuellt minne och kan i synnerhet inte känna igen ansikten. Jag klarar av det mesta som människor med aspergers brukar ha svårt för, men neuropsykologen sa att hon ser tydligt på mina metoder att det är något jag lärt mig. Det kommer inte så intuitivt för mig som det gör för de flesta andra. Ordspråk, till exempel. Eftersom jag är så begåvad har jag hittat strategier för att hantera mina problem och därför märks de inte särskilt mycket.
Nu har jag alltså rätt att tillhöra LSS. Jag undrar vad andra som har aspergers brukar behöva för hjälp. Jag tror att jag i alla fall i perioder kan behöva någon sorts stödperson som kommer hem till mig och ser till att jag inte fastnar för mycket i vad som engagerar mig för stunden så att jag glömmer handla, betala räkningar, städa, laga mat och så vidare.
Vilka hjälpinsatser från LSS har ni nytta av?
Jag undrar också hur ni på forumet kände er efter utredningen. Jag har misstänkt aspergers i ett par år och är glad att jag har fått diagnosen, men det känns samtidigt lite konstigt. Det sätter min barndom och mycket annat i ett helt nytt perspektiv. Jag vet inte riktigt vem jag ska prata med eftersom jag inte vet vad jag ska säga. Det känns som om det finns något inom mig som jag vill prata ut om men jag kan inte greppa vad det är.
jag fick min asperger-diagnos i måndags och är också riktigt omtumlad. letade reda på detta forumet så fort jag kom hem. läser på massor, omvärderar, sätter in detta nya i det gamla så jag ska begripa helheten.
jag flyttade till ett stödboende precis innan nyår, de har inriktningen borderline/självskadeproblematik (det var min diagnos innan den här utredningen) och här kommer jag fortsätta bo åtminstone ett tag. det känns ju bra här, jag mår bättre, jag älskar min lägenhet och jag tycker mycket om och fungerar bra med personalen, så det vore bara dumt att bryta upp så fort igen och lägga energi på att vänja mig vid något annat så fort.
jag får hjälp med struktur av vardagen, försöker få in rutiner jag vill ha och mår bra av. de peppar mig också till sociala aktiviteter (de har erfarenhet av bland annat asperger och förstår den biten väl) och de anordnar mycket socialt inom boendet också. gemensam matlagning, pingisspelande, filmkvällar, promenader. inget är ju tvång, allt är frivilligt att vara med på.
LSS står ju givetvis öppet för mig med, men jag kommer avvakta med den grejen. eller åtminstone sätta mig in i ordentligt vad det innebär och hur det kan hjälpa mig.
annars innebär ju det att man har rätt att bo på ett stödboende, där det finns personal dygnet runt eller iaf stor del av dygnet, som finns till för dig och för att hjälpa dig med vad det nu än är du behöver eller vill träna på.
jag är också remitterad till något som kallas Habilitering, det är specialinriktad hjälp för oss med medfödda handikapp eller vad man nu vill kalla det. genom dem får man också hjälp med vad det nu än är man behöver, sjukgymnastik, sociala aktiviteter, praktikplatser, samtal, etc.
remissen tar som vanligt 3 månader att gå igenom, men jag ser verkligen fram emot att få komma dit, ser fram emot att börja lära mig fungera!
skönt att slippa psykiatrin också, som jag haft mycket, mycket problem med genom åren.
jag flyttade till ett stödboende precis innan nyår, de har inriktningen borderline/självskadeproblematik (det var min diagnos innan den här utredningen) och här kommer jag fortsätta bo åtminstone ett tag. det känns ju bra här, jag mår bättre, jag älskar min lägenhet och jag tycker mycket om och fungerar bra med personalen, så det vore bara dumt att bryta upp så fort igen och lägga energi på att vänja mig vid något annat så fort.
jag får hjälp med struktur av vardagen, försöker få in rutiner jag vill ha och mår bra av. de peppar mig också till sociala aktiviteter (de har erfarenhet av bland annat asperger och förstår den biten väl) och de anordnar mycket socialt inom boendet också. gemensam matlagning, pingisspelande, filmkvällar, promenader. inget är ju tvång, allt är frivilligt att vara med på.
LSS står ju givetvis öppet för mig med, men jag kommer avvakta med den grejen. eller åtminstone sätta mig in i ordentligt vad det innebär och hur det kan hjälpa mig.
annars innebär ju det att man har rätt att bo på ett stödboende, där det finns personal dygnet runt eller iaf stor del av dygnet, som finns till för dig och för att hjälpa dig med vad det nu än är du behöver eller vill träna på.
jag är också remitterad till något som kallas Habilitering, det är specialinriktad hjälp för oss med medfödda handikapp eller vad man nu vill kalla det. genom dem får man också hjälp med vad det nu än är man behöver, sjukgymnastik, sociala aktiviteter, praktikplatser, samtal, etc.
remissen tar som vanligt 3 månader att gå igenom, men jag ser verkligen fram emot att få komma dit, ser fram emot att börja lära mig fungera!
skönt att slippa psykiatrin också, som jag haft mycket, mycket problem med genom åren.
En till nydiagnosticerad här! Fick vetskap om diagnosen för någon vecka sen, hoppas på att få skriftligt på måndag.
Jag hade också dåligt visuellt minne, riktigt uselt t.o.m. Det känns jättejobbigt eftersom jag har ett jobb där visuellt minne är väldigt viktigt. Inte konstigt att jag inte kan prestera så värst bra
Jag har informerat min chef om diagnosen och nu hoppas jag få hjälp att hitta arbetsformer som funkar bättre. Jag hoppas förstås att det blir superbra, men man ska inte ropa hej förrän björnen är i glashuset... eller hur var det nu igen?
Jag hade också dåligt visuellt minne, riktigt uselt t.o.m. Det känns jättejobbigt eftersom jag har ett jobb där visuellt minne är väldigt viktigt. Inte konstigt att jag inte kan prestera så värst bra
Jag har informerat min chef om diagnosen och nu hoppas jag få hjälp att hitta arbetsformer som funkar bättre. Jag hoppas förstås att det blir superbra, men man ska inte ropa hej förrän björnen är i glashuset... eller hur var det nu igen?
Re: Klar med utredningen: funderingar
Laika skrev:
Vilka hjälpinsatser från LSS har ni nytta av?
Att jag genom att skriva in mig på Habiliteringen kunde ansöka om hjälpmedel, som kedjetäcke, Time Timer och timstock, som alla används nästan dagligdags.
Grattis till bra utredning och välkommen in i klubben!
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Gafsan skrev:Jag hade också dåligt visuellt minne, riktigt uselt t.o.m. Det känns jättejobbigt eftersom jag har ett jobb där visuellt minne är väldigt viktigt. Inte konstigt att jag inte kan prestera så värst bra
Jag presterade också uselt på de testerna. Jag vet inte om alla gör likadana tester, men jag gjorde ett med bilder på en familj i olika situationer. Jag skulle titta på bilder och sedan berätta vilka som var med, vad de gjorde och var i bilden de befann sig. Jag hade ingen som helst koll på någon eller något förutom hunden.
Tja jag fick ADHD och AS för lite mer än ett år sedan och sedan maj har jag boendestöd.
Detta tillsammans med en mindre lägenhet och uppresning av saker i lägenheten har medfört att jag har ett städschema + ett matschema (som inte följs slaviskt men som gör att jag kommer på vad jag skall äta).
Detta tillsammans med besök av boendestödet en gång i veckan medför att denna lägenhet är den av mina lägenheter som jag håller bäst ordning på.
Vidar fick jag tillsvidareanställning här i kyrkan med lönebidrag, så jag tycker att mina diagnoser har lett till en total förändring av mitt liv till det bättre. ^_^
Detta tillsammans med en mindre lägenhet och uppresning av saker i lägenheten har medfört att jag har ett städschema + ett matschema (som inte följs slaviskt men som gör att jag kommer på vad jag skall äta).
Detta tillsammans med besök av boendestödet en gång i veckan medför att denna lägenhet är den av mina lägenheter som jag håller bäst ordning på.
Vidar fick jag tillsvidareanställning här i kyrkan med lönebidrag, så jag tycker att mina diagnoser har lett till en total förändring av mitt liv till det bättre. ^_^
Återgå till Att leva som Aspergare