Jag har (bland annat) Asperger Syndrom, och har kommit fram till att mycket jag stoppar/har stoppat i mig inte fungerar på mig som det gör för gemene man, exempelvis gällande alkohol, medicin och dylikt.
Finns här någon som har det likadant, och finns det kanske någon som vet om det finns forskning i detta ämne?
Det blir ofta helt vansinnigt fel när jag får psykofarmaka, och även när "vanliga" läkare försöker ge mig smärtstillande, och sedan inte fattar att tabletterna inte hjälper.

Det skulle vara väldigt intressant att veta om det kan bero på Aspergern.

Hej och välkommen!

Hur menar du med "vansinnigt fel"? Att ingenting händer, att de inte hjälper, att du får spel, vad?

Du kanske är väldigt medicinresistent? Och skulle behöva pröva att höja dos något?

Hur blir du på alkohol? Själv blir jag trööööött och ibland tramsig, inte utåtriktad och pratig som många blir.

Tackar!

"Vansinnigt fel" är väl lite olika beroende på medicinen jag har fått. Jag blev insatt på Voxra för ett ungefärligt år sedan, och det fick jag med största sannolikhet en psykos av som jag än inte har hämtat mig helt från, vad det känns som.
SSRI har psykvården tryckt i mig en massa också, men det har inte gjort ett dugg åt något håll.
Skyhöga doser Efexor + Iktorivil (så höga att apotekspersonalen först inte ville ge ut dem) har fungerat någorlunda i två omgångar, men det är ju SNRI. Däremot fungerar inte enbart Efexor på mig, jag blir skitdålig, det känns som om jag håller på att få ett epilepsianfall på bara Efexor (hur det nu kan kännas som det, då jag aldrig har haft ett dylikt anfall).

Iktorivilen gör mig inte benzad för fem öre, jag har alltså aldrig blivit drogad av den, fast den uppenbarligen är jäkligt stark.

...Det var några exempel.

Medicinresistent vet jag inte... Exempelvis fungerar inte morfintabletter på mig, men däremot morfin intravenöst, och - det märkligaste av allt i sammanhanget - Citodon i tablettform.

Jag dricker inte alkohol längre eftersom jag var tvungen att bli nykter alkoholist (var någon vecka från att supa ihjäl mig, sade läkarna), men när jag drack så kunde jag dricka enorma mängder.
En gång sade en polare till mig att jag började bli lite odräglig, och då hade jag druckit 1 hela Jäger, 1 kvarting Renat, samt 1 hel flaska äppellikör.
Mig veterligen har jag också bara haft runt 5-10 rejäla minnesluckor, trots att jag drack alkohol konstant under långa perioder i många år.
Dock märkte människor sällan att jag var packad, varesig läkare, folk på psyk eller omgivningen när jag gick i skolan.

...Vidare kan jag tillägga att jag blir snurrig av vissa örtteer.

Det verkar liksom som om ingenting riktigt fungerar som det ska.

Jag reagerar också annorlunda på saker.... har inte någon erfarenhet av SSRI eller något åt det hållet utan mest allting sånt man brukar kalla "knark". När det gäller alkohol är jag som dig, eller speciellt var som dig när jag var deprimerad. När jag inte var van blev jag bara trött, sen när toleransen började öka så kunda jag dricka hur mycket som helst utan att bli "full".... Blev bara avtrubbad.

Iktorivil, hm. När det gäller flödder så brukar man ju inte märka att man blir flöddrad, men iktorivil är det flödder som är mest så. Man kan bli totalt tvärskev av dem fast man känner sig totalt normal. Jag tror jag aldrig känt mig flöddrad av dem, fast har gjort riktigt, riktigt, riktigt flöddrade saker på dem ibland och ibland inte..

Får inte minsta empati eller någon eufori av alla monsterdoser ecstasy och MDMA jag tagit. Haha.

När det gäller opiater reagerar jag också ganska olika beroende på vad det är för något och behöver oftast väldigt mycket för att få effekt...

Amfetamin... Jag får fan extremt mycket bättre effekt på 10mg metamina än på en asfet dos racemiskt amfetamin eller metamfetamin... Tycker mest de är stingsligt och jobbigt.. 10 mg skulle någon annan som håller på med amfetamin inte märka av överhuvudtaget.

Jag har ej diagnos på asperger har dock mycket som tyder på att jag har det har jag märkt efter att min psykiater sade att jag skulle kunna ha det...har dock diagnos på ADHD. Men ja, jag reagerar också annorlunda på saker. Folk gör det. Speciellt folk som har diverse diagnoser osv.

(Förresten så vill jag inte att det verka som jag uppmanar till bruk av droger på något sätt. Men det är ett område jag kan svara i för att jag har erfarenhet. Nu är jag dock fri från dem. )

Aha, men det där med att bara bli trött av sprit stämmer inte in på mig. Jag blev packad, jag blev aspackad. Jag var full som en kastrull, mådde skitbra och hela tillvaron snurrade väldigt, väldigt ofta.
Det var bara det att det kändes som om det var så det skulle vara, det var - förutom att jag mådde bra - bara fysiskt. Men det märktes uppenbarligen inte på mig, antagligen för att jag annars var så skärpt och klartänkt.
Alkohol tog inte udden av min intelligens, faktum är att jag löste korsord mycket bättre packad än nykter. Nämnvärt trött blev jag inte heller, snarare härligt pigg på dagen, och lätt att somna på kvällen.

Inte heller har jag uppfört mig konstigt på Iktorivilen, så det var inte så att jag blev dolskt flöddrad.

Jag tar förresten inte illa upp av dina droginsikter, Dopaminjakt, det vore att kasta sten i glashus.

Saken med min situation är ju den att ingen medicin jag har tagit har fungerat som det var ämnat. Därför känns det väldigt osäkert att ta medicin, eftersom jag inte kan gå efter FASS och läkarna inte lyssnar / tror på mig.
Att bli opererad var ett riktigt helvete, eftersom sköterskorna vägrade fatta att deras smärtstillande inte direkt smärtstillade. Jag höll på att krevera, jag grät av smärta, och de verkade tro att jag fiskade efter att få IV-morfin för nöjes skull, och vid andra tillfällen har läkare helt respektlöst trott att jag har haft abstinens av något slag när jag har mått dåligt trots medicinering.

Moderator:

Flyttade tråden.

Zic skrev: Att bli opererad var ett riktigt helvete, eftersom sköterskorna vägrade fatta att deras smärtstillande inte direkt smärtstillade. Jag höll på att krevera, jag grät av smärta, och de verkade tro att jag fiskade efter att få IV-morfin för nöjes skull, och vid andra tillfällen har läkare helt respektlöst trott att jag har haft abstinens av något slag när jag har mått dåligt trots medicinering.

Var det under operation eller efter? Jag har alltid blivit sövd, annars ligger inte jag kvar i ens 5 sekunder så fort de ska sätta en nål eller kniv i mig. Jag har blivit sövd ett par gånger pga provtagning som kräver att man sticker mig i magen.

Bedövningar och smärtstillande fungerar inte på mig heller.

Det var efter operation. Det gjordes nämligen kejsarsnitt på mig, och det gjordes utförliga intygelser om att jag inte hade känsel från bröstkorgen och nedåt. Då fick jag dock ryggmärgsbedövning + morfin IV. Detta fungerade ypperligt.
Även efter operationen, då de fortsatte att ge mig smärtstillande IV.

Dagen därpå var det dock tabletter som gällde, och det kändes väl antagligen ungefär som det i realiteten var: Någon hade skurit upp magen på mig, sytt igen, och där låg jag utan smärtstillande. Att de dessutom skulle ha upp mig att gå mitt uppe i detta var inte klokt.
En förstående sköterska lät mig dock vila när jag uppenbarligen blev väldigt blek i ansiktet och höll på att svimma.

Tandläkarbedövning tar inte som den ska på mig, de måste trycka i mig en jävla massa, och sedan sitter bedövningen istället kvar orimligt länge efteråt.

Aha, är du spruträdd? ...Eller har du blivit det, sedan påstått bedövande sprutor inte har hjälpt?

Jag undviker all medicin. Jag fick hål i alla mina tänder av 8 månaders användning av fluanxol. Jag tror helt enkelt inte jag tål medicin. Jag dricker inte alkohol heller. Jag var känd för att vara mycket lättpåverkad.

2006 testade jag min lever. ALAT värderna var dåliga. Jag trodde det var därför. Jag testades igen och ALAT värderna var oförändrat dåliga. I samband att jag skulle utredas för psykiatrin så testades levern igen och ALAT värderna var normala. De erbjöd mig SSRI och jag tackade nej.

Jag undviker också febernedsättande och smärtstillande. Undviker alltså all medicin och även kaffe. Dricker dock te. Jag har haft 39.9 utan att tagit febernedsättande. Tycker det funkar bäst så, att liksom rida ut det utan medicin.

Fluanxol ger uppenbarligen muntorrhet, vilket gör att man får hål i tänderna. Många mediciner har den biverkningen.
Riktigt störigt, men likväl sant, så det är väl inget tecken på att du inte tål medicin på det sättet. Jag menar; den specifika biverkningen som du beskrev är ju känd.
Fungerade medicinen som den skulle på dig?

Hm, om du inte dricker alkohol och inte käkar smärtstillande, kan man ju verkligen fundera över varför dina ALAT-värden var dåliga.
När jag blev nykter sade läkarna att mina levervärden var så dåliga att jag var tvungen att ta bevakat pissprov, för enligt dem var det inte möjligt att ha så kassa levervärden utan att dricka alkohol.
Snacka om att lägga resurserna på fel ställe...

Bedövning och sånt funkar inte på mig så det stämmer, jag har fått bedövning som inte visat sig fungera alls. Jag brukar skita i bedövningen om jag bara ska sy något litet sår eller så. Bedövningssprutan gör lika ont som synålen.

Tandläkaren är ett bekymmer. Jag har ingen bedövning kvar alls efter 20 minuter. När jag går till tandis nu får jag Stesolid så jag är kolugn för hon vill inte söva mig.

koi skrev:Bedövning och sånt funkar inte på mig så det stämmer, jag har fått bedövning som inte visat sig fungera alls. Jag brukar skita i bedövningen om jag bara ska sy något litet sår eller så. Bedövningssprutan gör lika ont som synålen.

Tandläkaren är ett bekymmer. Jag har ingen bedövning kvar alls efter 20 minuter. När jag går till tandis nu får jag Stesolid så jag är kolugn för hon vill inte söva mig.

Hjälper Stesolid mot smärtan då? Jag minns fortfarande när jag var hos tandläkaren senast, då drog jag ut en tand. Fick säkert 4-5 bedövningssprutor men det gjorde ändå ont så in i helvete att dra ut den där tanden. Jag vet hur det känns att vara ordentligt bedövad, jag har fått dra ut 4 tänder i min ungdom p.g.a. platsbrist utan några som helst problem (med bara 1 spruta).

Zic skrev:Jag har (bland annat) Asperger Syndrom, och har kommit fram till att mycket jag stoppar/har stoppat i mig inte fungerar på mig som det gör för gemene man, exempelvis gällande alkohol, medicin och dylikt.
Finns här någon som har det likadant, och finns det kanske någon som vet om det finns forskning i detta ämne?
Det blir ofta helt vansinnigt fel när jag får psykofarmaka, och även när "vanliga" läkare försöker ge mig smärtstillande, och sedan inte fattar att tabletterna inte hjälper.

Det skulle vara väldigt intressant att veta om det kan bero på Aspergern.

I alla händelser verkar det helt klart vanligare hos aspergare. Finns många här som kan vittna om både under-, över-, allmänt konstig och direkt motsatt känslighet mot olika mediciner, stimulantia, bedövningsmedel, ämnen och tillsatser i mat och så vidare. Verkar väl också gå i linje med våra allmänna tendenser till "avvikande" upplevelser av syn-, hörsel-, känsel- och luktintryck, benägenhet för allergier och så vidare.

Jag skulle också gärna vilja veta om det finns forskat i, men har inte fått det intrycket.

En del i vårdapparaten verkar känna till eller vara öppna för det här, men vad jag har fått intryck av här så är väldigt många direkt stängda och tror hellre man är otillräknelig eller försöker manipulera sig till drog, bagatelliserar eller liknande. (Till saken hör då också sådant som att vanlig låg rutindos av ett bedövningsmedel kan vara dödlig för en som är tillräckligt överkänslig, vad jag har förstått.)

koi: Ja, jag undrar också om Stesoliden hjälper mot smärtan. Men det är klart att det är störigt om tandläkare/läkare säger att "Du är visst bedövad nu, tyst med dig". Skulle väl få vem som helst att tycka illa om bedövningssprutor.

Zombie: Jo, men alla de som skiter i realiteter, d.v.s. de att vissa människor inte tar åt sig mediciner som det är ämnat, de måste väl ändå begå något sorts tjänstefel känns det som.
...Som när jag fick Voxra, och nu ett år senare fortfarande inte har hämtat mig, och antagligen är postpsykotisk, bara för att psykläkaren inte orkade lyssna på vad jag sade.
(Han har klargjort med all önskvärd tydlighet i journalerna att jag måste ljuga. Det står bland annat "vet inte vad hon vill i verkligheten", när jag berättade om att jag ville plugga in gymnasiet. På en sida står det något om att jag missbrukar narkotika, och några sidor senare står det "Pat. har aldrig tagit droger". Klart som fan att ingen lyssnar på en när man framstår som en idiot i journalerna. Det kanske är där problemet ligger för många Aspiesar?)

Zic skrev:Fluanxol ger uppenbarligen muntorrhet, vilket gör att man får hål i tänderna. Många mediciner har den biverkningen.
Riktigt störigt, men likväl sant, så det är väl inget tecken på att du inte tål medicin på det sättet. Jag menar; den specifika biverkningen som du beskrev är ju känd.
Fungerade medicinen som den skulle på dig?

Hm, om du inte dricker alkohol och inte käkar smärtstillande, kan man ju verkligen fundera över varför dina ALAT-värden var dåliga.
När jag blev nykter sade läkarna att mina levervärden var så dåliga att jag var tvungen att ta bevakat pissprov, för enligt dem var det inte möjligt att ha så kassa levervärden utan att dricka alkohol.
Snacka om att lägga resurserna på fel ställe...

Fluanxol hjälpte kanske på ett sätt men det skulle varit mycket bättre att fått konkret hjälp eftersom min ångest/depression var en reaktiv stressreaktion. Så jag anser än idag att det var en felbehandling från början till slut. Angående alkohol och ALAT så har jag samma erfarenhet som du beskriver ovan. Dvs att läkaren vägrade tro på mig när jag sa att jag inte dricker alkohol. Jag behövde inte ta pissprov men jag fick frivilligt komma tillbaka en gång per år i två år och ta nya ALAT prov.

Jag ska också säga att jag fortsatte att ha ångest när jag fått medicinen. Resultatet blev att dosen fluanxol dubblerades två gånger. Det blev på något sätt som att leva i en bubbla och känna ingenting liksom. Men det löser ju ingenting. Bättre att hantera krisen än att medicinera symptom som orsakats av krisen. När jag började tillfriskna ansåg de att jag blev mer verbalt aggresiv mot dom, kanske jag blev för jag inte fick någon hjälp, bara hemska mediciner. Då bytte de till Mallorol som jag fick värre biverkningar av. Jag slutade ta den efter 1.5 dagar och vägrade gå till öppenpsykiatrin, överläkaren beslutade att inte vidta några åtgärder i nuläget står det i journalen.

Jag tror inte Stesolid hjälper ett dugg mer än att jag får vara glad och nöjd en stund trots tandplågarn. Hellre med än utan, jag får ju inte dra ett järn innan pga medicinering.

Läste och såg att det lät lite knasigt kanske. Men om jag ska ligga still i tandläkarstolen så måste de droga ner mig, annars skuttar jag ur och går därifrån. Jag gav en tandläkare en rak höger när jag var 18 för att hon inte lyssnade på mig. Insåg sen att jag är i underläge så jag måste lösa det på nåt sätt... Stesolid eller lustgas. Fick gå hos specialisttandläkare efter det. Men nu är jag tillbaka på vanlig mottagning igen.

Zic skrev:[...] Klart som fan att ingen lyssnar på en när man framstår som en idiot i journalerna. Det kanske är där problemet ligger för många Aspiesar?)

Det verkar så ja. Där; i att man ger intryck av att må bättre än man gör (ord och kroppsspråk stämmer inte och då tror de enbart på kroppsspråket); i att de anser sig veta att vi saknar självkännedom och är benägna att överdriva alla medicinska besvär och är allmänt otillräkneliga. Och i att många av dem tror att besvär som inte är asperger "hör till den". Och så vidare i samma stil. Och, sammanfattningsvis, i att de saknar självdistans, utbildning och praktisk övning i vad asperger är och inte är och i att vi kan bemötas som folk.

Och i allt de inte har läst i regelböckerna då, eller personligen hängt med i forskningen om, som sätt att fungera kemiskt de aldrig har hört talas om och inte har några riktlinjer för så att de har ryggen fri mot repressalier för felbehandling, eller var det nu är skon klämmer.