Idag ska min psykolog till mig (hon sa mkt iof) att jag absolut inte kan ha aspergers eftersom jag "tänker" med mina känslor. Alltså jag är inte direkt analytisk och logisk av mig utan väldigt känslomässig.
Är det så att folk med AS inte kan vara näst intill helt känslostyrda?

Hoppas ni fattar vad jag är ute efter/menar.

jag är absolut en känslomänniska. iofs en ganska hämmad sådan, då jag med åren tryckt ner det mesta då känslorna varit så starka att jag lidit av dem eller märkt från omgivningen att det inte är ok med så starka känslor.
annars fungerar jag mycket så att det måste "kännas bra" att göra något, annars gör jag det inte, hur logiskt eller förnuftigt det än kan vara att göra det.
och hur jag fungerar i vardagen och liknande handlar väldigt mycket om hur jag mår rent känslomässigt. jag har svårt att gå emot min känsla även om den är i vägen för något jag egentligen vill göra.

man är ju fortfarande en person under vilken diagnos som helst, så att vara aspie OCH känslomänniska är fullt möjligt, anser jag.

Tror inte att man kan tänka med känslor, det man egentligen menar med liknande uttryck är att de flesta inte tänker övht.

Man kan fatta sina beslut baserat på känslor Parvlon

KaosPrinsessa skrev:Är det så att folk med AS inte kan vara näst intill helt känslostyrda?

Nej. Finns en del känslostyrda härinne, jag är en.

Om jag nu rätt förstår vad din psykolog verkar mena, det vill säga att det gäller sättet att i grunden fungera — inte nödvändigtvis att man är ett alltid översvallande yrväder till lekboll för sin subjektivitet. Även om det finns de som är det också, precis som det finns analytiskt fungerande aspergare som i stort sett fungerar som logikmaskiner och trivs med det.

Ledsen att säga, men din psykolog har fel. Antagligen tror hon att det gäller en nedsättning i "känslomässigheten", när det i själva verket gäller en obalans — som alltså kan vara åt olika håll. Vad det sedan än beror på rent fysiskt.
Det var sådan okunnighet som gjorde att jag slets ner i onödan i flera år innan jag till slut fick min diagnos och en väg till adekvat självförståelse.

Jag kan nog vara känslostyrd när det gäller mig själv. (Det tror jag de flesta är.) När det gäller andra tänker jag mer logiskt och förnuftigt; jag tror att jag inte dras med i deras känslor. Vilket gör att jag verkar sakna empati.

För övrigt tycker jag både känslor och logik ska vara med hos en vuxen människa. Bara känslor = barn el dramadrottning. Bara logik = robot.

Tycker Identitet beskrev mig rätt bra, förresten.

Och en sak jag ofta ser att även vi själva glömmer (fetar det som är allmängiltigt):

Identitet skrev:man är ju fortfarande en person under vilken diagnos som helst, så att vara aspie OCH känslomänniska är fullt möjligt, anser jag.

inte bara vi som glömmer, tycker många glömmer det. allra helst läkare..

Alla människor har känslor men hur mycket det kommer ut i beteende varierar mellan personer. Att aspergare inte skulle ha känslor är ren fördom och lögn som sagt.

Men enligt en teori tar det längre tid innan vi får tag i våra känslor och kan börja använda dem. Under den tiden kan vi verka tröga o obeslutsamma.

Enligt vissa är tankar o känslor egentligen samma sak eller olika sidor av samma sak. Båda behövs för att man ska kunna fungera i sitt livsagerande.

Om känslorna tar överhanden över tankarna, vilket mest händer entisar men även aspergare, kan man, ifall känslorna är ologiska och väldigt starka, agera ologiskt och irrationellt (känner förresten någon till skillnaden mellan de begreppen?)

barracuber skrev:Men enligt en teori tar det längre tid innan vi får tag i våra känslor och kan börja använda dem. Under den tiden kan vi verka tröga o obeslutsamma.

Liksom med mycket annat, vad jag tycker jag har sett. Misstänker att den teoretikern bygger på unga pojkar, som alla har gjort till rätt nyligen, och att det i så fall också kan ha med försenad eller ryckvis neurologisk utveckling att göra, och kanske variera mer efter person högre upp i åldrarna och i allmänhet hos kvinnor.

barracuber skrev:Enligt vissa är tankar o känslor egentligen samma sak eller olika sidor av samma sak. Båda behövs för att man ska kunna fungera i sitt livsagerande.

Ungefär så här, eller menar du något annat?

barracuber skrev:Om känslorna tar överhanden över tankarna, vilket mest händer entisar men även aspergare,

— om inte annat så för att fler "under-" än "överkänslomässiga" har diagnosticerats, eftersom den allmänna bilden av asperger så länge har varit att man ska vara "underkänslomässig". Men hur är det på riktigt?

barracuber skrev:kan man, ifall känslorna är ologiska och väldigt starka, agera ologiskt och irrationellt

Eftersom det inte verkar finnas någon allmän insikt om det, tycker jag inte man kan understryka kraftigt nog att ett "överanalytiskt" eller "underkänslomässigt" tänkande kan vara precis lika ologiskt och irrationellt som ett "överkänslomässigt". Tänker till exempel på en del halsstarriga, egocentriska, empatilösa fäder i den här tråden. Att vara "logikmaskin" kanske har högre status än att vara "dramadrottning", men det är mycket man missar och mycket som kan gå ut över omgivningen om man bara odlar den sidan också.

barracuber skrev:(känner förresten någon till skillnaden mellan de begreppen?)

Antar att logisk ≈ 'följer logiken' och rationell ≈ 'optimerar vad man brukar kalla sunda förnuftet' (som kan vinna stort på intuition, ödmjukhet inför känslor och annat logiskt svårförklarat)?

Latin ratio = 'förnuft', 'förhållande', 'summa', 'grundorsak', 'tillvägagångssätt' och liknande.

Förtydligar...

Zombie skrev:Men hur är det på riktigt?

Jag tänker då på det fysiologiska fenomenet att vara aspig, inte på att en skrälldus "överkänslomässigt" aspiga personer, som nu inte har aspergerdiagnos, nödvändigtvis skulle behöva en — även om det kan vara så också.

Zombie skrev:Tänker till exempel på en del halsstarriga, egocentriska, empatilösa fäder i den här tråden.

Eller fanns det bara någon enstaka i den tråden och flera i olika andra trådar där folk har nämnt sin uppväxtfamilj? Orkar inte titta efter.

Av alla aspergare jag har träffat, så har somliga verkat mest styrda av logiskt tänkande, andra nästan motsatsen. Så jag tror att det är någon gammal myt från tider innan man kunde identifiera AS hos olika typer av personer.

Jag är nog själv både och. Logiskt styrd med vissa saker och sammanhang, känslostyrd med annat.

Och barn med AS/Autism tycker i alla fall JAG verkar känslostyrda. Frustrationsutbrott t.ex. eller otålighet "vill det jag tänkte mig, och det ska ske NU" tänker jag på som just känslostyrda, och sådana verkar AS/Autism-barn ha gott om?

Fram tills för ca 4 år sedan var jag helt borta i princip, Jag minns inte ansiktena på mina klasskamrater men jag minns hur själva skolan såg ut väldigt väl och mina egna känslor.

Jag är i princip helt känslostyrd när det gäller nästintill allt och jag dras lätt med i andras känslor men jag kan ha svårt att förstå varför de känner som de gör och vad jag ska göra. Det är det som ofta ställer till det, jag blir uppjagad och vet inte varför och vad jag ska göra vilket resulterar antingen i utbrott eller att jag försvinner in i mig själv. Usch vad svårt det är att förklara. Fast än folk uppfattar mig som känslomässig och känslig får jag även höra att jag är bortkopplad eller långt borta.
Det är först för ca 4-5 år sedan som jag började komma ut fullt i min värld och vilja upptäcka verkligheten och med det kom alla känslor i en storm och jag har de men förstår de inte riktigt och kan inte visa de på ett adekvat sätt.

barracuber skrev:Men enligt en teori tar det längre tid innan vi får tag i våra känslor och kan börja använda dem.

Jag tror snarare att känslorna är lika snabba som hos entisar, men vi har mycket svårare för att identifiera känslorna och måste tolka dem aktivt, vilket tar en kortare eller längre tid.

Vissa känslor har vi däremot lärt oss att förstå så då kan vi reagerar direkt utan en massa tolkning, andra känslor övertolkar vi (i mitt fall en del negativa känslor och jag får rejäla utbrott om jag för tillfället inte mår psykiskt bra).

KaosPrinsessa skrev:Idag ska min psykolog till mig (hon sa mkt iof) att jag absolut inte kan ha aspergers eftersom jag "tänker" med mina känslor. Alltså jag är inte direkt analytisk och logisk av mig utan väldigt känslomässig.
Är det så att folk med AS inte kan vara näst intill helt känslostyrda?

Hoppas ni fattar vad jag är ute efter/menar.

Så dumt. H*n verkar missa alla som har ADHD förutom AS och som kan vara känslostyrda som bara den. Och allt möjligt annat som kan spela in, som samsjuklighet och annat som jag inte hinner skriva om nu, har en tid att passa.

Jag tror som Zombie, att det lätt svänger åt det ena eller andra hållet. Jag har starka känslor, som är svåra att definiera, men tänker alltid rationellt i alla "känslosamma" situationer. Tyvärr har jag svårt att sätta mig in i att andra inte gör det och blir både förvirrad och frustrerad när folk inte är rationella. Som mitt ex till exempel, som nu säger saker som inte logiskt hänger ihop, byter åsikt och förnekar att han gjort det, "glömmer" saker som vi varit överens om etc. Det är för mig helt obegripligt att man ens kan göra så, min hjärna skulle bara sätta sig på marken och vägra gå vidare om jag försökte något sådant, det blir totalblockering. Därför är jag ju också i stort sett inkapabel att manipulera.

Så det är väl skillnad på om man känner mycket och om man är känslostyrd. Eftersom jag har svårt att tolka mina känslor och se varifrån de kommer brukar jag inte använda dem som redskap när jag ska fatta beslut, såvida det inte är entydiga känslor eller jag får rejält med uppbackning från nån med högre EQ.

Identitet skrev:jag är absolut en känslomänniska. iofs en ganska hämmad sådan, då jag med åren tryckt ner det mesta då känslorna varit så starka att jag lidit av dem eller märkt från omgivningen att det inte är ok med så starka känslor.
annars fungerar jag mycket så att det måste "kännas bra" att göra något, annars gör jag det inte, hur logiskt eller förnuftigt det än kan vara att göra det.
och hur jag fungerar i vardagen och liknande handlar väldigt mycket om hur jag mår rent känslomässigt. jag har svårt att gå emot min känsla även om den är i vägen för något jag egentligen vill göra.

man är ju fortfarande en person under vilken diagnos som helst, så att vara aspie OCH känslomänniska är fullt möjligt, anser jag.

Jag är också extremt mycket kännslomänniska (ohämmad, dock). Håller med Identitet helt.

Herregud, jag vet ingen som är så känslostyrd som jag. Det går upp och det går ner, det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, men känslostyrd är jag utav bara helsike. Jag börjar nästan undra om jag verkligen HAR Asperger, eller om jag har något unikt Kahlokatt-syndrom...

Zombie skrev:

barracuber skrev:Enligt vissa är tankar o känslor egentligen samma sak eller olika sidor av samma sak. Båda behövs för att man ska kunna fungera i sitt livsagerande.

Ungefär så här, eller menar du något annat?

Jag menar att tankar och känslor egentligen är oskiljaktliga. (Även om de kanske inte är samma saker rent "fysiskt"). Ingen av dem bär upp på egen hand.

Och som du skriver i din länk ovan så är känslor, intuition osv totalt oumbärliga för att kunna resonera och agera överhuvudtaget och dessutom rationellt. Enbart logik räcker inte för att överleva. Känslorna är bränslet som gör att logiken kommer "till skott".

Kahlokatt skrev:Herregud, jag vet ingen som är så känslostyrd som jag. Det går upp och det går ner, det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, men känslostyrd är jag utav bara helsike. Jag börjar nästan undra om jag verkligen HAR Asperger, eller om jag har något unikt Kahlokatt-syndrom...

KS, Kahlokatts Syndrom.

Att vara känslostyrd är helt rätt så länge känslorna är logiska och rationella. (Vilket jag tror att aspergares känslor i längre utsträckning är. Pga att jag tror att våra känslor inte slår ned lika snabbt - för vi har svårare att nå dem (pga nån nedsatthet i frontloben) och dessutom, som Miche skrev, att läsa av och förstå dem. Så vi behåller "kylan" längre)

Men alla, både entisar och aspergare, kan översvämmas av ologiska känslor.

EDIT: Nickar även instämmande till vad Fruktkakan skrev ovan. Och i ditt ex's beteende känner jag igen min frus dito. (Trots det är min fru normalt sett väldigt "street smart" vilket inte jag är)

Bjäbbmonstret skrev:Man kan fatta sina beslut baserat på känslor Parvlon

Kan du ge ett exempel?

KaosPrinsessa skrev:Idag ska min psykolog till mig (hon sa mkt iof) att jag absolut inte kan ha aspergers eftersom jag "tänker" med mina känslor. Alltså jag är inte direkt analytisk och logisk av mig utan väldigt känslomässig.
Är det så att folk med AS inte kan vara näst intill helt känslostyrda?

Hoppas ni fattar vad jag är ute efter/menar.

Hon har tittat för mycket på startrek och har blandat ihop saker och ting.

alfapetsmamma skrev:

KaosPrinsessa skrev:Idag ska min psykolog till mig (hon sa mkt iof) att jag absolut inte kan ha aspergers eftersom jag "tänker" med mina känslor. Alltså jag är inte direkt analytisk och logisk av mig utan väldigt känslomässig.
Är det så att folk med AS inte kan vara näst intill helt känslostyrda?

Hoppas ni fattar vad jag är ute efter/menar.

Så dumt. H*n verkar missa alla som har ADHD förutom AS och som kan vara känslostyrda som bara den. Och allt möjligt annat som kan spela in, som samsjuklighet och annat som jag inte hinner skriva om nu, har en tid att passa.

Plus ett.

Jag själv tänkte just påpeka det, är dock inte så känslostyrd, men tror inte att det är alltför ovanligt om man har de två diagnoserna.

Parvlon skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Man kan fatta sina beslut baserat på känslor Parvlon

Kan du ge ett exempel?

Känslor är (i stort sett *) alltid inblandat när man fattar beslut.

EDIT: tvekar på detta 'i stort sett'. Vet inte om det stämmer..