Jag röstade på 4b.
Jag blev ofta missförstådd hemma. Minns än idag hur min mamma stod och skrek åt mig efter jag kom hem sent :"andra barn vet att man inte oroar föräldrarna genom att komma hem försent" eller nåt i stil med "du saknar normal självbevarelsedrift!!! Fattar du inte att du kan råka illa ut?!"

Hm, det är 50-50. Mamma har säkerligen adhd, hon är ruskigt rörig. Jag är tvungen att säga till henne ibland.

Fördel: En "NT"-människa skulle ha gjort sig av med mig för all framtid när jag var yngre. Men hon slutade aldrig att slåss för mig.

Nackdel: Hon är rörig, tjatig och stressig.

3b. Annat NPF och jag upplevde det som en nackdel.

Jag valde mest troligen fel alternativ. Jag vaknade för ungefär 5 minuter sedan, så jag väljer att skylla på det.

Min pappa har med största sannolikhet AS.
- Jag upplever det som en fördel, med undantag av att han inte alltid förstår mig. Han är minst lika envis som jag är, så därför är det svårt för oss att enas om vi tycker helt olika saker om samma ämne.

Min pappa är väldigt smart och när jag var barn ville han ofta lära mig om geografi, matematik, historia osv. Han är ungefär som google, eller en uppslagsbok, när det gäller kunskaper.

Han har alltid gett mig beröm för mitt intresse för svenska och engelska och han själv har ett välutvecklat vokabulär inom det svenska språket. Engelska är han inte lika bra på, men det blir gulligt på något sätt, när han försöker uttala alla svåra ord.

Min mamma har med största sannolikhet någon form av personlighetsstörning, samt paranoia.
- Jag upplever det som en nackdel. Jag vill älska min mamma, men det går inte. Jag upplever henne som besvärlig, provocerande och störande. Hon tycker om min bror mer än vad hon tycker om mig. Hon brukar jämföra mig med min bror och anser att jag hellre ska bete mig som honom. Hon brukar även jämföra mig med min pappa. Hon brukar säga att jag är lik min pappa, både till utseendet och personligheten.

Ibland när jag har talat med henne om hennes och mina likheter så nekar hon till att det stämmer och hänvisar istället till min pappa som ansvarig för hur jag är som person/hur jag ser ut. Jag brukar undra om hon inte ens vill veta av att jag är släkt med henne överhuvudtaget.

En NT och en AS/NPF och jag upplevde det som en nackdel.

Min mamma är vad jag vet NT. Hon är lite "udda" gentemot andra föräldrar men efter att ha läst mycket om olika NPF så tror jag inte att hon har någon.
Jag har alltid bott med henne och hon har alltid tagit hand om mig på ett bra sätt och förstått mina svagheter och brister. Jag förstår ibland inte hur hon stog ut.

Min pappa däremot är jag ganska säker på att han lider av Asperger. Han är en enstöring som bor själv ute i skogen, även om han har ett stort kontaktnät så släpper han aldrig in någon nära sig. Folk brukar säga att han är som en mussla, och det kan jag hålla med om. Han har aldrig nämnt något om känslor eller sig själv för mig, utan det enda vi pratar om är vardagliga saker, samhälle och vad jag tror är hans specialintresse.
Han verkar för övrigt inte speciellt förtjust i kroppskontakt för jag kan inte minnas att jag någonsin äns fått en kram av honom. Visserligen kan jag inte beskylla honom eftersom att jag själv aldrig tagit initiativ till det.

Både på mammas och pappas sidor finns släktingar som är mer eller mindre "aspiga". Min bror har också diagnos och jag har en kusin med ADHD och en med autism (och så en med Downs, men det är väl knappast ärftligt...). Skall dessutom visst ha flera sysslingar med ADHD.
Mamma är nog rätt NT, medan pappa har en del drag av Asperger. De passade egentligen aldrig ihop och skildes när jag var 8, vilket jag mest tyckte var en lättnad. I tonåren kom jag lättare överens med pappa, men i dag har jag ett mycket bra förhållande till båda.

Mormor och jag hade väldigt fin kontakt innan hon blev dement. Hon har nog haft lite drag av ADHD, skulle jag tro.

5b
jag och min pappa har sällan dragit jämt.
blir mer och mer säker på att min aspie kommer från honom.

påstår inte att han skulle kvalificera sig för asperger-diagnos, men vissa grejer ger mig nu lite misstankar.
stenhårda regler, ingen möjlighet till kompromiss, kan inte prata känslor eller djupa, personliga saker, pedant, snackar gärna om film, musik, historia i timmar, gillar inte folk, väldigt lättstörd av ljud, etc.

mamma medlar bra idag, men när vi (har 2 systrar) var barn tog hon aldrig vårt parti öppet. tror inte vågade/såg poängen med det hon heller. han fick så lätt utbrott...

det var en plåga att leva under hans styre, men idag har vi en fin relation, när vi inte lever under samma tak och våra regler/villkor och egenheter inte krockar

Speciellt när jag var yngre upplevde jag att mina föräldrar hade ett enormt kontrollbehov och var väldigt tvångsmässiga. Något som satt sina spår hos mig.

Nuförtiden är det mer avslappnat hemma, tack och lov.

Intressant frågeställning.
I röstunderlaget syns onekligen en tendens.
Undrar om dom föräldrar som numer blir medvetna om sin problematik
kommer att ha barn som röstar mer positivt om låt säga tjugo år?

Jag valde alternativ 5b. Jag misstänker att min pappa har AS och utöver det är jag 100% säker på att han lider av narcissistisk personlighetsstörning. Vad det gäller AS-dragen som hans bestämda rutiner som han omöjligt kunde rucka på (om han var tvungen att åsidosätta dem så blev han väldigt sur och grinig) så var vissa av dem rätt jobbiga medan andra framstod som ganska komiska.

Det som var riktigt jobbigt var hans narcissistiska drag, som att han aldrig förde dialog utan "höll tal", alltid trodde sig veta att han hade rätt och att alla andra hade fel och så alla hatobjekt som han hade. Samt inte minst hans agressivitet. Han kunde få för sig att han skulle ta livet av grannarna och såna där saker...

Om det bara hade varit det som jag misstänker är AS-drag så hade han nog varit en ganska bra pappa, men hans narcissistiska drag gjorde min uppväxt väldigt orolig och nej, jag tyckte inte att han var någon bra pappa. För det mesta var han ingen pappa alls utan ett förvuxet barn. Tyvärr har han ingen som helst sjukdomsinsikt och har därför aldrig sökt hjälp. Han går inte heller att varken umgås med eller resonera med så idag har vi ingen kontakt alls.