Hej! Jag har nyligen fått diagnosen ADD och Asperger, samt ångest ospecificerat och tvångstankar. Har haft i över ett år nu (och där innan också) låtar som fastnar i huvudet och spelas om och om igen. Det är olika låtar från dag till dag men det brukar oftast vara samma låt under loppet av en dag.

Detta är oerhört jobbigt eftersom musiken tar sådan plats. Jag kan stänga undan det när jag pratar med någon eller gör något som kräver stark koncentration. Men jag undrar om detta tillstånd har att göra med att jag är väldigt ivrig som person och mentalt rastlös? Eller fungerar musiken som ett skydd mot jobbiga känslor, en slags försvarsmekanism? Har läst mycket på nätet om så kallade "ear worms" dvs. låtar som fastnar i huvudet. Har inte riktigt fått någon klarhet i detta. Kan Aspergers syndrom ha något att göra med "tvångsmusiken"?

Hur har ni det? Känner någon igen det jag skriver om?

Japp, jag har också låtar i huvudet jämt, men så lyssnar jag på musik ett antal timmar om dagen också. Sen har jag lite av en tic att nynna samma slinga om och om igen, eller vissla den. Märker inte ens att jag gör det. Kan säkert vara rastlöshet, jag är ganska rastlös och hispig av mig.

Oja. Musik är, för mig, det absoluta vapnet för och mot känslor. Det är min kunskap, min terapi och mitt heroin. Det är allt som alltid kommer vara en del av mig så länge min hjärna fungerar, det enda som ingen kan ta från mig så länge jag är vid liv. Det finns inga ord som kan beskriva musikens globala betydelse, och den som försöker är dömd att misslyckas - men det är min personliga åsikt.

När jag har svårt att sova tar jag till mitt vapen. Oboe, trumpet och violin surar i mitt huvud. Att göra klassiska verk i huvudet är ett underbart sätt att somna in till.

Musik är allt, allt är musik.

earlydayminer skrev:Oja. Musik är, för mig, det absoluta vapnet för och mot känslor. Det är min kunskap, min terapi och mitt heroin. Det är allt som alltid kommer vara en del av mig så länge min hjärna fungerar, det enda som ingen kan ta från mig så länge jag är vid liv. Det finns inga ord som kan beskriva musikens globala betydelse, och den som försöker är dömd att misslyckas - men det är min personliga åsikt.

När jag har svårt att sova tar jag till mitt vapen. Oboe, trumpet och violin surar i mitt huvud. Att göra klassiska verk i huvudet är ett underbart sätt att somna in till.

Musik är allt, allt är musik.

Du menar matte va?

Nä, jag skoja bara. Hörseln är mitt starkaste sinne och musik är det starkaste hörselintrycket. Ibland är tystnad den bästa musiken. Ibland är musik den bästa tystnaden. Musik är ofrånkomligt i allt tänkande för mig och tänkande är ofrånkomligt i varje ögonblick av livet för mig.

Musik är ett av mina sätt att samla tankarna. När mina hjärna är för hyperaktiv för att det ska vara nån ide att försöka meditera. Jag har också väldigt splittrad koncentration, ADD tror jag. När jag lyssnar på musik brukar det kunna samla mina splittrade tankar så att de får samma rikting. Jag kan också få tvångsmusik i huvudet. En låt som spelar om och om igen.
Jag övar på att kontrollera mina tankar genom meditation till exempel. För att jag vill inte äta medicin, annars finns ju metylfenidat och sånt. Vet inte om det hjälper på ett sånt sätt.

Testa lyssna på avslappningsmusik kanske, för att få mindre distraherande musik i huvudet? + att om du blir lugnare så minskar nog tvångstankarna.

Jag har haft detta så länge jag kan minnas, jag har antagligen också AS + ADD. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig och jag har nästan alltid två tankebanor eller en tankebana plus musik i huvudet.

Konstigt för jag hade funderingar på att starta en tråd om detta för att se om det är något specifikt för AS eller ADD.

Jag har alltid någon låt eller melodislinga på hjärnan, men det brukar inte störa mig nämnvärt längre - däremot hade jag tidigare fruktansvärda tvångstankar runt musik och citat. Om jag fick en låt eller ett citat på hjärnan bara MÅSTE jag komma på varifrån det kom, annars fick jag helvetisk ångest. Det var så illa att jag t.o.m. funderade på självmord. Citat eller textfragment går ju ibland att googla, men hur googlar man en gitarrslinga eller liknande?
Ångesten för att inte komma på låtar försvann med åren. Numera blir jag inte lika upprörd om jag får något på hjärnan. Oftast kommer jag på vad det är efter en stund, eller så glömmer jag bort det.

Hoppas att du kan komma på något sätt att bli av med ångesten, eller i alla fall dämpa den. Det enda jag kan trösta dig med är att det inte kommer att vara för evigt. Det går över med tiden.

Krake skrev:

earlydayminer skrev:
Musik är allt, allt är musik.

Du menar matte va?

Nä, jag skoja bara.

Jag hade matematik i åtanken. Good for you.

Jag har haft stora problem med Shakiras "underneath your clothes..."och vissa barnprograms jinglar.
Mycket enerverande.Om det åtminstone vore bra musik.

Jag har en inbyggd cd-spelare i skallen. Där går oftast den senaste låten jag lyssnade på. Musik är mitt liv och jag lyssnar nästan dagligen. Om det går några dagar utan att jag hör nån musik är det alltid den senaste låten som snurrar i skallen. Alltid i rätt tonart eftersom jag har absolut gehör. Jag kan när som helst byta skiva och låt. Ofta loopar samma låt flera dagar i rad. Egentligen lider jag inte direkt av det frånsett att andra tankar blockeras.

barracuber skrev:Jag har en inbyggd cd-spelare i skallen. Där går oftast den senaste låten jag lyssnade på. Musik är mitt liv och jag lyssnar nästan dagligen. Om det går några dagar utan att jag hör nån musik är det alltid den senaste låten som snurrar i skallen. Alltid i rätt tonart eftersom jag har absolut gehör. Jag kan när som helst byta skiva och låt. Ofta loopar samma låt flera dagar i rad. Egentligen lider jag inte direkt av det frånsett att andra tankar blockeras.

Samma här

Ja, jag känner igen mig. Massor. Idag har "The number 1 song in heaven" med Sparks "snurrat" i huvudet *gillar*...

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=oc_x2-rCFWI[/youtube]

Flawed skrev:JOm det åtminstone vore bra musik.

Håller med. Ibland hör jag låtar som jag tycker om, då kan jag nästan njuta utav det. Men oftast är det skit låtar som jag ibland bara hört en gång.

Byggare bob jingeln är inte rolig att ha i huvudet.


Barnprograms jinglar är otroligt onda numera.

Reklamjinglar är f-n värst. En gång hade jag "USBeeee sanerar dygnet ruuuuunt" på hjärnan efter att ha stått och jobbat med den lokala reklamradiostationen på.
Jag brukar få otroligt konstiga låtar på hjärnan. En gång i gymnasiet var det Ingemisco (skuld...?) ur Andrew Lloyd Webbers Requiem. Jag kunde bara ordet ingemisco och själva stycket är ganska enahanda. Jag satt på en lektion och nynnande "in-geee...mis-coooo....la-la....la-la...." i säkert en kvart, tills min kompis Olga fick ett utbrott och skrek: "Men för helvete, XX! Har det där låten bara två toner!?"

En gång när jag sommarjobbade med att bl.a. måla utomhusmöbler och för tillfället inte hade med mig min freestyle (ja, ni hör hur länge sedan det här var), körde jag hela det svenska The Phantom of the Opera-soundtracket utantill i hjärnan! Jag kan det i princip utantill, liksom CATS och stora delar av Kristina från Duvemåla.
De senaste dagarna har jag gått runt och nynnat "Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom deeeeej....". Får väl vara glad att det åtminstone är en bra låt...

Det där känner jag igen, låtar som trasslar in sig i synapserna så man aldrig får ut dem därifrån!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=JhtmGsraDDA[/youtube]

Jag får konstiga blickar när jag börjar nynna på refrängen till den här men jag kan inte låta bli den! Den är hopplös!

Åh det där måste jag berätta för något proffs om, som liten hade jag så att jag hörde musiken väldigt klart, jag behövde egentligen ingen stereo, jag bara spelade upp tidigare tillfällen i mina sinnen, jättenkelt och roligt och jag blev glad av det och det var det som bar upp förmågan
Trodde alla kunde göra det.

Jag kan göra det nu med men det har en annan karaktär men det glädjer mig fortfarande.
Det var lite jobbigt när det blev så att en o samma musik spelades om o om igen faktiskt.
Men jag kunde sätta in egna ändringar så försvann det eller om jag började leka med något, typ att ändra aktivitet.

Börjar fundera om det inte är så att man kan ha sinnet gjort så att det återkopplar det man tänker på i både syn, hörsel, känsel, smak och uppfattningssinnet om det finns ett sådant sinne, jag tror det gör det.

barracuber skrev:Alltid i rätt tonart eftersom jag har absolut gehör.

Åh, vad du glänser med det då. *Mumlar* Jag har ett väldigt bra relativt gehör, men det finns inget som heter "nästan absolut gehör". Men jag är alltid väldigt osäker på min egen förmåga att förstå musik - trots att alla i min omgivning berömmer mig så det flödar. Det är möjligt att jag behöver någon form av terapi och kanske centralstimulantia för att veta säkert. Dock har jag ett väldigt bra melodiminne (vilket säkerligen kan anses vara mönsterminne, visuellt minne) och är otroligt bra med rytmer (vilket säkerligen också kan anses vara mönsterminne), och lite annat smått och gott jag fått med mig från min morfar (tror jag). Om och när jag blir pappa någon gång så kommer jag spela mycket gitarr och sjunga medan mammans mage växer. För om jag nu blir fader så vill jag åtminstone försöka påverka det redan från början, och jag kan inte tänka mig en bättre räddning än musik. Bra livsvärderingar, god livskvalité och mycket kärlek är viktigt - men aldrig att jag kunnat sträva mot att uppnå detta utan musik. Det finns andra viktiga faktorer, ja, men musiken har varit den gyllene nyckeln till ändlöst många dörrar. Vid varje skede i mitt liv: MUSIK!!!

Musiken var och kommer alltid förbli det som fått mig att sträva mot excellens. Allt i livet blir ändlöst mycket bättre med musik.

Men barnets vilja då?
Minns en mamma som upptäckte bla två saker, att barnet just hade en egen vilja som förändrade sig med tiden och att det var en till än barnet som skulle uppfostras, nämligen hon själv

Jag vet inte hur det skulle vara o vara förälder riktigt men jag tror den mamman upptäckte något viktigt

För om jag nu blir fader så vill jag åtminstone försöka påverka det redan från början, och jag kan inte tänka mig en bättre räddning än musik.

'Försöka påverka', 'jag kan inte tänka mig en bättre räddning'. Jag kommer inte ta barnets vilja ifrån barnet. Barnet kommer alltid ha möjligheten att själva välja väg, men jag har möjligheten att påverka det på ett positivt sätt så måste jag ta mig an det ansvaret - och för mig är musik den absoluta kommunikation från mitt inre. Jag kommer inte styra barnets vilja även om disciplinen att vilja ge sina barn en del av en själv är viktigt, så är respekt för barnets ord och vilja viktigare.

nano, med all respekt. Du måste förstå att detta är en stor fråga, och ibland måste man bortse från barnets vilja - av ren kärlek. Om mitt potentiella barn far illa ut - ska jag då ta ansvaret att leda barnet till en bättre väg eller låta barnet gå mot ett bittert slut? Det är en del av frågan du först ställde.

Jag hoppas du förstår vad jag pratar om. Det är så här det fungerar, man lär sina barn allt som man själv anser är gott och allt som är ont - det slutgiltiga beslutet ligger hos barnet. Musik är den renaste formen av kärlek, om du frågar mig. Därför kommer jag att dela med mig av den. Så som du skulle dela med dig av ditt intresse för elektronik. Man visar helt enkelt en del av sig själv för någon man förhoppningsvis kommer älska med allt man har inom sig.

Jag kommer inte vara besviken eller förkasta barnet om den inte väljer musik. Mitt stöd är evigt, och så är det med den saken. Var det ett tillräckligt, men ett förkortat, svar på frågan?

Musik? Ja musik har jag alltid i huvudet, har inte alla det? På repeat dundrande fram och tillbaka. Ibland mycket ansträngande. Oftast trevligt.

edm: Jag förstår var du menar. Kommunikation i alla dess former är väldigt viktigt. Fast du lär få stå ut med att barnet i perioder lyssnar på helt annan musik än du gör! Men jag uppfostrades av två f d professionella musiker och har alltid haft musik omkring mig. Min morfar hade blivit konsertpianist om han inte blivit ingenjör och skolade mina bröder i piano, vilket de sedan överförde till att bli självlärda på gitarr och bas. Det har alltid varit musik hemma hos oss, i alla dess former, från orgelklassiker (min pappa var kantor som ung), Beethoven och Bach, operor, till 80-tals-smör, Pet Shop Boys, ABBA och Michael Jackson och sedan musiken vi barn började föra in med britpop, synth, hårdrock, metal och j-pop. Mina egna barn lyssnar nästan inte alls på barnmusik, det får de göra i skolan och på dagis. Jag låter dem ibland välja bland några av mina egna favoriter och har musik på hela dagen vilket gör att de definitivt alltid har en favorit. Och min yngsta (2,5 år) dansar väldigt mycket, liksom jag.

Men nano gjorde en väldigt viktig poäng. Jag tror inte man nödvändigtvis blir uppfostrad av sina barn, i många fall kan man nog köra sin egen agenda, men får man ett npf-barn är det helt andra spelregler. Plötsligt måste man ta hänsyn till alla barnets individuella drag, eftersom de har så låg tolerans för att bli bestämda över. Det är väldigt nyttigt. Min första son uppfostrade mig från början genom att inte vara som alla andra barn,. och det gör att min yngre son har en bättre mamma nu, för jag är hårt drillad i att se barnens individuella behov och inte köra efter någon standardmall.

(Lyssnar just nu på Hurts "Happiness" som jag fick i julklapp och som gått nästan varje dag sedan dess. Rekommenderar starkt om man inte är allergisk mot det melankoliska och sentimentala. Sångaren har en fantastisk röst och sjunger på allvar.)

Edm, jag tror du har goda avsikter, jag ville visa på att man nog väldigt sällan kan få en annan människa att göra helt som man själv vill.
Inte ens om det är ens eget barn, tror det är lika lätt som att övertyga någon annann om vad som smakar gott eller vilken färg som är snyggast.

Jag har hört om det där med musik som komunikation, men jag tror man bara kan hoppas att få ett barn som ser det som kommunikation.
Jag gillar musik och lyssnar gärna på det men inte på något sätt är det för mig någon kommunikation alls.
Den säger mig inget, den är bara fin
Enligt mig

Jag får också låtar på hjärnan. Har haft "Otherside" med Red Hot Chili Peppers på hjärnan i en vecka snart tror jag. Mycket irriterande för jag kan den inte.

Jag ogillar att få låtar på hjärnan, för jag får aldrig låtar jag kan och de kör om och om och om, samma slinga hela tiden. Många härinne verkar kunna lyssna på samma skiva/låt hur länge som helst men jag kan inte det. Samma låt/skiva i en dag och jag är redo att slänga ut stereon genom fönstret, men vad gör man när låten är i huvudet?